13 juli 2010Almedalen, Almedalen
Man märker det tydligt – för flertalet besökare är Almedalsveckan den sista arbetsveckan före semestern, om ens det. Vi behöver inte gissa varför Hultsfredsfestivalen lades ned i år. Sjuttiotalisterna har passerat trettiostrecket, skaffat hyfsade jobb, och både dricker och bor gratis under en sommarvecka i Visby. Det är kul att åka dit, det är lika trevligt att få åka därifrån.
Hotellet, sett från sydsidan.
Den beskedliga aktiviteten på inslag.se senaste tiden har flera förklaringar, en av dem är att jag skribblat mina lättsamheter på annat håll. Delar av mina Almedalsaktiviteter har handlat om vad som kan tänkas hända med regeringsbildningen om Sverigedemokraterna blir tungan på vågen. På Brännpunkt sammanfattade jag och Per Nilsson från Demoskop våra resonemang och resultat. I Almedalen är det lätt att plocka hö från hästens mun, så jag passade på att göra en intervju med Jimmie Åkesson om hur han själv ser på rävspelet kring hur Sd skall hanteras. Han gav ett aningen kärvt intryck – inte alls otrevlig, men klart koncentrerad och allvarsam. För övrigt bar han mycket stora solglasögon à la kändis som inte vill bli spottad. Jag kände igen honom på mobiltelefonen (fråga mig inte varför jag memorerar den nonsenskunskapen).
Ett annat tema för mina Almedalsförlustelser har varit Socialdemokraterna, och vad som händer och, snarare, inte händer inom det partiet. Det senaste numret av Statsvetenskaplig tidskrift (pdf-dokument, 2,7 Mb) har förändring inom svenska partier som tema. Jag bidrar med ett litet alster om hur Socialdemokraterna agerat i regeringsfrågan den senaste tjugo åren, och argumenterar för att det inte är särskilt dramatiskt att de nu går över till att bli ett koalitionsbildande parti.
Och apropå stiltjen inom rörelsen har jag läst Mona Sahlins nya tankebok Möjligheternas land. Jag gjorde det, så att ni andra ska slippa. Min recension återfinns här – ”på sin höjd en bok som inbjuder till korta stunder av högläsning, på det sätt man inte kan låta bli att delge frukostsällskapet horrörerna från morgontidningens insändarsidor”. Det omdömet kan kontrasteras mot Expressens uppskattande rader (Sahlin och Aristoteles i samma andetag, jo man tackar!). För egen del är jag bombsäker på att jag både var nykter och hade läst boken när jag skrev.
Det som händer i Almedalen stannar i Almedalen. Det är lilla landet Amnesia. Talande nog var det där Littorin-affären briserade. Just nu sitter jag på balkongen, det är halv ett på natten och jag kan ändå inte sluta tänka på hur varmt det är. I morgon tänker jag ta ungarna till Skansen. Och ungefär där någonstans befinner sig nog de flesta mentalt dessa dagar. Hörs när jag kvicknar till igen. Klart slut.
Reader Comments (2)
Oj, vilken javla rasop du gav Sahlin i din recension. Jag far anta att det endast beror pa att hon ar kvinna?
Tagen på bar gärning!