Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
söndag
feb242013

Att jobba och dö

Aftonbladets samhällskommentator Fredrik Virtanen har ägnat en arbetsdag åt att skriva en krönika om hur fruktansvärt illa han tycker om sitt arbete. Texten spreds sedan vidare av Virtanens chef. Soft jobb. På sociala medier anses texten vara ”viktig” och något som man ”måste” läsa. Förhoppningsvis är det inte ett tidstecken, men kanske.

Det mesta i krönikan är inte värt att kommentera – en naiv iakttagelse av paradoxen att vissa jobbar övertid medan andra är arbetslösa och en tonårspekoral bekännelse att kolumnistens liv inte är så perfekt som han ger sken av på Facebook. Hej Bullen. Innerst inne är jag inte så tuff och lyckad som alla tror att jag är. Nej då, det tror vi inte heller.

Men en del i Virtanens klagan gör mig beklämd, eftersom den är så välbekant.

Alla morgnar när jag bara vill ligga kvar i sängen tills det blir sommar eller jag dör. Men ­sedan tjoar ungarna, jag masar mig upp för att jag måste, de ­behöver mig och jag älskar dem.

Eftersom jag älskar dem måste jag efter förskolelämningen gå till jobbet och prestera allt mer med allt färre kollegor, precis som alla på alla andra företag sedan krisen svepte in och folk tvingades sluta (med rekordvinster som följd). … Men sedan är det kväll, en stunds vila med barn och fru, livet är gott och helst vill jag att kvällen aldrig tar slut, men det gör den obönhörligt och ­sedan … En ny jävla morgon där medelklassens moderna ekorrhjul knarrar i gång igen och jag stiger upp och är lönsam. Detta mitt liv kallas med ett ­modernt och gräsligt ord för ­arbetslinjen.

Nej men snälla Virtanen, detta ekorrhjul som du tycker är en sådan pest är det helt vanliga livet som det i olika former har sett ut för människan sedan Adam dömdes att arbeta i sitt anletes svett. Det är inte den satans kapitalismens fel att veden inte hugger sig själv. Formerna varierar förstås över tiden, men grunden för tillvaron består ofrånkomligen: Dagar av arbete avlöser varandra, man är trött på kvällen och stiger upp nästa morgon och fortsätter. Man älskar sina barn men jäklar vilket slit. Sedan blir vi gamla, och därefter dör vi. Önskar man sig en enklare tillvaro bör man avstå från att bilda familj, låta bli att skaffa en krävande bostad och sluta aspirera på status i samhället. Eremitlivet begär mindre av oss, men saknar andra dimensioner som många finner meningsfulla. Livet är fullt av jobbiga val. Fan att vara vuxen.

Men det måste komma något mer! Måste det? Räkna inte med det. Om man inte trivs med sin tillvaro får man antingen förändra den eller lära sig acceptera den och leta efter mening i de dagar som ändå kommer en efter en. Virtanen vill bli räddad. Sextimmarsdagen? Medborgarlön? Någon offentlig åtgärd måste väl finnas som kan rädda honom från vardagens slit. Tydligen är det kärlek till barnen som får kolumnisten att masa sig upp och sätta fram frukost. Sen lämnar han ungarna på förskolan. Duktigt, duktigt. Att förskolläraren redan finns på plats och tar emot, uppstigen ännu tidigare, reflekterar han inte över. Vad driver förskolläraren då? Kärlek? Förskolläraren förväntar sig inga applåder och skriver inga gnälliga kvällstidningskolumner. Vi har jobb att sköta, roller att uppfylla. Vilken offentlig åtgärd skulle kunna ”befria” oss från bördan att sköta samhället och ta hand om våra familjer? Antingen får man söka efter mening i detta liv av vardagar och arbete – för något annat kommer vi inte att få – eller så kan man välja att slösa bort det enda liv man får på att gå runt och vara missnöjd.

Alla suckar över sina dagar av slit ibland (även om man helst håller sånt borta från kolumnerna). Men detta att så många tycker att texten är så tänkvärd och djupsinnig… Jag har börjat få en känsla av att många i offentligheten har svårt att förhålla sig till tillvarons besvärliga realiteter. Man kan kalla det för en överdrivet förlängd ungdomstid, en naiv livsuppfattning. Det är svårt att sätta fingret, och det har nog blivit dags att börja samla på konkreta exempel.

Reader Comments (5)

Har det någonsin skrivits något djupsinnigt på Aftonbladet?

24 februari 2013 | Unregistered CommenterAndreas

Andreas: Ja, ständigt av Johan Hakelius i dennes krönikor.

24 februari 2013 | Unregistered CommenterFredrik

Att vara kolumnist är ett av de mest bekväma jobb man kan ha. Man har makt, men slipper ta ansvar. Man kan jobba när och hur man vill, man har inte krav på att vara på en arbetsplats kl 8.00 - sharp. Trust me, jag har varit kolumnist. Nu har jag mer skit under naglarna som politisk tjänsteman.

24 februari 2013 | Unregistered CommenterSofia Nerbrand

Hahaha.. avslöjande: Det är inte lätt att vara vare sig Kommunist eller Kolumnist på Svenska PRAVDA. Arbeit Macht NOT

24 februari 2013 | Unregistered CommenterGunnar Bendreus

Snälla, börja samla på konkreta exempel!

24 februari 2013 | Unregistered CommenterAnna Svensson

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>