Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
fredag
jun142013

Nu är språk betygsgrundande på slöjden – flumskolans märkliga praktik

Häromdagen beklagade sig en slöjdlärare för inslag.se. Slöjdbetyget i nian handlar inte längre bara om elevens förmåga att slöjda. Nu krävs det annat, berättade läraren. En elev som tillverkar enastående slöjdföremål kan inte få A (det högsta betyget i rådande system) om eleven inte dessutom levererar en ornamenterad oral svada om sitt slöjdande. Det krävs blaj – eleven måste dokumentera sina projekt i en projektpärm. Jo, de har pärmar där allt ska ”dokumenteras”. Slöjdsalens små projektledare ska ”planera”, ”motivera” och ”utvärdera” sina ”projekt”.

Har eleven enbart snickrat en perfekt fungerande kopia av ett gökur? Inget A. Högsta betyg kräver att eleven först utför det kritiska momentet att i projektpärmen skriva in att ”Jag har valt att tillverka ett gökur därför att tid är pengar dessa dagar. Gökurets ornamentering är inspirerad av schweizisk kultur.” Eleven ska också visa självständighet och kreativitet. Istället för att osjälvständigt snida en fågel ska man helst, tja, sätta dit en prinskorv. Entreprenöriellt och nyskapande. Slöjdläraren suckade. Han kände sig tvingad att premiera rent ordbajseri och förhindrad att sätta högsta betyg på mindre talträngda snickarämnen som egentligen förtjänade det. Men stämde detta som slöjdläraren berättade? Saken behövde undersökas.

Betyg som samhällssignal

Kriterier för betygssättningen är viktiga på flera plan. Först och främst tänker vi på betyg som ett mått och kvitto på att eleven framgångsrikt har inhämtat kunskap enligt uppsatta specifikationer. Betygen är ett urvalsinstrument när elever söker vidare till utbildning på högre nivå.  Här ifrågasätts ofta relevansen av betyg i slöjd och andra praktiska ämnen. Varför ska elevens förmåga att brodera och smida i silverplåt vägas in i antagningen till en teoretisk utbildning? Givetvis bör man söka till teoretiska utbildningar på betyg i teoretiska ämnen, och vice versa. Därför borde slöjdbetyget hur som helst inte vara en stor sak för särskilt många. Och vad skulle det principiella problemet vara med slöjdlärarens betygssättning om nu staten har valt att inkludera ordproduktion som kriterium i slöjd? Mål som mål. Om måluppfyllelsen är låg blir det inget högt betyg. Det är väl en enkel princip?

Men betygen, kunskapsmålen och grundskolans fokus är viktiga även på ett annat plan. De uttrycker vad samhället värdesätter, respekterar och vill belöna. Man kan tycka vad man vill om det är lämpligt att skolan och kunskapsmålen fyller den funktionen, men så ligger det till. Det är en av förklaringarna till de överdrivna föreställningarna om vad utbildning kan åstadkomma. Grundskolan är i praktiken inte bara en plats där elever i varierande grad lär sig multiplicera, stava, och andra specifika färdigheter som ska ge dem en framtid på arbetsmarknaden. Skolan fostrar i vidare mening och är en kulturell och intellektuell rikslikare. Samhällets förhoppningar på barnen hamnar i läroplanerna.

På slöjden är babbel betygsgrundande

Hur ser förhoppningarna ut nu? Vad var det slöjdläraren berättade? I Skolverkets kunskapsmål återfinns nyckelmeningarna. För högsta betyg krävs att eleven ger ”välutvecklade omdömen om arbetsprocessen med god användning av slöjdspecifika begrepp”. Ett annat krav är att eleven tolkar ”slöjdföremåls uttryck och för då välutvecklade resonemang med kopplingar till egna erfarenheter samt trender och traditioner i olika kulturer”.  Fler krav handlar om språk än om slöjdande i traditionell mening. Här efterfrågas ”välutvecklade motiveringar”, ”välutvecklade omdömen” och ”välutvecklade resonemang”. Är slöjdämnet på väg att bli ett skrivämne?

