Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
onsdag
sep122012

Flyktingdebattens skiljelinjer

De dilemman i den svenska flyktingpolitiken som analyserades på inslag.se har fått ett kritiskt svar från Alexander Funcke. Det är ett utmärkt svar – i den meningen att det är tydligt och prototypiskt för ett sätt att resonera som man stöter på bland dem som menar att detta dilemma inte alls existerar, utan att det mycket väl kan lösas upp om man bara är visionär och humanistisk nog.

Det vore ju förstås en strålande överraskning om det stämde, om kloka samhällsanalytiker redan satt inne på en bra och genomförbar lösning på den situation som dagens nyanlända hamnar i. Detta är en av Sveriges allvarligaste politiska frågor. Så låt oss titta närmare på det tankegods som dukas upp.

Debattstil

Jag tror att det kan vara avslöjande att parallelläsa mitt och Funckes inlägg. Man kan lägga märke till skillnader i hur argumentationen förs som är typiska för hur debatt av det här slaget går till.

1. Data. När jag analyserar flyktingproblematiken i Sverige utgår jag från relevant offentlig statistik: sysselsättningsgraden i Sverige och andra länder, aktuell bidragsstatistik, attitydundersökningar, utbildningsnivån på nyanlända, aktuella integrationsprogram och uppföljningar av dessa. Anna Dahlbergs ledare i Expressen är av samma karaktär. Saco:s Göran Arrius intresserar sig också för utfallet på marken. Vi skriver om vårt samhälle.

Över till vår indignerade kritiker. Vad utgår Funcke från för data? En analys av hur ghanesiska byggnadsarbetare skulle vara upp till 10 gånger mer produktiva när de arbetar i USA. Det är allt. (Och relevansen av just detta får vi återkomma till nedan.) I övrigt svävar argumentationen högt ovan sådana futiliteter som Sveriges utbildningssystem, våra förorter och utanförskapet. Nej, här består argumentationen av att övertyga oss om att frågor är felställda, att moralen är felkalibrerad, att blicken är riktad åt fel håll. Finns det någon statistik på vad som faktiskt sker i Sverige i dag som skulle skaka om en man med den övertygelsen?

2. Självrättfärdighet. Jämför sedan tonen i texterna och med vilket allvar man försöker diskutera ollika invändningar. Att bedöma sina egna texter är förstås svårt. Men Funckes text garneras av markeringar om hur han själv är en mer moraliskt högstående person än den han kritiserar – som om detta skulle gälla en själslig skönhetsstävling och inte en analys av flyktingars arbetslöshet och fattigdom. Det är ett ytterst vanligt drag i all debatt om flyktingpolitik. Retoriskt ställda frågor om att lämna konventioner och återpolitisera processer kallar Funcke för att jag ”ger förslag”(!). Här har vi den sortens rättskaffens man som skulle angripit Jonathan Swift för att ha mage att uppmana irländare att äta sina egna barn. Mina resonemang är ”trams” och jag vill ”plaska” i en gated community för att ”slippa se” fattiga.

Jag kan då inte se att jag har uttryckt mig förklenande om de som inte råkar tänka precis som jag i den här frågan. Inte för att möjlighet saknas.

Sakargument

Över till sakinnehållet. Vad har Funcke att komma med som gör att vi kan ta lättare på det dilemma jag påstod fanns?

1. Vad är en marknadsmässig lön för en nyanländ? Det är en bra fråga, tillstår Funcke. Alltid något. Sedan ger han motexemplet med vår byggnadsarbetare från Ghana som blir tio gånger mer produktiv i USA. Han skriver:

Att den ekonomiska produktivitet hos en utländsk arbetare i Sverige vida överstiger samme arbetes produktivitet under juridiskt godtycke och korruption behöver man knappast kalla in ekonomer för att förstå.

