Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
tisdag
jan212014

Vad händer när duktiga matematikelever försvunnit?

Den senaste Pisaundersökningen har satt fart på skoldebatten. Men det diagram som gjort mig mest bekymrad är ett resultat som kommer från TIMSS, Trends in International Mathematics and Science Study. Detta är en internationell jämförelse av bland annat matematikkunskaperna hos elever i åttonde klass (drygt 5 000 elever gör testet i Sverige). Sverige har deltagit i fyra mätningar: 1995, 2003, 2007 och 2011.

Att matematikkunskaperna bland svenska elever är dalande gör ingen förvånad. Men ett resultat överraskade mig ändå. Det som särskilt sticker ut är att de riktigt duktiga eleverna tycks vara på väg att utrotas.

Andelen elever som hade avancerade matematikkunskaper (625 poäng eller högre) låg på 12 procent år 1995. Det motsvarar i praktiken att det normalt fanns ett par stycken i varje klass som var riktigt duktiga på matematik. År 2011 hade andelen elever med avancerade matematikkunskaper sjunkit till 1 procent. Ja, du läste rätt. EN procent av eleverna. Från att tidigare ha varit något man kan förvänta sig hitta i de flesta klasser har duktiga matematikelever nu blivit något som kanske på sin höjd finns i enstaka exemplar per årskurs på en skola. Det som för tjugo år sedan var en tämligen normal högpresterande elev som inte ens nödvändigtvis skulle vara klassetta i ämnet tycks i dag utgöra en raritet och stjärna i sin årskull.

Svenska matematikresultat i TIMSS. (Öppna jämförelser – Grundskola 2013, SKL)

Elitism är ett väldigt laddat ord. Alla elever förtjänar samma omsorg oavsett begåvning. Så långt det normativa ställningstagandet. Men elitism kan också förstås som en rent empirisk fråga. Vilken funktion spelar intellektuellt högpresterande personer i ett samhälle? Vilken effekt har deras närvaro? Och vad blir samhällseffekten av att högpresterande elever försvinner – eller rättare sagt att uppfattningen om vad som utgör en prestation på hög nivå blir kraftigt devalverad? Vi lär får se svaret på den frågan, och jag ser inte alls fram emot det.

Reader Comments (6)

Istället för att fråga vilken funktion högpresterande personer har kan man ställa frågan vilken funktion det fyller att vara högpresterande i skolan. I ett skolsystem där prestation fyller funktionen att det ger större möjligheter att konkurrera om attraktiva utbildningar borde man kunna dra slutsatsen att ansträngningen troligtvis upphör när målet är uppfyllt (högsta betyg är uppnått). Det finns även en risk att den konkurrens om eleverna som finns på skolmarknaden gör att man ger högre betyg för lägre prestationer och därmed ger sin egen skola konkurrensfördel i jämförelse med andra skolor.

Kort sagt; om de kunskaper man erhållit räcker för högsta betyg, varför anstränga sig mer när man kan lägga den tiden på andra ämnen?

21 januari 2014 | Unregistered CommenterRoger Rackwitz

Vår yngste sitter just nu och gör ett prov som om han klarar det i hög konkurrens med många många andra ungar, gör att han hamnar i en klass där matte och NO kommer att läggas på nivå med Särskild klass a la 70-80-talet. Så, nog finns det skolor som uppmärksammar att tempot i synnerhet matte (och många fler ämnen enligt mig, jag har gamla skolböcker som bevis) har gått starkt tillbaka. Mattelärarna på informationsmötet sade rakt ut att skolor av idag håller takten motsvarande Allmän rakt igenom.

Om jag kunde begripa varför man tog bort det väl fungerande systemet med Allmän/Särskild klass. Samt varför OBS-klasser (för störiga) försvann ... Jo jag har förstått motivet, men resultatet förskräcker.

