Videovåldsdebatten startades av manipulerade barnintervjuer

Debatten om videovåldet kickstartade i Sverige efter ett inslag i tv-programmet Studio S år 1980. Ängsliga barn vittnade om hur dåligt de mådde efter att ha bevittnat motorsågsmassakrer inspelade på sånadär VHS-kassetter som gick att hyra på mysko videobutiker. Snart skakades landet av krav på hård lagstiftning. Barnen måste skyddas! Hör bara vad dessa stackare vittnar om!

Tjugotvå år senare gjorde Filmkrönikan en intervju med barnen, nu i trettioårsåldern, som berättade om vad som egentligen hände den där dagen när en handfull fjärdeklassare fick åka med fröken till tv-huset för att vara med i tv.

– De visade de ju bilder ur de här skräckfilmerna så att vi skulle komma ihåg hur hemska de här scenerna är när de intervjuade oss. Och sedan instruerade de oss hur vi skulle säga, att man är så rädd och att man måste ha nattljuset tänt på nätterna. … Och du säger att ”jag har så ont inne i mig”. Jag höll på att skratta ihjäl mig!

Mattias Svensson tipsade om Stig Linnells svar. Svenssons bok om det svenska förmynderiet, Glädjedödarna beställer man här.

Studio S-journalisten Stig Linnell tillbakavisade dessa nya uppgifter från Filmkrönikan och förklarade att denna smutskastning av hans gamla tv-inslag i själva verket rörde sig om en nyliberal komplott.