Det är däremot inte ett bra svar. Faktiskt är det inte ett svar överhuvudtaget på frågan om vad nyanländas marknadsmässiga löner kan tänkas ligga på. Att en nyanländ är mer produktiv i Sverige än i sitt ursprungsland svarar inte på oron över att han är så relativt improduktiv jämfört med övrig arbetskraft i det nya landet. Vad skulle månadslönen hamna på? Vem vet? Några tusen kronor i månaden verkar vara en rimlig gissning, och Funcke säger inte emot. (Det kan han ju inte, eftersom svaret inte ens försöker utgå från svensk statistik och svenska förhållanden.)

Inte alls berör han frågan vad som händer med våra städer när stora grupper ska hanka sig fram på dessa synnerligen låga löner. Däremot blir vi varse att det skulle vara suspekt att rygga inför politik som skulle skapa regelrätt slum i Sverige. (För slumområden blir det konkreta resultatet när tusentals familjer ska försöka klara sig på minimala inkomster).  Varför måste vi acceptera att det skapas slum här? Därför att det finns ännu värre slum i andra länder, lyder resonemanget. Här når vi en punkt där vi ser så fundamentalt olika på saker att det inte är lönt för mig att argumentera. Jag vill bara uppmana Alexander Funcke att framföra denna ståndpunkt till så många som möjligt, så tydligt som möjligt och förklara att detta är centralt för den lösning han förordar. Så löser sig min debattuppgift av sig själv.

2. Hur ska man förmå människor att ta synnerligen lågavlönade jobb? Funcke ger några olika svar. Först påpekar han att de som flyttar till Sverige föredrar ett liv i Sverige. Det låter ju både troligt och helt irrelevant för frågeställningen. Låt mig generöst nog fylla ut det magplasket med stödargumentet som Funcke glömde infoga: de som väljer att flytta till ett land där de måste acceptera 3000 kronor i månaden för heltid, kommer rimligen också att vara inställda på att ta sådana jobb. Så är det nog. Men nu talar vi inte bara om den lilla grupp som kommer imorgon och i övermorgon, utan om de hundratusentals människor som redan är samhällsmedlemmar (och har blivit det på helt andra premisser) samt hela den lågproduktiva, långtidsarbetslösa delen av befolkningen. Detta är enorma systemförändringar som berör hela samhället.

Funcke fortsätter, och nu blir det så märkligt att jag helt enkelt får citera honom rakt av:

Santesson skriver att för att förmå människor att ta marknadsmässiga löner krävs ”obehagliga och ofrånkomliga styrmedel”. Trams. Tvärtom är det så att man upprätthåller icke-marknadsmässiga löner i Sverige med obehagliga och ofrånkomliga konsekvenser, som att människor i förvägras en väg ur förtryck, rättslöshet och djup fattigdom.

Trams? T r a m s !? De styrmedel som skulle krävas är antingen drakoniska kontrollsystem som effektivt piskar ut alla bidragstagare till att fylla ut sina bidragsinkomster med beredskapsarbeten för struntlöner. Obehaglig tanke tycker jag för min del i varje fall. Eller måste man sänka bidragsnivåerna ända till den punkt där dessa synnerligen låga inkomster ändå skulle framstå som höga relativt de minimala bidragen. Socialbidragsnorm på några tusen kronor i månaden för en afghansk trebarnsfamilj? För alla utom de allra mest hårdföra libertarianer blir den tanken helt hårresande, om man funderar ens en sekund på hur våra städer skulle förvandlas.

Sedan: Funcke skriver ”tvärtom”, vad är tvärtom? Bidragsnivåerna är alltså inte alls obehagliga för Funcke. Och det lilla eventuella obehag som detta skulle medföra, anser han utraderas av att det skulle vara ännu obehagligare att det finns människor på jordklotet som lever så eländiga liv att de skulle föredra att byta det mot ett liv i svensk slum?

