10 januari 2012Brott och rädslan för brott
Finns det skurkstäder i Sverige? Är det någon väsentlig skillnad mellan brottsligheten i städer som Malmö, Landskrona och Södertälje jämfört med den i vanlig svensk stad? Inslag.se har i en liten undersökning utsett Gävle till svensk typstad och sedan tagit fram ett övergripande skurkindex genom att jämföra antalet anmälda skurkaktigheter av olika slag med nivån i denna normalstad. Resultatet pekar mot att det sannerligen finns skurkstäder i jämförelse med normalstaden Gävle.
;)
Om någonting händer er vet jag inte vad jag tar mig till.
En närliggande fråga är sambandet mellan förekomsten av brott och rädslan för att själv drabbas av brott. Påverkas man av att leva i en skurkstad? Skribenten till detta inlägg har fått intryck av att somliga i debatten gärna tonar ned sambandet mellan verklig brottslighet och rädslan för brott. Är inte folk litet pjåskiga och oroar sig helt i onödan för att råka illa ut? Det är värt att titta närmare på hur rädslan för brott ser ut i förhållande till orternas värden i skurkindex.
I SKL:s rapport Trygghet och säkerhet 2011 (tipstack till Henrik Sundström) hittar man data på andel av ortsbefolkningen som uppger oro för att drabbas av bostadsinbrott respektive misshandel och överfall. Genom att dividera medelvärdet av dessa orosnivåer med oron i typstaden Gävle får vi ett orosindex som kan jämföras med skurkindex. Gävle får följaktligen orosnivå 1, och i en stad med orosindex 2 är dubbelt så många oroliga för att råka illa ut som i Gävle. Raka rör.
Över till resultatet. Orosindex jämförs nedan med skurkindex i utvalda orter.
Rädslan för att själv utsättas för brott framstår knappast som gripen ur luften. I synnerhet i Landskrona och Södertälje, de båda normalstora städerna som drabbats av ett mycket högt skurkindex, blir orosnivån klart högre. De mindre skillnaderna i orosnivå mellan skurkstäderna ligger däremot inom felmarginalen. Människors rädsla ska man ta på allvar.
Excel-dokument med skurkindex samt orosindex
Reader Comments (39)
Här tycker jag att du kvackar lite på kriminologins område. "Skurkindex" och oroindex måste brytas i relation till bostadsområden och befolkningsgrupper för att det hela ska bli mer begripligt. Brottsligheten är mycket ojämnt fördelat i samhället, både i rummet (områdesvis), i tiden (tidpunkter då brott inträffar) och beroende på arten av brottslighet. När det gäller risken att utsättas för brott finns också mycket stora skillnader. Dessutom, när det gäller de grova våldsbrotten, så bör man särskilja på olika kategorier. Vi vet sedan tidigare att våldsbrott är mycket starkt relaterade till alkoholkonsumtion, men i en stad som Malmö finns dessutom de våldsdåd som kan kopplas till den organiserade brottsligheten, och som drabbas "insiders", konkurrerande brottslingar. Det finns också en stor internationell forskning som tar upp relationen mellan oro för brott och risken för "viktimisering".
Och där kom kriminologen som sa åt mig att sluta upp! (*stoppar räkneuret*) Förlåt, men jag får närmast intryck av att det är ert självpåtagna jobb att få andra att sluta upp med att skriva om brottslighet.
Varför skulle brottslighetens fördelning i rummet, tiden osv vara så remarkabelt annorlunda i Landskrona eller Södertälje än den är i Gävle, så att det liksom inte är mycket att tjafsa om att nivåera i de städerna är så drastiskt mycket högre?
Om det här bara är kvackande vore det också mycket användbart att få referenser till de studier som visar att Landskrona, Södertälje och Malmö inte sticker ut på det sätt som antal anmälningar indikerar. Det jag sett på BRÅ imponerar inte, men kanske finns där guldkorn jag missat.
Nej Peter, jag är inte kriminolog, det finns inga trampade tår här. Och jag sa inte till dig att sluta upp. Jag tycker bara att ditt inlägg var ovanligt onyanserat. Såna invändningar brukade du uppskatta förr.
Den här kan kanske intressera. http://www.internetjournalofcriminology.com/Mellgren_Neighbourhood_Influences_on_Fear_of_Crime_and_Victimization_in_Sweden_A_Review_of_the_Crime_Survey_Literature_March_2011.pdf
Ok, förlåt, lärare i ämnet ;). Hur som helst, jodå nog är invändningar välkomna som vanligt - det är bara en så väldigt förutsägbar invändning från just kriminologfacket. Och då vill man ju gärna se beläggen. Nu har jag bara skummat papret du länkade till, men jag förstår inte riktigt relevansen. Variation i rädsla beroende på karaktäristika i stadsdelen man bor i? Vad är det för slutsats du menar att man kan dra av det där?
