Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
tisdag
apr192011

Ayn Rands stora idol var en sadistisk barnamördare

I dag är det inte många som vet vem William Eward Hickman var. Det var länge sedan nu, i slutet av 1920-talet, som denne sadist kidnappade, mördade och styckade en 12-årig flicka och spred ut kroppsdelarna i Los Angeles. Han var sin tids Ulf Olsson – om än, otänkbart nog, ännu vidrigare. Det var När lammen tystnar–klass på den karlen.

Idag är det inte heller många som vet att den då 23-åriga Ayn Rand, var alldeles till sig i förtjustning över Hickman när hon följde rättegången. Det är inte så konstigt om man missat det. Inte ett ord står om Hickman på Wikipedia-sidan om Ayn Rand, trots att den rubbade unga fröken i sin förtjustning bestämde sig för att skriva en roman, The Little Street, där hjälten skulle baseras på Hickman. (Pröva att skriv in den upplysningen på Wikipedia, och se hur många minuter det får stå kvar…) Fröken Rand hade kärat ned sig i en pervers barnamördare. Hon ansåg sig se Mannen bakom brottet. Den sortens kvinnor som i våra dagar skriver kärleksbrev till mördare och ligger med dem under besökstimmarna.

Av en händelse läste jag om kopplingen mellan Rand och Hickman här, och sökte sedan vidare. Rands fascination och idolisering av Hickman finns nedplitad i hennes journaler. (Alltså, det här med att skriva journaler. När man är 23 år. Eh. Jag kommer mest att tänka på Rorschach. Eller Adrian Mole. Skitsamma.) Jag hittade en grundlig genomgång av Michael Prescott, och kan varmt rekommendera den till nyfikna som vill få hela bilden klar för sig.

Beundra en barnamördare?! Kan det verkligen vara så illa? Rand försäkrar förstås:

[My hero is] very far from him, of course. The outside of Hickman, but not the inside. Much deeper and much more. A Hickman with a purpose. And without the degeneracy. It is more exact to say that the model is not Hickman, but what Hickman suggested to me.

Då blir det intressant att se vad det var för hjältemod som Rand kom att tänka på när hon betraktade Hickman. Hon beskriver sin tänkte romanhjälte.

Other people have no right, no hold, no interest or influence on him. And this is not affected or chosen -- it's inborn, absolute, it can't be changed, he has 'no organ' to be otherwise. In this respect, he has the true, innate psychology of a Superman. He can never realize and feel 'other people.' … He shows how impossible it is for a genuinely beautiful soul to succeed at present, for in all [aspects of] modern life, one has to be a hypocrite, to bend and tolerate. This boy wanted to command and smash away things and people he didn't approve of.

Det är helt begripligt hur man kan komma att tänka på en person oförmögen till empati när man betraktar en sadistisk barnamördare. Mindre begripligt hur det skulle kunna inspirera till en hjälteberättelse. Men Rand läser in övermänniskoegenskaper i Hickman. Han mördar småbarn helt enkelt därför att han är för stor för det här futtiga samhället. Ynkliga små skitmänniskor som har mage att döma en riktig Man, en Individualist. How dare they?

The first thing that impresses me about the case is the ferocious rage of a whole society against oneman. No matter what the man did, there is always something loathsome in the 'virtuous' indignation and mass-hatred of the 'majority.'... It is repulsive to see all these beings with worse sins and crimes in their own lives, virtuously condemning a criminal...

This is not just the case of a terrible crime. It is not the crime alone that has raised the fury of public hatred. It is the case of a daring challenge to society. It is the fact that a crime has been committed by one man, alone; that this man knew it was against all laws of humanity and intended that way; that he does not want to recognize it as a crime and that he feels superior to all. It is the amazing picture of a man with no regard whatever for all that society holds sacred, and with a consciousness all his own. A man who really stands alone, in action and in soul.

Hennes förakt för juryn som dömde Hickman är kompakt. Sådana medelmåttor! Vilka är de att döma?