3. Hur skulle man kunna vinna stöd för låglönelösningen?

Jag ifrågasätter hur det skulle kunna vara möjligt att sänka socialbidragsnivåer till dessa minimala nivåer, när man inte är statsfinansiellt piskad till det, utan gör det därför att man vill möjliggöra västvärldens största flyktinginvandring från tredje världen. Eller ”ifrågasätter” är ett alltför svagt ordval. Det är helt uppenbart komplett omöjligt och politiskt självmord.

Funcke levererar tre motargument. Först ska vi sminka upp grisen bättre och sluta kalla henne för ”låglönelösningen”. Ja det lurar ju säkert många. Sedan påpekar han att även jag förordar en fri arbetsmarknad och en fri lönesättning. Det gör jag förvisso! Men jag förordar inte socialbidragsnivåer på slumnivå eftersom jag känner ett grundläggande ansvar för att ha ett normalfungerande samhälle. Och den svältkuren är vad som krävs för att tvinga ut synnerligen lågproduktiva i synnerligen lågavlönade anställningar. Det skulle inte bryta deras sociala utanförskap utan bara förändra och fördjupa dess karaktär. Och ja, jag lider och berörs väldigt mycket mer av ett slumområde som ligger på andra sidan gatan än av slum någonstans i Främre orienten. Jag oroar mig mer för det samhälle mina egna barn ska växa upp i än ett samhälle jag aldrig kommer att sätta min fot i. Håna mig på Twitter. Men exakt så moraliskt lågstående är både jag och mer eller mindre hela mänskligheten.

Sedan skriver han: ”Att anta att det är omöjligt att få folkligt stöd för vad vi är överens om är av godo känns väl fatalistiskt.” Men vi är inte överens om att det är av godo. Tvärtom tror jag att det han föreslår skulle vara en katastrofal politik som skulle förpesta tillvaron i våra städer.

4. Var skulle jobben uppstå? Jag vet inte riktigt och det vet inte Funcke heller, och samhället förändras på svårförutsägbara sätt över tid. Här finns ingen intressant friktion mellan våra inlägg.

Insinuationerna

Sedan rör sig inlägget från det irrelvanta till det insinuanta. Funcke hävdar att min analys av ”åtstramningslösningen” – den andra av de två vägar som Anna Dahlberg ställde upp i sin ledare – skulle ha en annan ”karaktär”. Aj aj aj då! Det låter ju misstänkt. Inte sant? Något konstigt med karaktären när åtstramad invandring diskuteras. Jamen det var väl det man visste! På vilket sätt? Inga besked. Ty den där sortens muspip klämmer man ur sig i förbifarten innan man kvickt låter texten rassla vidare. Dra in pösmagen, tack!

Det fortsätter. Funcke beskriver min första invändning mot en åtstramad flyktingpolitik på följande sätt:

För det första: En generös flyktingpolitik har i grund och botten folkligt stöd.” Svenskarna tycks enligt SOM-institutet vara för humana och rättfärdiga för att acceptera åtstramningslösningen konstaterar Santesson.

Svenskarna? Inte jag personligen, alltså? Som om denna opinion i mina ögon blott skulle vara ett problem och ett besvärligt rundningsmärke som tyvärr blockerar en annars attraktiv lösning. Det jag i själva verket skrev i samma stycke var detta:

Vi bedriver en generös flyktingpolitik för att det är en rättfärdig och humanistisk sak att göra. Det är trots allt upprinnelsen till frågan.

Varför, o varför, ska alla debatter om flyktingpolitik – även om man skriver så till den grad torrt och utförligt som jag gjorde – genast urarta till denna jakt på godhetsförsäkringar? Inkvisitionens barn som väntar på belöning för att peka ut grannen som häxa. Det kommer att skrivas böcker om detta förryckta debattklimat i framtiden.

Och Funcke fortsätter:

För det andra: De problem vi diskuterar nu gäller också, och till övervägande del, människor som redan är här,” det är i senaste laget, sysselsättningsgapet är redan här. Bättre sent än aldrig nämns inte, men tycks som en logisk konsekvens?