Intressant ämne och kul att du skriver om det. Dock, kan man inte tänka sig att oron mer beror på medias rapportering av brottsligheten, snarare är brottsligheten (placering på skurkindex) i sig? Om media skriver om hur hemskt farligt det är i Malmö, så är det inte otänkbart om folk som bor i Malmö främst påverkas av det som skrivs. Men mediarapportering är inte nödvändigtvis en rationell grund för oro. Minns inte referensen på rak arm, men jag vill minnas några som hade funnit ett sådant samband i USA, där folk efter att ha sett program som Cops el dyl, kraftigt överdrev risken att bli utsatt för diverse skurkaktigheter.
Visst låter det behjärtansvärt att ta folks oro på allvar, men vad betyder egentligen det? En vettig riskanalys borde enligt min mening utgå från hur stor absolut risk det är att bli utsatt för brottslighet, inte bara den relativa risken städer emellan, då det i sig inte säger något alls om hur farligt det är i en viss stad för en viss individ. Nu skrev ju inte du om det här, men det sistnämnda är även min generalinvändning till folk som i tid och otid kommer dragandes med invandrares överrepresentation i brottsstatistiken.
Rädsla för brott beror förstås både på egna erfarenheter, (mer eller mindre) rationella kalkyler och den bild som förmedlas genom medier. Nu är jag inte lärare i kriminologi (även om jag formellt sett har mitt lektorat i det ämnet), så jag är ingalunda någon expert på ämnet. Men jag vet ändå så mycket att det definitivt inte går att belägga några omedelbara samband mellan verklig risk och rädsla.
Min invändning handlade om att du slår in öppna dörrar genom att konstruera märkliga index på ett område som faktiskt är rätt väl beforskat. En enkel sökning i lämplig databas kommer ge dig hundratals och åter hundratals träffar som diskuterar sambandet mellan viktimisering och rädsla för brott, ur mängder av olika perspektiv, inklusive medieeffektmässiga. Det finns en kriminologi även utanför Brå, även om man knappast kan tro det när man följer den svenska debatten.
Jag länkade till Caroline Mellgrens papper eftersom hon är en kollega till mig som forskar om rädsla för brott, här i relation till ordning och organisering i grannskapen där man bor. Det borde väl ha en viss relevans för ditt resonemang, don't you think? Här är ett annat exempel: http://irv.sagepub.com/content/17/3/291.abstract
Min poäng var inte alls att hävda att det inte var illa i Malmö. För det vet vi ju att det är. Men det som är illa slår väldigt väldigt olika i olika stadsdelar, och att hävda att Malmöbor i gemen har rationella skäl att vara rädda är som jag uppfattar det en orimlig förenkling. Särskilt på så lösa bolinger som du gjorde det. Sorry, men den här gången var jag unimpressed.
Marcus: visst måste rimligen medierapporteringen finnas med i orsakskedjan. Skrev inte tidningarna om det som hände i stan skulle man ju inte skrämmas upp av det där våldtäktsförsöket som man aldrig får höra talas om. Annan men inte komplett obesläktad fråga: jag tittade lite på forskningen om smittoeffekter av rapportering om självmord, och de är högst reella upptäckte jag. Men med det sagt: det tidningarna rapporterar om har väl ändå en del att göra med vad som faktiskt händer i stan? Folk är nog inte rädda i Landskrona bara för att HD har fått för sig att rapportera i uppskruvat tonläge. Och man bör ju få veta vad som händer i stan.
Vi har varit inne på de här markerna förut, har vi inte? Om vad det innebär att ta folks oro på allvar, osv? Och nu liksom då blir min spontana reaktion att peka på vad jag menar är det avskräckande exemplet på motsatsen, när man inte tar på allvar. Se Landskronas kommunala slingerbultar som jag länkade till i förra brottsinlägget. Hur de inte kan kalla en spade för en spade och erkänna att deras kommun med rätta är en ökänd skurkstad. Hur man brukar fuska bort frågan genom ovidkommande trams som att "hemmet är den farligaste platsen för en kvinna".
stardust: Missuppfattar jag nu, eller svänger du från att det jag skriver är fel till att jag slår in en öppen dörr? Det senare har jag lättare att leva med. Många tycker att det här är intressant och icke-trivialt.
Nu lägger jag snart ner den här diskussionen, Peter. Jag har varken skrivit att du har fel eller att du har rätt. Vad jag skrivit - fast med snällare ord - är att du leker hobbykriminolog på ett område där det faktiskt finns jäkligt mycket forskat. Detta är ju varken ditt eller mitt specialområde. När jag påtalar det så raljerar du över det och drar i skön SvD-anda upp hur dåliga Brå är.
Om jag varken har fel eller rätt fattar jag överhuvudtaget inte vad vi debatterar om. Jo, jag känner till att det finns kriminologisk forskning. Men det påpekandet är ju inte intressant i sig. Jag förstår fortfarande inte relevansen i de artiklarna du länkar till, måste jag tyvärr erkänna, och dina svar hjälper mig inte på traven. Och raljant eller inte, så har jag faktiskt inte sett någon relevant jämförelse mellan nivån brottslighet-rädsla i svenska städer -- och det jag sett hos Brå buntar ihop hela landsändar till stora kategorier. Men jag har inte dammsugit deras sajt, så det kan som sagt finnas guldkorn jag har missat.
