Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
tisdag
maj182010

Att vilja veta vad man pratar om

Igår diskuterade jag Vilks-affären med en gammal kompis på Facebook. Vårt samtal säger en hel del om problemet med rondellhundsdebatten. Kompisen hade läst Ulf Bjerelds blogginlägg om Lars Vilks, en re-write på Peter Weideruds debattartikel. Min kompis tyckte att Bjereld skrev förnuftigt om Vilks-frågan. Det höll inte jag med om.

Det där med att lyssna innan man börjar prata.

I vår diskussion gjorde vi de vanliga piruetterna. Debatter om Lars Vilks är sig lika. Men sedan hände någonting intressant. Jag frågade kompisen om han hade sett videoupptagningen från föreläsningen i Uppsala. Nej, det hade han inte. Först såg han den mest spridda videon, som tar sin början när kravallerna bryter ut. Han började tveka. Detta var någonting djupt obehagligt. Sedan såg han hela föreläsningen och läste Sydsvenskans chatt med Lars Vilks, och kunde alltså sätta in våldet i sitt sammanhang. Det avgjorde saken. Du har rätt, skrev han. Detta är rent överjävligt. Och har man fel måste man ändra sig.

Det är så här intellektuell utveckling går till. Ståndpunkter är öppna för omprövning, man är villig att ta in ny information och reviderar åsikter som inte längre håller. Och det är förstås bland annat därför som fanatiker vill förhindra alla andra från att ta del av Vilks föreläsningar. Tänk om han säger någonting vettigt? Tänk om folk tar intryck? Fanatikernas ärende blir väldigt mycket enklare om alla redan på förhand är ointresserade av vad Vilks egentligen säger.

Om min kompis ändrade uppfattning av att se hela föreläsningen, blev jag nu nyfiken på vad Ulf Bjereld hade för tankar om den. Jag frågade Bjereld på Twitter. Svaret gjorde mig, hm vad skall man säga, ganska bedrövad. Han hade inte ens sett den. Hans uppfattning byggde istället på ”Vilks verksamhet de senaste åren”. Skulle han vara intresserad av att se föreläsningen? Inget svar. Vilken ”verksamhet” syftade han på egentligen? Inget svar.

Nidbilden av Lars Vilks, som Ulf Bjereld och hans åsiktsfränder tecknar, föreställer en islamhatande knäppgök som ägnar all sin kraft åt att – nätt och jämnt på rätt sida av gränsen för det lagliga – försöka göra tillvaron bedrövlig för stackars troende. Lars Vilks har, i den historieskrivningen, yttrandefrihet trots att han är politiskt suspekt och har ljusskygga avsikter, något vi förväntas veta att han har (men aldrig be om belägg för):

Lars Vilks väljer i sina konstnärliga projekt att konsekvent kränka och förödmjuka många människor. Det är hans konstnärliga frihet att göra så - och den konstnärliga friheten och yttrandefriheten måste vi värna. Först om Vilks använder sin konstnärliga frihet till att begå hets mot folkgrupp skall han lagföras och dömas i domstol.

”Konsekvent” – det är sannerligen inte litet kränkningar det. Gör människan inget annat?! Och notera presens: Vilks-fulingen gör detta alltjämt, än i denna dag, kränker och kränker och kränker. Liksom det enda han håller på med, oavsett hur hotad han blir. Ännu kan vi inte ställa honom inför rätta. Men Bjereld antyder att brott ändå kan vara att vänta. Det vankas en Åke Green här. Jämförelsen låter oss förstå att Vilks hatar muslimer på samma sätt som Åke Green avskyr homosexuella.

Bryr man sig om att läsa vad Vilks själv säger och friskar upp minnet om vad som egentligen hänt och i vilken ordning, blir det uppenbart att den Bjereldska bilden är förljugen. Desto begripligare att somliga därför måste tycka till utan att ens titta på inspelningar av överfallet och vad Vilks faktiskt sade, och utan att förklara vilken kränkande ”verksamhet” man anklagar honom för egentligen. Resonerar man istället som min kompis – försöker sätta sig in i händelseförloppet och är beredd att ändra sig när man har fel – visar man prov på debattkvalitéer som förtjänar respekt.

Reader Comments (8)

Du har i princip rätt. Samtidigt finns det en öppning mot ett sluttande plan i ditt inlägg.

För även om Vilks hade motsvarat Bjerelds nidbild och varit en islamofobisk Åke Green, HADE HAN ÄNDÅ HAFT RÄTT. Både att säga och rita det han gör, och rätt att åtnjuta polismaktens skydd när han blir kroppsligen angripen för något han uttrycker.

18 maj 2010 | Unregistered CommenterOla Berg

Självfallet hade han haft det. Jag tänkte nog att man vid det här laget kunde utelämna den reservationen.

18 maj 2010 | Registered CommenterPeter Santesson

Jag vill påminna om ett av dina egna gamla inlägg:

http://inslag.se/journal/2008/7/12/sverigedemokrater-och-samtalskultur.html

Exemplet som du tar upp där handlar förvisso om oss, men det är irrelevant. Det allmänna resonemanget - att riktig diskussion bara är möjlig om båda sidor söker sanningen - är applicerbart här.

För att göra en lång historia kort så är det min övertygelse sedan lång tid tillbaka att Ulf Bjereld inte är en sådan sanningssökare.

18 maj 2010 | Unregistered CommenterJoakim Larsson

Bra.

18 maj 2010 | Unregistered CommenterAgnes

Ulf Bjereld:

Exkurs: Jag kommer osökt att tänka på konstnären och karikatyrtecknaren Lars Hillersberg. Han hade en olycklig förkärlek att - trots att han var uttalad och hängiven motståndare mot all antisemitism - ändå envisas med att teckna israeliska politiska ledare i en form som ibland överensstämde med antisemitiska schabloner och stereotyper. Stilgruppet var dumt, eftersom det bidrog till att ge legitimitet åt dessa schabloner. Det tog också bort fokus från det som konstverken ville lyfta fram och det tillförde ingenting i konstnärligt avseende.

Men Hillersberg hade såväl en konstnärlig som en politisk målsättning som han aldrig drog sig för att synliggöra. Vilks målsättning förblir för mig höljd i dunkel"

http://ulfbjereld.blogspot.com/2007/08/lars-vilks-och-muhammed-som-hund.html

18 maj 2010 | Unregistered CommenterE-mil

Ingen dålig karriär att gå från att vara en Lars Hillersberg till att bli en Åke Green på tre år utan att rita något mer.

18 maj 2010 | Registered CommenterPeter Santesson

Det är naturligtvis helt grundläggande att veta vad som har hänt för att kunna göra en vettig analys. Här mitt bidrag till debatten:
http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/2010/05/ratt-och-fel-om-lars-vilks-forelasning.html

Mkt bra inlägg. Oavsett vad man tycker om Vilks så borde våra lärosäten bjuda på den yppersta möjligheten för det fria ordet. Det var med sorg i hjärtat jag såg videon.

Vad många av Vilks kritiker inte förstår är att yttrandefriheten är en princip, som vi ska försöka hålla oss neutrala inför. Det handlar inte om särintressen. Nästa gång kanske det är en biolog som föreläser om evolutionsläran som hotas etc etc.

25 maj 2010 | Unregistered CommenterAttila

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>