20 februari 2012 · 1 svar En ny era av återregleringar?
Det är månne med politik som det är med hemmets egen verktygslåda: varje tid har sin uppsättning universallösningar som kastas på varje slags problem. Och frågan är om inte politiken, med början i finanskrisen, har återupptäckt en gammal favorit som legat oanvänd under ett par decennier: regleringar. Eller snarare: återregleringar. Tydligast är trenden föga förvånande inom finanssektorn, men även inom exempelvis välfärdsstaten tycks nya regleringar nu vara standardreceptet för att råda bot på gamla problem.
Veckans nummer av The Economist gör en tankeväckande genomgång av The Dodd-Frank act, det legalistiska strypkoppel som nu träs över huvudet på amerikanska finansbranschen. Lagstiftningen är en byråkratisk mardröm som dock är en jackpot för två intressen: ansvariga myndigheter och den juridiska expertis som blir oumbärlig för företag som ska rätta sig efter lagstiftningen eller kringå den.
;)
Klart som korvspad. Nu ska det aldrig mer få gå på tok. (Källa: The Economist)
För ett par decennier sedan var det naturligt att också diskutera offentliga organisationer som aktörer och intressenter med egna motiv som inte nödvändigtvis sammanfaller med vad som är samhällsekonomiskt effektivt. Den gamla insikten tycks ha ersatts av en smått godtrogen inställning till vad som kan åstadkommas med detaljerade regelverk och myndigheter med långtgående befogenheter – och vad kostnaden är. Det syns som om vi bara mäktar med att misstro en samhällssektor åt gången.
Reader Comments (1)
Dodd-Frank är bara förnamnet. AIFMD, FATCA, Ucits IV (V), EMIR, MiFID II, Solvency II och Basel III är några andra som är värda att nämnas. Innebär en inte helt obetydlig kostnad att bära enbart för att efterleva regler.