Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
torsdag
jul162009

Apollo 11 fyrtio år idag

Hipp hipp hurra! En av mänsklighetens största bedrifter fyller fyrtio år idag, och vi är så lyckligt lottade att vi får, om än inte uppleva, så i varje fall leva i dess historiska närhet. Apollo 11 sköts upp den 16 juli 1969 och efter drygt fyra dygn satte människan för första gången sin fot på en främmande himlakropp. Vore det inte för att månlandningarna är söndertjatade skulle vi fortfarande gapa över hur makalöst häftig den bedriften är.

När man ser tillbaka på månlandningarna är det några saker som slår mig särskilt.

För det första är den mentala betydelsen helt uppenbar i efterhand. När det begav sig var projektet inramat av Kalla kriget och statustävlan med Sovjetunionen (och i förlängningen rymden som strategiskt territorium). Men månlandningarnas innebörd är förstås långt större idag och associeras nog inte så mycket med USAs status som med människans gränslösa förmåga. Närhelst någon påtalar svårigheten att lösa vardagsplågor får man höra att månlandningarna bevisar att allt är möjligt om vi bara är motiverade nog. Det är ingen dum symbol.

För det andra har kostnaden för Apolloprojektet bleknat i det kollektiva minnet, i varje fall i de länder som slapp ta notan. Apolloprojektet sög i sig i runda slängar fyra procent av den federala budgeten under de år programmet löpte. Vi tar siffran en gång till, litet långsammare. Fyra procent av den federala budgeten. Och där har vi det svar som Apollokramare bör ges när man viftar med månlandningar och frågar sig varför det ska vara så besvärligt att borra hål igenom Hallandsåsen på ett miljösäkert sätt. Jo tack, med den budgeten vore det en besvikelse om man inte kunde leverera...

Den tredje reflektionen är att det budgeten till trots ter sig litet gåtfullt att man faktiskt lyckades. Bar inte Apolloprogrammet alla de signum vi normalt förknippar med politiska fiaskon? Statusmotiverat, gigantisk skala, pressade tidsscheman, politiska krav som formuleras utan djupare förankring i tekniska realiteter, slapp kostnadskontroll. De metaforiska krig som förklaras mot samtidens plågor och sveps in i miljardregn levererar så gott som aldrig. Vi har fortfarande fattigdom, cancer, knark och aids. Men man landade fan ta mig på månen! Om någon skulle frågat en hypotetisk PSW eller mina tankefränder 1961 skulle vi cyniskt avfärdat projektet som absurt och dödsdömt. Är Apolloprojektet rent av inte bara en symbol för vad människan kan göra, utan också för att det faktiskt - ibland och under speciella omständigheter - är möjligt att dra igång stora statliga projekt som inte floppar?

Busslinjen till månen är nedlagd sedan 1972. Det fanns bara en jäkla massa sten där, och biljetterna var väldigt dyra. Nu har nya landningar blivit aktuella i syfte att använda månen som bas och övningsområde för en Marsexpedition. Men en intressant förändring har ägt rum inom rymdindustrin. Framtidens rymdfart är småskalig och drivs i allt högre utsträckning av privata pengar. Ser vi marknaden som återställer ordningen och visar att det staten gör kan vi göra bättre? Jag vet inte så noga. Nasa sparkar rumpa rätt bra på egen hand. Grattis i varje fall. Det var jäkligt bra jobbat.

Reader Comments (4)

En iakttagelse man kan göra angående att ett stort statligt projekt för en gångs skull lyckades, är att det bär viss avvikande karakteristik jämfört med de andra du tar upp. Åtminstone fattigdom, hunger, knark, miljöförstöring och i viss mån aids krigas det ju mot på ett politiskt korrekt sätt, vilket ofta står i direkt motsats till hur det skulle krigats om man hade brytt sig om basic forskningsresultat på området. Rymdprogrammet funkade väl såhär: "Vi ska landa på månen innan 1970. Här har ni [några av världens skarpaste forskare] asmycket pengar. Fixa det nu!" Jag både myser och blir ledsen av tanken på hur man skulle kunna åstadkomma om man hade samma approach inom de andra områdena...

17 juli 2009 | Unregistered CommenterJonathan

@Jonathan: Det var ingen dålig aptitretare. Kan du inte ta ett exempel? Hur skulle ett av de nämnda krigen föras, om du finge bestämma? (Detta är inte en retorisk fråga; jag är själv smärtsamt medveten om pk-tyrannins (h)järngrepp om västvärlden.)

17 juli 2009 | Unregistered CommenterFaster Sven

Mitt favoritexempel är givetvis knarket, som borde legaliseras av flera skäl. Om man inte tycker att det moraliska räcker kan man ju alltid börja med den undersökning som gjordes i Portugal. En utredning tillsattes för att _förutstättningslöst_ fundera på hur man skulle komma till rätta med narkotikaproblemen som kostade staten alldeles för mycket. Svaret blev: dekriminalisera. Detta genomfördes och är till stora delar en framgång.

Själv skulle jag givetvis se att man legaliserade, med implicerande mattundanryckning för den organiserade brottsligheten som stor bonus.

20 juli 2009 | Unregistered CommenterJonathan

@Jonathan: Tack för svar. (Håller fullständigt med dig.)

22 juli 2009 | Unregistered CommenterFaster Sven

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>