Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
lördag
sep082012

Fas 3 som integrationsverktyg

Det kan rimligen inte ha undgått någon läsande medborgare att den låga sysselsättningsgraden bland utrikes födda är ett allvarligt samhällsproblem (1,2, 3). Spåren syns i de vanliga sociala indikatorerna och får lamporna att blinka: barnfattigdom (välj term själva, problemet förblir detsamma), ökande klyftor, stillastående eller fallande snittinkomster i miljonprogrammen.

Under sommaren har ett smärre kommunuppror pågått på debattsidorna. På DN Debatt har vi sett en protestskrift underskriven av 12 kommunstyrelseordföranden. Men det har varit mer spektakulärt än så. Även Vänsterpartiets och Miljöpartiets kommunalråd i Södertälje har offentligt begärt att inga ytterligare syriska flyktingar ska placeras i kommunen. Fundera på det en sekund. Vänsterpartiet och Miljöpartiet begär offentligt att kommunen ska slippa fler flyktingar. Ett intressant exempel på praktik vs. ideologi på gräsrotsnivå.

Bakgrunden är den förväntade kraftiga ökningen av antalet asylsökande. Varför är det ett problem för kommunerna? Bortsett från trycket på bostäder och skolplatser handlar det om vem som ska stå för försörjningen. Under de två första åren i Sverige är en nyanländ inskriven i ett statligt etableringsprogram och får sin försörjning från det hållet. Efter de två åren är han att betraktad som etablerad – behövs försörjningsstöd därefter är det kommunens ansvar, precis som för övriga kommunmedborgare. Reformen fyller nu två år, vilket betyder att tidsgränsen kommer att börja få rejäla effekter på marken. (De s.k. etableringslotsar som ska hjälpa nyanlända att finna en födkrok torde ha haft måttliga framgångar.)

I höstbudgeten kommer nu regeringens akutlösning på problemet. När nyanlända efter två år trillar ut ur etableringsprogrammet ska de skrivas in i jobb- och utvecklingsgarantin. Jag förstår att det inte är så många som riktigt vet vad det är. Att följa med i välfärdspolitikens fikonspråk är bara tröttsamt. Men ett ord har satt sig i folkmedvetandet: fas 3. Så heter slutstationen i ”jobbgarantin”, den ökända hantering som man hamnar i efter 450 dagar som utförsäkrad arbetslös. Oppositionen älskar att häckla regeringen för hur många långtidsarbetslösa som nått fram till fas 3. Och nu ska alltså även den kulbana som arbetslösa nyanlända rullar genom mynna ut i denna arbetsmarknadspolitikens slutförvaring-genom-beredskapsarbeten.

Den nyanlände som inte funnit försörjning genom särskilt anpassade etableringsprogram ska därefter över till den vanliga hanteringen för långtidsarbetslösa. Visserligen löser det kommunernas omedelbara finansieringsproblem – staten står för kostnaden. Men själva policyn? Hur skulle en väg ut ur fas 3 se ut för dessa nyanlända, när de redan misslyckats med att hitta jobb i integrationsprogram som är specialanpassade för nyanlända? En kortsiktig tröst för regeringens del är dock att expansionen av människor i fas 3 kommer att börja synas på allvar i statistiken först efter september 2014. Möjligen kan också den svenska politikens Alice i underlandet-logik medföra att det nu kommer att bli politiskt känsligt att kritisera fas 3.

Reader Comments (1)

Peter, tack för en läsvärd blogg, som jag har följt ett tag nu. En vinkel jag har funderat lite på i den här frågan är hur man skulle kunna ställa det svenska samhällets ekonomi kring 'utrikes födda', mot samhällets ekonomi kring 'inrikes födda' - föräldrar, stat och kommun plöjer ju ner försvarliga mängder resurser i barn och ungdomar för att de ska kunna bli produktiva, goda och självgående aktörer, delta i demokratin och spela någon sorts roll i BNP. Hur ser någon sorts motsvarig kalkyl ut för 'utrikes födda'? Det hade varit grymt intressant att se en totalkostnadskalkyl uppsatt för dels gruppen 'inrikes födda - från scratch' och dels gruppen 'utrikes födda - justeringskostnad'. Det riktigt roliga, tycker jag, är ju att det är en sliding scale - ställ en adopterad utrikes född baby med en inrikes född, och kostnaden är nästan identisk. Hur ser det ut vid 16? Vid 30? Vid 65?

8 september 2012 | Unregistered CommenterStefan Andersson

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>