Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
tisdag
apr262011

När organisationer åldras i förtid

De är fyra-fem år gamla, men är lika skröpliga som åttioåringar. När sjukdomen drabbar barn är det fasansfullt och kallas för progeria. Det saknas en vedertagen beteckning, men även organisationer kan smittas. Då kan det bli roligt värre, så länge man sitter i publiken. Start-ups som borde vara i färd med att tänka nytt och stort vänder plötsligt sin energi inåt, i ränksmiderier och sönderfall, på ett sätt som man normalt förknippar med gamla förstockade institutioner. I ett nafs kan en organisation som funnits i något år bli lika fragmenterad och bitter som en förgiftad gammal folkrörelse från förra sekelskiftet.

Förut brukade det heta att vänstern förökade sig genom delning. Men om man vill studera politisk progeria idag, är det specialliberalerna man bör hålla ögonen på, liberaler med särskilda behov, eller hur man nu skall säga. Den där gruppen politiskt engagerade som prioriterar passformen på de ideologiska skorna mycket högt, även på bekostnad av utsikten till verkligt inflytande.

Ingen utöver de direkt inblandade kan ha koll på de exakta detaljerna. I stort verkar huvudstriden i vårens drama utspela sig mellan Piratpartiets rank-and-file och den besuttna EU-toppen i samma parti. När Piratpartiet lyckades vinna en plats i Europaparlamentet innebar det att de fick ett fint intäktsflöde från det hållet. Haken var bara att pengarna inte gick till partiet, utan till ledamoten Christian Engström personligen. Vips blev partiordföranden direkt beroende av en enskild partimedlems goda vilja för sin försörjning. Det blev en snabbkurs i att pengar är makt.

Christian Engström avlönar alltså Anna Troberg och Rick Falkvinge, samt Rickard Olsson utför tjänster åt Brysselkontoret som faktureras. … Det innebär att Christian Engström sitter i en styrelse där flera personer är i nån form av ekonomisk beroendeställning till honom. Det går inte att säga snyggare än så, faktiskt.

Ah… mänskligheten är sig lik. Utan att vara närmare insatt i sjörövarpartiets interna turer, vågar man nog ändå spela upp ett scenario här: hur finansiären inte kan befria sig från tanken (och i vart fall inte anklagelsen) om att pengarna i botten är hans och att han faktiskt har det här som jobb och måste se till att det är ordning på torpet. Om det så krävs att man hotar att skruva litet i försörjningskranarna ibland för att visa att man menar allvar. En utveckling som tagit decennier i andra partier går på ett drygt år i Piratpartiet.

Det här är en tv-serie med många förvecklingar. Liberaler med särskilda behov? Piratpartiet är förvisso inte ett uttalat liberalt parti, även om banden finns där under ytan. Ibland flyter de upp. Som nu senast, när Henrik HAX Alexandersson, som står på sagde Engströms lönelista visat sig ingå i ledningsgruppen för ett annat nästan lika viktigt parti, Liberaldemokraterna. Eller, det förnekar han visst. Och andra har läckta mejl som bevis. Det är Wikileaks, fast utan våldtäkter och någon politisk relevans. O dear, o dear.

I senaste avsnittet är en bloggare på krigsstigen för att Liberaldemokraterna har knyckt hans (personliga?) partibeteckning. Det var faktiskt han som kom på att kalla ett parti för Liberaldemokraterna (och bildade därmed partiet). Plagiat på min ära! The People’s Liberation Front of Judea nekar dock till anklagelsen.

Kanske finns utrymme för nya partibildningar här? Demokratiliberalerna? Partiet Liberal Demokrati? Liberala demokratipartiet? Ty har inte Liberaldemokraterna hunnit bli mossiga och förstenade vid det här laget, sex månader gamla eller vad de nu kan vara. Ut med det gamla! Dags att göra om och rätt, bilda det perfekta partiet. Nu skall det aldrig bli som förr.

Reader Comments (3)

Underbart. Bästa inslaget på mycket länge. Glöm bara inte att även Junilistan hade samma försörjningsmodell (och där det dessutom blev så att en tredjedel av intäkterna försvann när Lars Wohlin förvandlades till kristdemokrat).

26 april 2011 | Unregistered CommenterMicke Sundström

Väldigt intressant inlägg och du har många riktigt bra poänger kan jag tycka. Jag anser också att PP börjar bli moget nog att vända på trenden. För vidare läsning kan jag rekommendera; http://www.annatroberg.com/2011/04/26/att-leda-ar-att-vaga-ga-fore-och-visa-vagen/

27 april 2011 | Unregistered CommenterLeffelini

Älskar Life of Brian-referensen!

28 april 2011 | Unregistered CommenterJoshua_Tree

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>