Idag inleds Kristdemokraternas tvådagarskonferens om kommun- och landstingspolitik. Det är som bekant svårt att gå till val på ingenting, men vad skall man egentligen driva för frågor? Från Allianshåll har det överhuvudtaget varit påfallande tyst på den punkten. Nåväl kära Kristdemokrater, jag tänkte ge ett litet kreativitetsförhöjande policytips som ni kan dryfta och jubla över på era sessioner i helgen: syskonseparerade dagis.

”Och då sa jag att du kan dra åt helvete ditt jävla as!”

Såhär ligger det till. Om man vill få bukt med en farsot, vare sig det handlar om vinterkräksjuka eller bruket av svordomar, gäller det att identifiera vektorerna. Det vill säga, vilka är de avgörande bärarna som svarar för spridningen? I fallet vinterkräksjuka är förstås småbarnsföräldrar en ohygienisk styggelse eftersom vi är den mikrobiologiska länken mellan slemläbbiga dagis och förment hygieniska kontorslandskap. Vi borde tvingas sitta i egen hörna iklädda plastdräkter. I fallet spridning av ohyfs, svordomar och obscent uppträde bland barn som egentligen borde vara oskuldsfulla (dvs. just sådana förfärligheter som föräldrar alltid anklagar dagis för) finns en helt annan vektor: barn med äldre syskon.

Yngre barn som växer upp i närheten av sina förhärdade äldre syskon blir, relativt sin ålder, ovanligt fula i mun. När de sedan vistas tillsammans med dagiskamrater som är äldst i syskonskaran eller som saknar syskon förs ovanan vidare även till dessa. På det sättet reproduceras beteendet från en generation till nästa.

Det finns bara en lösning! Barn som har äldre syskon måste hållas strikt åtskilda från de oskuldsfulla barn som inte befinner sig i denna riskgrupp. Genom att skapa isolerade dagisavdelningar enkom för barn med äldre syskon kan man redan på ett par år bryta mönstret. Lekplatserna kommer att fyllas av lillgamla lintottar som pratar precis som sina föräldrar och som aldrig har hört talas om godis, japanska samlarleksaker och karaktärsnedbrytande datorspel. Ett intressant scenario.