Och så blev allt frid och fröjd i Egypten

När diskussionen inte når längre brukar man enas i ett ”vi får se hur det går”. Det är förstås rent nonsens. Det är få som har en tillräckligt lång attention span för att fortfarande bry sig om frågan när man väl ser utfallet. Så kan man sorglöst vandra vidare genom livet med orubbat bo i åsiktsskafferiet. De som talade om Fukushima som en triumf för kärnkraftssäkerhet, bryr sig nog inte om att skriva fler kolumner i frågan när olyckan nu – i sällskap med Tjernobyl – klassats som en sjua på INES-skalan. Det var ju en hel månad sen. Gårdagens samtalsämnen.

Är det inte frapperande hur sparsam rapporeringen från Egypten har blivit nu? När landet äntligen har omfamnats av fred och frihet, kan man tänka att glädjereportagen borde stå som spön i backen. Inslag.se uttryckte vissa skeptiska funderingar inför revolutionen, eftersom somliga uppgifter om folkopinionen inte såg särskilt lovande ut. (Inte för att det är så lätt att säga något bestämt om politiken i avlägsna länder.) Det var väl bara fördomsfullheter som strax kom på skam?

Nja. The Economist rapporterade snart om

… the emergence of true radicals, thousands of whom have been freed from prison, including jihadists and Salafists, who hark back to a fiercely puritanical interpretation of Islam, insisting that women should be veiled, infidels subject to special taxes, and the harshest version of sharia law imposed, including stoning for adultery and amputation for theft. Such fundamentalists are now merrily riding along behind the cloaks of the Muslim Brothers.

De kristna kopterna har börjat råka illa ut. En uppmärksammad attack drabbade den 45-årige skoltjänstemannen Anwar Mitri.

On March 20th self-appointed Muslim vigilantes in his village arrested him, “tried” him and lopped off his right ear. They said this was his punishment for renting a flat to a woman who they claimed was a prostitute, and for allegedly having sex with her. Mr Mitri says his attackers told him that “Nazarenes” like himself, a member of Egypt’s 8-10% minority of Coptic Christians, were no longer protected by State Security Investigations, a feared secret-police branch that has been largely neutralised since the overthrow of President Hosni Mubarak’s regime.

Similar attacks in other parts of rural Egypt have targeted liquor stores, alleged brothels and, in one fatal case, a Muslim farmer accused of apostasy. The perpetrators are widely assumed to be Salafists, adherents of a fundamentalist group influenced by Saudi Arabia that has made strong inroads, particularly among Egypt’s poorest classes. Some assert that such incidents, as well as pre-revolutionary terror attacks targeting Egyptian Copts, may instead be the work of rogue secret policemen, whose aim is to stir sectarian divisions. Whatever the cause, Egyptian Christians have grown increasingly fearful. A recent rumour that Salafists planned to throw acid at unveiled women was enough to prompt the evacuation of Christian students from a university dormitory in the Upper Egyptian city of Asyut.

Är det här bara isolerade händelser, olyckliga men oundvikliga gupp på vägen mot demokrati? Washington Times gamle utrikesräv, Arnaud de Borchgrave, tror tvärtom att landet nu är på väg mot sharialagar. Salafisterna är att betrakta som Muslimska brödraskapets stormtrupper.

To give themselves plausible deniability for acts of street violence, the “nonviolent” Brotherhood uses Salafists as shock troops for demonstrations and ensuing riots.

The Muslim Brotherhood already has notified companies that handle some 12 million tourists a year that henceforth, all tourism must be “clean” - i.e., no booze.

Asked how he compared the Egyptian and the Libyan crises, an Egyptian veteran of the past 30 years, replied, “Libya is now Somalia on the Med. What’s happening in Egypt is a major game-changer for the United States.

Visst, det är detaljfattigt och än så länge mest spekulationer från ”erfaret folk” som viskar i kulisserna. Men det är inte särskilt rolig läsning.

Undrar förresten hur länge någon orkar bry sig om inbördeskriget i Libyen? Efter Yeehaw! är det dags att dra vidare till nästa grej. Politisk damp.