7 april 2010Vardagsbrott – då skyller vi på offret
Det mest obehagliga med bilinbrottet förra sommaren var att tjuven hade burit över grannens gamla bildäck och travat mot min ytterdörr. Om jag hade vaknat av glaskrosset skulle jag inte ha kunnat ta mig ur huset. Bilinbrott är jävliga på många sätt. Det blir förbluffande skitigt i bilen när rutan slås in – glassplittret ligger precis överallt och man får plocka skärvor från uppfarten i månader efteråt. Man blir tvungen att köra till glasverkstaden med krossad ruta. Det lossnar kakor av splittrat glas hela vägen dit, vinden susar i kupén och man känner sig som ett fån. Tjuven hade först försökt bända upp dörren, så det var plåtskador också. Inredningen hade repats av skärvorna. GPS-mottagaren som stals var det lilla i sammanhanget. Men de där bildäcken staplade mot dörren var obehagliga på ett särskilt sätt. Brottet kändes mer hotfullt och personligt. Någon hade försökt spärra in mig.
”Är man så jävla dum får man fan skylla sig själv.”
Efter ett bilinbrott tänker man att det kunde varit värre. Och det kan det ju. Man kan förstås drabbas av två bilinbrott. Inte ens ett år senare var det dags igen. Den här gången blev jag av med min laptop (vederbörligen lösenordsskyddad, tack och lov) och diverse elektronica. Det här inbrottet var på sitt sätt nästan obehagligare än det första. Tillfället var en aning udda. Det inträffade kl. 16.30 en vardag, gott om förbipasserande, inne på daghemmets parkeringsplats. Jag hade just parkerat och lämnade bilen några minuter medan jag hämtade upp lillpojken. När jag och grabben kom åter till bilen låg glassplitter – ständigt detta förbannade splitter – utspritt över gosedjur och gamla glasspinnar i baksätet. Jag försökte borsta bort det värsta från bilbarnstolen med en snöborste så att inte lilleman skulle skära sig på vägen hem. Det är inte troligt att tjuven under den korta stunden jag lämnade bilen av en ren slump hade strosat in på parkeringen och hittat sin måltavla. Jag hade blivit iakttagen. Någon hade satt sig att bevaka ett dagis för att hitta lämpliga barntransporter att stjäla från.
När man utsätts för detta slags vardagsbrottslighet upptäcker man vilken märklig syn på brotten som etablerats – hur normala de uppfattas. Bilinbrott handläggs skrämmande smidigt. Polisanmälan gör man över nätet, får genast en epostbekräftelse och ett automatiskt genererat brev några dagar senare när ärendet avskrivs. Glasverkstaden är uppkopplad direkt mot försäkringsbolaget. Man blir utredd och ersatt utan att prata med en levande själ. Tjopp, tjopp. Inbrotten sker i sådana volymer att det gäller att vara riktigt effektiv.
>>> Siffror
Att hålla en person inspärrad på sluten anstalt kostar ca 2 400 kronor per dygn. Det motsvarar, grovt sett, reparationskostnaden för ett bilinbrott där ingenting stjäls, ingen utredning görs, ingen värdefull tid förloras och inga ytterligare skador på bilen uppkommer. Kostnaden för det senaste bilinbrottet jag drabbades av är för närvarande uppe i ca 15 000 kronor. Då har ännu inte plåtskadan på bilen reparerats. Totalkostnaden kommer knappast att understiga 20 000 kronor. <<<
Men man lär sig också en sak till. I grund och botten är det mitt eget fel att jag drabbats. När det gäller vardagsbrott är det inte fult och fel att skylla på offret. ”Hur fan kunde du lämna datorn i bilen?! Om så bara för en minut. Inser du inte…” Och den förnumstiga frågan är mycket talande för hur vi anpassat oss till vardagsbrottsligheten.
När åklagare frågar våldtagna kvinnor om de inte bort inse faran att gå så lättklädd i mörka skogen blåser det upp en bajsstorm. Det är fel att klandra offret. Varför är det fel? Det kan förvisso finnas ett samband mellan offrets beteende och sannolikheten att utsättas för brott. Men de goda råden hjälper föga den som redan har utsatts för brott. Klädsel och mörka skogspromenader är irrelevant för våldtäktsoffrets moraliska status. Det åligger inte medborgare att inte fresta omgivningen till våldtäkt.
