Aktuellt:

Santesson (red) – Fem reformer som inte kostar en spänn
Timbro, 2012

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
politik
popsociologi
fler inslag
torsdag
jan072010

En teori om popmusikens pekoral

Har du skrivit en poplåt och grunnar på texten? Alla vet att poplåtar består av tre ackord. Men texterna? Förtvivla inte längre. Popmusikens pekoralistiska texter består i grund och botten av en evig uppgörelse mellan fyra subjekt: Jag, Du, Dom och Vi. När man får grepp om detta går det i ett nafs att författa pregnanta poptexter som fungerar till vilken Kent-platta som helst. För den blivande popartisten bjuder inslag på guiden till popmusikens pekoral.

"Asså, han fattar precis hur jag känner!"

Poppekoral konstrueras genom att på haltande vers författa budskap som utväxlas mellan "jag", "du", "dom" och "vi". Dessa subjekt kan vara av en handfull olika slag. Välj efter behag.

"Jag"

1. "Jag går min egen väg" – jag lever mitt eget liv och står över konventionerna. (Smakprov)

2. "Jag gjorde fel, men nu vet jag bättre" – förr fattade jag inte, men nu inser jag vad allt går ut på (Smakprov).

3. "Jag fortsätter att göra fel, för jag förmår inte annat" – men, hey, jag har gjort en låt om min oförmåga, så förlåt mina synder (Smakprov).

4. "Jag har ett behov som bara "du" kan tillfredsställa – anspråk ställs på ett signifikant "du", se vidare "Du" #3–4. (Smakprov)

"Du"

1. "Du är god men svag och får inte ge upp, utan ska lyssna på mina goda råd" – här levereras vägledning som ger "dig" ett lyckligare liv. (Smakprov)

2. "Du kan och vill rädda mig" – "jag" #4 har behov som du kan tillfredsställa. Och det gör du. Far out! Tackar! (Smakprov)

3. "Du kan men vill inte rädda mig, din fitta!" – här följer "jag" #4:s anklagelseakt mot den signifikanta andra som inte besvarar kärleken. (Smakprov)

"Dom"

"Dom" är alltid ena riktiga idioter som förstör allt. Dom är grundlurade och gemena. Och visst påminner dom mest om zombier? (Smakprov)

"Vi"

1. "Vi"="jag" #4 +"du" #2 (Smakprov)

2. "Vi" fattar grejen till skillnad från "dom" – detta med den viktiga reservationen att "vi" #2 < 2000 personer. Om "vi" blir fler övergår det till att bli ett tråkigt "dom". Detta förklarar fenomenet att band som slår igenom tappar sin trovärdighet. Ett klassiskt rockpekoral borde egentligen bara sälja två exemplar: till "jag" och "du", men kan även sälja några ytterligare till "vi" som står över "dom" och fattat galoppen. När "vi" växer försvinner den möjligheten. Då har "dom" stulit bandet, som därigenom sugits upp av "hela skiten". (Smakprov)

Svårare är det inte. Greppa nu pennan och blotta ditt hjärta för världen. Du har ju så mycket att säga! Vi lyssnar så gärna! Även om dom andra inte fattar.

Reader Comments (6)

Intressant analys! Dock lite tråkigt att du som exempel väljer Kim Wilde istället för Vanilla Fudge som gjorde det mycket mer innerligt framförda originalet till You Keep Me Hanging On. Och Pet Shop Boys borde ha dömts till livstids halshuggning för vad de gjorde med Elvis Presleys fina Always On My Mind, där han inför hela världen sjunger ut sin ångest efter skilsmässan med Priscilla.

8 januari 2010 | Unregistered CommenterJoakim

Var det covers?! Det hade jag ingen aning om.

8 januari 2010 | Registered CommenterPeter Santesson

Joakim: Åhnej, "You Keep Me Hangin' On" är från början The Supremes (1966). "Always On My Mind" är även den en cover, originalet sjöngs av Brenda Lee

8 januari 2010 | Unregistered Commentermattias

En annan sak de har gemensamt är att många använder instrument eller sina röster för att framhäva ljud.... Visst finns - vi, dom, ni, jag etc. i väldigt många pop musikstycken. Man kan alltid ha rätt i sina teorier om man tar in allting i dem. Det blir ganska tråkigt att sjunga om bilar eller fysiska och icke-fysiska fenomen efter ett tag (boten Anna, ett undantag).

Förövrigt, vad då "Popmusiken" ifall vi tar in "klassisk musik" kan väl texternas mening inskränkas till ett klart mer snävt område - kvinna älskar man, man älskar kvinna, något kommer mellan.

14 januari 2010 | Unregistered CommenterJ H Mills

Förvisso sant. Dock är 'intressanta' texter sämre. Vem vill höra en poplåt med en djuplodande social analys? Inte jag. Nu får du skriva en inlägg om operalibrettos, börja med Trollflöjten, gå vidare med Lohengrin. Kent är inte sämre.


Michael Franks (Phd i "Contemporary song writing"
http://open.spotify.com/track/5SaggsBF5kOc7v8GpXQx9Y

Donald Fagen (Har haft en psykos och gått i psykoanalys)
http://open.spotify.com/track/3jAqtv3axuQ4lYz7v5h9MW

Owl City är gullig. (Inga drogproblem dock)
http://open.spotify.com/track/1uERLdIcnuZvyTE0lQEI6u

27 juni 2010 | Unregistered CommenterSuzy

Jag kom att tänka på hur min njutning av opera försvårades av textmaskinen vid scenkanten på Malmöoperan. Man vill inte veta vad det är de sjunger egentligen.

28 juni 2010 | Registered CommenterPeter Santesson

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>