Det är inte en tillfällighet att betygskriterierna ser ut så. I Skolverkets fördjupande kommentarer till kursplanerna visar det sig att slöjd idag handlar om annat än att kunna slöjda. Slöjd är ”manuellt och intellektuellt arbete i förening”.

Uttrycket har medvetet valts för att försöka ringa in frågan om teori och praktik i slöjden. Begreppsparet teori och praktik har genom åren varit problematiskt att hantera i slöjdens kursplaner. Många har av tradition velat definiera slöjd som ett praktiskt skolämne, till skillnad från andra ämnen som i så fall skulle vara teoretiska. Men det uppstår snabbt problem när man försöker klassificera ämnen som antingen det ena eller det andra … I kursplanen förutsätts att det inte går att särskilja arbetet med händerna från analys och värdering i arbetet. Manuellt och intellektuellt arbete i förening är en beteckning för denna kombinerade kunskap, där hantverksskickligheten kombineras med förmåga att välja och motivera samt analysera och värdera.

De skriver visserligen ”hantverksskicklighet” ovan, om än i kombination med ”välja, motivera, analysera, värdera”.  Men snabbt tas det ordet tillbaka. Det var nämligen inte hantverksskicklighet de menade egentligen, utan ”skicklighet”.

Kursplanen anger att eleverna ska utveckla skicklighet. Begreppet hantverksskicklighet har medvetet valts bort i kursplanen eftersom det ofta förstås som att enbart omfatta motoriska kunskaper och fingerfärdighet. Dessa egenskaper är inte alltid knutna till reflektion och tanke, utan enbart till handling. Genom att enbart använda ordet skick­lighet vill kursplanen bredda begreppet till att även omfatta analys och värdering.

Dubbelt upp av ”analys och värdering” med andra ord.

I kommentarerna betonas att slöjden ska  ”utveckla elevernas förmåga att ta sig an utmaningar på ett kreativt sätt. Kreativitet är väsentligt för att eleverna ska kunna utveckla ett förhåll­ningssätt som främjar entreprenörskap” och ”efterfrågas ofta av såväl arbetsgivare som i utbildningssamman­hang”.

Hantverksskicklighet är avskaffat som begrepp i kursplanen. Skolverket varnar nu för att fokus på själva hantverket tidigare har fått ”oproportionerligt stort utrymme i undervisningen, vilket har bidragit till att slöjdundervisningen på sina håll fått en alltför stark produktionsinriktning”. Språkliga moment beskrivs med desto större entusiasm.

Kursplanen betonar genomgående analys och värdering för att uppmärksamma läran­det i görandet. Det förutsätter ett språk och en begreppsapparat. Att kunna uttrycka sig med slöjdspecifika begrepp är viktigt för att fördjupa lärandet. De slöjdspecifika begreppen berikar också det allmänna ordförrådet och gör det lättare att kommunicera med andra. Att ha ett rikt språk för att kunna beskriva och sätta ord på vad man känt och tänkt i samband med en estetisk upplevelse är också betydelsefullt. Det gäller både för den egna personliga utvecklingen och för att kunna göra sig förstådd hos andra.

Numera är det inte bara tillåtet att babbla på slöjden. Det är betygsgrundande. En titt i andra kursplaner som idrott och musik visar samma mönster. För högsta betyg ska idrottseleven kunna ”utvärdera aktiviteterna genom att samtala om egna upplevelser och föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om hur aktiviteterna tillsammans med kost och andra faktorer kan påverka hälsan och den fysiska förmågan”. På musiken krävs att eleven kan ”ge välutvecklade omdömen om eget och andras musicerande” och därtill ”föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om musikens olika funktioner och vilken betydelse den har och historiskt har haft för individer och samhällen”. Musikrecensenternas triumf! Samma sak sker i alla praktiska ämnen. Språkkravens intåg.

