Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
måndag
sep242012

Mottagandet och otacken

Svenska städer skiljer sig åt rejält. Vissa kommuner är välmående, andra på dekis. I vissa lever man på bidrag, i andra lever man på eget arbete. Det finns en till skillnad också. I vissa kommuner tar man emot jämförelsevis väldigt många flyktingar, medan andra kommuner håller flyktingmottagandet på en nivå som proportionellt sett understiger Danmark. Hänger dessa saker ihop?

Some girls are bigger than others.

Rola Brentlin ville inte kännas vid något sådant samband. I veckans SVT Debatt menade hon att misslyckad integration helt enkelt beror på dålig kommunalpolitik.

Samma grupper lyckas olika väl i olika kommuner vilket visar att det är ju den förda politiken som ger de här resultaten. Man har inget fokus på arbetsmarknaden.

Misslyckade kommuner som Södertälje borde lära av goda förebilder som Solna, så skulle saken ordna sig.

Solna är ett sånt bra exempel. Solna har en jättehög andel utrikes födda, man tar emot många flyktingar och ensamkommande flyktingbarn. Man har ett jättelågt utanförskap i form av arbetslöshet, och södertälje har åttahundra procent så många hushåll i försörjningsstöd som Solna.

Om det stämde att hög arbetslöshet och mängder med hushåll i försörjningsstöd primärt hänger samman med dålig lokalpolitik, inte med högt flyktingmottagande, vore det en väldigt fin lösning på det flyktingpolitiska dilemma som tidigare har analyserats ingående på inslag.se. Men frågan är om vi kan tro på hennes hypotes.

Jag gör inte det. Kommunalpolitik må ha en inverkan, men den är på marginalen. Den tyngsta faktor som gör att socialpolitiska utfall i ett Södertälje eller ett Borlänge kommer att skilja sig markant från ett Solna eller ett Vellinge består helt enkelt i storleken på flyktingmottagandet per capita. Statistiken lämnar inte mycket utrymme för tvekan. I ett tidigare inlägg visade jag storleksskillnaden i det kommunala flyktingmottagandet.

Inlägget lockade många läsare, men bara två personer har kommit med kritiska invändningar, Rola Brentlin själv samt Solna-moderaten Hanif Bali. Deras kritik är av olika slag. Brentlin försöker byta samtalsämne (förståeligt) medan Bali gör gällande att statistiken skulle underskatta Solnas integrationsutmaningar (och därmed storleken på deras policybedrift). Vi tar dem i tur och ordning.

Rola Brentlins kritik

I sitt svar frågar hon sig ”varför debattörer blir uppretade av det faktum att integrationen har fungerat på många platser”. Men det är förstås inte vad min kritik handlar om. Solna är säkerligen ett gott exempel på en kommun med välfungerande integration. Men det är också ett exempel på en kommun som har ett flyktingmottagande som ligger på en tredjedel av svensk normalnivå. Den naturliga frågan är om dessa saker hänger ihop – om det låga mottagandet är en av förutsättningarna för den lyckade integrationen. Brentlin försöker inte ens ge oss inte minsta anledning att tro någonting annat. Ett enkelt sätt att skingra tvivlet vore annars att servera en svit av lyckade integrationskommuner som åtminstone har ett kommunalt mottagande som ligger på svensk normalnivå. Men eftersom hon inte försöker försvara sin hypotes får vi lämna henne därhän.

Hanif Balis kritik

I två kommentarer [1, 2] ger Bali ett sammelsurium av svårbegripliga statistiska tabeller och kommentarer som sammantaget syftar till att utmynna i slutsatsen att Migrationsverkets statistik kraftigt skulle underskatta Solnas verkliga, ståtliga roll som flyktingkommun och fyrbåk i svenska integrationssträvanden.

Några nedslag:

Varför jämföra 2005 års mottagning med 2011 års befolkningssiffror?