21 januari 2014 | Unregistered CommenterRick N

Detta är verkligen skrämmande. Jag tillhörde verkligen inte de som var duktiga i matte, kanske för att jag inte förstod. För när jag fick förklarat, eller när jag äntligen begrep, då var matte faktiskt ganska kul. Jag kan ju där tillägga att jag började skolan 1970 och således råkade ut för det gräsliga matematikexperimentet "Hej matematik", där små barn fick börja med " större än" och " mindre än" tecknen samt allt kallades "element". Inte undra på att det inte blev ett mattesnille av mig. Det mest förundransvärda var ju att det faktiskt var flera i min klass som var helt fantastiskt duktiga, trots denna undervisning! Av detta borde man kunna sluta sig till att det i varje kull, helt spontant, borde finnas, som du skriver, ca 12%, duktiga elever och även några spetselever. Detta oberoende av pedagogik.

Vad har då gått fel? Kanske inställningen till att jobba. Att man måste "traggla" och repetera om och om igen tills förståelsen och kunskapen sitter. Att det inte bara är att ge upp om det inte är kul eller om man inte förstår. Detta med " omedelbar behovstillfredsställelse" är ju mer och mer utbrett, och jag ska inte gnälla bara på de unga, även vi vuxna är drabbade. Även inställningen att allt ska vara kul kanske man får jobba med.

Vad ska göras? Kanske att lärare verkligen ser till att alla elever verkligen, verkligen förstått de olika sätten att räkna och även kommande räkneövningar
( procent,ekvationer etc). Samt att vi föräldrar inte låter ungarna komma undan med gnölet " matte är så tråkigt" där hemma. Att vi sätter oss ner och verkligen går igenom matten med dem och ser att de förstår ( och får en behövlig repetition själva!). Gärna också genom att barnen i hemmet få räkna ut saker ( just nu är jag inte pedagogisk nog för att komma på exempel). Viktigast är nog också attiyiden vi föräldrar skickar ut- matte är viktigt och att det kan vara kul när man förstår. Jag ska ärligt säga att jag inte föregått med gott exempel, men nu sjutton ska vi skärpa oss i familjen ;-)!

Vad gäller hur man ska få fram verkliga spetselever, där har jag tyvärr inget bra förslag. Kanske att man verkligen ska tillåta dessa elever få utvecklas och inte hållas tillbaka av sina långsammare och mer "mattenormala" klasskompisar. Det är viktigt att elever måste få tillåtas att utveckla den begåvning de har, att vi tillåter en intellektuell elit, inom både humaniora och naturvetenskap. ´Men så är ju tyvärr inte fallet i Sverige.

Ja, detta var litet enkla onsdagsfunderingar från en helt vanlig mamma;-)

22 januari 2014 | Unregistered CommenterCharlotta

Tack för fakta och reflektioner! (gillar just blandningen av fakta och reflektioner...). Vad ska man säga...? Varför har inte detta lyfts fram mer? Orsaker till detta finns numera i en uppsjö inlägg. Mina erfarenheter efter en kort men intensiv tid i gymnasiet.

Det är inte lätt vare sig för lärare eller för elever att bryta igenom lockelsen till snabb uppkoppling/stimulans och locka till ”matematisk” koncentration. Jag tror dock man kan ”utnyttja” nya IKT verktyg för att förnya matematikundervisningen. Det finns gott om goda exempel.

22 januari 2014 | Unregistered CommenterKent Lundgren

Det är "lugnt"!

Jag gick ut med "femmor" i både matte och fysik på naturvetenskaplig linje... Idag kör jag lastbil...

= Ingen efterfrågan på mattekunskap!? ... och inte känner jag heller att jag haft nytta av min "kompetens"! (?)

22 januari 2014 | Unregistered CommenterKeps

När jag gick i grundskolan delades vår klass och parallellklassen helt inofficiellt upp i en större klass med de 70% elever som höll ett jämnt tempo och en mindre klass för de 30% elever som antingen var snabbast, långsammast eller hade speciella behov.
Det var olika grupper i olika ämnen och man kunde flyttas under terminerna om det behövdes.
Det innebar att man med enbart rätt uppdelning fick ut mycket mer av lektionerna.

22 januari 2014 | Unregistered CommenterLeif

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>