Frasmakarnas seger över praktikerna

Betyg och kursplaner handlar om någonting mer än bara specifika kunskapsmål. Vad är det för synsätt som kommer till uttryck här? När samhället premierar ”rikt språk” och tonar ned hantverksskicklighet i slöjdbetyget kommer eleverna att ta emot det som en signal om vad som erkänns och respekteras av det offentliga.

Betygen i fåtalet praktiska ämnen var tidigare små hörn där ordklena elever med tyst kunskap i händerna – som de inte kunde verbalisera – kunde få känna mäkta stolthet över sina fyror och femmor. Det kunde betyda mycket för dem, och hade sällan konsekvenser för elever med läshuvud. Praktiska ämnen kan man se som ett offentligt erkännande av att det också finns icke-teoretiska former av mänsklig odling som är värda respekt. Det finns många sätt att ”vara bra” på bortom skrivhäften och pärmar. De kan givetvis inte få dominera den offentliga skolan, men bör finnas med som inslag. Och det är inte skamligt att man idrottar på idrotten och slöjdar på slöjden. Ty detta är också värdefulla former av mänsklig kulturverksamhet – inget som behöver transformeras till kurser i entreprenöriell kreativitet och projektplanering.

Betygskriterierna i slöjdämnet är sorglig läsning. Det är sorgligt när man ser hur frasmakarna firar sin slutgiltiga seger över ordfattiga praktiker och intar de sista små domäner som praktiker haft i skolan. Överallt ska det pratas, blajas och ”teoretiseras”. Kan man verkligen inte unna en teorilös ung mästersnickare stoltheten över ett högsta betyg i ett enda sketet ämne? Det är också sorligt och oroande att se den ensidighet som kommer till uttryck i att prompt göra teori även av det praktiska. Det är inte en ”kunskapsskola”, utan en ytlig och enahanda syn på kunskap. Ingmar Stenmark hade inte mer att säga om sitt idrottande än att ”det är bara att åka”. Så ser tyst kunskap ut. Men kliv ur spår. Nu är babbelimperialismen här.

Så diffunderar alla ämnen in i varandra. Vad blir kvar? Medelämnet. Det är där medelmåttan är kung.

Reader Comments (7)

I morse lyssnade jag på Percy Barnevik. Han sade att chefer, som har för lite att göra är farliga för de lägger sig i för mycket detaljer. Detta är ett bra exempel. Byråkrater, som inte har vettiga uppgifter ägnar sig åt fel saker.

14 juni 2013 | Unregistered CommenterMaria Bergvall

Tänka sig att "mycket snack och lite verkstad" nu är eftersträvansvärt. Säger något om upphovsmännen/kvinnorna bakom detta kanske.

14 juni 2013 | Unregistered CommenterHåkan Åberg

Får mig att tänka på en rad ur det agila manifestet för systemutveckling: "Fungerande programvara framför omfattande dokumentation".

14 juni 2013 | Unregistered CommenterDavid Jonasson

De kvarvarande motståndsfickornas (och de är många) på Skolverkets triumf över förnuftet!

15 juni 2013 | Unregistered Commenterkrister thelin

Är inte flumskolan ett måhända missvisande - ja, kanske till och med lite flummigt - begrepp för rubriken och det efterföljande ämnet?

Jag kommer osökt på tre olika alternativa förklaringar, utöver flumskolan (det vill säga pedagogik) som primus motor i den beskrivna utvecklingen. Några som texten också halvt om halv är inne på, trots rubriken.

1) Akademisk norm. Kursmålen efterliknar hur kunskap skapas inom högskolan. Detta är måhända att göra våld på praktisk kunskapsbildning, men är det verkligen flummigt? Alla akademiska ämnen är kanske inte flummiga som statsvetenskap...

2) Kursplanen vill vara ändamålsenlig och skapa anställningsbara ungdomar, därför skall barnen lära sig arbeta med projekt och utveckla sin entreprenöriella anda, finna marknadsnischer och kundbehov et cetera (här kan man dessutom lära eleverna hur man lever på räntor som vida överstiger socialbidrag: låtsas att ni är samer så blir det sameslöjd och då kan ni kränga det till tyska turister och få bidrag dessutom).