Average, everyday, rather stupid looking citizens. Shabbily dressed, dried, worn looking little men. Fat, overdressed, very average, 'dignified' housewives. How can they decide the fate of that boy? Or anyone's fate?

Hur kan man egentligen bli något annat än en pervers, sadistisk barnamördare i ett samhälle som är fyllt av ynkliga människor som lever ynkliga liv? Klart att Hickmans övermänniskoegenskaper måste ta sig uttryck på något sätt. Skulle det vara ett brott?

And when we look at the other side of it -- there is a brilliant, unusual, exceptional boy turned into a purposeless monster. By whom? By what? Is it not by that very society that is now yelling so virtuously in its role of innocent victim? He had a brilliant mind, a romantic, adventurous, impatient soul and a straight, uncompromising, proud character. What had society to offer him? A wretched, insane family as the ideal home, a Y.M.C.A. club as social honor, and a bank-page job as ambition and career...

… A strong man can eventually trample society under his feet. That boy was not strong enough. But is that his crime? Is it his crime that he was too impatient, fiery and proud to go that slow way? That he was not able to serve, when he felt worthy to rule; to obey, when he wanted to command?

… He was given [nothing with which] to fill his life. What was he offered to fill his soul? The petty, narrow, inconsistent, hypocritical ideology of present-day humanity. All the criminal, ludicrous, tragic nonsense of Christianity and its morals, virtues, and consequences. Is it any wonder that he didn't accept it?

Låt mig än en gång rekommendera Michael Prescotts artikel om Ayn Rand och William Edward Hickman.

Reader Comments (11)

Läs gärna Murray Rothbard om Rand-kulten http://www.lewrockwell.com/rothbard/rothbard23.html

Måste krävt en del mod att skriva en sådan artikel i libertarianska kretsar. Mitt i individualismens tribalism.

20 april 2011 | Unregistered CommenterGustav Lundblad

Försöker igen :)

Jag brukar försöka låta verk och författare stå var för sig i min bedömning, precis som jag inte behöver uppskatta alla delar av ett verk. Rand har varit en uppskattad läsning, men det innebär inte att jag gillar allt, eller henne alls.

Ditt gräv är helt klart intressant och spär på det kyliga och oempatiska intryck jag fått av henne som person. Ser man intervjuer med henne på YT så fascineras jag av hennes energi, men även Hitler lär ju ha varit charmig eller karismatisk som person.

20 april 2011 | Unregistered CommenterSophia

I Michael Shermers utmärkta bok "Why people belive weird things" finns ett kapitel som behandlar Ayn Rand betitlat "The unlikliest cult".
Rekommenderas varmt.

20 april 2011 | Unregistered CommenterVils

Måste erkänna att ju mer jag läser om Ayn Rand, desto mindre sugen blir jag på att läsa något av henne. Hon verkar ha varit en ovanligt vidrig person.

20 april 2011 | Unregistered CommenterBjörn Johnson

Johan Norberg är ju som bekant stor Ayn Rand-fan och hyste i Metro i vintras, eller om det var i City han skriver, stora förhoppningar inför filmatiseringen av Atlas Shrugged. Ni får döma själva

Trailern
http://www.youtube.com/watch?v=6W07bFa4TzM

Jag ser nog något annat.

20 april 2011 | Unregistered CommenterNiclas

Ingenting kunde vara futtigare, eller mer småaktigt mänskligt, än övermänniskofantasier.

Kopplingen övermänniska ensam mot världen -> barnamor förstår jag inte heller. Skriv en symfoni, för fan, om du känner dig större än resten av mänskligheten. Skapa någonting. Fanns det någon sorts konsekvens hos Ayn Rand borde hon väl ha fördömt Hickman för att han, som kunde ha blivit något stort, blev en simpel barnamördare.

Och är Rand filosof? I så fall är väl också Isaac Asimov och Robert A. Heinlein filosofer. Lite mer sympatiska också, tror jag, åtminstone Asimov.

