Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag

Entries in olja (1)

torsdag
jun172010

Läckan kan vara omöjlig att täta

Via Fröjdhpunktse har jag snubblat över det otäckaste scenario jag läst på länge. På forumet The Oil Drum diskuterar synbarligen mycket initierat oljefolk om att den läckande oljekällan i Mexikanska golfen antagligen är omöjlig att täta. Ett tänkbart förlopp är att hela havsbottnen över oljefyndigheten nu undermineras av den läckande oljan, att strukturen runt borrhålet till slut kollapsar och oljan därefter strömmar ut ohejdbart ur fyndigheten på flera miljarder fat olja. (Säg, i trakten av 500 till 1 000 Exxon Valdez-utsläpp.)

Om jag har förstått resonemanget rätt är problemet i korthet detta:

En oljefyndighet på havets botten ligger ett antal hundra meter under havsbottnen. Under dessa lager av berg och sand och annat guck ligger fyndigheten som en uppblåst ballong full med olja och gas. Det är ett jäkla tryck i en oljefyndighet, och skulle man utan några särskilda arrangemang borra rakt ned i den skulle resultatet påminna om att sticka en nål i en ballong. Pang.

När man borrar måste man därför vidta vissa mått och steg. Det man gör är att foga samman ett kraftigt rör, steg för steg, ned till fyndigheten och gjuta fast röret i den kringliggande havsbottnen. Man borrar nästa fas inuti det befintliga röret, för ned ytterligare en rördel genom det rör man redan gjutit dit osv. Därför blir röret successivt smalare och smalare för varje steg man borrar sig ned till källan. Ovanpå havsbottnen, där röret mynnar ut, sätter man en blowout preventor, en mycket stor apparat (väger hundratals ton) som hanterar det stora tryck som oljan och gasen nere i källan skapar inne i röret. Den ser till att inte gaserna okontrollerat rusar upp genom röret, upp på oljeborrplattformen och där orsakar en magnifik fontän.

När oljeborrplattformen i Mexikanska golfen sjönk bröts röret mellan havsbottnen och plattformen, så långt har vi alla förstått vad som hänt. Vi har sett bilder på ett brutet rör där det strömmar ut olja. Svårt att täppa till. Stora djup. Varför inte bara knipa ihop skiten med en stor tång? undrar man. Ja, eller göra något i den stilen.

Men det som händer uppe vid havsbottnen kan vara det lilla problemet. Skall man tro skribenter på The Oil Drum kan det verkliga mardrömsscenariot ha inträffat – nämligen att röret som går från oljefyndigheten upp till havsbottnen är skadat och läcker. Vad vi har är inte en läckande kran, utan en brusten vattenstam, så att säga. Med tillägget att den där läckande stammen är nedborrad djupt under havsbottnen. Det skulle innebära att olja och gas tränger ut i de lager av berg och sediment som utgör taket på oljefyndigheten, och i allt högre takt gröper ur och luckrar upp taket. Det skall i så fall visa sig genom att man upptäcker oljeläckor runtom det brustna röret, att det tränger ut olja och gas ur havsbottnen där det inte borde. Slutet på förloppet är att oljefyndigheten kollapsar och att oljan fritt och ohejdbart tar sig ut i havet. Det skulle bli ett oljeutsläpp av en skala som inte går att föreställa sig.

BP:s senaste åtgärd, att kapa röret vid havsbottnen, därigenom öka utsläppet, och försöka fånga upp oljan nere vid havsbottnen, blir begriplig mot bakgrund av det här scenariot. Att plugga igen läckan vid havsbottnen skulle kunna påskynda katastrofen, eftersom man då ökar trycket på det brustna röret under havsbottnen.

Är scenariot sannolikt? Jag har inte den blekaste aning. Men tyvärr får man den där obehagliga känslan av makes sense när man läser hur de resonerar.