Men stölder talar vi om på ett helt annat sätt. Varför lämnade du väskan synlig? Vet du inte att…? Jag skulle då aldrig… På glasverkstaden spände mannen ögonen i mig och sade anklagande: ”Får jag fråga varför du drabbats av två bilinbrott?”. Som stöldoffer bjöd omgivningen mig på ungefär lika mängder medlidande och förebråelser. Det var tydligt att jag hade syndat. Anledningen är att stölder normaliserats. Vi pratar om vardagsbrotten på samma sätt som vi talar om dåligt väder – en del av livet som vi har att anpassa oss till eller skylla oss själva. Att någon tar en olåst cykel blir ett fenomen av samma slag som att fåglar hackar i mat som lämnas kvar på uteserveringen. Fågeln är ingen agent man kan klandra, inte ett föremål för moral. Och där hittar vi vårt förhållningssätt till vanetjuvarna: som något slags kringströvande djur. River de runt i dina sopor är det bara ett tecken på att du betett dig korkat. Skyll dig själv.
Jag undrar hur mycket vardagsbrottslighet man utsätts för som man glömmer bort, just för att man ser det som så normalt. Det som gjort avtryck hos mig är brott som riktats mot mina barn. För ett par år sedan stals vår barnvagn. Den sortens brott känns besynnerligt att råka ut för. Man undrar var man bor egentligen. Förra sommaren stal någon grabbens sparkcykel. Han älskade verkligen den där sparkcykeln, och pratar fortfarande om den. Och jag kommer på mig själv med att tänka att det är lika bra att han vänjer sig.
Reader Comments (40)
Men glöm nu inte att det är mer synd om den s.k. "brottslingen"!
Jag vill inte ge mig in på diskussionen huruvida brottslingar är mer odjur än människor men intelligensnivån är förmodligen ungefär densamma - kanske rent av fördel fågel - varför liknelsen mellan detta och pommesätande fiskmåsar vid närmaste skräpmatställe med uteservering är slående.
Jag har blivit av med mobil och börs ur min bil som vi glömde låsa när vi åkte och badade, prylarna var inte synliga men de hittade väl en dörr som var olåst och gick in och rotade i diverse fack och hittade de undangömda sakerna. Visst beskyllde jag mig själv för dumhet som inte såg till att alla dörrar var låsta (inget centrallås).
Jag lärde mig en "läxa" och är ännu mer noga idag när jag lämnar något i bilen, dolt och 100% garanterat låst.
Vi blev vid ett annat tillfälle bestulen på, i likhet med er barnvagn, vår sons Showracer som vi vackert parkerad upp mot husväggen på dagiset som ligger 4 hus bort från vårt eget. Här undrar man ju egentligen vem som tog den, på en "lugna gatan" där ingen har anledning att gå bortsett från ett antal personer som bor i ett litet radhus just ovanför, eftersom det inte finns någon annanstans att "komma". Någon kom alltså hem till fru (kvalificerad gissning att det handlar om en man) och barn med en ny Snowracer och överlämnade den som present till glada småbarn. Helt sjukt att sätta sig in i situationen.
Dessa fina föräldrar kommer garanterat att uppfostra sina barn till laglydiga individer som kommer att förgylla vårt framtida samhälle.
Förnekelseindustrin kring den galopperande brottslighetsökningen (vardags- så väl som helgdags-) är imponerande. Det vore välgörande om du, innan vredens flammor falnar, kunde ta dig an forskningsläget (inklusive -klimatet) och ge en motbild till (den av gammelmedia till rikskriminolog upphöjde) Jerzy Sarneckis besvärjelser om att det var mycket värre på 50-talet (or words to roughly that effect).
Men många av dessa ohederliga som skaffar presenter på andras bekostnad brukar just "skanna av" lugna gatan eftersom där är chansen störst att fina leksaker, barnvagnar etc. finns obevakade. Samt, om jag parkerade bilen i ett område med lite sämre rykte så nog kommer jag att fundera över vad jag lämnar kvar i bilen samt verkligen kolla att varenda dörr är låst. Jag tror nog att de flesta av oss ofta sänker garden när vi ställer bilen i det fina villaområdet. Tjyvarna är inte dumare än att de förstår detta.