3) Det finns ekonomiska intressen inom såväl kommunal som friskolebranschen att skära ner på kostnader. Slöjdsalar kräver speciell kapitalutrustning och förhållandevis stora lokaler. Allt går inte att ersätta med att googla heller. Medan det har tillkommit någon frustrerande lag om skolbibliotek så finns det här en möjlighet att skära på kostnaderna om det faktiska slöjdarbetet minimeras.

15 juni 2013 | Unregistered CommenterOlle J.

Här tycker jag att du argumenterar fel, Peter. Anledningen till att den rena hantverksskickligheten tonas ned är att hantverk inte är lika viktigt som förr. Allt färre saker repareras, vi tillverkar allt färre träföremål i hemmet, urbanisering och moderna byggnadsmaterial gör att vi renoverar mindre, hemsydda bonader, dukar osv är omoderna sedan länge. Även om det fortfarande är klokt att reparera kläder finns det i stort sett inga större skrädderier eller tekoindustri i landet längre.

Om du ska arbeta i ett företag som sysslar med handfast design eller tillverkning av produkter, eller som snickare - vilket kan tänkas vara sådana karriärer som slöjden förbereder för - så är det synnerligen värdefullt att kunna dokumentera och kommunicera om det du gör. Att känna till vilka produkter och designer som är moderna och gångbara kan också tänkas vara av intresse. Allt detta uttrycks i de nya kursmålen.

Vad gäller högre musikutbildningar så söker man inte bara på betyg utan gör intagningsprov. Tyvärr har skolan inte så stor möjlighet att utbilda elever till färdiga musiker om de inte har det som fritidsintresse - det kräver lång övning och personlig handledning, vilket är väldigt dyrt. Du kan lära 30 elever att räkna matte och böja verb i en skolsal, men du kan knappast bedriva pianoundervisning på det sättet. Musikbetyg som bara bygger på färdighet skulle helt enkelt bli en avspegling av vad eleverna gör på fritiden.

16 juni 2013 | Unregistered CommenterJens J

Flera av inläggen ovan framhäver att slöjdämnets kursplan enligt Lgr11 blivit mindre hantverksinriktad. Detta är inkorrekt. Tvärtom har hantverksskickligheten skrivits fram tydligare samt explicitgjorts i både syftesformulering (långsiktiga mål) centralt innehåll och kunskapskrav/betygskriterier jämfört med Lpo94.

Att kunna formge och framställa föremål är en av fyra förmågor och den sista förmågan "att kunna tolka uttryck i slöjdföremål" handlar inte enbart om att tolka verbalt utan att tolka I ett materiellt skapande. (det är dock olyckligt felformulerat i kunskapskraven, men läs i kommentarmaterialet).

Jag instämmer i och är själv kritiskt till att verbalt kunnande betonas i alltför hög grad i kunskapskraven i slöjdämnet och att det är det manuella arbetet som bör prioriteras i betygsättningen. Meningen om "manuellt och intellktuellt arbete i förening" är ju tänkt att argumentera för att manuellt arbete är EN FORM AV intellektuellt arbete (läs te x Gilbert Ryle, Michel Polanyi, Peter Dormer, Howard RIsatti). eller läs kortfattat om detta i vår artikel på www.forskul.se om att tolka i slöjdsammanhang.

Mvh en slöjddidaktiker som efterfrågar och eftersträvar precisering av ämnesspecifikt kunnande i våra grundskoleämnen.

Ps. Tack för ett intressant inlägg. Lite väl hårddragen dikotomisering av antingen verbalt eller manuellt/"tyst". För många elever är verbaliserande en viktig del av lärandeprocessen. Problemet är att det ämnesspecifika i slöjdkunnandet inte är väl formulerat av någon ännu och illa framskrivet i styrdokumenten (delvis pga av att icke ämneskunniga byråkrater lagt sig i för mkt som någon nämnt). Det är väl det jag och fler andra försöker bidra till genom ämnesdidaktisk grundskoleforskning.

16 juni 2013 | Unregistered CommenterJenny Frohagen

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>