Peter: Visst kommer det tidningarna rapporterar om ha att göra med vad som händer i stan, det förnekar jag inte. Håller också med om att man ska kalla en spade för en spade och erkänna om en stad har problem med brottslighet.
Om just du och jag diskuterat frågan om vad det egentligen innebär att "ta folks oro på allvar", minns jag tyvärr inte. Jag minns bara att jag förgäves försökte få Gudmundson att förklara vad han menade med det i hans numer ökända debattartikel om de brottsliga invandrarna.
Marcus: fasen, svarade dig men råkade trycka fel och tog bort svaret igen. Anyways, jo tror att vi hade en diskussion om det är apropå Gudmundsons artikel - och nu liksom då vet ju inte jag vad han menade. Jag har aldrig pratat med honom om texten. Frågade du honom vad han menade, eller menar du att du ställde frågan öppet och ingen kunde svara vad han menade?
Peter: Aha, så var det nog. Jag känner inte Gudmundson personligen, så jag frågade honom både på gemensamma vänners facebooksidor där han dök upp och i kommentarsfältet på bloggar där han hade varit inne och läst och kommenterat. Inte för att jag tycker det finns någon mänsklig rättighet att få svar på frågor man ställer, men jag tror hans egna ovilja att klargöra vad han egentligen menade och ville uppnå, bidrog till de häftiga reaktionerna hans text orsakade. Men nu blev det väldigt meta. :)
Okej, ett försök till då. Din tes är att det är mer rationellt för Malmöbor att vara rädda än det är för Gävlebor, eftersom brottsligheten är högre i Malmö än i Gävle. Du menar - utifrån dina enkla index och utan sambandsmätningar - att det helt enkelt är farligare att bo i "skurkstäder" än icke-skurstäder.
Min invändning är att du inte kan hävda det utan att studera sambanden mer i detalj. Brottsutsattheten är mycket ojämt fördelad mellan olika grupper, så man kan knappast säga något om hur rationell rädslan det är utan att vi bryter ner det och jämför risken för viktimisering och rädsla på någon mindre aggregerad nivå - exempelvis områdesnivån.
När det gäller brott som mord, dråp och dödligt våld så är det så oerhört ovanligt - även i Malmö - att man med fog kan hävda att vanliga medborgare som eventuellt går och känner sådan rädsla oroar sig i onödan. Om du ingår i i den organiserade brottsligheten eller är medlem i någon av "falangerna" i Malmö är det förstås en annan sak, men jag antar att det inte är sådana fenomen du talar om.
När det gäller annan misshandelsbrottslighet så slår den också mycket ojämnt mellan olika grupper. Om du är ung man, dricker alkohol och rör dig ute i nöjessvängen så är risken mycket högre än om du är nykter ung kvinna och stannar hemma på helgkvällarna, bara för att ta ett övertydligt exempel. Är då de unga männen mer rädda än de unga kvinnorna? Ja det har vi ju ingen aning om utifrån ditt index.
Alltså: jag ifrågasätter inte att Malmö är en mer brottsutsatt stad än Gävle. Jag ifrågasätter inte att Malmöbor i genomsnitt är mer rädda. Jag säger bara att den informationen inte räcker för att avgöra om rädslan är rationell eller inte.
Sen begriper jag inte varför du blir så uppretad att du börjar raljera och tramsar om stoppur, Brå och usla kriminologer. Tycker du verkligen att mitt inledande inlägg förtjänade det?
Du inledde faktiskt med att skriva att jag skulle "kvacka" - alltså kvacksalveri, uppträda med något slags falska vetenskapliga pretentioner. Ja, det tycker jag uppriktigt sagt är direkt oförskämt och förtjänar ett snäsigt bemötande! Det här är för fasen två blogginlägg där jag åtminstone gjort mig mödan att titta lite närmare på en statistik som 99,9 procent av alla som är inne i debatten aldrig ägnar en sekund åt att själva titta i. Det du då gör är en kriminologisk klassiker i svensk debatt: genast använder Vetenskapen som en stoppboll istället för en debattöppnare.
Finns det studier som tillför något - för all del, fram med dem så pratar man vidare från dessa. Men att säga att här är i rummet ingen kriminolog och detta är inte forskning, och då finns inget att diskutera. O please! Det köper inte jag och jag har aldrig respekterat sådana gränser i något ämne på inslag.se.
Min "tes"? Well, den rätt modesta slutsats jag drog var att rädslan inte var gripen ur luften. Den följer mitt brottsindex rätt prydligt: människor blir räddare när det begås fler brott omkring dem. Ja, till och med är skillnaden i brottslighet mellan städerna proportionellt sett högre än variationen i rädsla.