Sedan är ju det en annan sak att det är stöld hur låst/olåst en dörr är. Man kan fundera om inte vår så belastade sjukvård kunde lära sig av polisen och helt ekelt "skriva av" vård för personer som levt osunt eller gjort något dumt/ogenomtänkt.
Håkan: Skillnaden mot vården är att "patienten", dvs brottsoffret, inte blir friskt av att tjyven hamnar i fängelse. Givet att skurken hunnit avyttra godset så påverkas ju offret inte alls av att tjyven fångas in.
Polisen skriver inte av ärenden med motiveringen att brottsoffret varit vårdslöst. Istället heter det att fallet är uppenbart icke-utredningsbart och saknar utredningsbara tips.
Eldvapen i hemmet, säger jag. Då kan man åtminstone agera om man blir inlåst på det sätt du beskrev.
Tycker synd om din son, hoppas du kan övertyga honom att oavsett vad många tror så är folk överlag snälla i ens närhet om de bara kan/får.
Ett stort problem med tanken om vardagsbrottslighet är ju också att folk inte ens orkar anmäla till polisen vilket ger missvisande statistik. Vilket skapar om möjligt än mindre tryck på polisen att skydda fridsamma medborgares rättigheter. Jag undrar sen om en majoritet av medborgarna riktigt köper brottprioriteringarna, rimligen borde egendom och våld vara mer i fokus tycker jag där.
Angående olåsta cyklar har du säkert hört konceptet lånecykel i Lund bland studenter där. Otäckt.
Du skulle inte ha lämnat Skåne, min vän.
När jag läste ditt blogginlägg tidigare idag tänkte jag på min fina bil som, precis som alla andra vardagar, stod parkerad på pendlarparkeringen och väntade på mig. Vad mötte mig när jag hoppade av tåget för en stund sedan? Jo, ett förstört lås och en repad dörr. Inget snott, för det fanns inget att sno (kollar ligisterna inte sånt innan de bemödar sig om att bryta upp dörren?) förutom ett gäng cd-skivor som tydligen inte föll dem i smaken (men ligister har knappast nån musiksmak att tala om). Resultat för ligist = 0. Resultat för mig = lägga tid på polisanmälan, kontakt med försäkringsbolag, verkstadsbesök som bara det kommer att kosta mig minst ett par timmars förlorad arbetstid. Jag är så lycklig.
Erika: å nej! Usch, lider med dig. välkommen till bittra lacka-om-bildörr-klubben. Suck!
Jag fick inbrott i bilen när jag själv befann mig på semester. När jag kom hem så hade bilen stått öppen ett tag, så förutom krossade rutor och stulen radio hade jag också en hel kattfarm som hade bosatt sig i min bil. Så det räckte inte med att dammsuga och byta glas utan jag fick själv försöka tvätta bort kattpissluckten från sätena. Detta låter sig inte göras på något enkelt sätt, så jag fick helt enkelt köra runt med en kattpiss-bil. Det positiva i det hela var att jag upptäckte Wonderbaun-granens alla kulörer och dofter. Och jag hann botanisera en hel del bland luktkuddar och textiltvättflaskor. Bilen har jag gjort mig av med, men Wonderbaungranar kör jag fortfarande alltid med. Minst en i skuffen och en i framsätet. Just nu kör jag med Wonderbaun Grapefrukt!
En något off topic detalj men rent rationellt, är inte detta bevis för att det mest rationella är att länsa bilen själv på värdesaker och sen inte låsa? Billigare så.
De flesta moderna bilar är väl sedan rätt svåra att tjuvkoppla/biltjuvar på stan sällsynta. Bättre göra det enkelt för pundare att sno en gps (billigt) än att lägga tid på försäkring, polis och ökad självrisk.
Mycket att svara på nu.
Stardust: mm, men Malmö var inte så lugnt heller...
Sven: Hinner inte, hur arg jag än är. Gör det du. Du kan lägga ut det här om du vill.
Joakim: vad hade du tänkt göra med geväret? Skjuta dig ut? Skjuta tjuven?
delphi-lisa: problemet är att man behöver en krossad ruta för att bevisa inbrottet för bolaget.
Gother: Ehm. Blä.
