29 januari 2010Kalifornien folkomröstar om marijuana-legalisering
Av allt att döma kommer Kalifornien att folkomrösta om avkriminalisering av marijuana i november. Det tycker jag är bra. Narkotikapolitik hör till den sortens frågor som kan få vilket sällskap som helst att råka i gräl. Argumenten för legalisering av narkotika brukar vara av fyra huvudtyper.
1. Preparaten är inte farligare än X, som redan är legalt. (Visserligen, men kanske är det X som borde vara förbjudet?) ”Narkotika” är en synnerligen bred kategori, och det är en god poäng att göra skillnad på legalisering av marijuana och legalisering av, tja, crack.
2. Fria människor får göra vad de vill med sina kroppar. (Visserligen, men förmågan att fatta fria val är inte precis särskilt framträdande hos tunga missbrukare.)
Svårare att värja sig mot är argumenten att:
3. ”Kriget” mot narkotika är i praktiken ett kontraproduktivt krig mot missbrukarna, och orsakar dem långt större lidande än narkotikan i sig gör.
4. ”Kriget” mot narkotika skapar kriminalitet och föder en undre värld, som har större negativ inverkan på omgivningen än missbruket man vill bekämpa. (Men utbrett narkotikamissbruk påverkar hela samhället.) Förvisso, men ett utbrett, ändlöst ”krig” mot narkotika påverkar också hela samhället i motsvarande utsträckning. Och hur går det? Några segrar på sistone? Har någon någonsin ”vunnit” det ”kriget”?
Den senaste tiden har jag funderat på om man inte oftare borde diskutera en femte aspekt:
5. ”Kriget” mot narkotika i Västvärlden skapar gigantiska maffiaekonomier i producentländerna, som saknar möjlighet att kontrollera dessa stenrika, underjordiska knarkimperier. En skrämmande skildring från narkotikamaffians Mexiko:
The U.S. government estimates that the cultivation and trafficking of illegal drugs directly employs 450,000 people in Mexico. Unknown numbers of people, possibly in the millions, are indirectly linked to the drug industry, which has revenues estimated to be as high as $25 billion a year, exceeded only by Mexico’s annual income from manufacturing and oil exports. Dr. Edgardo Buscaglia, a law professor at the Autonomous Technological Institute in Mexico City and a senior legal and economic adviser to the UN and the World Bank, concluded in a recent report that 17 of Mexico’s 31 states have become virtual narco-republics, where organized crime has infiltrated government, the courts, and the police so extensively that there is almost no way they can be cleaned up. The drug gangs have acquired a “military capacity” that enables them to confront the army on an almost equal footing.
Det går inte så lysande, det där ”kriget”. Kanske dags att börja prata om en plan B?
Reader Comments (12)
Det finns en sjätte aspekt också (relaterat till den fjärde): Dagens narkotikapolitik tar tid i anspråk från polisen, åklagaren, domstolarna och fängelsena. Om narkotikan legaliserades skulle dessa myndigheter få tid över till annat.
Finns det studier på samhällens produktivitetskurvor vid övergångar av denna typ?
Alternativt godisindustrins omsättningskurvor - som förmodligen ser likadana ut fast uppochner.
Angående det femte argumentet så hade The Economist några artiklar på samma tema och med en liknande slutsats förra året:
http://www.economist.com/opinion/displayStory.cfm?story_id=13237193
Dina citationstecken påminner om ett citat från The Wire (som jag inte såg när det gick på tv, men jag har precis börjat kolla i efterhand):
"(1)-You heroic motherfuckers. Winning the war on drugs, one brutality case at a time.
(2)-Girl, you can't even call this shit a war.
(3)-Why not?
(2)-Wars end."
Sen är ju ändå Mexico ett exempel på en stat som hanterar rollen som drogproducent rätt väl jämförelsevis. Andra länder som Burma, Afghanistan och Colombia ligger ju ännu jävligare till där?
Kanske läge att sälja det som ett slags nytt SIDA-projekt? Underminera juntan i Burma/sabba för talibaner medelst legalförskrivning av heroin?
@Dennis, the wire blir bara bättre o bättre (fram tills säsong 5), missa inte Generation Kill sedan för igenkänningsbonus, samma svarta humor i vidriga omständigheter.
För den som vill lyssna på en debatt mellan två vältaliga personer på olika sidor i denna fråga kan jag rekommendera denna podcast från LSE.
Bra skrivet.
Det finns också ytterligare en aspekt som blivit allt mer uppmärksammad på senare tid, särskilt här i Sverige. Uppfinningsrikedomen att skapa nya droger med för närvarande ej narkotikaklassat innehåll är stor och möjligheten att tjäna pengar enorm. Resultatet har blivit att det titt som tätt kommer nya såkallade nätdroger som används för fullt som lagliga alternativ till de klassiska preparaten. Nackdelen med dessa är att man inte känner till deras effekter på kroppen och eventuella biverkningar som är väl kartlagda på de klassiska drogerna.
Mattias, dessa "nätdroger" är inte nya på något sätt. De flesta av de syntetiska varianterna finns dokumenterade i PIKHAL och TIHKAL av Alexander Shulgin. Om jag inte minns helt fel skrev han dessa kring 1970. Vad gäller de olika växtblandingarna skulle det förvåna mig om de individuella ingredienserna inte är kända sedan gammalt också.
Lita inte på något som skrivs om droger någon stans. Detta inkluderat.
Lite off-topic, men vet ni vilket som är det mest drogliberala landet i världen? Jag fick själv frågan för någon vecka sedan på en föreläsning av beroendeläkaren Stefan Sparring från Maria Ungdom. Jag gissade som alla andra på Holland. Rätt svar: Storbritannien.
Vid undersökningar av ungdomars drogvanor har t ex framkommit att ca 15-20% av ungdomarna i Sverige provat hasch, ca 40% av ungdomarna i Holland och upp mot 80% av de i Storbritannien. Enligt Sparring anser britterna att droganvändning är var och ens privatsak.
Och a propos marijuana och Storbritannien: för några år sedan sänkte de "farlighetsklassningen" för denna drog, men de anser att detta fått förödande konsekvenser och kommer antagligen att höja klassningen igen.
Barnpsykiater, att tala om kulturell drogliberalism och kalla det för drogliberalism är ganska missvisande. Rimligen är Portugal en av eller det mest drogliberala landet i.o.m. att de legaliserat eller avkriminaliserat eget bruk av såvitt jag vet alla droger.
aeou, beroendeläkaren Stefan Sparring menar att Storbitannien är det mest drogliberala landet i västvärlden, jag borde ha förtydligat att han inte menar i hela världen. Portugal räknas ju dock till västvärlden, och det är mycket möjligt att de är än mer drogliberala där.
Om han talar om juridisk drogliberalism så är han ute och cyklar. Mig veterligen är Amsterdam, Schweiz och Tyskland före England.
Talar han om kulturell acceptans av droger så må det vara hänt att Storbritannien leder ligan.