Självklart varierar rädsla mellan grupper, och jag känner förstås till (vem gör inte det) att unga män är kaxiga och gamla tanter är livrädda, medan det är männen som blir nedbonkade på stan. (Svårt för rädda tanter som stannar hemma att bli nedslagna på stan, i och för sig.) Men Malmö totalt är i genomsnitt en räddare stad än Gävle, och väsentligt mer drabbad av brott. Och samma sak gäller de andra ökända städerna också. Där är verkligen mer brott. Och mer rädsla.
Varför skulle inte utbredd organiserad brottslighet göra livet i staden väsentligt osäkrare även utanför dessa organisationer -- vad är det för något de "organiserar"? Jo brott, för tusan!
Qual uppföljning! Borlängeborna verkar inte fatta att de alltjämt bor i Sveriges Chicago – givet att man accepterar sin plats i kvalserien, eller vad det nu heter i sportens värld.
Sthlm oroar förstås alltjämt; i oklar riktning,
Åh, det var det ordet "kvacka" som retade upp dig. Jag hade förstås använt något annat ord om jag vetat det, för jag menade det inte så hårt som du uppenbarligen tolkade det. Men du tycker inte att det ligger något alls i mina invändningar?
Invändningarna om hur rädda olika grupper är? Tja, både och.
Gamla damer är rädda och unga män är brottsdrabbade. Mmm, men där går rimligen orsakssambandet delvis i motsatt riktning, eftersom gamla damer anpassar beteendet efter sin rädsla och därmed undgår att drabbas -- och vice versa. Jag skjutsade alltid hem mamma på kvällen när jag bodde i Malmö, men promenerade själv när jag skulle hem från henne. Osv.
Vilken rädsla som är rationell vet jag inte hur man skulle avgöra. Hur graderar man rädslan på någon skala som kan ställas mot risken? Jfr, är det rationellt att vara rädd för blixtnedslag trots att de är sällsynta? Frågan har inte ett rakt svar. Är det rimligt att rädslan för blixten ökar om det börjar åska oftare? Ja, nog är det det.
Sedan: det där är en fråga om fördelning av rädsla mellan olika grupper inom en stad. Men här ser vi en generell variation av rädsla mellan olika städer. Det tyder ju på att gamla damer är ännu räddare i Malmö, kaxiga tjugoåringar inte fullt lika kaxiga, osv. Dvs brottsligheten sätter ett otrygghetsavtryck i hela stan -- och sådana avtryck verkar följa variationen i brottslighet mellan städerna på ett helt rimligt sätt, inte någon lokal överdriven hysteri med andra ord.
Jag köper inte invändningen att mord och dråp är väldigt sällsynta och mest sker inom kriminella sällskap och inom familjen. Mord, dråp, dödsmisshandel och mordförsök tjänar ju här också som en proxy på all möjlig annan skit som följer med att grupper som mördar och dräper breder ut sig i en stad. Det är t.ex. mycket obehagligare att bli rånad av, eller råka krocka med, eller hamna i dispyt med någon skum filur om man vet att det finns betydande inslag av organiserad brottslighet i staden -- och att det därmed är rätt svårt att avgöra om det bara är en asocial skitstövel man har framför sig eller maffiamedlem. Den otrygghetsaspekten ska man ta på allvar. Organiserad brottslighet är med andra ord en förvärrande otrygghetsskapande faktor bakom statistiken, inte en förmildrande förklaring som gör att malmöborna i själva verket pustar ut.
Det mesta av det du säger nu tycker jag låter rimligt. Men det var du som började med att tala om rädslan som rimligare i Malmö än i Gävle, och det tycker jag fortfarande inte att vi kan uttala oss om utifrån de grova måtten vi diskuterat. Nu backar du lite från det påstådda samband mellan brottsligheten och oron som var grunden för hela resonemanget, och det du talar om i det senaste inlägget kan lika gärna hänföras till medieeffekter än till "rationell" rädsla.
Visst låter det instinktivt rimligt att människor i Malmö är räddare än människor i Gävle, men jag skulle fortfarande vilja se orosnivåer i olika målgrupper och områden.
Sen kan man fundera över om det är vettigt att jämföra en förhållandevis stor stad som Malmö med en håla som Gävle. Brottsligheten är nästan alltid större i storstäder - inte bara på grund av organiserad brottslighet utan på grund av större nöjesliv, ökad alkoholkonsumtion och konsumtion av andra droger, mer nattliv. Man må ta det onda med det goda, skulle väl von Trier ha sagt.
Förresten, nu har jag kollat lite snabbt i tabellerna som du grundade orosindex på. Jag undrar verkligen om det vackra grafiska "samband" du har i diagrammet skulle stå sig om man gjorde en riktig statistisk analys av alla kommuner.
