Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
måndag
jun302008

Nyfiken på svensk sjöräddning

notisband-ovre.jpg
Ska du ut med båten i sommar? Vill det sig illa kommer du kanske i kontakt med Svenska sjöräddningssällskapet. Det är en ideell förening vars funktion gör mig nyfiken och förundrad. Basfakta citerade från deras hemsida:

  • Utför 70 % av all sjöräddning i Sverige
  • Har 1 700 frivilliga besättningsmän, som ställer upp dygnet runt, året om
  • Lämnar kaj inom 15 minuter vid larm
  • 62 räddningsstationer, varav 20 utrustas med miljösläp under 2008
  • 160 räddningsenheter längs kusten och i de fyra största insjöarna
  • Över 65 000 medlemmar
  • Ideell förening sedan starten 1907
  • Inga statliga bidrag - är beroende av medlemsavgifter, gåvor, donationer och frivilliga insatser

För det första: 70 % av svensk sjöräddning sköts ideellt och utan statliga bidrag. (Va?!) För det andra: lösningen fungerar tydligen, med tanke på att den fortlevt utan omfattande protester. (Vem gör vad och varför?) Detta tycks vara ett stycke Sverige jag inte begriper. Jag gör en anteckning om att ta reda på mer.
notisband-nedre.jpg

lördag
jun282008

Bör tv-reklam synkroniseras?

Jag har fått intryck av att kommersiella tv-kanaler tenderar att lägga reklamavbrotten vid samma tillfällen. Ingenstans att ta vägen för den tittare som inte istället vill se på statstelevisionen eller stänga av. En kväll började jag fundera på om det är rationellt för den enskilda reklamkanalen att synkronisera sig mot övriga kanaler på detta sätt. När man synkroniserar reklamavbrotten utsätts kanalens tittare för mindre frestelse att koppla om. Å andra sidan missar synkroniserade kanaler möjligheten att stjäla tittare från konkurrentkanalerna genom att själv visa program när de andra har avbrott (om vi antar att alla kanaler behöver visa lika mycket reklam för att göra acceptabel vinst).

››Det mest slående är att incitamenten för utbrytning ökar med antalet konkurrenter som är synkroniserade. Ju fler synkroniserade kanaler, desto större frustrerad tittarskara som letar efter alternativ när konkurrenterna har reklamavbrott.‹‹

Med mottot att man först bör pröva väldigt enkla modeller innan man gör krångliga, lade jag undan fjärrkontrollen och skissade upp situationen i ett Exceldokument på min handdator. Förutsättningarna är följande:

  • Jag analyserar utfallet för en enskild kanal som väljer att inte synkronisera sin reklam mot de övriga kanalerna, som är synkroniserade. Utbrytarkanalen sänder istället sin reklam lite senare. Jag modellerar bara en ’reklamrunda’ där konkurrentkanalerna först sänder sin reklam, därefter utbrytaren.
  • Tittarna antas ha en viss procentuell benägenhet b (0–100%) att byta kanal till slumpvis utvald kanal som inte sänder reklam när den kanal de ser på sänder reklam. I den här modellen betyder det att den ensamma utbrytaren plockar b % av konkurrenternas tittare när konkurrenterna sänder reklam. Därefter förlorar kanalen b % av sitt nya tittarantal när den ska sända sitt eget reklamavbrott.
  • Frågan är om utbrytaren efter att ha sänt sitt eget reklamavbrott har kvar fler eller färre tittare än den skulle ha genom att vara helt synkroniserad med de övriga. Jag prövade detta för 2–14 st. kanaler och b mellan 10–90 %.

Utfallet återfinns i följande diagram, där de färgade fälten anger slutgiltiga tittarsiffror som procent av ursprungliga tittarsiffror (klicka för förstoring):

1685158-1672009-thumbnail.jpg 

Vad skall man säga om detta, då? Det mest slående är att incitamenten för utbrytning ökar med antalet konkurrenter som är synkroniserade. Ju fler synkroniserade kanaler, desto större frustrerad tittarskara som letar efter alternativ när konkurrenterna har reklamavbrott.

Vinsten med att bryta synkronisering varierar också med hur rörliga tittarna är. Största vinsterna på att bryta sig loss gör kanalen när tittarna är måttligt lättfotade – tillräckligt rörliga för att kanalen ska kunna stjäla substantiella grupper från konkurrenterna, men tillräckligt tröga för att något skall återstå efter att kanalen själv har sänt sin reklam.

