16 januari 2010 ◊ 9 kommentarer Haiti – Hobbes revisited?
Den som stöter på Hobbes försvar för Leviathan brukar reagera på att han inte ställer några särskilda anständighetskrav. Våldsmonopol, visst, men ehm – måste inte staten därtill vara rättvis? Hobbes argument vilar på att den svinaktigaste stat är att föredra framför ingen stat alls. Ingenting är mer fasansfullt än ett tillstånd där våldsutövning inte är monopoliserad. Det är långt viktigare att en stat finns på plats än hur den är beskaffad.
Ekot rapporterar om tillståndet på Haiti.
Människor som är frustrerade över att det tar för lång tid för hjälpen att nå fram har bland annat på några platser blockerat vägar genom att bygga murar av lik. ... Samtidigt rapporterar CNN i dag att över 4 000 fångar har rymt ifrån Haitis största fängelse, som delvis raserades i skalvet.
Vägspärrar byggda av likhögar – det är som hämtat från det mest surrealistiska helvetesmåleri. I svenska seminarierum framstår ofta Hobbes som amoralisk in absurdum. På Haiti eller i Somalia blir han däremot bedrövligt aktuell.
Förlåt en hopplös pick your poison-fråga, men ändå: Vad skulle vara att ”föredra”, ett Nordkorea/Nazityskland eller ett Somalia/Inbördeskrigsjugoslavien? Ett strukturerat tyrrani eller ett oförutsägbart stråtrövarvälde?
Reader Comments (9)
Jag tror Hobbes underskattade hur ond en stat kan vara. Men det är ju inte så konstigt, får kunde nog föreställa sig saker som förintelsen och PolPots Kambodja.
Men den typen av stater har trots allt varit undantag. Så i allmänhet är stater att föredra.
Anarkokapitalismens svar är väl inte helt orimligt? Dvs, ja, vi kan ha privata lösningar även för våldsutövning. Det är snarast så att våldsbegränsningen är en för viktig fråga för att ska våga överlåta den till en stat.
Visst, det finns rätt övertygande argument för att det är möjligt med positiva utfall även utan en stat (tänker på Michael Taylor). Men möjligt är en sak, sannolikt en annan...
Sant. Om du vill ha spekulation kring sannolikheter så tror jag att ett stort välstånd från början, och långt gången sekularisering är viktigt för att få anarkokapitalism att funka. Framförallt sekularisering.
Jonathan: Jag tror att du talar du om post-WWII-Sverige, innan kostnaderna kom ikapp vara-allas-kompis-under-kriget-och-sedan-sälja-naturtillgångar-med-eller-utan-förädling-försprånget. Det torde vara nära nog definitionen av historisk parantes.
...tyvärr.
Det är bara att räkna. Fler människor dör under kommunism, nationalsocialism mfl.
Poison picked!
I valet mellan Nordkorea och Somalia väljer jag Somalia, öppnare gränser och mer möjlighet till frihet medelst AK.
I valet mellan Nazityskland och Inbördeskrigsjugoslavien så självklart Jugoslavien, risken för att dö/bli våldtagen/svälta torde vara minimal i jämförelse? Eller?
Och i valet mellan strukturerat tyranni eller oförutsägbart stråtrövarvälde torde det senare vara att föredra? Där kan trots allt minimal ordning byggas ur kaos (typ Birger Jarls lagar om blodshämnd etc) kontra att försöka kämpa mot en vidrig stat a la Tyskland 1940/Nordkorea/etc där man måste hoppas på intervention från utifrån.
Valet blir ju beroende på vem man är, så klart. För det stora flertalet tyskar, som böjde ner huvudet, höll tyst och skötte sig och sitt, torde överlevnadsprocenten vara bra mycket högre där än vad den var för en muslim i Srebrenica under Jugoslavienkriget. För den judiska/romska/kommunistiska grannen utgör ju dock inte Nazityskland ett alternativ i det avseendet.
Personligen skulle jag välja Somalia om valet stod mellan detta land och Nordkorea. Det verkar vara bra mycket lättare att ta sig därifrån...
Kritik: http://www.metro.se/2010/01/27/31954/myter-gor-det-svarare-att-hjalpa-nodd/