Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
torsdag
aug222013

Flickor och fria klädval

Det är inte en politisk fråga vad man själv väljer att ha på sig för kläder. Och om unga flickor väljer att bära slöja är det deras egen ensak (och deras föräldrars, beroende på ålder) och ingenting som ska debatteras som en samhällsfråga. I slöjuppropet är gränsdragningen mot den privata sfären mycket tydlig.

Kanske är det riktigt att göra gränsen just så skarp. Men när det gäller andra klädval än huvudduk är det däremot inte alls lika entydigt att frågan individualiseras på detta sätt. Så länge det gäller vuxna människor är valfriheten ett självklart värde. Men det intressanta är hur vi förhåller oss till barn och ungas klädval. Är det bara ett fall för individen (och möjligen för föräldrarna, beroende på hur vi ser på uppfostran)? Nej, inte alltid. Ett exempel där vi gör samhällsfråga av barn och ungas klädval är de återkommande debatterna om sexiga barnkläder och flickor som i unga år vill bära kvinnokläder och sminka sig. För tretton år sedan var Lindex i blåsväder.

Eventuell igenkänning beror nog på att den här debatten går i evig repris. Även just när det gäller Lindex. Förra året var det dags igen:

Exemplen kan göras många. Debatten blossar upp gång på gång. Det tycks angå oss alla hur unga flickor klär sig.

Och precis som när det gäller slöjor är det just flickors frihet det handlar om. Man ifrågasätter om flickornas val är genuint självständiga, och sätter in valen i en samhällelig kontext. Reproducerar valen underliggande maktförhållanden? Det saknas inte likheter mellan debatterna. Och förvisso finns också röster som pläderar för att barn och ungdomar ska få ha vilken klädsmak de vill även ifråga om utmanande vuxenkläder. Men nog kunde det vara värt att se hur det står till med stringensen i hur debattörer ställer sig i dessa båda frågor. Är barn och ungdomars klädval alltid en individuell smakfråga?

Även när det gäller kläder som vänder sig till äldre ungdomar och vuxna intar vi ofta en problematiserande hållning till vad inramningen sänder för signaler. Det uppfattas sällan som särskilt märkligt. Man gör en tolkning av bildspråk, klädedräkt etc. och vilka maktrelationer som där reproduceras.

För egen del ser jag klädfrågor som en i allt väsentligt privat fråga och barnens kläder som något som föräldrarna får avgöra utan vägledning från Facebookuppror och bloggar i Aftonbladet. Jag tror att det vore bättre om alla kläddebatter tog efter den acceptans som förespråkas i slöjfrågan och vi fick mindre av den konfliktbenägenhet som finns när det gäller ”sexism i klädindustrin”-debatterna. Men skillnaden i ingångsvärden i de båda debatterna är markant.

Reader Comments (2)

Kan man inte anse att barnen/barnens föräldrar har rätt att självt välja sina/sina barns kläder, och samtidigt anse att om barn då tenderar att välja sexiga kläder så är detta sannolikt ett symptom på att barnen utsatts för dåligt inflytande.

(Notera för övrigt att man inte kan motverka det dåliga inflytandet genom att försöka motverka symptomen).

22 augusti 2013 | Unregistered CommenterDavid Bergkvist

Det är signifikativt att denna intressanta iakttagelse, likt den om "förbannat kött" står att läsa på din mycket läsvärda blogg, och knappast någon annanstans.
När jag läste ovanstående, kom jag att tänka på den motsättning i offentligheten som omgärdar manlig respektive kvinnlig onani, beskriven av professorn i antropologi Don Kulic, publicerad i antologin "Den moderna ensamheten".
Han beskriver hur den kvinnliga onanin på ett bejakande sätt beskrivs som en sensuell och berikande handling som hjälper till att stärka den egna kroppsuppfattningen och identiteten.
Detta i stark kontrast till den manliga motsvarigheten vars existens nästan uteslutande beskrivs utifrån ett problemperspektiv; insulär, oerotisk och känslohämmande.
Han skriver att "flickor ofta uppmuntras att lära sig hur man masturberar ( och Veckorevyns onaniskola-artikel är ett typiskt exempel ....Det är svårt att föreställa sig en artikel som "Onaniskolan" i tidskrifter som Slits eller Café"
Som du ser är ingångsvärdena även här märkbart olika.
Listan på offentlig ambivalens kan nog göras hur lång som helst.

23 augusti 2013 | Unregistered CommenterJan Östman

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>