Att döma av denna högst simpla modell kan man inte förvänta sig perfekt synkronisering mellan reklamkanaler annat än i situationer med mycket få kanaler eller mycket lättfotade tittare. Modellen kan förstås förbättras genom att man för in två statskanaler som aldrig sänder reklam samt laborerar med längre program-reklam-program-cykler för att se om resultatet förändras när tittarna ges fler tillfällen att flytta på sig.

Ett annat alternativ, som jag först var inne på, är att bygga modellen i NetLogo, där tittarna får vandra runt som myror mellan stationerna. Men det framstod som alltför tidsödande och pilligt för att jag skulle orka mig på det. Det är inte rimligt att lägga ned mer tid på att modellera en tråkig tv-kväll än just den innevarande trista tv-kväll som väckt behovet av modellen.

Dagen efter googlade jag på ”game model commercials optimal timing” och hittade genast detta. Det fick mig att känna att jag inte har så mycket att tillföra ämnet.

fredag
jun272008

Lästips: skräckens liberalism

notisband-ovre.jpg
Mothugg-Johan skriver läsvärt om varianter av liberalism, och ställer upp en lätt karikerad panglossliberalism mot en förordad skräckliberalism. Jag påminns om hur påverkad jag själv har blivit av Popper, hur jag alltmer uppfattar politikens huvudfråga som en om hur man undviker att göra ont, hur jag alltmer tänker på att vår behagliga bussfärd plötsligt kan avbrytas av att vi åker över kanten. Det är ett ganska ängsligt och pessimistiskt förhållande till staten och politiskt beslutsfattande. Jag kallas för konservativ ganska ofta nuförtiden. Tja, kanske det. 
notisband-nedre.jpg 

fredag
jun272008

Så blir man kung i baren

barkung.jpgFörsta fredagen efter lön. Ikväll befolkas barerna av nöjeslystna nyrika som planerar att bli kung, kung, kung i baren med hjälp av sina påfyllda konton. De får det svårt, eftersom alla andra också fått lön samtidigt.

Varför har det uppstått så starka normer för vilken dag i månaden lönen ska utbetalas? Visst, om det redan institutionaliserats att de stora räkningarna ska betalas vid månadsskiftet (och varför finns den institutionen, då?), så vill man få månadslönen i lämplig tid. Men för den som tänkt sig att bli kung i baren, och som inte klarar av att spara, uppstår problem.

Ett sätt att dominera bardisken en gång i månaden är att omförhandla utbetalningsdag av lönen. Bäst är att få ut den en vecka före standarddatum, när alla andra ligger i botten, men även en senareläggning är bättre än dagens synkronisering.

Snart kommer andra kroggäster att få nys om tricket, och en utspridning av utbetalningsdatum tar vid.  Kroglivet kommer bli mer dynamiskt. Det kommer alltid finnas nyavlönade partyprissar i lokalen. Vi kommer också slippa de långa lördagsköerna som nu uppstår på IKEA, ICA Maxi och Siba första helgen efter lön. Det blir bra.

torsdag
jun262008

IT-investeringar påverkas av politisk stabilitet

notisband-ovre.jpg
Chris Anderson, Wired-redaktören med den långa svansen, återger idag ett samtal han haft med en ledande it-entreprenör:

I was recently chatting in Seattle with a guy who runs the largest collection of server farms in North American outside of Google--he actually owns many of the facilities that Amazon's EC2 service and Microsoft's cloud computing initiatives are running on. Like everyone in that business these days, he's all about finding cheaper electricity. But although his facilities are all in the Pacific Northwest, using clean and relatively cheap hydro power, he hasn't crossed the border into Canada, where the hydro power is even more plentiful.

Why not? Because of political instability. Canada's governments shift from right to left too often, he said, and the threat of regional secession was too real to risk putting multi-hundred-million-dollar data facilities there--between changes in the laws to even the slight risk of nationalization should the wrong person be elected, he thought Canada's political liabilities outweighed its energy assets. Surprised? I was. But right or wrong, that's the sort of calculus that's required in the new era of global data. Anything can be anywhere. Where do you want to go today?

Det har sagts förr och det förtjänar att sägas igen. Vilket it-företag skulle våga placera sin serverpark i Sverige efter FRA-beslutet? Regeringen förstår inte vad det är de har gjort.
notisband-nedre.jpg 

torsdag
jun262008

Klåda

notisband-ovre.jpg 
The New Yorker berättar om en kvinna med sjuklig klåda som sträckte sig över månader. Det kliade konstant i huvudet. Hon brukade riva sönder hårbotten i sömnen. Det var fullständigt outhärdligt och inget hjälpte.