Ja och ja. Jag inser förstås att det skulle kräva tämligen extensiva lagändringar om man vill undvika att själv bli fängslad.
Jag jobbar på det.
Ha ha, det är jag övertygad om! :-D
Men bortsett från att de blödigare av oss kanske tycker att det är litet övervåld att öppna eld för att förhindra ett egendomsbrott, undrar jag om det ändå inte vore kontraproduktivt. Att skjuta sig igenom en barrikaderad dörr skulle väl kräva att man pepprade sönder hela dörren. Och bilen är redan skadad, så det enda jag uppnår för egen del med att skjuta tjuven är att förhindra att han sticker med bytet (som sagt det lilla i sammanhanget). Så nja, jag är skeptisk. Men det är klart, om du sätter upp en stor skylt som trovärdigt informerar om att här bor en skjutglad jeppe med stort gevär, så borde den avskräckande verkan bli betydande.
Ja, jag tycker ju att en situation där det var allmän kännedom att många villaägare var i besittning av både vapen och hade juridisk rätt att skjuta för att försvara sin egendom borde verka avskräckande på genomsnittliga biltjuvar. Å andra sidan så är det väl antagligen svårt att bevisa. Texas har liknande lagar tror jag, men å andra sidan så är väl den allmänna samhällssituationen så skild från den svenska att det inte är helt jämförbart.
Får man verkligen skjuta för att hindra bilinbrott i Texas? Jag har haft för mig att det är heminbrott som den omtalade självförsvarsrätten gäller, inte egendomsbrott i allmänhet.
Om man sover i bilen, då?
Deadly Force to Protect Property
"A person is justified in using deadly force against another to protect his property to the degree he reasonably believes the force is immediately necessary to prevent the other's imminent commission of arson, burglary, robbery, theft during the nighttime or criminal mischief during the nighttime, and he reasonably believes that the property cannot be protected by any other means."
http://www.self-defender.net/law3.htm
Vad jag kan se vid en hastig översyn av den sidan sidan så får man till och med använda "deadly force" mot en flyende tjuv.
Texas! Det är ju där man skulle ha bott. Och så fint väder se´n!
Själv har jag alltid en stor jävla, vass köttkniv under sängen. Och en handgranat. Ifall att.
problemet med att folk bevapnar sig i sjalvforsvarssyfte ar att tjuvarna ocksa bevapnar sig och vi far en kapprustning. eftersom en bevapnad tjuv riskerar hogre straff ar denne mer benagen att anvanda vald for att undvika att bli tagen och det hela eskalerar annu mer. nar vi var offer for inbrott (nar vi bodde i frankrike) var jag glad nar polisen klart sade att den som gatt in i vart hus nar vi sov var ett inbrottsproffs och dessa ar (i frankrike) mycket mer radda for upptackt i allmanhet an de ar radda for bevapnade brottsoffer varfor de aldrig ar bevapnade men alltid med en snabb flyktvag.
Någon gång när klockan inte är mitt i natten, som nu, får jag dra anekdoten om Malmö-tiggaren som jag såg när han valde ut en rejäl skruvmejsel på Clas Ohlson. Jag skulle aldrig handgripligen försöka stoppa en inbrottstjuv.
Ja, det är inte tal om annat än att det kan vara förenat med fara att ingripa själv. Det ska man vara medveten om.
@hojo
Självförsvar är inte samma sak som att ta fast en tjuv där? Där jag bor är alla former av vapen som vanliga dödliga kan använda förbjudna. Vilket resulterat i att bara brottslingar har kniv och att folk är mer rädda. Inte optimalt. Skulle hellre se att folk gavs frihet där inom rimliga gränser tills de förverkat den, förbjud brottslingar bära vapen, inte alla.
@psw
I lumpen som del av ett slags "tagga ned"-program visade en lokal polis oss deras beslagslåda för vapen, sådant de plockat av folk på stan/krogen. Efter det taggade vi ned som fan, folk beväpnar sig med rätt otäcka saker. Brr...
Så länge det är en-mot-en är risken att man själv eller en anhörig skadas alltför stor för att det ska vara värt att slåss för att rädda handväskan. Bara ersättningsbar materia, trots allt.
