Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
onsdag
jun112014

Dronten i Botkyrka

Efter tidningsnedläggningen blev journalisten arbetslös, och snart stod han där som färsk vikarie i en högstadieskola i Botkyrka och skulle göra sitt bästa. Vittnesmålet om den erfarenheten publicerades i Dagens Nyheter och väckte en hel del uppmärksamhet. Skildringen är som hämtad från The Wire. Det som händer i klassrummet är identiskt med hur slumskolorna i Baltimore beskrivs i tv-serien.

I den sorgliga texten är det en passage som tränger igenom särskilt. Vikarien redogör för hur han blir utmanad av en aggressiv ledargestalt i klassrummet. Förloppet beskrivs på följande sätt.

Eleven med den hatiska blicken försöker samtidigt ta över situationen. Går på och ska förklara vad som har hänt. Jag uppfattar det som att han försöker skylla ifrån sig och ta kontrollen över de obehagliga frågor som väntar. Stämningen blir allt mer forcerad, upptrissad.

När jag ber honom vänta med sina förklaringar accelererar det. Han ställer sig nära och stirrar aggressivt. När han petar på mig vaknar grottmänniskan inom mig med full kraft på nolltid. Adrenalinet pumpar.

”Du rör inte mig!”

En ny petning som svar.

Känslorna har tagit över och jag försöker uppbåda all min energi för att hålla mig lugn.

Vad som händer därefter får läsaren inte veta. Artikeln lämnar scenen i det avgörande ögonblicket. Skonsam tystnad skvallrar om att vikarien knappast gick segrande ur den kraftmätningen.

Vad pågår här? En välmenande och civiliserad person hamnar i ett läge där han överrumplas av någon som spelar efter andra regler. Han är uppenbarligen oförberedd. Ilskan som väller upp skäms han tydligen över: Vrede är något för grottmänniskor. Så han försöker hålla sig lugn. Men sedan då? Vad ska han göra nu då? Vad säger regelboken? Var finns fotfäste? Väluppfostrat folk brukar bli helt perplexa när de utmanas av den skrupelfrie. En dront som möter sin första jägare. Inte ens ett finger i magen är man kapabel att avvärja.

En ”civiliserad person”? Civilisationen är en ö av icke-våld, en fredad zon där människor inte använder fysiskt tvång mot varandra utan istället följer regler för att nå sina mål. Många av oss lever hela våra liv inom en unikt civiliserad livsmiljö. Inne i denna livsmiljö är det ett handikapp att känna adrenalinet pumpa. Helt riktigt trycks sådana reflexer bort, och många av oss saknar nästan helt beredskap för våld och ociviliserat beteende. Vi är lugna och artiga människor som lever väldigt lugna och artiga liv i ett regelstyrt samhälle som mer påminner om en prydlig park. Det är en fördel att vara en dront inne i den civiliserade zonen

Utanför den civiliserade zonen finns en ociviliserad omgivning där fräckhet och normbrott med uttalade eller outtalade hot förekommer regelbundet. För att överleva i den ociviliserade zonen behövs helt andra reflexer. Därute klarar sig inga dronter. Så långt inget konstigt. Men våndan uppstår i gränsen och mötet mellan den civiliserade zonen och den ociviliserade zonen. Här måste representanten för civilisationen på något sätt hålla stånd mot och hantera fräckheten och hoten från personer som inte känner sig bundna av civilisationens normer. Ångesten vaknar. Hur ska man kunna hålla gränsen utan att bli likadan själv?

Det är vid den här gränsen jag ser lärarvikarien stå. Ett finger i magen, men hur ska han svara? Så här brukar det inte gå till! Vad får jag göra? Vi talar inte gärna om den där gränsen mellan det civiliserade och det ociviliserade. För där går det inte längre att vara dront, med sina mjuka fjädrar och knappt ett ben i kroppen. Bort med den tanken. Bort, bort.

Reader Comments

There are no comments for this journal entry. To create a new comment, use the form below.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>