Inte vet jag - men för all del, fyll på med fler orter! Excelarket finns i förra posten. Jag kände ju inte till orossiffrorna när jag gjorde den förra posten, så jag har inte handplockat städerna för att det ena ska passa med det andra, utan tittade helt enkelt på några kommuner som ofta är på tapeten. Även Eskilstuna borde förresten inkluderas om någon orkar. Det är en klassisk dåligt rykte-kommun. Min gissning är att den i praktiken ligger på den mer blygsamma Borlängenivån.
Visst är storstäder till sin natur farligare ställen och magneter för allt möjligt i hela sin region. Men dels är Göteborg och Stockholm betydligt större än Malmö, som ändå inte är en så stor stad, dels är det väl i än högre grad Landskrona och Södertälje som sticker ut i de här siffrorna.
En sak som överraskade mig i positiv riktning är att Malmö inte alls sticker ut speciellt när det gäller antalet fullbordade och försök till överfallsvåldtäkter. Hur förklarar Sd-debattörer det? Om man ska tro på deras verklighetsbild borde väl Malmö rimligen plågas av en veritabel våldtäktsvåg? Däremot sticker Södertälje ut specifikt. Men inte Landskrona. Varför skillnaden?
Du skriver: "människor blir räddare när det begås fler brott omkring dem. Ja, till och med är skillnaden i brottslighet mellan städerna proportionellt sett högre än variationen i rädsla."
Till och med? Är inte det ett motargument snarare än ett stöd för din tes att människors rädslor är hyfsat rationella? Varför är skillnaden mellan gävlebons rädsla och malmöitens rädsla inte större när nu skillnaden i brottslighet är det?
Jag gillar överlag din ambition av att svära i PK-kyrkan, men jag har som tidigare kommentatörer lite svårt att se att du motbevisar den krimonologiska forskning som finns om sambandet mellan människors oro och risken att verkligen bli drabbad av brott. Vad jag förstår är det ett väletablerat faktum att vi människor är urusla riskbedömare. Om jag, som är malmöbo, men utan kontakter med kriminella nätverk och mycket sällan ute i krogsvängen, går och oroar mig starkt för brottslighet så är det ett resultat av dålig riskkalkyl - även om det förvisso är en aningen bättre riskkalkyl än min bara något mindre oroliga vän i Gävle.
Det är ett PK-credo att människors oro överlag är kraftigt snedvriden och överdriven, och PK-credon är förvisso ofta tröttsamma i sig, men ibland kan kanske saker vara politiskt korrekta för att de faktiskt råkar vara korrekta?
Stardust, ligger inte bevisbördan lite på dig? Peter visar på en ganska tydlig korrelation som du påstår *kan* försvinna om man disaggregerar datan lite noggrannare. Men varsågod! Övertyga oss! Tills dess kan vi nog kalla en spade för en spade.
Öh, Pontus, jag vet inte vilket fack du kommer från, men om jag minns mina kvantitiva metodkurser rätt lär man knappast kunna visa några signifikanta samband utifrån sju strategiskt valda fall (av 290 möjliga). Så nej, jag har ingen som helst bevisbörda.
Maoisten (?) Svensson har undersökt mord i Stockholm, Göteborg, Malmö och Stenungsund. Slutsatsen verkar vara att Göteborg är en våldsammare stad än Malmö: http://www.zaramis.nu/blog/2012/01/06/goteborg-en-valdsammare-stad-an-malmo.
Magnus: Synd att han inte lade ut sifferserierna. De där små talen säger inte mycket. Bara antalet mord+dråp blir skrala siffror som studsar runt. En stad som Gävle har t.ex. inga mord eller dråp alls vissa år. Händer ett enda mord eller dråp i en stad som Landskrona drar nålen genast iväg en hel del. Osv. Det var därför jag lade till mordförsök för att få lite volym på våldsmåttet. Jag kan tycka att det är rätt rimligt i vilket fall att lägga ihop de värdena, för mördare och mordförsökare känns minst sagt som nära syskon i skurkfamiljen… Sedan måste man ju för tusan kompletera med fler mått på saker som slår bredare – därav rån och inbrott.
Tvisten om korrelation och signifikans har gjort mig lite nyfiken. Återkommer i frågan…
En snabbtitt senare... Nu har jag inte Stata i burken jag har i knäet just nu, men om man ska tro på Excel och en Free p-Value Calculator på nätet (ingen porrreklam eller popup ads i varje fall!) så ser det ut så här: Pearson's r=0,785, two-tailed p=0,037. Så jo, det är nog signifikant om vi håller oss till de där orterna.
Stardust: Vad menar du med strategiskt utvalda i det här fallet? Orterna är naturligtvis ursprungligen valda för att man (jag) kunde förvänta sig rejäl variation i brottsligheten. Men eftersom jag inte kände till några siffror på oron och valde ut orterna innan orosfrågan alls kom på tal, förstår jag inte hur de skulle varit strategiskt utvalda när det gäller detta samband. Hur som helst, nä det är förstås inte en vetenskapligt hållbar nivå på detta. Men ändå bra mycket högre nivå än jag ser i den vanliga debatten (eller kommentarer där man anser sig ha noll bevisbörda…).
