6 januari 2012Hur farligt är det i Malmö?
Mordvågen i Malmö väcker frågan hur farlig denna Skånes pärla är egentligen. Sveriges Chicago har jag hört denkallas, och även om orten nog inte riktigt når upp till den nivån, är staden onekligen förknippad med hög brottslighet. Jag har tittat närmare på BRÅs statistik över anmälda brott år 2008–2010. Jodå, gott om brott i Malmö. Men hur illa är det? Vad ska man jämföra med?
Jag jämför med, tja, Gävle! Varför just Gävle? Varför inte? Det vet vi ju alla, Gävle är på något vis den mest typiska av alla typiska svenska städer. Man skulle säkert kunna ta Gävles stadskarta och använda för att navigera i Karlstad eller Västerås. Har man sett Gävle har man liksom sett Sverige. Eller, så tror jag att vi upplever oss själva och Gävle och Sverige i varje fall. Det är något djupt normalt över Gävle. Kort sagt låter jag brottsligheten i Gävle (mätt i antal anmälda brott per capita) få jämförelsevärdet 1.
– Men bara när ni är i Malmö, kom ihåg det!
Vad ska man titta på för brottslighet då? Jag har skapat ett index som spänner över en handfull olika obehagligheter som på det hela taget gör en stad otrygg att bo i.
Först en dos rent grovt våld: antal anmälda mord, dråp, försök till mord och dråp samt misshandel med dödlig utgång (per capita). Idealt borde även gatuvåld inkluderas i måttet, men jag bedömde det som litet väl arbetssamt att sålla ut det ur statistiken. Det mördande och dräpande som nu ingår i index är likväl en rimlig proxy på sådant svineri.
Vi kompletterar detta med en dos sexualbrott: antal anmälda fullbordade och försök till överfallsvåldtäkter (per capita). Det är viktigt, upptäckte jag, att sålla bort våldtäkter inomhus, eftersom det är en rätt annorlunda typ av brott som inte skapar samma offentliga otrygghet. Överfallsvåldtäkter är ett ovanligt brott, men det uppmärksammas mycket och sprider väldig olust.
I index ingår också ett vanligare riktigt otrevligt egendomsbrott: antal anmälda rån och grova rån, både personrån och butiks-/bankrån (per capita). Rån är en vettig komplettering till våldtäktsmåttet eftersom det är en vanligare form av överfall som också skapar stor rädsla och uppgivenhet i ett samhälle.
Sedan ingår, avslutningsvis, en mer vardagsbrottslig kränkning: bostadsinbrott (anmälningar per capita). Det är ett av de vanligaste brotten en vanlig samhällsmedlem utsätts för, och är samtidigt ett konkret och omskakande intrång i den privata sfären som man minns livet ut. I det här måttet har jag inkluderat bostäder, källar- och vindsinbrott, men exkluderat fritidshus (eftersom det påverkas av var sommarstugeområden råkar ligga).
Jämförelsen med Gävle (som alltså får normalvärdet 1 i samtliga fyra dimensioner) innebär helt enkelt att en stad med värdet 2 har dubbelt så många anmälda brott per capita som Gävle. De fyra dimensionerna vägs sedan samman till ett index, som jag ger det subtila namnet skurkindex. Ju högre skurkindex, desto skurkaktigare stad. Inga krusiduller.
Förutom Gävle deltar Landskrona i tävlingen, en småstad med dåligt rykte. Borlänge är en annan småstad som har kallats för Sveriges Chicago även den. Hur ligger det till? Vidare medverkar våra tre storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö. Slutligen Södertälje som är en Stockholmssatellit med rykte om sig att vara en riktig gangsterstad.
Över till resultaten. Först en översiktsbild (här ingår även misshandelssiffror, som dock inte är avgränsade till gatuvåld):
När man väger samman resultaten till ett index ser nivåerna ut på följande sätt.
Skurkindex (antal anmälda otäcka och obehagliga brott per capita 2008–2010).
Hur illa är det i Malmö. Rätt ordentligt illa får man nog säga, att döma av denna jämförelse med Sveriges storstäder. Brottsligheten (mätt i anmälda brott) ligger klart i topp över betydligt större städer som Stockholm och Göteborg. Notera att Stockholm här avgränsas till Stockholms kommun, dvs city och förorter som Skärholmen och Rinkeby. Inkluderar man förortskommunerna (t.ex. Täby och Solna, men för all del även exempelvis Botkyrka) torde siffrorna sjunka för Stockholm. Kom ihåg att staplarna är proportionella – dubbelt så hög stapel innebär dubbelt så många anmälda brott. Det är inte precis några marginella skillnader det handlar om.