Det är en rimlig fråga, men inte svår att besvara. Därför att mottagandet under 2005–2011 är ett skapligt mått på hur stor andel av dagens kommuninvånare som utgörs av tämligen nyanlända flyktingar. Debatten gäller ju rådande förutsättningar för dagens utanförskap och fattigdomsbekämpning. Således är det dagens kommunstorlek som är den relevanta jämförelsepunkten för flyktingandelen.

Statistiken täcker inte anhöriginvandring efter de två första åren.

Det är förstås korrekt. Flyktingmottagande genererar ytterligare inflyttning under senare år. Men detta faktum gäller alla större kommuner, och rimligen i ungefär samma utsträckning. För att den invändningen skulle ha relevans i denna debatt måste Solnas flyktingfamiljer ha särdeles stora och invandringsbenägna släkter medan Södertäljes skulle vara solitärer här i livet. Så ligger det ju knappast till. Måttet indikerar den relativa storleksskillnaden mellan olika kommuners mottagande, och den efterföljande anhöriginvandringen är sannolikt tämligen proportionerlig mot denna.

Flyktingar kan lämna sin första kommun och söka sig vidare.

Förvisso. Det är korrekt att flyktingar som placeras i mycket små orter sedan söker sig vidare till städerna. Det bästa exemplet är den lilla kommunen Sorsele, som stoltserar med Sveriges största mottagande per capita. Inget mysterium.

Men vår debatt gäller inte hålor i Norrlands inland. Detta gäller Sveriges 75 största kommuner. Det är våra städer vi talar om här, inte Jokkmokk eller Sorsele.

För att flyttfaktorn skulle vara en tung invändning, krävs att Solna är en systematisk flyktingmagnet av yppersta rang – långt starkare än Södertälje, Borlänge, Landskrona, Eskilstuna och liknande orter – för att detta skulle ha någon verklig inverkan. Men vad talar för det? Solnas bostadsmarknad talar också starkt emot att det till denna kommun skulle pågå något omfattande inflöde av bidragsberoende människor i utanförskap.

Solna kan inte själva styra över hur många som kommer

Vi behöver inte gå in på hur väl det stämmer i praktiken. Invändningen är irrelevant för sakfrågan. Den syftar bara till att frikänna Solna från misstankar om flyktingaversion. Men det har jag aldrig anklagat dem för.

Men tänk på hur många utrikes födda det bor i Solna

Med tanke på hur svag denna invändning är förvånas jag av hur mycket vikt Bali lägger på den. Han vill övertala oss att använda den långt mindre precisa kategorin ”utrikes födda” som mått på flyktinginvandring istället för att titta på det faktiska historiska flyktingmottagandet. Det känns underligt att behöva påpeka detta för en riksdagspolitiker med migrationspolitisk profil, men det behövs tydligen: alla utrikes födda är inte flyktingar. Jag varnade tidigare för att en…

…fara med debatten som den brukar föras nu, är att den förs i grova kategorier som gör deltagarna dumma i onödan. Man talar t.ex. om ”invandring” och argument för och emot ”invandring” – som om den storheten (gästforskare från Tyskland, internationella adoptioner, arbetskraftsinvandring från Polen, danska bropendlare, somaliska flyktingar och giftermål i Thailand) skulle vara något enhetligt fenomen.

Har vi något skäl att tro att den breda gruppen ”utrikes födda” skulle skilja sig systematiskt åt mellan olika kommuner. Det är ingen långsökt misstanke, nej. Men varför nöja sig med taffliga gissningar utifrån andel småhus och liknande? Den goda nyheten är att det går att söka svaret på Solnas alla mystiska utrikes födda genom att beställa kommundata från SCB:s RAMS-statistik, eftersom registret innehåller persondata om ursprung på arbetskraften i kommunen. Kör hårt!

Finns några samband?

Frågan som blev hängande i luften efter mitt första inlägg är om jag faktiskt kan visa att ett omfattande flyktingmottagande samvarierar med stort utanförskap i kommunen. Om det finns ett starkt, systematiskt samband mellan utanförskap och stort mottagande stöder det min tes att den centrala skillnaden mellan kommunerna beror på denna strukturella faktor, medan skillnader i ”arbetsmarknadsfokus” och liknande policyvariation bara har ett marginellt inflytande.

