Stackars kommunpolitiker

Landets kommunpolitiker har det sannerligen inte lätt. De bär upp vår lokala demokrati genom att ta på sig uppdrag som få andra vill ha. Vidare försöker de göra så gott de kan, givet de begränsade resurser de har att bolla med, men tvingas rätt ofta till obekväma prioriteringar. Det är allt som oftast ett otacksamt uppdrag. De flesta fritidspolitiker rapporterar om att de förlorar ekonomiskt på sitt engagemang. Lägg därtill att de som faktiskt får ersättningar, t.ex. kommunstyrelseordförande, knappast kan beskrivas som välbetalda, givet det ansvar de har. Och medborgarnas reaktion? I en sisådär sex år gammal SKL-rapport - Jag hör av mig när jag är redo (2004) - framkommer att 45 procent av medborgarna anser att kommunpolitiker inte lyssnar till de synpunkter som folket för fram, och att 39 procent anser att kommunpolitikerna inte ens är ärligt intresserade av vårt allmänna bästa.

Och vad gör då våra Public Service-institutioner, nu inför valet, för att på allvar folkbilda om den lokala politikens villkor, för att om möjligt kunna stärka den lokala demokratins legitimitet? Producerar en dokumentär om fritidspolitikernas vedermödor? Presenterar några inträngande intervjuer med djupt engagerade eldsjälar som tagit sig till kommunstyrelseordförandeposter, som får berätta om sina visioner, hur de försöker arbeta för att förankra beslut eller dylikt? Nej då. Tvärtom, faktiskt. Som jag förstår det, har tittarna - efter att ha fått se ett pilotavsnitt - bestämt sig för att SVT nu ska producera och sända serien Starke man. Temat? Ett urbota korkat och maktfullkomligt kommunalråd i den fiktiva skånska kommunen Svinarp. Och visst, det är rätt kul, men kommer nog att spä på fördomarna om våra redan hyggligt bespottade kommunpolitiker...