inslag.se

På den tiden det fanns äkta polaräventyrare

Peter Santesson — Sat, 04 Feb 2012 21:57:34 +0000

Även i dessa dagar kan man råka på äventyrare. Vart femte år eller så befinner de sig ett par veckor i någon fotogenisk vildmark som står med på UNESCO:s världsarvslista. Det är vid dessa glesa tillfällen de ”äventyrar”. Ett säkrare sätt att träffa på en äventyrare är att gå på någon företagskickoff, betala femtusen spänn för att få lyssna på ett inspirerande föredrag om hur man sätter upp mål och övervinner svårigheter. Tjing-tjing, trettio powerpoint-bilder, kaffe och bulle i pausen, köp en signerad fotobok innan ni går hem. Tänk va. Äventyrare, vilket jobb.

– Äsch, det här är är väl inget!

På den tiden det fanns äkta äventyrare, utan stora citationstecken, var de först och främst upptäcksresande. Nationens ära och en längtan om att bevisa sig som karlakarl fanns naturligtvis med i bilden, men strapatserna på den tiden var ändå långt mer meningsfulla än idag. Riskerna man utsatte sig för var oundvikliga hinder på vägen mot målet, och man försökte minimera dem. Målet var att ta sig dit ingen tidigare satt sin fot, inte bara att göra någonting skruvat som ingen annan tidigare fått för sig att göra. Först till Nordpolen, inte först till Nordpolen på en snowboard.

Och riskerna man utsatte sig för var enorma. Sannolikheten att dö var allt annat än försumbar. Ett smakprov hittar man i Douglas Mawsons expedition i Antarktis – the most terrible polar expedition ever, som Smithsonian.com kallar den.

The next morning Mawson awoke to find his companion delirious; worse, he had developed diarrhea and fouled himself inside his sleeping bag. It took Mawson hours to clean him up and put him back inside his bag to warm up, and then, he added, just a few minutes later, “I [found] him in a kind of fit. … He dies peacefully at about 2am in the morning of 8th. Death due to exposure finally bringing on a fever.” Mawson was now alone, at least 100 miles from the nearest human being, and in poor physical condition. “The nose and lips break open,” he wrote, and his groin was “getting in a painfully raw condition due to reduced condition, dampness and friction in walking.” The explorer would admit later that he felt “utterly overwhelmed by an urge to give in.” Only determination to survive for Paquita, and to give an account of his two dead friends, drove him on.

Livet som äventyrare var inte speciellt glamoröst på den tiden man äventyrade på riktigt. Men om man har en GPS-mottagare i näven och en satellittelefon dinglande runt halsen behöver mamma aldrig vara orolig när grabben är ute och äventyrar i Arktis.

Klockan 4.30 i morse ringde de till Anneli Strömberg, svenskarnas kontaktperson i Sverige.

– Skicka räddningshelikopter.

Svenskarna hade då kommit drygt halva sträckan av de knappt 100 milen till målet.

Göran Kropp låter mycket nedstämd när han berättar om dramat på isen.

– I går hände det som inte får hända. Jag förfrös min tumme och det beror på rent slarv.

Han klarade sig helskinnad från den eskapaden.

Pressfriheten kommer till Benghazi

Peter Santesson — Mon, 30 Jan 2012 12:02:29 +0000

Hur bygger man upp journalistiska yrkeskoder och pressetik i ett land som saknat en fri press? Graeme Wood har hållit workshops för morgondagens generation libyska journalister. Det var inte det lättaste.

Solenergibubblan

Peter Santesson — Sun, 29 Jan 2012 22:15:48 +0000

Bara bubblor.Miljödebattörer skissar gärna på ett scenario där Sverige blivit världsledande i grön teknik. I rollen av leverantör av morgondagens lösningar till en omvärld som kommer att vara ett par steg bakom oss – så ska Sverige få massor av gröna jobb och en helt ny tillverkningsindustri som även en miljöpartistisk folkhögskolelärare kan tycka om.

Därför är det, tro’t eller ej, en fördel om Sverige får riktigt ordentligt höga energipriser – så att den där tekniken dyker upp just här först i hela världen. Se där, en affärsstrategi som jag inte hade kunnat koka ihop själv.

Haken är att det där lika gärna kan vara en rosig fantasi. I februarinumret av Wired redogörs för den amerikanska solenergiindustrins statsunderstödda uppgång och plötsliga magplask. Utkonkurrerade av osofistikerade, men väsentligt billigare, solceller från Kina och oväntat billig naturgas försvann den tänkta marknaden för branschen som staten hoppades kickstarta genom miljardsubventioner.