Naturligtvis är det en logisk konsekvens att en tvärnit i flyktinginvandringen skulle ha viss effekt. Säger Funcke emot? Är han inte logisk? Nej, därmed inte sagt att det är ”bättre” – eftersom jag redan framfört allvarliga normativa invändningar som han struntar i.

Och så en riktigt stor cymbalkrasch på slutet:

För det tredje: Flyktingpolitiken regleras till stor del juridiskt, inte politiskt, i Sverige.” Det är rent tekniskt klurigt att utföra åstramningen då politikerna skjutit beslutsprocessen ifrån sig. Santessson ger dock ett par förslag på hur vi kan rädda åtstramningslösningen från denna kniviga sits.

Ah, det är inga subtila insinuationer han virkat ihop där. Anna Dahlberg skisserar åtstramningslösningen som en av två vägar i ledaren som är avstamp för min analys. Skulle det då vara suspekt att påtala att denna lösning hon nämner – när jag redan avfärdat den som (1) omoralisk och (2) ineffektiv – dessutom är (3) tekniskt svårgenomförbar? Men för Guds skull! Har denna fars något slut?! Nej, jag försöker inte ”rädda” denna lösning som jag redan beskrivit som orättfärdig genom att ge några ”förslag”. Jag skriver detta:

Svenska politiker är inte av ett virke som klarar av beslut i enskilda ärenden – högst förståeligt. Det är bakgrunden till att man lade över detta till domstolar. Rättssäkerhet om man så vill. Men som Dahlberg skriver blir en effekt av detta att Sverige, till skillnad från våra grannar, mer plikttroget följer de konventioner vi undertecknat. Hur skulle en åtstramning gå till? Återpolitisera processen? Lämna konventionerna?

Stilgreppet kallas för retoriska frågor. Ty sådana är självbesvarande för varje tänkande läsare. Det är givetvis orimligt att lämna dessa konventioner. Behöver det verkligen påpekas? Och det är givetvis helt orimligt, och därtill antagligen ineffektivt, att återpolitisera processen. Det är självklarheter som jag inte skriver ut, enär jag inte tror att de som läser inslag.se är fullständigt dumma i bollen. Och varför skulle man vilja låtsas vara det?

Slutord

Så har jag nått slutet på ännu ett väldigt långt inlägg – inte om flyktingpolitiken, men en fallstudie av debattnivån som brukar drabba den politiska frågan. Debatter om debatten är inget roligt och för inte frågan framåt. Men ibland måste man sätta ned foten. Vi pratar här om en av vår tids allvarligaste samhällsfrågor. Det är en ren och skär tragedi att annars mycket intelligenta och begåvade människor underpresterar så kapitalt så fort ämnet gäller flyktingfrågan. Jag tror att det gör stor skada.

Reader Comments (14)

Hej Peter,

Ville bara inför all denna uppgivenhet säga att det är en glädje att läsa dig. Stringent, genomtänkt och träffsäkert. Det skadar ju inte att jag allt som oftast håller med, men ibland tror jag att jag skulle läsa det med nästan samma behållning ändå. Och varje gång det poppar upp något från Inslag på Google reader hamnar det högt eller rent av högst i att läsa-högen.

Så tack, för verkshöjden och tilltron till läsaren.

12 september 2012 | Unregistered CommenterDavid

Varför slösa tid och energi på att bemöta stollarna på migro? Det handlar ju om verkliga extremister för vilka fakta och forskning väger lätt för den minst sagt extrema agenda de företräder. Det enda de då har att komma med är sådana här alster. Och det är ju inget nytt precis. Alla sakliga och seriösa debattförsök på det här området råkar ut för samma sak. Se bara på hur t ex Johansson Heinös texter brukar bemötas; det är ofta så lågt att det blir komiskt. Men det går ju att hålla sig för skratt för som du är inne på handlar det här om en verklig ödesfråga för vårt land. Bara en sak:

"Svenskarna tycks enligt SOM-institutet vara för humana och rättfärdiga för att acceptera åtstramningslösningen konstaterar Santesson."

Kan vi vara överens om att det SOM-institutets mätning faktiskt antyder är motsatsen, dvs att det så länge mätningen gjorts alltid uppmätts ett mycket starkt folkligt stöd för att just strama åt flyktinginvandringen? Här är en annan mätning som antyder hur svenska folket ser på saken:

"Novus har i en ny opinionsundersökning (30 september till 5 oktober 2010) ställt frågor till sammanlagt 1 000 svenskar om hur de ser på invandring och integration. En stor majoritet (73 procent) anser att integration och invandring är ett stort problem i Sverige."

http://www.dn.se/debatt/fyra-av-tio-hyser-misstro-mot-experter-pa-invandring

Finns det något annat politikområde i Sverige med ett lika kompakt folkligt underkännande? Andra mätningar visar också att SD är det parti som har störst folkligt stöd för sin invandringspolitik av riksdagspartierna medan alliansens samarbetsparti, MP, knappt har ett mätbart stöd.

12 september 2012 | Unregistered CommenterLars

David: tack för snälla ord!

Lars: jag har sett den där invändningen här och där, så jag ska förklara lite bättre vad jag menar. Återkommer med siffror senare, men bara helt kort nu. Sant, SOM-mätningar visar att det finns en rätt stor opinion för att strama åt invandringen från dagens nivåer. Samtidigt visar internationella attitydundersökningar att svenskar jämfört med andra länder har en klart mer positiv inställning till invandringen. (Funcke blandade ihop vad jag skrev om SOM och de internationella mätningarna. Jag struntade i att kommentera det.)

Och de där resultaten är nog inte så motstridiga som man kan tro. SOM-resultatet gäller ju om man efterfrågar förändring från dagens europatoppnivå medan de internationella mätningarna frågar efter ens inställning till fenomenet i största allmänhet. Även efter rätt stora åtstramningar skulle fortfarande ligga högt relativt våra grannar.

Internationella attitydundersökningar verkar inte visa någon släpp-ingen-över-bron-mentalitet i Sverige -- tvärtom. Däremot hittar man sådana attityder i t.ex. Grekland.

12 september 2012 | Registered CommenterPeter Santesson

"Och de där resultaten är nog inte så motstridiga som man kan tro. SOM-resultatet gäller ju om man efterfrågar förändring från dagens europatoppnivå medan de internationella mätningarna frågar efter ens inställning till fenomenet i största allmänhet.."

Precis. Och då kan man knappast påstå att nuvarande "generösa flyktingpolitik" har folkligt stöd, däremot en restriktivare sådan. Det är oerhört viktigt att klargöra. Det är inte många som förespråkar att vi ska stänga gränserna, inte heller SD, varken för riktiga flyktingar eller invandring i stort. Men folk ser ju att vi inte klarar av de "höga ambitioner" som politikerna, pådrivna av media, pålagt landet genom att göra den "generösa flyktingpolitiken" till en helig ko i svensk politik.

12 september 2012 | Unregistered CommenterLars

"Precis. Och då kan man knappast påstå att nuvarande "generösa flyktingpolitik" har folkligt stöd, däremot en restriktivare sådan."

Nja, det jag menade var att Europas invandringsvänligaste opinion naturligt ger stöd för Europas generösaste flyktingpolitik. Sedan kan den förstås ändå efterfråga en relativt lägre nivå än idag ändå.

12 september 2012 | Unregistered CommenterPeter

"Nja, det jag menade var att Europas invandringsvänligaste opinion naturligt ger stöd för Europas generösaste flyktingpolitik. Sedan kan den förstås ändå efterfråga en relativt lägre nivå än idag ändå."