One morning, after she was awakened by her bedside alarm, she sat up and, she recalled, “this fluid came down my face, this greenish liquid.” She pressed a square of gauze to her head and went to see her doctor again. M. showed the doctor the fluid on the dressing. The doctor looked closely at the wound. She shined a light on it and in M.’s eyes. Then she walked out of the room and called an ambulance. Only in the Emergency Department at Massachusetts General Hospital, after the doctors started swarming, and one told her she needed surgery now, did M. learn what had happened. She had scratched through her skull during the night—and all the way into her brain.

Hoppsan.

Det är intressant hur klåda flyttar tillbaka ens beslutshorisont till strax bortom nästippen. Nyttan och njutningen av att klia är mycket kortvarig, några sekunder, och efteråt förvärras bara klådan. Men det går inte att låta bli. Jag försöker, så att säga, klia rytmiskt och bestämt. Som om just den här klidraget ska bli det sista, därför att det genomförs så auktoritativt.
notisband-nedre.jpg 

onsdag
jun252008

Luleå

lulea.jpg

(Full storlek, via Reddit.com) 

onsdag
jun252008

Schelling och disciplingränser

notisband-ovre.jpg
orgtheory.net läser jag om ett möte mellan Thomas Schelling och en oblyg student.

a young man jumped from out of nowhere, stated his name, explained that he knows of Schelling’s work, expressed his excitement to meet Schelling, announced that he is considering graduate school, and asked for Schelling’s advice on what to study.

With a smile, Schelling warmly shaked the young man’s hand and said he is happy to meet him.  Then Schelling paused and looked off into the distance as if in deep thought.  (I’m not exaggerating here.)  Finally, he looked the young man in the eyes and told him (to the best of my memory), that the young man should study economics because it will teach him to think clearly about social interactions, but that he should read broadly and once out of graduate school not feel confined by the boundaries of the academic disciplines.

Jag tycker om Schellings svar. Jag trivs bäst bland disciplinära vagabonder, och är mycket skeptisk mot forskare som är likgiltiga inför eller direkt okunniga om vad som pågår inom andra fält – vanligast är humanvetare som koketterar med sin naturvetenskapliga och teknologiska analfabetism. Är de egentligen intresserade av att ta reda på hur världen fungerar?
notisband-nedre.jpg 

onsdag
jun252008

Vad kan sd göra i riksdagen?

Sverigedemokraterna nosar på 4 %-nivån och lunchrumsdiskussionen tar ny fart. Kommer de in eller ej? Ibland talas det om ett sd i riksdagen med samma darrande stämma som växthuseffekten, en världens undergång som kommer radera ut det samhälle vi känner oss hemma i.

oberorbar.jpgMin vilda gissning om hur det parlamentariska livet ser ut efter nästa val är att sd kommer in (se vidare Remissinstansen), men att vi upptäcker att det inte gör någon större skillnad. Anledningen till att jag tror att de kommer in, är att det ännu inte utkristaliserats något effektivt sätt att möta dem i debatt eller bevaka dem i press, och att partiet nu har en tämligen välfylld kampanjkassa. Anledningen till att jag inte tror att avtrycket blir särskilt stort är att sverigedemokraternas förhandlingsposition i riksdagen kommer att vara ännu sämre än vänsterpartiets. De har inget manöverutrymme alls. Mona Sahlin är precis lika oberörbar för en sverigedemokrat som sverigedemokraterna är för Sahlin. Sd skulle omöjligen kunna stödja en regering ledd av den politiker som tydligast symboliserar mångkulturalism som politisk idé och som kallat svensk kultur för töntig.

Då återstår alliansregeringen, som vid oförmodad valöverlevnad varken vill eller skulle ha minsta anledning att förhandla med en politisk stinkbomb utan parlamentarisk rörelsefrihet. Sverigedemokraterna tvingas stödja Alliansen i brist på trovärdiga alternativ. (Man kan nog utesluta att de skulle våga riskera nyval när de äntligen tagit sig in i riksdagen.)

Japp, det blir obehagligt att ha dem där, vi får fler blocköverskridande uppgörelser mellan det nya och det gamla arbetarpartiet, och riksdagsdebatterna blir klart annorlunda. Men konkreta avtryck i praktisk politik, annat än litet gnissel i enstaka frågor? Jag tvivlar.

Page 1 ... 100 101 102 103 104 ... 118