Santesson-Wilson & Erlingsson, red.
Reform – Förändring och tröghet i välfärdsstaterna

Norstedts, 2009.
[Provläs]

inkommet

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

I learned that I’d better get used to having to pick between a douche and a turd sandwich because it’s usually the choice I’ll have.

Stan Marsh, South Park-avsnittet ”Douche and Turd”, 2004.

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
Lästips

Utklippta läsvärdheter från grannar och tidskrifter samlas upp och monteras in i ett fint album med blommor på. Det finns en radio med litet schysst musik också. 

Moblog

Lika futtigt som en mikroblogg, men smyckad med gryniga bilder. Livet genom kameralinsen på en mobiltelefon. Mobil + blogg = moblog.

Mobil

Läs inslag.se på din iphone eller vanliga mobiltelefon.
http://inslag.se/m

lördag
jul312010

Svensk politik är ett sjörövarskepp

På mellanstadiet övergick jag och min bästa kompis till att prata rövarspråket. Å så listigt. Varför lära sig ett exotiskt språk, när man istället kunde installera ett skal över vanlig talad svenska och göra den helt ogenomtränglig för de oinvigda? I själva verket förstår alla rövarspråket – det är bara omständligt och därtill mycket tröttande att lyssna på.

– Å nej! Vi har tappat taget! Alla är inte med ombord. Nu gäller det att vässa. Eller avfyra åtgärdsbatteriet. Eller nått.

Det svenska politiska språket är ett rövarspråk i mer än den bemärkelsen. Den sammanhållande metaforen är ett sjörövarskepp. Svårigheter tar man sig an genom att sjösätta reformer utrustade med ett helt batteri av åtgärder. Övrig beväpning består av ”vassa” förslag, dock får de absolut inte vara fyrkantiga. Det gäller att hålla i rodret och följa kursen när debattens vågor går höga. Vid den händelse att befälhavaren skulle tappa den ideologiska kompassen finns nämligen risken för myteri i partiet. Ibland är skeppet inblandat i drabbningar, och då måste man se till att alla är med ombord. (Är det bättre än att vara med på vagnen?) Det är ett evigt slit med segel och linor – ständigt skall det nämligen tas nya tag och huggas i. Alla krafter behövs och aldrig får man tappa greppet. Ibland hettar det till. Vid utsikt om att erövra regeringsmakten formeras en äntringsstyrka. Samtidigt står luggslitna besättningsmedlemmar påfallande lågt i kurs. Den som blivit stelbent eller enögd berövas allt inflytande. Drömmen är att få vind i seglen.

Rövarspråket är inte svårt att förstå, men outhärdligt att lyssna på. Var socialiseras man in i att fylla sitt tal med denna parad av verkningslösa metaforer? Vilken kursgård är det som behöver brännas ned? Jag kan knappt höra vad som sägs för allt prat.

Reader Comments (3)

Ser fram emot Nonicoclolasos perspektiv på detta.

31 juli 2010 | Unregistered CommenterPatrick

Ouch. I morgon använder jag och Malena sjötermer när vi diskuterar Centern i SDS - men jag lovar att skärpa mig ;-)

31 juli 2010 | Unregistered CommenterMicke

Då har jag inte skrivit förgäves! :-D

1 augusti 2010 | Registered CommenterPeter Santesson

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>