OK, men då kan saker lätt bli förvirrande då det var den "generösa flyktingpolitiken" det hänvisades till. Det hela bör alltså förstås som att det finns folkligt stöd för Europas generösaste flyktingpolitik som jämfört med nuvarande "generösa flyktingpolitik" kommer att vara avsevärt restriktivare? ;)

12 september 2012 | Unregistered CommenterLars

Här är några som funderat ett tag på problemet och skrivit om det:

http://www.manhattan-institute.org/immigration_solution/

Kalifornien, Texas och Kanada är (del)stater som borde studeras intensivt av våra styrande. Man ligger 10-20 år före invandrarmässigt (antal) och medan Kalifornien (lib) är på väg mot ekonomisk kollaps av grekisk modell så är ekonomin i Kanada urstark. Kanada praktiserar selektiv invandring med preferens för högutbildade medan Kalifornien har öppen gräns mot Mexico.

12 september 2012 | Unregistered CommenterKalle

(Lite perifert påpekande om en uppgift i Lars kommentar, att "SD är det parti som har störst folkligt stöd för sin invandringspolitik av riksdagspartierna medan alliansens samarbetsparti, MP, knappt har ett mätbart stöd". Misstänker det avser Yougov, som i en väljarundersökning frågade om viktigast politiska fråga. Undersökningen hade 1400 svarande och 173 ansåg att migrationspolitiken var viktigast. Av dessa 173 ansåg 57% att SD hade bästa migrationspolitik, enstaka att t ex C hade bäst politik. Men överrepresentation SD-sympatisörer av de 173 är ingen vild gissning.

Dock är det möjligt (vill jag minnas att jag läst om såna mätningar) att SD har en överrepresentation i förtroende för sin invandrings och migrationspolitik, det vill säga att klart fler än de 5,7% som stödde SD i valet stöder den.)

12 september 2012 | Unregistered CommenterMAgnus

"Misstänker det avser Yougov, som i en väljarundersökning frågade om viktigast politiska fråga."

Nej, i den undersökning jag tänker på får SD "bara" 24 % av folket bakom sig för invandringspolitiken, men så handlar det också om en Sifo-mätning som snarare lär underskatta SD. Inget annat parti lär dock vara i närheten av den siffran. Som bäst brukar megapartierna S & M få en bit över 10 % för sin invandringspolitik. Sören Holmberg presenterar undersökningen här:

http://www.svtplay.se/klipp/170174/almedalen-2012-pers-horna-smapartiernas-overlevnad

13 september 2012 | Unregistered CommenterLars

Här är väl pudelns kärna (2. Självrättfärdighet), som gör det så svårt att diskutera dessa frågor:

"Men Funckes text garneras av markeringar om hur han själv är en mer moraliskt högstående person än den han kritiserar – som om detta skulle gälla en själslig skönhetsstävling och inte en analys av flyktingars arbetslöshet och fattigdom."

I Funckes och många andra liberala skribenters fall följer sedan diverse krystade resonemang om hur bra det är för världen med öppna gränser etc.

På vänstersidan är argumenten mer rättframma tex. Anders Lindberg:

"Den rimliga frågan är i stället hur vi hjälper fler och hur vi påverkar våra vänner i EU att hjälpa fler." (när vi kan, och vi kan naturligtvis) http://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/2012/09/din-fraga-om-ensamma-flyktingbarn-ar-fel-stalld-staffan/

På vänstersidan är det vår oreserverade skyldighet att hjälpa, på den liberala sidan tillkommer ofta argument om att det är ekonomiskt fördelaktigt på olika sätt.