Om vi håller oss till de fallen du valt ja. Men varför i hela friden skulle vi göra det, det är ju sju fall av nästan 300 möjliga?
Med strategiskt valde menade jag att du valt ut dem för att skapa variation i brottslighet - inte att du skulle valt dem för att kunna påvisa sambandet. Det vet jag att du inte gjorde.
På vårt gamla forskarseminarium så var det seminariets uppgift att ifrågasätta och hitta luckor och brister i resonemanget. Jag kan inte minnas att det krävdes någon bevisbörda från seminariedeltagarnas sida för att få rätt att kritisera, även om du hörde till dem som oftast var konstruktiva.
Varför i hela friden? Ja, därför att det av någon för mig obegriplig anledning inte finns ordentliga dataset som Brå tillhandahåller! Istället har jag gjort mig omaket att stansa in värden. Vet inte hur man ska framföra den kritiken utan att raljera, men jag tycker att det är mycket märkligt och tveksamt i varje fall.
Nåväl, rotar man vidare hos Brå kan man få fram lite data på en handfull kommuner (26 st någorlunda kompletta). Jag har fört samman dessa i det här dokumentet (Brå ger inget där otrygghet och brottsutsatthet ligger tillsammans. Vet inte varför...). Urvalet av dessa kommuner kan vi lasta Brå för, med andra ord. Men det är säkerligen strategiskt så det visslar om det. Host host.
Försvinner sambandet? Pearson r=0,514, two-tailed p <0,01. (På svenska: sambandet finns fortfarande kvar och är tydligt.)
Och slutligen: det här är inte en akademisk uppsats och det här är inte ett akademiskt seminarium. Det är inte speciellt underhållande att spela tennis mot en stum vägg. Fler observationer! Längre mätserie! Djupintervjuer! Gör nått själv om du är intresserad.
Nå, det är ju intressant. Jag blir inte jätteförvånad om det skulle visa sig att det finns ett hyfsat starkt statistiskt samband mellan dessa båda variabler. Tvärtom förefaller det rätt logiskt. Hur man teoretiskt bör förklara det är en annan sak, om det är ett kausalsamband och hur det i så fall förmedlas. Och när det gäller grundfrågan du utgick ifrån - om huruvida rädslan är rationell/välgrundad eller inte - så är jag alltjämt skeptisk.
Vad gäller Brå: de lyder ju under ett regeringsuppdrag. Jag vet inte hur specialiserat det är, men visst hade det varit intressant med den typen av dataserier som du nämner. Som jag förstått det hela handlar Brå väldigt mycket om tillämpad kriminologi, och här har vi ju en teoretisk fråga som det finns massor av forskning om internationellt.
Nej, jag hinner inte sätta mig och jobba med detta själv. Tyvärr. Jag nöjer mig med att bråka lite med dig, i all vänskaplighet ;-)
Det jag antyder är naturligtvis att det ser ut som om Brå mörkar sambandet. De skär siffrorna på längden och tvären och gör piruetter kring den naturliga frågan: blir inte folk helt enkelt rädda av att det begås en massa brott i stan de bor i? Jodå, av allt att döma är det just så... De släpper bara siffror för en handfull godtyckliga kommuner, ger svåranalyserade siffror för hela län osv.
Jag vidhåller att det är högst rimligt att rädslan är högre när man är omgiven av fler brott. Om det sedan är ungdomarna som är för kaxiga, tanterna som är för rädda, eller om det finns någon grupp i mitten som är alldeles lagom rädd är en annan sak. Städerna som helhet - dvs "opinionen" och "samhällsandan" i någon vidare mening - verkar reagera hyfsat proportionerligt mot skillnaderna mellan städerna.
Och läser du tillbaka i tråden ser du att du först ifrågasatte om det fanns ett signifikant samband för de städer jag tittat närmare på. Jodå, det fanns det. Då ifrågasatte du att det skulle överleva om man utvidgade med fler städer. Jodå, det gjorde det. Nu svänger du till att sambandet hela tiden varit rätt logiskt och bara att förvänta, men mycket svårtolkat och månne inget orsakssamband. Där släpper jag detta...
Jag tror nog att de som läser den här tråden från början kan se att det där var en rätt tendentiös beskrivning av mina inlägg. Jag tycker att jag ställt kritiska frågor som tvingat dig att stärka ditt inledningsvis mycket bräckliga argument. Och därmed tackar jag för mig.
Nu blev det spännande igen!
Peter skrev: "Det jag antyder är naturligtvis att det ser ut som om Brå mörkar sambandet. De skär siffrorna på längden och tvären och gör piruetter kring den naturliga frågan: blir inte folk helt enkelt rädda av att det begås en massa brott i stan de bor i? Jodå, av allt att döma är det just så... De släpper bara siffror för en handfull godtyckliga kommuner, ger svåranalyserade siffror för hela län osv."