Ta en titt på Borlänge. Den staden har dåligt rykte. Till och med på Borlänge kommuns egen hemsida kan man inte undgå att kommentera stadens höga brottslighet. Jodå, nog sticker nålen på skurkindex upp en bit. Så ser den ”normala” farliga staden ut.
Jämför sedan denna ”farliga stad” av mer vardagligt snitt med Sveriges verkliga gangsterstäder. Här talar vi påtagliga skillnader mot vår typstad Gävle.
Jag visste att Malmö stack ut. Men jag trodde inte att det stack ut så tydligt. Södertälje har också chockerande värden. Men medan Södertälje är en småstad, är tillståndet i Malmö något som brett ut sig i Sveriges tredje största stad. Det är otäckt. Landskrona stämmer också till eftertanke. En skånsk småstad som har en brottslighet i nivå med Göteborg. Hur gick det till? Avnjut för all del hur Landskrona kommun kommenterar brottsligheten i kommunen. Det är patetiskt vilka krumbukter som pliktskyldigt utförs när brottsstatistik kommer på tal.
Data: BRÅs statistik, mitt exceldokument.
Reader Comments (25)
Intressant!
Jag skullle föreslå att du tar med och normerar med avseende på statistik för hela landet i stället. Statistiken för Gävle är osäker med tanke på antalet utfall.
Jag tänker nog göra en lite mer ordentlig kalkyl på det där ikväll. Ovanstående siffror är resultatet av en stund framför tv:n, och exceldokumentet är hur som helst lite rörigt och svårt att följa. Visst, ett snitt för "övriga Sverige" kan vara på plats - men jag tycker ändå att någon typstad som Gävle är pedagogisk att lägga in för att få något konkret att förhålla sig till. Sedan är det nog vettigt att ta siffror för två år. Särskilt för mord torde det studsa runt en del eftersom talen är så små och enstaka händelser därmed sticker ut. Det var av den anledningen jag bakat ihop mord, dråp och försök till mord och dråp -- så får man en större bulk av grovt våld och allmänna hemskheter. Borde ju rimligen vara en hyfsad proxy även för allsköns annan otrevlighet.
–––
Edit: Kan tillägga att jag som vanligt är högst tacksam för synpunkter. Det kan alltid smyga sig in slarvfel och missar, och särskilt när det gäller kontroversiella saker vill man förstås räkna rätt och rimligt.
Nja, det här förutsätter förstås att man erkänner antagandet att statistiken faktiskt säger något om verkliga förhållanden. Och det har man ju hört sedan födseln, hur kriminologer menar att variationer i statistiken inte säger något om något. Regionala avvikelser i statistiken torde vara lika betydelselösa för verkligheten som, säg, de anmäldas ursprung. Malmöborna har således, om man nu får tro kriminologernas grundantagande, inget att frukta.
Tror bilden är hyggligt rättvisande, inte minst valet av att använda Gävle som genomsnitt (referenspunkt). Mittemellan-stad, dvs inte skyddad småstad. Mao organiserad brottslighet, ligor och allt sånt finns på plats, vilket i annat fall skulle kunna vara källa för onödiga avvikelser. Intressant.
Får man föreslå en normering aven mot antalet invånare? Det vore intressant, speciellt om man vill rangordna storstäderna, malmö kommer naturligtvis sticka ut ändå mer medan sthlm-göteborg torde tajta till sig?
Döle: ja dessa siffror är ju anmälda brott i förhållande till folkmängd, så den aspekten vägs redan in.
Nu har jag gått igenom siffrorna ett varv till, utökat till 2008–2010, varit mer noga när jag vägt mot folkmängd, endast plockat med överfallsvåldtäkter, och gjort lite annat. Jag uppdaterar med det nya materialet under helgen.
Skillnaderna mellan orterna blir mindre extrema med den längre perioden och fler aspekter invägda. Södertälje glider då förbi Malmö som värst i startfältet, Malmö hack i häl. Landskrona åker upp i Göteborgsklass.
