Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
fredag
apr202012

Hur diskussioner dör

Michael Polanyi skrev en liten bok som man tenderar att återvända till när man har läst den – Science, Faith, and Society. Bland mycket annat beskriver han där grundförutsättningen för en verklig diskussion.

Fairness in discussion has been defined as an attempt  at objectivity, i.e., the preference for truth even at the expense of losing in force of argument. Nobody can practise this unless he believes that truth exists. One may, of course, believe in truth and yet be too biased to practise objectivity; indeed there are a hundred ways of falling short of objectivity while believing in truth. But there can be no way of aiming at the truth unless you believe in it.

Man kan tänka sig att en relativistisk kunskapsuppfattning – en skepsis mot att det finns någon sanning med särskilt stort ’s’ – gör att man själv börjar prioritera ”kraften” i sina argument på bekostnad av förhållandet till den sanning man ändå inte riktigt tror kan uppnås. Om det enda vi kan hoppas på är olika ”synvinklar” baserade på grupptillhörighet, maktrelationer och politiska ställningstaganden, gäller det ju att se till att det skrivna ordet tjänar den goda sidan. Det centrala är på vems sida man ställer sig, inte vad som är i sak korrekt (eftersom det ändå bara kan avgöras efter att man bestämt sig för vems facit som ska användas).

Men det räcker inte med att själv tro på att det finns sanning och uppfatta den som en yttre begränsning för vilka argument man kan använda sig av. Varför respektera sanningen om inte andra också gör det? Varför ens bry sig om att prata med sina åsiktsmotståndare om inte alla erkänner samma ramar?

And furthermore there is no purpose in arguing with others unless you believe that they also believe in the truth and are seeking it. Only in the supposition that most people are disposed towards truth essentially as you are yourself is there any sense in opening yourself up to them in fairness and tolerance.

A community which effectively practices free discussion is therefore dedicated to the fourfold proposition (1) that there is such a thing as truth; (2) that all members love it; (3) that they feel obliged and (4) are in fact capable of pursuing it. Clearly these are large assumptions, the more so since they are of the kind which can be invalidated by the mere process of doubting them. If people begin to lose confidence in their fellow citizens’ love of truth, they may well cease to feel obliged to pursue it at a cost to themselves.

 …

The love of truth and confidence in their fellows’ truthfullness are not effectively embraced by people in the form of a theory. They hardly even form the articles of any professed faith, but are embodied mainly  in the practice of an art – the art of free discussion – of which they form the premisses. (s. 70–71)

Emellanåt är det svårt att upprätthålla en så generös förmodan när man läser i pressen. Det är en källa till vemod och kan göra en bekymrad, både över andra och vad man själv i så fall kan frestas att bli. Men tvivlet är i själva verket begränsat till speciella miljöer. Överst på Newsmill står en försäkran: Våra läsare vet mer än vi. Trösterika ord som förtvivlade tidningsläsare kan hålla i minnet.

Reader Comments (1)

Intresant inlägg. I boken "The Skills of argument", som är en empirisk studie av Deanna Kuhn, är ett av studiens resultat att man kan dela in de studerade individerna i tre epistemologiska grupper.
(i) Objektivister, (ii) relativister samt (iii) "kunskap som process". Poängen är att varken objektivister (det finns säker kunskap, "jag eller experter äger den") eller relativister ("finns ingen kunskap") ger uttryck för att argument och diskussion är särskilt meningsfullt. De förstnämnda vet ju hur det ligger till och de sistnämnda uttrycker att olika hållningar enbart är subjektiva. Endast den tredje gruppen anser att argument och diskussion är värdefullt. Problemet är att det bara var 15 % av de undersökta objekten som hörde till den kunskapskategorin.

26 april 2012 | Unregistered CommenterUffe

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>