Rekommenderas som tillnyktrande läsning efter varje Fridolinanförande.

Eldtornado – ett fenomen med potential

Peter Santesson — Sun, 29 Jan 2012 11:18:37 +0000

En gång i tiden hade väderfenomenet ett svenskt namn: tromb. Numera heter det tornado och är bland det tuffaste som finns. Vad kan vara ännu tuffare än en tornado? En eldtornado förstås! Jag trodde att grabben bara hittade på, och det gjorde han kanske också, men sådana finns faktiskt på riktigt.

Kan man toppa en eldtornado? Det går. Jag ser framför mig hur en eldtornado rör sig framåt och suger upp fler tuffa saker från marken, och steg för steg förvärvar nya skräckinjagande egenskaper.

– Stoppa eldtornadon, den är på väg mot zoo!

Slurp! Virvelvinden expanderar och omvandlas till en eld–lejon–tiger–tornado med brinnande käftar. Den rör sig vidare mot Aquaria. Slurp! En eld-haj-piraya-lejon-tiger-tornado formeras och fortsätter in mot staden. Den är på väg rakt mot vapenfabriken.

Hur ska det sluta? Bara du kan rädda mänskligheten. I ett nytt mobilspel från inslag.se: Eldtornado!

Därför talar alla om socialdemokraterna

Peter Santesson — Fri, 27 Jan 2012 19:39:28 +0000

Inte riktigt som förr.

Är pressuppbådet som samlades utanför partihögkvarteret ett bevis på att socialdemokraterna ännu utgör mittpunkten i svensk politik? Jag ger min syn på saken i en artikel på Dagens Arena.

”Historien om Det stora partiet på vars axlar ansvaret för landet vilade har odlats av såväl Socialdemokraterna själva som deras borgerliga motståndare. I partiets egen tappning blev det en inspirerande berättelse om ett storslaget förflutet och en oanad dådkraft. I den borgerliga versionen blev den mytomspunna motståndaren en enande symbol som också förlade skulden för samhällsproblem på visst avstånd från det egna partiet. Så till vida var journalistskaran som stod utanför Sveavägen välkommen både av partiet och av borgerligheten: Se själva. Än är det inte slut. Men i en väsentlig mening är det faktiskt det, och har varit sedan länge.”

Uppföljning: Sd gick framåt där svenskättade flyttade ut

Peter Santesson — Wed, 18 Jan 2012 19:47:13 +0000

[Löpande uppdateringar av detta inlägg, se nedan]

En uppföljning på den tidigare postningen om Sd-framgångar och invandring i kommunerna: I befolkningsstatistiken kan man hitta ett till signifikant samband mellan befolkningsutveckling och andelen Sd-röster i riksdagsvalet 2010. Om Sd-framgångar bland annat samvarierar med invandring till kommunen, kan man förstås fråga sig om Sd:s framgångar också hänger samman med andra trender i befolkningsutvecklingen. Finns det exempelvis något samband mellan andelen Sd-röster och utvecklingen vad gäller kommunbefolkning med svenskt ursprung? Jodå, det tycks göra det.

Den procentuella förändringen av antalet (märk väl, antalet, inte andelen) boende i kommunen som har svenskt ursprung under 2002–2010 ger ett hyfsat mått på om kommunen är en in- eller utflyttningsort för de svenskättade som bor där. Ett positivt värde innebär inflyttningsort, negativt värde innebär utflyttningsort. Hur ser sambandet ut mellan detta mått och Sd-framgångar?

Vi börjar med vår gamla top 115 (se tidigare inlägget) och finner: r= –0,247, two-tailed p<0,01. Ett statistiskt signifikant negativt samband, det vill säga Sd tenderade att få fler röster i kommuner där inflyttningen av svenskar var lägre. Vi fortsätter med gamla top 35 (som ändå omfattar halva Sveriges befolkning) och finner: r= –0,464, two-tailed p<0,01. Det vill säga, sambandet blir klart starkare när vi tittar på de större städerna.

Annorlunda uttryckt tenderar Sd att gå bättre i kommuner där partiets naturliga väljarbas är i avtagande. [Modifierat, se uppdatering nedan.]