Det är ändå tankeväckande att småstäder som Landskrona och Södertälje är uppe i storstadsnivåer och värre än så i kriminaliteten. Och att Malmö är värre än det väsentligt större Stockholm. Det är definitivt skillnad på städer och städer i Sverige.
Intressant! Gjorde själv tidigare en ovetenskaplig framskrivning av hur Malmö skulle stå sig i mordstatistiken mot olika större amerikanska städer, om nuvarande trend skulle hålla i sig. Svar: inte bra: http://www.facebook.com/magnus.stromgren/posts/169261929842084.
Det jag (och troligen även du?) tittat på är kommuner. Således kan rimligen tätorten Stockholm -- som ju sträcker sig över en herrans massa kommuner -- överraska i både positiv och negativ bemärkelse.
Nu är inlägget uppdaterat med bättre data 2008–2010.
Magnus: Jo, jag funderade lite på hur jag skulle göra med Stockholm. Dels är det ett väldigt slit att lägga in alla kranskommuner, dels blir det svårt att dra gränsen vilka som ska med. Jag känner mig rätt övertygad om att Stockholms värden skulle sjunka om man tog med alla förorter.
Något som onekligen spelar roll för statistiken är just att Malmö stad=Malmö kommun.
Stadens fattiga förorter ligger inom kommungränserna bara några kilometer från centrum.
Stadens mer välbeställda förorter ligger däremot i egna kommuner.
Mmm, du tänker på Vellinge och Lomma antar jag (om nu Lomma är en förort till Malmö eller Lund eller både och). Samtidigt kommer i så fall även Burlöv att räknas med…
Men jag vet inte riktigt ändå om jag tror att det där är så avgörande. För det första får man väl ändå i första hand hålla sig till tätorterna nu - det är ju det vi upplever som en stad. Och i det fallet har tätorten Malmö faktiskt färre invånare än kommunen Malmö, inte fler. I Stockholms fall har tätorten väsentligt fler invånare (det är därför jag tror att Stockholm skulle få klart trevligare siffror när man räknar in hela tätorten). För det andra tror jag att invånarantalet i de kommuner du tänker på är så pass lågt att det inte spelar någon större roll -- i Stockholms fall är det tvärtom.
Sedan kan man väl se det som talande i fallet Malmö att småorter som ligger separerat från staden dragit till sig så mycket välbärgat folk, inte sant? Det gör inte kriminaliteten i tätorten Malmö till någon statistisk illusion - kanske snarare så att livet i Malmö driver folk att flytta till trevligare småstäder runt omkring...
Gudmundson är något på spåren. Visserligen har antalet anmälningar av "våldsbrott med dödligt utfall" mer än fördubblats sedan 1990, men BRÅ viftar enkelt bort det med att ökningen "förklaras i huvudsak av det anmälningssystem som polisen då införde", och inte antalet brott i sig. Antalet våldtäkter har ökat något hisnande sedan 1990, vilket, enligt BRÅ, reflekterar "[en] ökad anmälningsbenägenhet,
eftersom det framför allt är händelser som tros vara lättare att anmäla
(obekant gärningsperson, mindre våld, m.m.) som ökat mest". Däremot erkänner BRÅ dock att "en faktisk ökning av vissa typer av våldtäkt [inte kan] uteslutas."
Att anmälningsbenägenheten är hög i Malmö kan väl inte knappast betraktas som ett problem_ Samtidigt kan man förstås inte utesluta att Malmö inte är Sveriges fredligaste stad. Men det är sannolikt. I alla fall lika sannolikt som motsatsen.
Jag har tittat lite mer på siffrorna för tätort vs. kommun. Gävle ligger på drygt 70 procent, och i grovt sett samma härad hittar man Södertälje, Landskrona och Borlänge (lite högre, men inga dramatiska skillnader). Jag tror att det är rätt typiska siffror för den svenska normalkommunen.
Sedan har vi storstäderna. Där är Malmö Stad den kommun som har lägst andel invånare i tätorten i förhållande till kommunen (som är större än tätorten). Göteborg är uppe i 98 procent (men som sagt, ändå mindre än tätorten), och i Stockholm består som bekant tätorten till stor del av andra kommuner. Malmö Stad ter sig inte som någon udda konstruktion i jämförelse med våra andra storstäder på den fronten.
