Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
måndag
jun172013

Betygsinflation som samhällstrend

Beror det på skolkonkurrens, illa fungerande målstyrning eller annat? Betygsinflationen i skolan är ett omdebatterat fenomen. Men det finns en tänkbar förklaring som inte diskuteras, och som går utanför skolväsendet. Det kanske inte bara handlar om skolbetyg, utan ett vidare samhällsfenomen. Betygsinflation som en allomfattande urskillningslöshet: guldstjärnor på allt.

I Jon Elsters trevliga bok Explaining Social Behavior diskuterar han ett fenomen som stört oss alla: hyperinflationen i förekomsten av stående ovationer (vilket tömt dem på värde). Han saknar hårda data, men har intrycket av att stående ovationer blivit allt vanligare på Broadway. (Samma trend noterade jag inom svensk opera.)

If there are in fact more standing ovations on Broadway than there were twenty years ago, how could we go about explaining it?

Elster lutar åt en prisförklaring. Högre priser leder till mer självbedrägeri.

When people have to pay seventy-five dollars or more for a seat, many cannot admit to themselves that the show was poor or mediocre, and that they have wasted their money. To confirm to themselves that they had a good time, they applaud wildly. (s. 17)

Prisförklaringen är nog inte korrekt. För precis samma beteende hittar man i Sverige, där biljettpriserna är fantastiskt låga. Biljetter för ett par hundringar ger ändå en publik som undantagslöst är absolut hänförd, oavsett ensembelns prestationer. Alla ger stående ovationer överallt. Och motsvarande reservationslösa hyllningar står som spön i backen inom alla fält. Det mesta av de flesta rankas som tiptop. Från skolprestationer till kvällstidningskolumner – en samhällsomfattande betygsinflation.

Detta är lite svårare att förklara. Markus Aurelius gav rådet:

Keep before your eyes the swift onset of oblivion, and the abysses of eternity before us and behind; mark how hollow are the echoes of applause, how fickle and undiscering the judgements of professed admirers, and how puny the arena of human fame. (Meditations, s 29, sorry har bara den engelska översättningen)

Tänkvärt, men det är inte direkt någon förklaring, och kanske antyder Markus rent av att fenomenet inte är så nytt ändå. Men är det tilltagande, och vad beror det i så fall på?

Reader Comments (5)

Håller med! Kul att du tar upp det, det har retat mig länge (inte minst när jag sitter där i publiken och normalklappar - eller för busvisslar om det är riktigt bra eller riktigt dåligt) och publikhavet intill reser sig, som en enda tanke i en enda hjärna.

Jag tror det beror på osäkerhet, delvis, alltså vår eviga ängslan att göra fel, att VARA fel men också - iallafall i finkulturella sammanhang - en önskan att brilliera med den egna "kunskapen" och förmågan att skilja agnarna från vetet. Man vill helt enkelt göra sig lite märkvärdig ;-)

18 juni 2013 | Unregistered CommenterLolalarson

Jag undrar om inte detta fenomen har ett samband med vad jag sysslar med just nu - dvs deltar i en skapande process. Idag räcker det inte för vare sig läsare av artikeltexter eller konsertbesökare att inta den passiva roll det länge har varit att konsumera kultur. Suget efter att få vara deltagande, och skapa ett större "event" tror jag förklarar beteendet med massiva bifallsyttringar. Det kollektiva i en sådan situation förstärker förmodligen det "vanliga" beteendet att applådera, oavsett uppskattning.
I den individuella kommentarskrivande situationen däremot är benägenheten att "skruva upp" tonen mer diversifierad, men kan just genom volymen ändå bidra till stormar i twitterflöden och på så sätt ge individen en känsla av betydelse.
Jan Östman

19 juni 2013 | Unregistered CommenterJan Östman

Jan Östman kan vara inne på något, men jag tror det mer har att göra med amerikaniseringen och ett fenomen som alltid storligen förvånat mig: entusiasmen hos anhängarna till en presidentkandidat.

Stämningen är på topp, vi tycker alla lika och är delaktiga i något positivt. Att i ett sånt läge säga något kritiskt förstör bara stämningen.

Ungefär som att börja diskutera invandring på fikarasten, det är bara småaktigt och tråkigt. Det är generöst att vara positiv.

20 juni 2013 | Unregistered CommenterNils

Skillnaden i biljettpris mellan Broadway och den hårt subventionerade Kungl. Operan är inte stor. 75 dollar som det talas om räcker knappt till de billigaste sätena på första radens fond. Även på parketten är många biljetter dyrare än så.
Aficionados går naturligtvis på tredje raden, där finns liksom på fotbollsläktarens ståplats den mest kunniga publiken. Som inte applåderar i onödan.
Om man tittar på betygsättningen i det folkliga matlagningsprogrammet "Halv åtta hos mig" så skiljer sig den avsevärt från utfallet i den B-kändisspäckade varianten. Nyckeln till kändisskapet verkar vara att ständigt utdela högsta betyg oavsett maträtt. En inställsamhet som vanligt folk inte anser sig behöva.

22 juni 2013 | Unregistered CommenterSiegfrid

Ett område där trenden är som tydligast är matlagningsprogrammen. Satt just och såg programmet En hungrig fransman om en fransk kock som hela livet varit verksam i Oxford och som återvänder till sin hemtrakt för att lag rätter på traktens utsökta, naturligtvis, råvaror.
Det är helt sanslöst. Allt är utsökt, fantastiskt; traktens rökta korvar, skinkor för att inte tala om osten. Han känner smakerna med sitt hjärta, allt är utsökt, utsökt, utsökt...

28 juni 2013 | Unregistered CommenterNils

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>