[Uppdatering 120120]

Det finns en korrelation mellan utflyttning av personer med svensk bakgrund och inflyttning av personer med utländsk bakgrund (r= –0,24), men den ser inte så prydlig ut. Tittar man på top 115 sjunker sambandet (r= –0,15), men stiger igen för top 35 (r= –0,23). Men bara för nyfikenhetens skull kan man se vad man får ut om man kör en regression med både ”svensk” och ”utländsk” inflyttning mot Sd-rösterna. I landet som helhet: nix, modellen flyger inte. Men i top 115 och top 35, hm är vi inte någonting på spåren här?

Men vad? Kommuninvånare som flyttat ut ur kommunen stannar ju inte samtidigt kvar för att rösta på Sd i valet… Och personer med utländsk bakgrund som flyttar in torde ha en rätt sval inställning till Sd. Å andra sidan, för varje flyttlass som går finns andra som saknar möjligheten men inte lusten. Befolkningsströmmarna fångar nog andra saker som händer i dessa orter. För tio år sedan rapporterade Sydsvenskan om resultaten från Malmö stads enkätundersökning med malmöiter som tagit sitt pick och pack och lämnat staden (tipstack till @NiklasBernsand). Kanske speglade denna något av det som är i görningen här? Sedan den artikeln skrevs har utflyttningen från Malmö fortsatt, se färsk artikel i City, s. 2–3.

Var skiftar befolkningen?

Vissa kommuner utmärker sig genom att kommunen totalt sett växer, samtidigt som antalet boende i kommunen som har en ”svensk bakgrund” (SCB-definitionen) tvärtom minskar. Det vill säga, parallellt med att kommunen växer tycks det finnas en nettoutströmning av familjer med ”svensk bakgrund”.

Om vi håller oss till kommuner med fler än 40 000 invånare, ser listan på dessa kommuner ut på följande sätt, sorterad i fallande ordning efter storleken på minskningen:

Södertälje, Botkyrka Örnsköldsvik, Borlänge, Hässleholm, Järfälla, Trollhättan, Kristianstad, Landskrona, Malmö, Karlskrona, Borås, Falun, Sundsvall, Gävle, Piteå.

Vissa namn är välbekanta: Södertälje, Botkyrka, Landskrona… Andra orter kanske förvånar mer: Borås, Falun, Sundsvall, Gävle? Har orter som dessa någonting gemensamt, och hur kommer de att utvecklas på tio års sikt eller så? Kommer trenden att vända eller fortsätter den i samma riktning? Det kan vara värt att hålla ett öga på orterna på den här listan.

---

Uppdaterat Exceldokument finns här. Som vanligt reserverar jag mig för oavsiktliga räknemissar och tar gärna emot korrigeringar.

Uppdatering 2012-01-20: Jag har nu prövat att kontrollera för andel öppet arbetslösa, förändring av andel öppet arbetslösa 2002–2010, andel långtidsarbetslösa samt andel av nettoinkomsten från försörjningsstöd, men de kontrollvariablerna tvättade inte bort sambandet med flyttströmmarna. Jag prövade också att ändra Sd-måttet till förändring i andel röster på Sd mellan riksdagsvalen 2002 och 2010 (dvs. förklara en förändring med andra förändringar), vilket stärkte sambandet med flyttströmmarna.

Uppdatering 2012-01-21: Om man kontrollerar för utbildningsnivå (andel med minst tre år högskola) händer det intressanta saker. Sambandet mellan ”svensk” utflyttning och Sd-framgång försvinner, medan sambandet mellan utländsk inflyttning och Sd-framgång finns kvar. Vad beror på det här på? Jo, det visar sig att de "svenska" flyttströmmarna kan förklaras rätt väl (adj. r2=0,53 för hela landet) med bara två variabler: öppen arbetslöshet och utbildningsnivå på orten. De ”svenska” flyttlassen går från orter med arbetslöshet till orter med jobb, och från orter med låg utbildningsnivå till orter med hög. (Däremot tycks inte flyttströmmarna med ”utländsk” befolkning följa samma mönster av från-arbetslöshet-till-jobb. En rätt intressant skillnad, men det är en annan fråga.)

Vad har det med Sd-röstandet att göra? Jo, en av faktorerna – utbildningsnivå – har också en hel del att göra med Sd-framgångar. Två variabler ger en rätt skaplig förklarad variation (adj. r2=0,47 i topp 115, högst signifikant) av Sd-framgångar i kommunerna: storleken på ”utländsk” inflyttning 2002–2010 och utbildningsnivå. Kombinationen nettoinflöde av befolkning med utländsk bakgrund och en låg utbildningsnivå i kommunen tenderar att ge Sd-framgångar.

