Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
fredag
sep302011

Den socialdemokratiska tankesmedjan Regeringsmaskineriet

Socialdemokraterna använde statsapparaten till tankesmide som agerade motvikt mot Timbro och liknande liberala institut – allt enligt Leif Pagrotsky. Det var först år 2007 som de första nationalekonomerna anställdes i det socialdemokratiska partikansliet. Partiets symbios med statsapparaten var långtgående.

Det är ett av de där ögonblicken då man hajar till en stund. Läste man rätt? Erkände han just? I onsdags svarade Leif Pagrotsky för en av dessa debattartiklar i genren Så skönt det vore om inte högern ägnar sig åt opinionsbildning. Den debatten är onekligen sin egen lilla kuriositet. Vilket realistiskt mål har man för ögonen? Att försöka övertyga sina politiska motståndare att sluta prioritera den opinionsbildande verksamhet som man själv just beskrivit som inflytelserik?

Räddade av turordningslistorna.

Nåväl, det är ett sidospår. Åter till erkännandet. I hastigheten råkade Pagrotsky nedpränta följande rader, som förtjänar att bli klassiska och flitigt citerade av den eftervärld som försöker förstå vilken position socialdemokratin haft i svensk politik. Timbro och liknande marknadsorienterade organisationer gör enligt Pagrotsky så att…

… samhällsdebatten och granskningen av politiken får en tydlig slagsida, och detta är ett allvarligt demokratiskt problem. I tider av vänsterregeringar balanseras det delvis av regeringsmaskineriets stora resurser, men när regeringen står på samma sida när det gäller att påverka dagordningen i det offentliga samtalet spårar balansen ur helt.

I ena vågskålen, Timbro. I den andra, regeringsmaskineriet så som det används under socialdemokratiskt regeringsinnehav. Under tider av borgerlig regering, då regeringsmaskineriet inte kan tjäna som socialdemokratisk tankesmedja uppträder däremot ett allvarligt demokratiskt problem.

Håller man sig till skolboken är regeringskansliet ett stabsorgan till regeringen som används till att styra landet, inte ombesörja idéutveckling i den egna politiska rörelsen. Däremot har förvisso det från borgerligt håll i decennier riktats kritik mot att socialdemokratiska regeringar använt statsapparaten på just detta sätt, med resultatet att gränserna mellan parti och stat blivit flytande. Nu behöver vi inte nöja oss med borgerlighetens partsinlagor i den debatten. Vi har ett erkännande från en av de anklagade.

Hur socialdemokratin kunde bli så beroende av statsapparatens resurser för att driva sin egen politiska utveckling är en intrikat fråga. Fredrik Segerfeldt skriver läsvärt om saken här. Den bilden skulle jag vilja komplettera med en intressant men bortglömd liten nyhetsartikel från år 2007. Efter valnederlaget hade partiet råkat på obestånd och närmare 50 tjänster skulle bort från riksdagskansliet och partihögkvarteret. (Som tur var fanns vissa möjligheter att göra undantag från turordningslistorna.) Men man såg samtidigt till att frigöra medel för två nya tjänster. Kanslichef Åsa Larsson berättade:

Vi har alldeles nyss rekryterat två nationalekonomer för den kompetensen hade vi inte. Den behövs när vi till exempel ska skriva våra budgetmotioner.

Det är en kommentar som är värd att reflektera över en stund. Socialdemokratin har förvisso en lång historia av nära band till det svenska ekonomskrået. Hur de banden utvecklades och avvecklades över tiden är en process som man bör studera närmare. När vi skriver 2006–2007 hade partiets ekonomiska kompetens synbarligen helt och hållet koncentrerats till regeringskansliet. Att det inte sprutar tankegnistor om det partiet när regeringsmakten sedan förloras bör nog inte den borgerliga sfären lastas för.

Varningar om ”hot mot demokratin” duggar tätare än cancerlarmen i kvällspressen. Men ändå. Det är fascinerande hur olika vi kan se på vad de där hoten består i.

Reader Comments (3)

Skrämmande.

2 oktober 2011 | Unregistered CommenterJohan

Denna utsökt torra mening säger egentligen allt Pagrotsky behöver höra:

"Håller man sig till skolboken är regeringskansliet ett stabsorgan till regeringen som används till att styra landet, inte ombesörja idéutveckling i den egna politiska rörelsen."

Rörelsen bör akut ta sig i (sin blå eller vita) krage...

4 oktober 2011 | Unregistered Commenterotmeahij

Kan ju inte låta bli att tänka på det där med turordningsregler och LAS.

11 december 2011 | Unregistered Commenterpeter adler

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>