Det anses alltså som självklart att vi skall hjälpa så mycket vi kan, och denna grundläggande värdering ifrågasätts sällan eller aldrig, och därför spårar diskussionen oftast ur.
De flesta människor är beredda att hjälpa människor i nöd, men inte i vilken utsräckning och till vilken kostnad som helst. Då uppstår ju frågan vilken kostnad och vilken påfrestning på samhället den förda politiken har och medför. Att förutsättningsläst försöka utreda detta så långt som möjligt borde vara en självklarhet om man vill fatta sina beslut på rationella grunder och inte förfalla till renodlat känslotänkande och moralism.

Det måste vara legitimt med ett visst mått av egoism och egenintresse, men detta diskuteras alltför sällan. I Sverige domineras i stället debatten av ett antal högljudda kvasiintellektuella moralister, som politikerna inte vågar ifrågasätta av rädsla för minskat väljarstöd.

Du Peter skall ha en eloge för att du försöker diskutera dessa frågor på ett rationellt sätt!

13 september 2012 | Unregistered CommenterClaes

Hur märkligt det svenska debattklimatet är visar när Ulf Bjereld på sin hemsida välkommnade Migro in i "debatten"utan att på något sätt problemitisera det faktum att skillnaden i åsikter hur man bygger ett gott samhälle är avgrundsdjup mellan svensk socialdemokrati och nyliberala ideer som Migtro ger uttryck för.
Tror någon att Ulf Bjureld välkommnade Sd in i debatten trots den nyansskillnad som finns mellan Sd och 50 och 60 talets socialdemokrati.

13 september 2012 | Unregistered Commenterbo

Jag gillar att du, Peter, tar invandringspolitiken på allvar. Men jag tycker också du i det här inlägget framstår som en smula ömhudad. Och det får man ju vara, men det ser lite illa ut när du parar det med att låta skinnet svida på exempelvis David Thurfjell.

18 september 2012 | Unregistered Commentermarkus

Hej Peter!

Jag skrev om SOM-undersökningen för några år sedan. Kan vara värt att granska den igen med tanke på hur ansvarig person vinklar resultaten:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article892376/Fortfarande-stor-skepsis.html

Ett fel smög sig med i texten. 67 procent ska det vara som helt eller delvis anser att "det finns för många utlänningar i Sverige".

23 september 2012 | Unregistered CommenterMarkus Nyberg

Det är en ren och skär tragedi att annars mycket intelligenta och begåvade människor underpresterar så kapitalt så fort ämnet gäller flyktingfrågan.

Detta kan jag odelat hålla med om. Om man är renlärig liberterian så kan jag förstå att man inte backar inför tanken på att asylsökande skall komma hit och leva på 1000 kronor per månad, som Fredrik Segerfeldt föreslår (http://migro.se/fredrik-segerfeldt-expressens-anna-dahlberg-har-borjat-glida-i-invandringsfragan/). De allra flesta liberterianer förbigår dock denna oundvikliga konsekvens av fri flyktingmottagning med tystnad. Det är lättare att propagera för fri asylmottagning än för sänkta löner för låginkomsttagare och ökade inkomstklyftor, som sagt, Jag kan dock förstå liberterianernas inställning, även om jag inte delar den (inte med det faktaunderlag jag har idag i alla fall), och även om jag tycker att debatten från deras sida oftast förs ohederligt. Det jag undrar över är alla som inte tillhör denna i Sverige ganska numerärt begränsade grupp, men som ändå propagerar samma budskap i migrationsfrågan. Är de 'nyttiga idioter'? Eller vill de inte kännas vid att det är ett dilemma vi står inför? Kanske är Sverigedemokraterna det största hotet mot en nyanserad debatt i denna fråga. För att inte kopplas ihop med SD blir det viktigare att distansera sig från deras reaktionära folkhemskramande än att diskutera realistiska lösningar på reella samhällsproblem.
Med detta sagt så vill jag tacka dig för att du skriver det jag många gånger har tänkt, men inte kunnat formulera riktigt för mig själv. Jag tror också att det en dag kommer att skrivas böcker om debatten i denna fråga.

22 oktober 2012 | Unregistered CommenterHannes

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>