Jag har prövat att kontrollera för öppen arbetslöshet, förändring i öppen arbetslöshet, andel i befolkningen med utländsk bakgrund samt andel inkomst från försörjningsstöd, men inget av detta fäller modellen. Än så länge ser det ut som att det är just förändring av andel ”utländsk” befolkning som är grejen.

Invandrare, invandring och sambandet med Sd-röster

Peter Santesson — Wed, 18 Jan 2012 07:15:44 +0000

Invandring och invandrare är olika fenomen som ofta blandas samman. Andel invandrare i en kommun förklarar som bekant inte Sd-framgångar. När man tittar på invandring till städerna syns däremot ett mönster.

Sverigedemokraternas valframgångar i en kommun beror faktiskt inte på hur många invandrare det finns i staden. Detta intuitivt inte helt orimliga samband som torde framkastats vid många köksbord (ah, dessa spekulationer om vad som försiggår vid landets köksbord…) håller inte när man tittar på valresultatet och hur andelen Sd-röster varierat mellan kommunerna. Inget statistiskt signifikant samband mellan andel invandrare i en kommun och andel Sd-röster i valet 2010 uppenbarar sig. Det var litet konstigt, kan kanske en eller annan tänka.

Politiska klubben håller morgonmöte.

Begreppen ”invandring” och ”invandrare” brukar användas närmast synonymt i svensk politisk debatt. Är man emot invandring så är man emot invandrare. Men det finns egentligen en väsentlig skillnad. Invandrare är en befolkningskategori (i SCB-statistiken har man utländskt ursprung när man är född av två utrikesfödda föräldrar, låt oss i detta inlägg helt enkelt kalla dessa personer för ”invandrare”, inte perfekt men close enough). Invandring handlar om en förändring av befolkningens sammansättning: andelen invandrare i befolkningen ökar.

I den politiska debatten gör man ingen åtskillnad. En ”invandringskritiker” uppehåller sig minst lika mycket vid att tala om invandrare (dvs. människor som redan bor här) som invandring (dvs. policy för vilka människor som ska få komma hit). Och vice versa, kritik mot policy för invandring till landet tolkas oftast som en fientlig attityd mot delar av den befolkning som redan har fått en plats som samhällsmedlemmar. Distinktionen mellan begreppen är frånvarande i debatten.

Men är det bara i debatten? Utan att grundligt ha fördjupat mig i frågan har jag fått intryck av att de som sökt samband mellan invandring och Sd-röster gjort samma blunder som folket ute i debatten: man mäter invandrare när man egentligen är intresserad av invandring. Kan det rent av vara så att sambandet mellan Sd-röster och invandring uppenbarar sig om vi bara håller isär begreppen och mäter rätt sak? Låt oss se.

Mät invandring, inte andel invandrare

SCB ger statistik på antal personer per kommun med svensk respektive utländsk bakgrund (se definition ovan). Genom siffrorna för 2010 kan vi räkna ut andelen invandrare per kommun med hjälp av räknesätten addition och division. Jag låter Excel utföra beräkningen så det blir rätt.

Valmyndighetens hemsida ger valresultatet per kommun. Jag tittar på Sd:s resultat i riksdagsvalet eftersom jag tycker att det är det i sak verkligt intressanta. Jag har sett att man brukar studera utfallet i kommunalvalet, litet oklart för mig varför. Men strunt samma. Jag gissar att det inte gör någon större skillnad (annars har vi ett fint litet mysterium).

Hur ser sambandet mellan andel invandrare och Sd-röster ut? Som sagt, det ser inte ut att finnas något (r=0,11). Dags för oss att dra fram vår nya hypotes: Meh! Det är ju invandr-i-n-g som är grejen, dumbommar!

Invandring mäter vi genom att se procentuell förändring av andelen invandrare i en kommun mellan år 2002 och år 2010. Vi testar igen. Syns något samband nu? Dang! Inget den här gången heller (r=0,007). Varken invandrare eller invandring tycks ha något direkt substantiellt samband med Sd-röster. Eller?

Rensa bort pyttekommunerna

Svenska kommuner skiljer sig rejält från varandra. Bland annat bor det knappt nån i många av kommunerna. Sveriges till invånarantalet minsta kommun Bjurholm har inte fler invånare än det bostadsområde jag själv lever i. I Bjurhom finns det inte många fler invandrare än det bor människor i det höghus jag själv bor i. Livet, kulturen och väljarnas kynne i dessa små kommuner kan kanske se rätt annorlunda ut än i våra städer. Och om andelen invandrare i Bjurholm ökar med, tja, 10 procent från dagens 190 stycken, innebär det att hela 19 personer gör entré. Kanske ingen surprise om det inte sätter ett signifikant avtryck i politiken. I Malmö skulle samma proportionella ökning motsvara över 12 000 personer. Det påverkar nog litet mer.