Sedan kan man hoppas på gudomliga ingripanden, som inträffar ibland:
Gudsbeviset inom kriminologin
PSW: I en mano-a-mano situation beror det väl på vilka våldsresurser du sitter inne med? Skulle du gå med i hemvärnet får du ha en egen AK-4B hemma, har lite svårt att tro att en tjuv med skruvmejsel säger så mycket då du riktar ett rödpunktsikte mot honom :)
Det är ju sant man får en AK4, men
A) man får ingen ammunition,
B) den skall förvaras isärplockad och
C) den skall alltid vara försedd med ett piplås till vilket man kanske och kanske inte har nyckel själv.
Dessutom
D) får man inte inte använda den civilt förutom om man är under direkt hot av dödligt våld, i vilket fall det
E) redan är för för sent att sätta ihop den.
Joakim: Allt det där stämmer förvisso, (fast vissa regementen kör med bygellås, och man får ha nyckeln själv. Som jag fattat går de snabbt att sätta ihop) men tror du inte att det räcker med att mantla geväret för att även den mest kaxiga tjuv skulle bli panikslagen? AK4:an är rysligt stor och otäck!
@delphi-lisa
nödvärnsrätten är (så vitt jag vet) ungefär densamma i frankrike som i sverige; min poäng är att när det finns en större sannolikhet för att denna rätt till nödvärn utövas med handeldvapen kommer fler inbrottstjuvar att beväpna sig på motsvarande nivå. risken finns därmed att det inträffar fler konfrontationssituationer där båda sidor har handeldvapen och antalet skottskador ökar jämfört med om vapen inte funnes lika spridda bland både boende och inkränktare.
frågan om kriminellas beväpning är ofta inte en rättsfråga (huruvida vapeninnehavet är lagligt eller inte) utan en kontrollfråga (huruvida ordningsmakten kan hindra de kriminella från att inneha eller använda vapen under utövandet av sin brottslighet).
Anders: Det spelar ingen roll. Man får egentligen inte ens sätta ihop den förutom under övning eller möjligen vapenvård i hemmet. Dessutom - hotar du en obeväpnad tjuv så kan du nog potentiellt åka på olaga hot (känner till ett fall där hot med vapenattrapp i självförsvar bedömdes som olagligt) och hotar du en beväpnad tjuv med oladdad AK4 så är du nog på djupt vatten.
Joakim: Aha, det visste jag inte. Det var då bara fan också, framförallt det där med olaga hot. Jag som hade hoppats att mitt spjut (sysslar med kung fu) skulle kunna användas för e.v. brottsprevention, vilket nog får betraktas som värre än attrap :(
Jamen spjut är en annan sak. Du får bemöta våld med lika mycket våld enligt nödvärnsrätten och spjut är inte licensbelagt. Drar tjuven fram en mejsel så kan du spetsa honom hur mycket du vill eftersom han också är beväpnad. Och det är ju klart att han gjorde ett utfall mot dig, eller hur?
Ah!
Jodå, givetvis reagerade jag endast mot hans attack! Tackar för upplysningen, mitt försvarssystem blev helt plötsligt komplett.
Anders, är din plan alltså att gå ut på balkongen och kasta ett spjut i inbrottstjuven som lutar sig in i bilen genom den krossade rutan? Eller har jag missat något nu?
Nej, det är inget kastspjut (http://www.gwangung.co.uk/products/products_details.asp?Category=12&prod_id=1106). Tänker alltså storma ut och anfalla honom, dvs sticka honom i rumpan när han lutar sig in i den krossade rutan :)
Jag har två sablar som kan ha en skräckinjagande effekt på någon som är livrädd för sablar. (Undrar om de har så stor effekt på någon annan.) Man skulle ju kunna hoppas att tjuven är sabelfobiker. Eller så kan jag springa ut med grannens husdjur i famnen och hoppas att skurken lider av ailurofobi.
Ehm, kan du inte hugga med sabeln? De är liksom designade för det...
Men jösses, sablar är ju skräckinjagande vapen. Ett rejält sabelhugg sätter antagligen de allra flesta ut spel. Tyvärr är det väl inte så många idag som är medvetna om vilken skada de kan göra, så skräckeffekten är nog rätt låg på gemene man.
@PSW: Anders fråga är befogad. Om du hugger med sabeln, blir bovens eventuella mucrofobi genast irrelevant.