Cheezus almighty! Det svenska partilandskapet tycks enormt fragmenterat för närvarande. Jag vill inte bidra till det ständiga flödet av eftervalsanalyser, utan stilla konstatera att icke-riksdagspartier - som kollektiv betraktat - gör något av ett succéval: Piratpartiet med sina 7,1 procent, Junilistan trillar tillbaka till 3,6, Sverigedemokraterna spöar sitt riksdagsrekord och når 3,3 (i ett val som flera av deras kärnväljare struntar i), och FI gjorde en rejäl slutspurt och landade på 2,2. "Övriga partier" tickar in på 0,2. Räkna på det, du: 16,4 procent till partier som ligger utanför riksdagen.

Det skojar man inte precis bort. Eller, några av eftervalsanalyserna kommer att göra det (frasen "väljarna vågar prova något nytt i EP-valet" upprepades ett par gånger igår). Men kom ihåg att riksdagspartierna, på de flesta håll (inte minst Moderaterna), tog det här på allvar. Valet är en generalrepetition av kampanjmaskineriet inför 2010 års riksdagsval. 16,4 procent av rösterna på rätt så nischade frågor (PPs integritetsfrågor; Junilistans EU-kritik; SDs invandrings/integrationskritik; Fi's jämställdhetsfrågor) måste nog trots allt tolkas som ett hyggligt underkännande av våra etablerade riksdagspartier. 

Valet 2010 kan bli en riktig nagelbitare.