Mörkar? Jag tror inte det var din avsikt, men det där låter faktiskt lite konspirationsteoretiskt. Här skulle jag vilja hänvisa till Hanlons rakkniv. Tror du inte detta bara kan ha göra med inkompetens eller ointresse, snarare än att de har för *avsikt* att mörka vissa samband eller data? Eller har du något stöd för din mörkläggningsteori?
Håll isär komplott och konspiration nu. Och det här kräver inte ens en komplott utan handlar ju i så fall om outtalad policy på en enskild myndighet helt enkelt. Inkompetens som leder till ointresse eller allmän motvilja mot vissa rätt centrala frågor är väl en enkel förklaring. Själva kallar de det säkerligen för att "kommunicera svårtolkade saker på ett ansvarsfullt sätt" eller någon liknande förskönande omskrivning. Ta en titt på hur deras trygghertsundersökningar dansar runt frågan. Påminner onekligen om hur det t.ex. låter på Landskronas hemsida…
Jag skulle också vilja återvända till detta om "rationell rädsla". Vilken nivå på rädslan skulle vara "rationell" i dessa staplar? Det är en nonsensfråga, saknar svar. Olika grupper i en stad är olika rädda. Är det slyngeln som är rationell? (That's a first!) Skräckslagna tanten? Halvrädda farbrorn? Och hur skiljer man ut det som drabbar och inte drabbar dessa grupper från beteendeförändringar av den förment irrationella rädsla de har. Är det irrationellt att vara riskavert? Jaså? Är det "rationellt" om stapeln landar på femton procent eller på sjuttionfem i de här undersökningarna? Det finns ingen punkt där man kan dra slutsatsen att det är rationellt - så den frågan är helt fruktlös att ta upp här på det sättet.
Det man kan fråga sig är om snittvärdena förändras mellan städerna på ett rimligt sätt - om skillnaden i allmän orosnivå mellan ett Gävle och ett Södertälje följer skillnad i brottslighet (och inte skillnad i fånig panik, godtyckliga mediestormar eller något annat). Om sturska, rädda, halvrädda och allt annat folk som finns, i genomsnitt verkar svara på skillnaderna i brottsrisk i staden de bor i på ett adekvat sätt. Och nog tusan talar siffrorna för att det är just så det hänger ihop.
Skulle detta t.ex. orsakas av någon mystisk medieeffekt är man svaret skyldig hur i hela friden denna medieeffekt i så fall kan samvariera så fint med brottsligheten, om det nu inte är brottsligheten som driver både medierapportering och rädsla.
Ah, en mindre konspiration=komplott. Fair enough, jag är själv svag för begreppsprecisering. :)
Om du tror att det rör sig om outtalad policy så är väl inte det otänkbart, men det var ordet mörkläggning jag reagerade på, eftersom det leder tanken (åtminstone som jag använder ordet) till en uttalad policy.
*mörkläggning = mörkar. förlåt, är såsig i huvudet efter en hel dags skrivande.
angående rationell grund för oro eller rädsla, så är inte den fråga du nu ställer (som jag håller med om är en nonsensfråga) detsamma som påståendet jag gjorde. även om det inte går att fastställa någon slags (allmängiltig) nivå där det är "rationellt" att vara rädd, så skulle jag ändå vilja påstå att det finns saker som människor är rädda för vars rimlighet går att ifrågasätta.
Ok, lite sen på bollen kanske, men ändå: Signifikans är beroende av både ett stort urval samt variansen i dina "regressors".* Så visst kan man signifikanta resultat även om urvalet är litet.
Sen är det naturligtvis så att man alltid kan be om mer data, kontrollera för mer variabler, hävda att det finns icke-observerbar heterogeneitet etc. Men för att inte framstå som en idiot så måste man också ha en god anledning för dra upp den typen av kritik. Är det viktigt att kontrollera för antalet frukostflingor som äts i respektive stad? Nej, förmodligen inte, och det är inte heller en rimlig kritik. Vill du fortsätta hävda det så får du nog övertyga seminarietalaren och seminariedeltagarna lite bättre. Annars finns det en risk att dina mer seniora kollegor ber dig hålla tyst.
Peters hypotes är oerhört enkel: Individer är mer oroliga för att drabbas av brott i städer där det begås mer brott. En snabb titt på datan ger vid handen att korrelationen föreligger och är statistiskt signifikant. Kan det teoretiskt vara så att en tredje variabel, eller aggregation, ger oss spuriösa samband. Absolut.
Men varför är null-hypotesen att individer inte är mer oroliga i mer våldsamma städer? Border det inte vara tvärtom? I så fall ligger bevisbördan på dig.
pontus: Ja, det är ju ett enkelt resonemang som borde vara okontroversiellt.
Men det är ingen dålig bredd på invändningarna. En liten exposé:
1. "oron mer beror på medias rapportering av brottsligheten, snarare är brottsligheten (placering på skurkindex) i sig?"