Hur ska vi hantera denna storleksfaktor? Jag gör det enkelt för mig här och löser det brutalt: låt oss fokusera på de större kommunerna som tillsammans huserar 80 procent av Sveriges befolkning, och kapa svansen av småkommuner. Det innebär att vi tittar på de 115 största kommunerna, och släpper de resterande 175 mindre kommunerna. Ser vi till var Sverigedemokraterna får sina röster, kommer också nästan 80 procent av rösterna från just dessa större kommuner. Det är här riksdagsvalet avgörs på riktigt.

Med småkommunerna bortgallrade ur materialet, finns då något samband mellan andel invandrare och andel Sd-röster i riksdagsvalet? Nej, ingenting (r= –0,005). Hm, det börjar se ut som om köksbordsintuitionen verkligen är felaktig. Men låt oss bara för säkerhets skull titta på invandring, inte bara andel invandrare.

Finns något samband mellan förändring 2002–2010 av andel utländsk befolkning i kommunen (i denna top 115 av svenska kommuner) och andel Sd-röster i riksdagsvalet. Jodå, nu hittar vi det statistiskt signifikanta sambandet (r=0,38, two-tailed p<0,01). Om man testar att avgränsa sig ännu hårdare och bara titta på, tja, top 35 i storleksligan (omfattar halva Sveriges befolkning) så blir sambandet ännu starkare (r=0,46, two-tailed p<0,01). Köksbordsanalytikernas revansch!

Och likväl: fortfarande får jag inget signifikant samband mellan andel invandrare och Sd-röster – vilket är intressant i sig. Det tycks verkligen vara just invandring som är det intressanta måttet i det här sammanhanget, inte andel invandrare. Är Sd-rösten i den här dimensionen snarare en reaktion på förändring, än på absolut tillstånd?

Edit 2012-01-26

Ett litet test på sambandet finns i figuren till höger (klicka för full storlek). Urvalet är kommuner som SCB kategoriserat som storstäder, större städer, förorter samt pendlingsorter. (Det visade sig mycket riktigt att sambandet var bortblåst i glesbygd.) I modell 1 används bara utbildningsnivå (andel av befolkningen med minst tre år högskola) för att förklara förändringen i procent SD-röster mellan valet 2002 och 2010. Jo, det går rätt skapligt. I modell 2 läggs förändring i andel befolkning med utländsk bakgrund. Den modellen fungerar ännu bättre. I modell 3 läggs dessutom i andel befolkning med utländsk bakgrund till för att se om den tar över effekten från förändring i andel. Nähädå, det gör den inte. I modell 4 prövar vi att lägga till två typiska socioekonomiska variabler, andel öppet arbetslösa och andel av hushållen som tagit emot ekonomiskt bistånd under året, för att se om de tar över effekten från inflyttningen av befolkning med utländsk bakgrund. Nix, det gör de inte. Effekten finns ändå kvar. Så långt ser alltså modell 2 ut att vara den bästa.

–––

Exceldokumenten finns här och här för den som vill räkna vidare. Påtala gärna räknemissar – det här är i vanlig ordning något jag sammanställde framför tv:n, så det är inte dubbel- eller trippelkollat av andra.

Konst som föreställer något

Peter Santesson — Sat, 14 Jan 2012 22:05:51 +0000

När man sätter sig i konsthallens café efter besöket märker man om en utställning satt något avtryck eller blåst förbi som en ledsam suck. Ett par förströdda kommentarer om tavlorna och strax prata vidare om annat – nah, då var det nog inte så mycket som hängde på väggarna ändå. Och så har många besök slutat. Men desto roligare är det när man vill prata om tavlorna.

Inslag.se, redaktion och allt, besökte en utställning som genererade full dosis tavelprat vid middagsbordet – Det mörka rummet på Edsvik konsthall. Temat för utställningen är samtida måleri som föreställer någonting.

Konstnärer som medverkar i utställningen på Edsvik konsthall.
(Bildspel, 11 bilder. Merparten av tavlorna med i utställningen.)

Tavlor som föreställer någonting behöver för den sakens skull inte vara speciellt vackra eller harmoniska. Tvärtom hade konsten på utställningen nästan genomgående någonting melankoliskt, allvarligt och ibland något milt hotfullt över sig. Den är inte heller tråkigt övertydlig, med budskap och färdigtuggade tolkningar uppställda i skyltfönstret. Men det är slående hur länge man tittar på tavlorna och hur mycket man pratar om dem efteråt.

Vi drack kaffe med Christopher Rådlund innan vi åkte hem. Hans måleri har en sakral underton, samtidigt som motiven är strikta, symmetriska och andas rationalism. Jag tycker att det känns litet som bilder från ett mystiskt logikens tempel. Man står och blickar ut på naturen genom sin egen strikta ram, civilisationen byggd av människohand. Inte dumt alls.

Videovåldsdebatten startades av manipulerade barnintervjuer

Peter Santesson — Wed, 11 Jan 2012 13:47:19 +0000

Debatten om videovåldet kickstartade i Sverige efter ett inslag i tv-programmet Studio S år 1980. Ängsliga barn vittnade om hur dåligt de mådde efter att ha bevittnat motorsågsmassakrer inspelade på sånadär VHS-kassetter som gick att hyra på mysko videobutiker. Snart skakades landet av krav på hård lagstiftning. Barnen måste skyddas! Hör bara vad dessa stackare vittnar om!

Tjugotvå år senare gjorde Filmkrönikan en intervju med barnen, nu i trettioårsåldern, som berättade om vad som egentligen hände den där dagen när en handfull fjärdeklassare fick åka med fröken till tv-huset för att vara med i tv.

– De visade de ju bilder ur de här skräckfilmerna så att vi skulle komma ihåg hur hemska de här scenerna är när de intervjuade oss. Och sedan instruerade de oss hur vi skulle säga, att man är så rädd och att man måste ha nattljuset tänt på nätterna. … Och du säger att ”jag har så ont inne i mig”. Jag höll på att skratta ihjäl mig!

Mattias Svensson tipsade om Stig Linnells svar. Svenssons bok om det svenska förmynderiet, Glädjedödarna beställer man här.

Studio S-journalisten Stig Linnell tillbakavisade dessa nya uppgifter från Filmkrönikan och förklarade att denna smutskastning av hans gamla tv-inslag i själva verket rörde sig om en nyliberal komplott.

Brott och rädslan för brott

Peter Santesson — Tue, 10 Jan 2012 09:37:09 +0000

Finns det skurkstäder i Sverige? Är det någon väsentlig skillnad mellan brottsligheten i städer som Malmö, Landskrona och Södertälje jämfört med den i vanlig svensk stad? Inslag.se har i en liten undersökning utsett Gävle till svensk typstad och sedan tagit fram ett övergripande skurkindex genom att jämföra antalet anmälda skurkaktigheter av olika slag med nivån i denna normalstad. Resultatet pekar mot att det sannerligen finns skurkstäder i jämförelse med normalstaden Gävle.

Om någonting händer er vet jag inte vad jag tar mig till.

En närliggande fråga är sambandet mellan förekomsten av brott och rädslan för att själv drabbas av brott. Påverkas man av att leva i en skurkstad? Skribenten till detta inlägg har fått intryck av att somliga i debatten gärna tonar ned sambandet mellan verklig brottslighet och rädslan för brott. Är inte folk litet pjåskiga och oroar sig helt i onödan för att råka illa ut? Det är värt att titta närmare på hur rädslan för brott ser ut i förhållande till orternas värden i skurkindex.

I SKL:s rapport Trygghet och säkerhet 2011 (tipstack till Henrik Sundström) hittar man data på andel av ortsbefolkningen som uppger oro för att drabbas av bostadsinbrott respektive misshandel och överfall. Genom att dividera medelvärdet av dessa orosnivåer med oron i typstaden Gävle får vi ett orosindex som kan jämföras med skurkindex. Gävle får följaktligen orosnivå 1, och i en stad med orosindex 2 är dubbelt så många oroliga för att råka illa ut som i Gävle. Raka rör.

Över till resultatet. Orosindex jämförs nedan med skurkindex i utvalda orter.

Rädslan för att själv utsättas för brott framstår knappast som gripen ur luften. I synnerhet i Landskrona och Södertälje, de båda normalstora städerna som drabbats av ett mycket högt skurkindex, blir orosnivån klart högre. De mindre skillnaderna i orosnivå mellan skurkstäderna ligger däremot inom felmarginalen. Människors rädsla ska man ta på allvar.

Excel-dokument med skurkindex samt orosindex