20 april 2011 | Unregistered CommenterHåkan

Jag har inte läst Rands verk men däremot sett intervjun med Mike Wallace (och några till jag hittat på YT). Förstår inte riktigt fascinationen över Rand i de libertariana lägren men jag sluter mig till att det handlar om innehållet i de av mig olästa böckerna mer än hennes person.

Rand som person verkar ju milt sagt intressant om än speciell och långt i från så principfast och analyserande som jag upplever många av de som till synes tillber henne inom det libertariana lägret.

28 april 2011 | Unregistered CommenterThomas Tvivlaren

En något sen kommentar, då jag läst detta först nu.

Det finns mindre att bekymra sig för när man läser det Rand skrev här. Men detta var ingen uppsats eller artikel som hon publicerade, utan privata dagboksanteckningar i ungdomen i en brainstorming för en bok som hon aldrig skrev. Vad ville hon uppnå med det? Det kommer vi aldrig få veta.

Hon hade heller inte utvecklat sin filosofi. Hon var starkt påverkad av Nietzsche vid denna tiden. Men hon förändrades och det hon kom att stå för var något helt annat. Det vore intellektuellt hederligt att också redovisa detta. Här är däremot en vettig analys av hennes utveckling från Nietzsche och som tar upp Hickman: http://freestudents.blogspot.com/search?q=hickman

Jag rekommenderar även Ronald Merrills bok "The Ideas of Ayn Rand", som är både en litterär och filosofisk analys av hennes idéer och utveckling.

När det gäller Shermer och Rothbard finns här bra texter som bemöter dessa samt en del andra personer:
http://www.noblesoul.com/orc/essays/obj_cult1.html

Rothbard framstår som en väldigt opålitilig person och som "was in constant war with virtually everyone in the Libertarian Party".

Rand hade sina brister. Hon hade narcisisstiska drag och saknade social kompetens, vilket inte är särskilt ovanligt bland tänkare. Förmodligen var hon traumatiserad av upplevelserna under den ryska revolutionen. En del av hennes romankaraktärer saknar psykologisk realism, och hon, liksom en del av hennes anhängare, har varit alltför kärva och fyrkantiga vad beträffar tillämpandet av hennes dygder, som också kan kompletteras. Men vad är felet med hennes dygder, eller principen om icke-inititierandet av våld, eller att varje människa är ett självändamål med individuella rättigheter? Det finns inget samband med Hickman.

Rand lade ut riktlinjerna för en bra filosofi, som hon bl.a. försökte gestalta i skönlitterär form. Hon nådde inte hela vägen fram, men hon kom en bra bit på väg. Robert Bidinotto formulerade det bra i samband med diskussionerna när den nya Atlasfilmen kom:
”The highest tribute to Ayn Rand, abundantly in evidence here, is that her critics must distort everything she stood for in order to attack her. She advocated reason, not force; the individual’s rights to freedom of action, speech, and association; self-responsibility, NOT self-indulgence; and a live-and-let-live society in which each individual is treated as an END, not the MEANS of others’ ends. How many critics would dare honestly state these ideas and say, ”…and that’s what I reject”?”

22 maj 2011 | Unregistered CommenterErik

"Inte ett ord står om Hickman på Wikipedia-sidan om Ayn Rand" -- men däremot omnämns Ayn Rand på Wikipedia-sidan om Hickman.

2 september 2011 | Unregistered CommenterPaul

På Wiki-sidan nämns i alla fall att Rand tog emot skattefinansierade Social Security- och Medicarepengar, trots hennes massiva kritik av all sorts skattefinansierad verksamhet.
http://www.boingboing.net/2011/01/28/ayn-rand-took-govern.html

24 juni 2012 | Unregistered CommenterGabriella

Prescotts artikel om Rand och Hickman återfinns numera här:
http://michaelprescott.net/romancing-the-stone-cold.html

4 februari 2013 | Unregistered CommenterNosie

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>