Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
lördag
jul122014

Sommarkrönikor

De senaste veckorna har det blivit tre krönikor med spridda ämnen.

I Dalarnas Tidningar förklarar jag varför barn envisas med att klättra mot färdriktningen i lekplatserna. Vad är det för steriliserad miljö vi påtvingar våra minsta?

Men kanske är det bara man själv som borde släppa taget om sin egen barndom och inse att tiderna förändras. För ett tag sen försökte jag i desperation köra ut de äldsta ungarna i skogen. De var totalt frågande. Vad gör man där? Bygg en koja! Äh, det går ju inte, protesterade de. Man får inte. Det där är kommunal mark.

Tio år gamla har de lämnat rutschkanorna bakom sig och anpassat sig till sin miljö.

I Skånska Dagbladet diskuterade jag Miljöpartiets ambialens inför tillväxt. Skulle ett samhälle utan tillväxt vara mer harmoniskt? Knappast.

Och det är vid den punkten jag tänkte att ombuden borde läst sin Marx. För vad händer om ekonomin slutar växa, om vi inte har ett ekonomiskt system som ”bygger på tillväxt” och blir utan den? Frid och harmoni och mindre köphets? Marx tanke pekar i helt annan riktning. För i en sådan statisk ekonomi måste varje extra krona i ena änden betalas genom en förlorad krona i den andra, varje inkomstökning sker på någon annans bekostnad.

Jag har numera förmånen att få addera Skånska Dagbladet till mina kolumnistuppdrag, detta varannan lördag. Men på sommaren blir det ju ofta ommöbleringar i den ordinarie planeringen så även denna lördag skriver jag där. Nu om att 90-talskrisen är på väg att falla i glömska. Det oroar mig.

När The Economist beskrev en skandinavisk supermodell, är det svenska exemplet till största delen resultatet av reformer och kulturförändringar som ägde rum i och med krisåren på 1990-talet. Flertalet av de bärande delarna i vad man skulle kunna kalla det nya Sverige kom på plats under en turbulent period för ungefär tjugo år sedan, sådant som pensionsreformer, valfrihetsreformer, ny budgetdisciplin och låg inflation. Det som skett därefter är till stor del utvecklingslinjer som bara dras ut i den riktning de fick den gången.

Men än sen då? Varför skulle det spela någon roll? Därför att 90-talskrisen i högsta grad är en ändlig och avtagande resurs. För varje år bleknar minnet en smula för dem som var med, och för de yngre som inte var det är perioden bara något som man har läst om – om ens det.

Nu blir det skrivpaus några veckor. Trevlig sommar!

Reader Comments

There are no comments for this journal entry. To create a new comment, use the form below.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>