Det är ett jäkla pill att försöka täcka in hela Stockholms tätort i statistiken och vikta de olika kommunerna efter invånarantal. Det gitter jag inte. Men fundera på i vilken riktning siffrorna skulle dra när följande kommuner räknas ihop med Stockholms Stad:
- Solna
- Järfälla
- Huddinge
- Sollentuna
- Sundbyberg
- Danderyd
- Botkyrka
I Botkyrka får man in Fittja och Hallunda i statistiken, och de hör nog inte till Stockholms mönsterområden. I Huddinge får man in Flemingsberg och Vårby Gård. Men samtidigt ska det där vägas mot att tämligen välmående förortssamhällen också kommer in i Solna, Danderyd osv.
Varför ange Södertälje som småstad? 87.000 invånare, fler än ex. Karlstad.
Det är intressant att konstatera att mord- och rånindex förklarar större delen av variansen mellan orter.Övriga index varierar inte mycket.
Man kan då spekulera om orsakerna till detta. Är det förekomsten av "utanförskapsområden" med grov kriminalitet och gäng? Andra problem?
Inressant!
Om man utvidgar och tar med fler brottskategorier, och vill slå samman flera index kanske man skulle vikta de olika indexen olika, beroende på vad man är ute efter. Det blir lite äpplen och päron att bara bilda medelvärde.
Du är värd en eloge för din ambition att klargöra förhållandena. Det finns för många som enbart ägnar sig åt okvalificerat tyckande.
Problemet med resonemanget ovan är att antalet polisanmälningar inte alls behöver överrensstämma med den faktiska förekomsten av en viss brottstyp. För de allra flesta typer av brott finns det ett kraftig mörkertal eftersom ett stort antal brott ej polisanmäls. När det gäller dödligt våld - mord, dråp, grovt vållande till annas död - förhåller det sig precis tvärt om: Antalet polisanmälningar överstiger kraftig antalet verkilga fall. Flera anmälda fall visar sig vid närmre granskning vara olyckor, självmord etc. Eftersom BRÅ årligen jämför alla polianmälningar gällande dödligt våld med Socialstyrelsens dödsfallsregister (mkt lågt bortfall) torde siffrorna vara väldigt skarpa. Se tex denna studie:
http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action=question_show&id=584&category_id=1
Rapporten innehåller även viss nedbrytning per region, jag har dock ingen aning om hur detaljerad statistiken är, t ex om den finns per kommun. Men eftersom det finns långa tidsserier vore det väldigt intressant att se hur dödligt våld ser ut för just Borlänge, Södertälje och Landskrona över lite längre tid.
Det här är en randanmärkning, men majoriteten (ca 60 procent) av befolkningen i Burlövs kommun är redan en del av tätorten Malmö. Vidare ingår bl.a. orterna Mölndal och Partille i tätorten Göteborg. Förutsatt att vi talar om SCB:s tätortsdefinition (senaste avgränsning gjord 2010). Inte desto mindre är Stockholm – som redan påpekats av mig och bloggföreståndaren – en extrem när det gäller förhållandet tätort–kommun.
Randanmärkning II: "orten Burlöv" skall vara "Arlöv". :)
anders: Jo, mörkertal brukar ju tas upp när man tar upp brottsstatistik. Men i det här fallet blir frågan varför mörkertal skulle variera geografiskt på något sätt som är intressant för oss? Om något är väl mörkertalen större där brottsligheten är hög och folk blir helt uppgivna -- dvs. Malmös och Södertäljes brottslighet skulle vara ännu högre än antalet anmälningar indikerar?
Håller med. På mindre orter med omfattande organiserad brottslighet - där allmänheten känner till vilka personerna är eller hur se ser ut (t ex västar) - kanske brottsoffers benägenhet att anmäla allvarliga våldsbrott är lägre pga rädsla. Detta skulle ytterligare styrka din tes gällande gangsterstäderna ovan, mörkertalet är större i dessa städer.
Problemet gäller dödligt våld, där datan är väldigt bra och mörkertal nästan saknas. Brå hävdar att storstadsområdena inte ligger signifikant högre här, till skillnad från annan typ av brottslighet där Sthlm, Gbg och Malmö är överrepresenterade (t ex personrån).