[Ok, hur ser orsakskedjan ut om det snarare skulle bero på rapporteringen än på fenomenet?…]
2. "Min invändning handlade om att du slår in öppna dörrar genom att konstruera märkliga index på ett område som faktiskt är rätt väl beforskat."
[Det här har andra forskat om, så vad sitter du här och funderar själv för?…]
3. "Brottsutsattheten är mycket ojämt fördelad mellan olika grupper, så man kan knappast säga något om hur rationell rädslan det är utan att vi bryter ner det och jämför risken för viktimisering och rädsla på någon mindre aggregerad nivå - exempelvis områdesnivån."
[Ett sådant resonemang bygger på att det skulle finnas en "rationell" nivå för rädsla givet uppmätbar risk. Men det följer inte alls. När man frågar någon om oro för brott blir svaret en funktion av dels hur de värderar utfallet, dels hur de skattar sannolikheten för utfallet. Plus personens allmänna attityd till risk i sig. Det finns inte grund att avfärda stugsittares rädsla för brott som irrationell. Tre invändningar:
i) Risken för att drabbas av det man fruktar minskar, eftersom man anpassar beteendet, och vice versa.
ii) Attityden till risker förändras med ålder. Det är inte irrationellt att ha smak för riskfritt liv.
iii) Alternativkostnaden för att bejaka sin oro är lägre för äldre människor som inte underhåller ett rikt nöjesliv som förloras när man håller sig hemma.
iv) Konsekvenserna av att utsättas för brott är mycket allvarligare för äldre människor än för yngre. Gamla människor kan hamna på sjukhus eller rent av dö av en enkel väskryckning. Givetvis är sådan vardagsbrottslighet då oerhört mycket mer skräckinjagande för dem.
Ytterligare en faktor, som jag inte kände till när jag började fördjupa mig i statistiken:
v) En hel del av orosökningen verkar bestå i att man oroar sig för att anhöriga ska råka illa ut. Ju äldre man är, desto fler barn och barnbarn att oroa sig för. Unga slynglar fokuserar på det egna skinnet och skiter i resten. Gamlingen oroar sig för egen del, men dessutom denne slyngel som är hennes barnbarn, osv. Multiplicering, helt enkelt.
Det var visst fem invändningar. Jag kan säkert komma på fem till om jag sitter en stund. För det där är tankeblurr som irriterar mig. Det är nämligen min uppfattning att fokus på denna sidofråga används för att minska tilltron till opinioner som kräver att man gör något åt brottsligheten: Folk är bara hysteriska. Vad vet de?
Och detta är min grund för att avfärda talet om rationell/irrationell fördelning av rädsla mellan olika grupper som rätt ointressant för mitt vidkommande. Se det som ett spektrum från låg- till livrädda människor, där befolkningen i en stad finns utspridda över detta spektrum. Brå verkar gilla att uppehålla sig mycket, mycket vid denna fördelning -- se så emotionella folk är... irrationella... känslostyrda... osv. Vilket gungfly...
Men när man istället tittar på vad som händer med hela detta sjok av människor, hur hela städer totalt sett påverkas av brottsligheten blir mönstret tydligt och, jo, tämligen rationellt: mer brottslighet, mer rädsla. Tänka sig.
Är det trivialt? Jo, borde ju vara det. Men:
4. "Varför är skillnaden mellan gävlebons rädsla och malmöitens rädsla inte större när nu skillnaden i brottslighet är det?
Jag gillar överlag din ambition av att svära i PK-kyrkan, men jag har som tidigare kommentatörer lite svårt att se att du motbevisar den krimonologiska forskning som finns om sambandet mellan människors oro och risken att verkligen bli drabbad av brott. Vad jag förstår är det ett väletablerat faktum att vi människor är urusla riskbedömare."
[Ja, detta triviala resonemang är att svära i den svenska PK-kyrkan. Det tror jag är helt riktigt, så uppfattar jag det också. Sorgligt nog. Hur som helst. Här har vi ett statistiskt signifikant samband i rätt riktning, men kritiken riktas då mot att kurvans lutning inte är tillräckligt hög. Invånare i kommuner med hög brottslighet blir inte tillräckligt mycket räddare. Lite kräset, kanske. Särskilt som slutsatsen från kritikern är att människors riskuppfattning är "kraftigt snedvriden och överdriven". (Men en brantare kurva skulle ge en ännu mer "överdriven" riskuppfattning. Vilken lutning vore den korrekta, förresten?)]
5. "Jag undrar verkligen om det vackra grafiska "samband" du har i diagrammet skulle stå sig om man gjorde en riktig statistisk analys av alla kommuner.", en stund senare: ----> " Jag blir inte jätteförvånad om det skulle visa sig att det finns ett hyfsat starkt statistiskt samband mellan dessa båda variabler. Tvärtom förefaller det rätt logiskt."
Och så där rullar det på. För att man hävdar att människor är rädda för brott därför att det begås brott runt omkring dem, och att de blir ännu räddare när det begås ännu fler brott. Rocket science…
Norberg i Metro: