Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
lördag
dec142013

Kim Jong Un och Caracalla-problemet

Nordkoreas diktator Kim Jong Un lät i veckan avrätta sin farbror och mentor Jang Song Taek. Fler avrättningar lär följa inom kort när Kim försöker stärka sin position. Jag har sett jämförelser med Stalins utrensningar. Men frågan är om det inte är kejsarmorden i det romerska imperiet som snarare är det relevanta jämförelseobjektet här.

Kejsaren Caracalla. Alltför paranoid för sitt eget bästa.

Jag kommer särskilt att tänka på Caracallas död. Denne djupt olustige man, inflationsskapare och brodermördare, hörde till romarrikets värre kejsare. Han var som så många diktatorer också mycket paranoid. Den antike historikern Herodianus beskrivning av Caracallas död borde vara tankeväckande för Kim Jong Un.

Caracallas skräckvälde upprätthölls av de kejserliga livvaktsstyrkorna, praetoriangardet (romarrikets SS-trupper, ungefär). Befälhavare för dessa styrkor var Macrinus, en karriärsoldat som av allt att döma var belåten med den fina position han lyckats uppnå. Ända tills ett rykte uppstod om att Macrinus skulle bli romarrikets näste kejsare. Ryktet ska ha satts igång av att en profet av högst oklar anledning levererade denna spådom. Det var ju inte så lyckat för Macrinus del. Han insåg givetvis vad ryktet innebar: komplett livsfara.

Click to read more ...

onsdag
okt022013

Anders Lindberg sågas av Aftonbladet Kultur och skyller på mig

Man kan förstå att Aftonbladets Anders Lindberg känner sig pressad. Kultursidan i hans egen tidning beskriver i dag hans eget negligerande av ”de antisemitiska bevekelsegrunderna bakom attacken på den judiska skolan i Toulouse” som ”beklämmande”. Därför gör Lindberg det enda han kan: Han går till desperat motangrepp.

Istället för att rannsaka sig själv försöker han att placera skulden hos mig, som med Lindbergs sedvanliga känsla för nyanser påstås vara ”fullkomligt vilseledande” och sakna ”anständighet”. Dråpligheten är svår att undgå.

Click to read more ...

lördag
aug312013

Kronisk otillfredsställelse

Tänk om det inte finns någon lösning som gör oss nöjda? Prognoserna för välfärdssystemen brukar vara dystra. Det skattetryck som förutsägs behövas för att ge den offentliga service vi förväntar oss i framtiden kommer aldrig att accepteras. Även sociala problem, med en dragkamp mellan individualitet och social sammanhållning, kan ge olösliga dilemman. Vi kanske står inför en kamp mellan varianter av otillfredsställande svar och besvikelser.

Kronisk otillfredsställelse är inget okänt fenomen. Personer som aldrig trivs på sina jobb, som alltid lyckas få en knäpp chef och ohållbara arbetsvillkor, kan byta anställning hur många gånger som helst (och gör det också) utan att någonsin börja trivas. Andra lyckas aldrig trivas i sina kärleksrelationer. Mönstret blir lika tröstlöst. Vad hjälper det att migrera när problemet ligger i ens egna felkalibrerade förväntningar. Som George Costanza känner till: It’s not you, it’s me.

Den mentaliteten blir man inte lycklig av, och tillvaron blir stökig. Kanske också politiken framöver?

tisdag
aug272013

Skulle tiggeri kunna legaliseras?

Som alla infekterade politiska debatter är tiggerifrågan fascinerande att följa. (På håll, det vill säga.) Jag funderade på vilka argument som skulle accepteras om tiggeri redan var förbjudet, och någon ville argumentera för att det borde legaliseras. Skulle man kunna argumentera för att legalisera tiggeri eftersom det skulle kunna fungera som försörjning åt marginaliserade grupper utanför arbetsmarknaden? Och argumentera för att vi i dagsläget inte såg tillräckligt mycket av sådan fattigdom i vardagen, men genom reformen skulle kunna säkerställa att den blev ett påtagligt inslag i kollektivtrafiken och på gatorna i city? Vem vet. Gissningsvis är både legalisering av tiggeri och förbud mot tiggeri precis lika omöjliga politiska reformförslag i rådande debattklimat. En förtjusande paradox.

Detta politiska kaninhål går djupt ned i marken. ”Det är en förödmjukande födkrok för fattiga som egentligen vill ha ett riktigt jobb.” Så lyder ett huvudargument för att prostitution ska vara förbjudet. Men så lyder också ett huvudargument för att tiggeri ska vara tillåtet. I det ena fallet ursäktar fattigdomen det antisociala beteendet, i det andra fallet är det ett argument för att beteendet ska förbjudas. De båda ytterkantspositionerna har varsin logik. Men att blanda?

Per Hagwall lade märke till den här egendomligheten för två år sedan och konstaterade krasst:

Själv har jag sett förbudsdebatten förr, få se nu:

  • Tiggarna har ibland haft en problematisk uppväxt: check
  • Många tiggare skulle hellre försörja sig på annat sätt: check
  • Somliga tiggare är offer för människohandel: check
  • Många anser att det är ett ovärdigt sätt att försörja sig på: check
  • Många tycker inte om att se verksamheten föregå öppet: check
  • Verksamheten är beroende av att det finns de privatpersoner som vill betala: check

Det är uppenbart att Sala inte har läst memot. Den rådande svenska humanistiska lösningen är:

  • Straffa de som ger pengar till tiggare. (Sedan vräker vi tiggarna från deras lägenheter, om de har några, och tar ifrån dem vårdnaden om deras barn.

Svensk politisk debatt är en jäkla soppa. Men den är lite lustig.

fredag
aug232013

Låglöneproblemet utan enkla lösningar

När man ringer och beställer färdtjänst i Skåne kopplas samtalet till numera till telefonister i bland annat Senegal och Moldavien. Där tas samtalen emot av personal som har genomgått en åtta månaders utbildning i svenska, pluggat Skånes geografi, och per distans skickar ut bilarna bland skånska gods och herresäten. Detta arrangemang är något som man kan fundera på.

Hello Africa!

Click to read more ...

torsdag
aug222013

Flickor och fria klädval

Det är inte en politisk fråga vad man själv väljer att ha på sig för kläder. Och om unga flickor väljer att bära slöja är det deras egen ensak (och deras föräldrars, beroende på ålder) och ingenting som ska debatteras som en samhällsfråga. I slöjuppropet är gränsdragningen mot den privata sfären mycket tydlig.

Kanske är det riktigt att göra gränsen just så skarp. Men när det gäller andra klädval än huvudduk är det däremot inte alls lika entydigt att frågan individualiseras på detta sätt. Så länge det gäller vuxna människor är valfriheten ett självklart värde. Men det intressanta är hur vi förhåller oss till barn och ungas klädval. Är det bara ett fall för individen (och möjligen för föräldrarna, beroende på hur vi ser på uppfostran)? Nej, inte alltid.

Click to read more ...

tisdag
aug202013

Två grupper i slöjdebatten

Debatten om slöjuppropet har snabbt rört sig till abstraktionsgrader och områden som jag personligen inte är kompetent att säga något meningsfullt om. Men i all enkelhet finns ett dilemma som jag kommer att tänka på när jag följer diskussionerna.

Vi har, rent logiskt, två grupper som kan vara föremål för förtryck i slöjfrågan. (1) För det första har vi gruppen kvinnor som själva vill bära slöja, men som utsätts för olika kränkningar när de har på sig den. (2) För det andra har vi gruppen kvinnor som inte vill bära slöja, men som utsätts för olika kränkningar om de låter bli att ta på sig den. Rimligen är alla högst eniga om att båda grupperna borde få klä sig som de vill, och att båda grupperna förtjänar samhällets stöd och engagemang för att få klä sig som de önskar.

Vilken grupp är störst i Sverige i dag? Vilket problem är mest utbrett? Jag vet inte. Finns det data på detta? Frågan blir lite krångligare eftersom grupp 2 också kan vara föremål för dubbla trakasserier, dels när de förmås bära ett plagg de ogillar, dels om de sedan behandlas illa i det omgivande samhället på grund av plagget, precis som grupp 1. Nåväl, gissningsvis skiljer sig grupperna åt en del. Det ligger nära till hands att tro att (1) mer utgörs av vuxna kvinnor, medan (2) utgörs av yngre kvinnor på väg ut i livet. Jag skulle också gissa att (1) har mer problem med trakasserier och diskriminering från främmande människor, medan (2) har problem som till större delen består av familjekonflikter och bekanta personer i närmiljön.

Som sagt är nog alla eniga om att både (1) och (2) bör få göra som de vill, precis som alla vi andra. Men finns det en praktisk målkonflikt för den som vill engagera sig här – där mangrann uppslutning för den ena vällovliga målsättningen riskerar att skugga den andra?

De problem som grupp (1) och grupp (2) har kan kanske formuleras mer generellt, som att (1) trakasseras om de vill välja en mindre västerländsk livsstil än majoritetssamhället, medan (2) trakasseras om de vill välja en mer västerländsk livsstil än sin familj och närmiljö. Båda grupperna far illa, men för den politiker eller aktivist som vill ge stöd är det nog en svår balansgång att inte ”favorisera” endera aspekten av problemet.

Dagens svenska vänster tycks ha fokus på (1) just nu. Slöjuppropet är det senaste exemplet, Stefan Jonssons position i hedersvåldsdebatten ett annat, och den negativa reaktionen på Femen-aktionen i Stockholms moské är ett tredje. Det kan mycket väl vara så att dagens svenska höger på motsvarande sätt tenderar att fokusera på grupp (2) – vänster och höger som en punkt och kontrapunkt. Det finns nog underliggande ideologiska skäl till vilket fokus som man engageras mest av. Det är en komplicerad fråga, men kanske den intressantaste att fundera på.

tisdag
aug132013

Förbannat kött

Frågan om och hur man ska få saluföra kött från djur som slaktats utan bedövning brukar uppröra folk på olika kanter. Man kan se detta som en djurskyddsfråga, och det finns krav på att kött som slaktats på det sättet ska ursprungsmärkas. Ett enkelt och icke-tvingande alternativ vore annars att möta efterfrågan på trevligare slaktmetoder genom att de som säljer sådant kött själva väljer att informerar om den saken.

I undertexten till slaktfrågan finns som bekant också en religiös och etnisk dimension. Det är därför frågan får sådan laddning. För när någon säger ”ursprungsmärk obedövat slaktkött” kan det lätt uttolkas som ett ”sätt obligatorisk märkning på kosher/halal-kött”. Medan det är lätt att försvara att en kund kan ha legitimt intresse av att få välja vilka slaktmetoder man vill stödja genom sina köttinköp, är det däremot direkt olustigt att tänka sig en obligatorisk, så att säga, etnisk/religiös ursprungsmärkning av kött. Som en charkdiskens motsvarighet till en stämplad Davidsstjärna i passet.

Men frågan om köttets ”religiösa ursprung” är lite intrikat när man funderar på saken.

Click to read more ...

söndag
aug042013

Marknadshyror och medmänsklighet

En av veckans tidningshistorier har handlat om en Malmöpoet som vräktes från sin hyresrätt medan han var på utlandsresa. Han låg efter 500 kronor med hyran, och på den grunden magasinerade hyresvärden hans tillhörigheter, bytte lås på dörren och rev kontraktet. Den här historien har bland annat fått Aftonbladets pressröst Margret Attladottir att vilja förpassa giriga människor till hevetet samt tappa all tilltro till riskkapitalister, verkställande direktörer och entreprenörer.

Click to read more ...

Page 1 ... 2 3 4 5 6 ... 119