Jag kan inte frågan (är bara en regelbunden läsare av din eminenta blogg), reagerade dock på användandet av polisanmälningar som en approximation för antalet brott i ditt index. Antal polisanmälningar i relation till antalet brott skiljer sig radikalt för olika typer av våldsbrott, vilket kan göra sådan vikning knepig.
Hm, ja jag tittade i BRÅ-rapporten nu, men jag tycker nog ändå inte att jag ser något större problem faktiskt. Dödsorsaksregistret täcker endast offer som är svenska medborgare, så att de siffrorna är lägre är inte så konstigt. Och som sagt, det viktiga är ju inte om olika mått ligger lite högre eller lägre, så länge inte de slår fel på något systematiskt sätt mellan orterna. Och det är ju ändå lite svårt att komma på någon anledning varför just Malmö, Landskrona och Södertälje skulle ha en extra stor andel felaktiga polisanmälningar om mord, dråp, mordförsök och dråpförsök (snarare tvärtom...). Men visst, några helt invändningsfria data är svårt att hitta.
Sedan skriver BRÅ, om man ska vara noga, att Skåne, Västra götaland och Stockholms län totalt inte är så värst överrepresenterade (lite när det gällde försök t mord), men nämner inte några specifika städer (s. 19). Man kan ju tycka att författaren gott kunde ägnat några rader åt de specifika potatisar vi alla verkligen är nyfikna på, inte bunta ihop siffrorna för hela Skåne län, som till stor del består av fridfull åkermark…
Kantänka att SKL's rapport Öppna jämförelser - trygghet och säkerhet intresserar?
Henrik: Klart intressant! Tack för tipset.
En titt i SKL-rapporten indikerar att Gävle är en rätt väl vald typstad. Det är sannerligen ingen sörgårdsidyll, ligger lite halvhögt med antal anmälda våldsbrott totalt sett i landet, samma sak med egendomsbrott, och är lite ruffigare än man skulle förvänta utifrån stadens socioekonomiska karaktäristika. Ungefär som jag tror att de flesta svenskar faktiskt uppfattar sina städer: halvok, men lite sämre än man skulle önska sig ungefär. Uppe på banan, men med utrymme för förbättringar, så att säga. Gävlebor är nog varken stolta eller fullständigt förfärade över läget i sin stad.
Någon skrev att Malmö inkluderar förorterna till skillnad från Stockholm och Göteborg, men i Göteborg ligger även förorterna/"utanförskapsområdena" innanför kommungränsen. Det vill säga, Frölunda, Tynnered och Högsbo i sydväst. Biskopsgården, Länsmansgården och Backa på Hisingen samt alla de nordöstra förorterna, Lärjedalen, Angered, Hammarkullen etc.
Sen det här med BRÅ och anmälningsbenägenhet alltså, har de några som helst belägg för att anmälningsbenägenheten har ökat? Som tidigare skrivits borde det ju vara tvärtom, att hög brottslighet leder till låg anmälningsbenägenhet. All empiri tyder ju också på att Sverige hade en avsevärt lägre brottslighet för 40-50 år sedan, min far har berättat att t.ex. ett litet bråk på dansgolvet slogs upp stort i tidningen dagen efter, förra veckan rapporterades det knappt om en gruppvåldtäkt mitt i centrala Stockholm. För övrigt har jag sett flera källor som angett att anmälningsgraden för våldtäkter är cirka 10%, om vi höftar en fyrdubbling av antalet våldtätkter per captita sen 1975 (vi måste höfta, ty begreppet våldtäkt reviderades 2003/2004) har vi alltså att anmälningsbenägenheten var 2.5% 1975 för att det inte ska röra sig om en ökning. Hur jäkla låg anmälningsbenägenhet kan vi rimligen ha?
Jag vill ogärna låta konspiratorisk, men efter digert läsande av BRÅ:s statistik när det gäller invandrarrelaterad brottslighet samt deras uttalande i frågan blir jag matt. (Sven Granath: "Våldtäkterna har ökat pga det fina vädret" Klara Hradilova-Selin: "Dessutom finns forskning som visar att många felaktigt pekar ut invandrare som misstänkta. De har en bild av att brottslingar ska vara mörkhåriga eller ha en viss härkomst." Hon anklagar alltså mer eller mindre våldtäktsoffren för att vara rasistiska, givetvis visar hon ingen forskning på ämnet själv). Det känns faktiskt som att BRÅ är politiserade och försöker dölja något.