Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
tisdag
dec172013

Sysselsättningsgapet ett varv till

Den senaste veckan har nationalekonomen Andreas Bergh fört en ganska uppmärksammad debatt med bland annat LO om förklaringen till invandrares svårigheter på den svenska arbetsmarknaden – det fenomen som brukar gå under benämningen sysselsättningsgapet. Bergh har i ett working paper funnit ett statistiskt samband mellan fackföreningarnas styrka (mätt i kollektivavtalens täckningsgrad på arbetsmarknaden) och sysselsättningsgap.

I det här sammanhanget har det förekommit hänvisningar till ett gammalt inlägg på inslag.se, som diskuterade korrelationen mellan asylinvandring per capita och storleken på sysselsättningsgapet. Frågan har ställts om inte den variabeln kan påverka sambandet som Bergh har funnit – vilket i praktiken är det som LO hävdar. Själv skriver Andreas att det inte är orimligt att det finns ett sådant samband, men påpekar helt riktigt att det ändå är en rätt enkel och skral liten analys som gjordes den gången, så det återstår att se hur sambandet ser ut.

Eftersom det onekligen är jag som är skyldig till det där inlägget och mitt namn nu nämns i debatten, har jag tyckt att det är motiverat att jag tar en snabbtitt på om den variabeln har någon bärkraft i den modell som används i Berghs working paper. Både mina och Berghs data finns enkelt tillgängliga, så alla som är nyfikna kan själva laborera med detta.

Innan vi går vidare bör det först inflikas att jag här helt har koncentrerat mig på skillnader i sysselsättningsnivå mellan inrikes och utrikes födda, alltså det som brukar kallas sysselsättningsgapet. I rapporten analyserar Bergh även skillnader i arbetslöshetsnivå. Detta kan låta som enkla spegelbilder av varandra, men måtten fångar lite olika saker. Jag håller mig här till sysselsättningsgapet helt enkelt för att det är den frågan jag skrivit om och som oftast nämns i debatten.

Nåväl, i modell 1 prövade jag först att reproducera den modell som Bergh landar i som förklaring (Tabell 1 nedan). Välfärdsstatens generositet och fackföreningars styrka förklarar sysselsättningsgapet. Japp, det ser ut att stämma med Berghs resultat.

I modell 2 adderas sedan asylvariabeln, ett årsgenomsnitt på antal positiva asylbeslut per capita (logaritmerat) under 1999–2011. När man kontrollerar för den variabeln är inte längre någon av de båda tidigare variablerna signifikanta, varken fackföreningars styrka eller välfärdsstatens generositet.

Modell 3 prövar sedan asylvariablen för sig, och den är fortsatt signifikant.

Model 4 och 5 prövar den mot välfärdsstatens generositet och fackföreningars styrka en åt gången. Sambandet med asylvariablen består och de båda andra variablerna är icke-signifikanta.

Men vänta lite, vad hände med antalet observationer? I den ursprungliga modellen fanns 28 länder, men i modell 2–5 har antalet fallit till 22 länder. Korrekt, tyvärr saknas data på asylvariabeln för sex länder. Nå, i vissa modeller som prövas i working papret finns bara 22–23 observationer (se modell 4, sid 10 och 11), och sambandet med asylvariabeln är ändå signifikant, trots det relativt låga antalet observationer.

Det finns dock mer att säga om saken. Vilka länder är det som faller ifrån när vi går från 28 till 22 observationer, på grund av att data saknas? Jo, det är följande:

  • Australien
  • Canada
  • Island
  • Nya Zeeland
  • Turkiet
  • USA

Däremot är så gott som hela EU samt vissa grannar som Norge och Schweiz fortfarande inkluderade.

Håller sambandet mellan sysselsättningsgap och kollektivavtal i denna Europauppsättning, oavsett asylvariabeln? I tabell 2 nedan visas först modellen som prövar alla tre variablerna i Europauppsättningen, det vill säga samma modell som modell 2 i tabell 1. Lite rörigt, förlåt. Men det intressanta är modell 2 i tabell 2. Här körs Berghs kollektivavtalsmodell på enbart den mindre Europauppsättningen med 22 länder. Det som händer är att kollektivavtalsvariabeln inte längre är statistiskt signifikant. Endast välfärdsstatens generositet är fortfarande signifikant i detta mindre länderurval.

Detta antyder, såvitt jag kan bedöma, att det samband som beskrivs i working papret verkar drivas av en handfull ganska särpräglade länder som USA och Nya Zeeland, medan situationen i Europa kan följa ett annat mönster. Det gör förstås inte sambandet ointressant, tvärtom. Men det är inte oviktigt att känna till med tanke på att det är just Europas problem som är uppe för politisk debatt.

Jag antar att dessa frågor är något som mer drivna och engagerade ekonomer kan fördjupa sig i mycket mer än jag har haft möjlighet att göra nu. Jag har också fått förslag om att testa för en interaktionseffekt mellan asylvariabeln och kollektivavtalsvariabeln (dvs. att asylvariabelns genomslagskraft varierar beroende på graden av kollektivavtalstäckning i landet). Jag kan återvända till det i en senare uppdatering av detta inlägg.

(En randkommentar är att välfärdsstatsvärdet för Italien ser konstigt ut i datasetet. Det bör nog dubbelkollas. En annan reservation är att jag har stansat siffrorna i tabellerna ovan, så det finns den sedvanliga risken för oavsiktliga misstag. Jag har varit så noggrann jag kan när jag stansat, men manuell sifferhantering gör mig alltid nervös.  Säg till om något upptäcks, så rättar jag naturligtvis.)

Reader Comments (3)

Bra inlägg Peter!

Kan bara tillägga att även i min modell kickar welfare state generosity ut signifikansen på union power när båda inkluderas i analysen av sysselsättningsgapet, och min slutsats är att kollektivavtalen spelar störst roll för arbetslösheten, medan välfärdsstaten kan hålla invandrare utanför arbetskraften.

17 december 2013 | Unregistered Commenterbergh

Mycket intressant. Jag undrar dock om du inte lägger lite väl stor vikt vid statistisk signifikans här. Om jag läser estimaten rätt (och det är möjligen ett stor om) så händer det inte speciellt mycket med effektstorleken när man kör på det mindre urvalet. Att estimatet blir icke-signifikant kan alltså mycket väl bero på förlusten av statistisk power i övergången från ett litet urval till ett ännu mindre urval. Jag skulle föreslå att det, under omständigheterna, är mer talande att estimatet inte förändras nämnvärt än att modellen tappar statistisk signifikans.

18 december 2013 | Unregistered CommenterStefan Fors

Jag har läst ditt inlägg som hastigast, kan man dra dessa två slutsatser från det?

1. Man har blandat ihop (åter en gång) korellation och kausalitet? Verkar iofs konstigt då herr Bergh har koll på sådana saker.
2. Det kausala sambandet till gapet är skillnader i asylinvandring per capita mellan länder som är den avgörande faktorn snarare än något annat?

Ett sista påpekande:
USA, Canada, Australien har ju ett annat sätt att se på migration där man som utomstående får kvalificera sig till uppehållstillstånd genom utbildning osv. Det är allmänt svårt att jämföra länders migration rakt av.

19 december 2013 | Unregistered CommenterPeter L

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>