Sorgligt nog är det ingen större utmaning att visa det sambandet. SKL har samlat mängder med kommunal statistik i en mycket användbar databas, som jag hämtat ett par relevanta mått från. När statistik för 2011 saknas har jag använt så färska siffror som möjligt.

Andel bidragshushåll per 1000 invånare

Nedanstående diagram visar sambandet mellan storleken på mottagandet och andel hushåll i kommunen som mottagit ekonomiskt bistånd under år 2010. (Punkterna är de största kommunerna i Sverige.) Kommuner med lågt mottagade har genomgående en låg andel bidragshushåll – Solnamodeller eller ej. Andelen bidragshushåll ökar sedan systematiskt mot storleken på mottagandet. Södertäljes bedrövliga utfall längst till höger i figuren är tämligen proportionerligt mot storleken på mottagandet.

Andel hushåll per 1000 invånare som mottagit ekonomiskt bistånd (y-axel) samt storlek på flyktingmottagandet 2005–2011 (x-axel). Sveriges största kommuner. (R2=0,52)

Barn i ekonomisk utsatthet

Den så kallade barnfattigdomen är ett annat omtalat mått på den socioekonomiska miljön i en kommun. Vi hittar precis samma sorliga samband även inom detta område.

Andel barn i ekonomisk utsatthet år 2010 (y-axel) samt flyktingmottagandet 2005–2011 (x-axel). Sveriges största kommuner. (R2=0,49)

Mottagandet och otacken

Men inte bara har Rola Brentlin uppenbart fel när hon hävdar att Södertäljes olyckliga utfall skulle bero på dålig politik, inte på stort mottagande. Debattsituationen speglar också en fräckhet och otacksamhet som tyvärr måste kommenteras.

Södertälje har dragit det absolut tyngsta lasset i svenskt flyktingmottagande, och har föga förvånande också fått just det sociala utfall som man kan förvänta sig givet storleken på mottagandet. Kommunen ligger på trendlinjen, men i helt fel hörn i graferna. Ändå ska kommunalrådet från denna arma kommun stå och svälja anklagelser om att utfallet skulle vara kommunens eget fel. Förgäves försöker hon på darrande knän förklara tydliga och rent elementära samband om de bakomliggande orsakerna till att utfallet ser ut som det gör.

Mönstret är typiskt och behandlingen är rent skamlig. Kommuner, företrädelsevis socialdemokratiska, med mycket stort mottagande och stort utanförskap ska finna sig i att få förnumstiga ”goda exempel” hämtade från Sveriges mest välmående förorter (med danska mottagningsnivåer) gnuggade i ansiktet. Hur kan någon tycka att det är en seriös debatt? Sjask.

Diagrammet över kommunernas skiftande mottagningsnivåer speglar i själva verket väldigt mycket av den svenska flyktingpolitiska debatten. Det är därför det är en sådan stämningssänkare att visa upp siffrorna. Man kan exempelvis studera mottagningsnivån på de kommuner som låg bakom kommunupproret på DN Debatt i somras. Nej, det är ingen slump vilka kommuner som nu är rädda för framtiden. Det de i praktiken ber om är att få byta mottagningsnivåer med Solna.

 

Edit 2012-09-25

Det avslutande resonemanget kan illustreras med ett diagram som visar sambandet mellan mediannettoinkomsten i de största kommunerna och det proportionella flyktingmottagandet.

Hur kan det möjligen komma sig att inte en enda av Sveriges mest välmående kommuner har ett mottagande som ligger i närheten av den svenska normalnivån (= 1 i diagramet)? Och hur kan det komma sig att så många av våra fattigaste städer får dra det tyngsta lasset i denna politik? Ivrigt påhejade med glada ni-har-er-själva-att-skylla-rop. Urrk.

–––

Dataunderlag (Excel-format). Uppgifterna om antal bidragshushåll/1000 invånare och andel barn i ekonomisk utsatthet är hämtade från SKL:s kommundatabas och har samma namn där som i Excel-arket.

Reader Comments (9)

Jag såg debattprogrammet och förstår det stackars kommunalrådet från Södertälje som verkade uppriktigt förtvivlad över situationen. Att i den situationen de är få beskäftiga kommentarer om att det är fel på politiken är sanslöst.

Man förstod att det ligger till som du visat och den fråga som inställer sig är varför måste det ljugas och vinklas så snart man närmar sig integrationsfrågor? Själv litar jag inte på någonting som publiceras i olika medier om utvisningsärenden och annat. Om det så handlar om utvisningshotade 2-åringar frågar jag mig: vad är haken; vad är det man döljer i den här historien?

24 september 2012 | Unregistered CommenterNils

Vad jag förstår så består en inte obetydlig del av anhöriginvandrarna i Solna kommun av familj till anställda forskare vid Karolinska institutet. Verkligen en tuff grupp för moderaterna att integrera...

24 september 2012 | Unregistered CommenterBjörn

Det var ännu ett intressant inlägg som beskriver den djupa sprickan som finns mellan politiska realister och nyliberala utopister. Realisterna utgår från politikens vardag. En vardag i kommuner och landsting som väljare och förtroendevalda politiker lever i. När det uppstår problem försöker realisterna lösa problemen på olika sätt.

Nyliberala utopister som Migro utgår inte från politikens vardag. De utgår från ideologier som kan handla om universella mänskliga rättigheter och om individen som politikens viktigaste aktör.

Den här sprickan har ingen större betydelse när politikens vardag puttrar på. Realisterna skruvar på och justerar samhällsmaskineriet. Utopisterna skruvar på och justerar teorier om frågor kring individens förhållande till staten.

Den verkliga skillnaden kommer fram först vid akuta kriser som nu med utmaningarna med den stora invandringen. Realisterna ser problemen som extrem trångboddhet och försöker lösa dem så gott det går. Realisterna ropar på hjälp från regeringen om problemen överstiger deras förmåga.

Migros liberaler ser samma värld av trångboddhet, men de uppfattar det inte på samma sätt som ett akut problem. En Migroliberal diskuterar inte frågan om trångboddhet utifrån den svenska, politiska vardagen. Därför kan Rola Brentlin slänga fram en one-liner som ”Massgrav i Somalia är värre än trångboddhet i Södertälje” och få uppmuntrade tweets för sin kvickhet.

Tala om två verkligheter som krockar.

24 september 2012 | Unregistered CommenterKristian

Tack för ännu ett välskrivet inlägg!

Jag skulle dock vilja invända mot begreppet "svensk normalnivå" definierat som "när kommunens andel av Sveriges befolkning är lika stor som kommunens andel av totalt antal kommunplacerade i Sverige".

Du vill kanske hävda, att du använder "normal" i betydelsen mönster eller förebild - men "svensk normalnivå" blir ett så pass värdeladdat begrepp, att det nog bör undvikas i det här sammanhanget.

24 september 2012 | Unregistered CommenterAnders

Det är intressant, det här. Att asylsökarmottagandet är en börda är ingen nyhet precis, men det brukar då heta att "solidaritet måste få kosta" etc. Men de kommuner som verkligen "öppnat famnen" och tagit de praktiska konsekvenserna av det verkar inte belönas med annat än förakt, medan de kommuner som "lyckats med integrationen" genom att ha ett lågt asylsökarmottagande hyllas... Det finns ingen mirakulös Solna-modell som kommer att lösa problemen och det är något som även statsministern är väldigt tydlig med:

"Låt oss vara tydliga med att ett land som tar emot väldigt många asylsökande och där de två länder som det kommer flest ifrån just nu är Somalia och Afghanistan, människor ofta med liten eller ingen utbildning, gör att vi med vår öppenhet, vårt sätt att ta ansvar för utsatta människor i världen, samtidigt också skapar en väldig prövning för att få in dem på arbetsmarknaden.
---
Skälet till att det här problemet består är att det fortsätter komma asylsökande varje år. Det är en orolig värld. Med mindre än att världen blir bättre så kommer detta att fortsätta att ske.

Så om världen förblir orolig och vi fortsätter ta in många asylsökande, så kommer du inte kunna dra ner de här siffrorna, menar du?

- Vi kan säkert på marginalen göra mer, men med ett stort flöde av asylsökande till Sverige så kommer vi ha fortsatta problem att snabbt få in dem på arbetsmarknaden."

http://www.expressen.se/nyheter/oppenhet-bygger-ett-starkare-sverige/


Att strama åt asylsökar- och anhöriginvandringen är den enda realistiska lösningen, vilket också sker runtom i Europa, utom i Sverige. Räkna alltså med att den "väldiga prövningen" består och även kommer att förvärras avsevärt framöver när Sverige står alltmer ensamt och isolerat med sin invandringspolitik.

25 september 2012 | Unregistered CommenterLars

Anders

Var används "svensk normalnivå" i betydelsen "mönster eller förebild"? Så vitt jag kan avgöra finns det ingen som helst värdeladdning i denna term, så som den används; den betyder helt enkelt att en kommuns mottagande i förhållande till dess folkmängd ligger nära förhållendet för riket i dess helhet.

25 september 2012 | Unregistered Commenterotmeahij

Ordet normal används enligt SAOB bl a för att ange ett rättesnöre eller ett medelvärde. Och rättesnöret kan mycket väl ses som ett värdeomdöme. Om det även gäller för "normalnivå" kan väl vara öppet för tolkning. Vad statistiken visar är ju förhållandet till ett medelvärde sett till befolkningen i de olika kommunerna.
Om frågan om "normaliteten" kan vara omstridd, så får åtminstone det statistiska genomsnittsnittsvärdet som sådant anses vara värdeneutralt. Och det är så jag läser PSW - samtidigt som jag förstår invändningen.

26 september 2012 | Unregistered CommenterJohan S

@ otmeahij

Du undrar: Var används "svensk normalnivå" i betydelsen "mönster eller förebild"?

Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) skriver:

NORMAL: "såsom förled i sammansättningar för att beteckna att ngt användes l. bör användas ss. mönster l. förebild, att ngt tages till utgångspunkt vid beräkning l. fastställande av ngt annat, att ngt uppfyller vissa krav på kvalitet l. exakthet (o. användes ss. jämförelsematerial vid kontroll av ngt annat av samma slag), att ngt avser åstadkommande av enhetlighet l. fastställts ss. den (vissa fordringar uppfyllande) typ av ngt visst slag av konkreta l. abstrakta ting som (i visst fall) bör användas l. vara den allmänt brukliga; se NORMAL-ARBETSDAG..".

-----

Då "svensk normalnivå", definierat som "när kommunens andel av Sveriges befolkning är lika stor som kommunens andel av totalt antal kommunplacerade i Sverige", kan pendla med flera tiotals procent - kanske t.o.m. pendla med 50-100% - mellan olika år, så blir det lite märkligt att tala om en "normalnivå".

I andra sammanhang brukar en s.k. "normalnivå" som regel inte avse något, som uppvisar så stora årsvisa förändringar.

Om t.ex. den stipulerade normala arbetsdagen om 8 timmar ökade med 50-100% från ett år till ett annat, så skulle nog få anse, att en arbetsdag på 12 - 16 timmar fortfarande självklart skulle kallas för en s.k. normal arbetsdag.

27 september 2012 | Unregistered CommenterAnders

Kan denna vara av intresse? 'The Integration of Immigrants in Sweden: a Model for the European Union?' av Anja Wiesbrock http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1468-2435.2010.00662.x/abstract

3 oktober 2012 | Unregistered CommenterJonas Vils

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>