Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
söndag
jun212009

Varför välja själv när man kan låta Birgitta Ohlsson välja?

Det är som bekant i kvinnoförbunden som de stora tankarna tänks. Jag nås av nyheten att Folkpartiets hjärntrust, Liberala kvinnor, satt fingret på vår tids stora samhällsproblem:

Så länge föräldrar får välja själva kommer de aldrig att bete sig på det sätt Birgitta Ohlsson vill.

Dock är hon inte en mindre politiker än att hon under lång tid arbetat med att få bukt med de bångstyriga barnfamiljer som envisas med att göra som de själva vill.

  - Politik är som ett maratonlopp, man måste vara mer uthållig än sina motståndare. Jag har stått i talarstolen i den här frågan sedan 1997, och nu får de ta mig tusan visa lite mod.

Det är förstås kvoterad föräldraförsäkring som är på tapeten igen. Visa mod? Skulle detta vara kontroversiellt? Ligger det inte i linje med gammal folkpartistisk tradition att endast ställa sig bakom valfrihetsreformer på områden där man känner sig viss om att medborgarna inte skulle få för sig att missbruka Folkpartiets förtroende genom att gå och välja fel?

Visserligen har jag aldrig stött på några föräldrar som ansett sig vara oförmögna att själva bestämma hur omsorgen om deras små ska inrättas. Det är ont om folk som ber om att berövas sin valfrihet därför att insikterna om kloka och moraliskt riktiga val är så mycket större bland politiker. Men den observationen är irrelevant. Det är ju inte kvoteringsivrarnas eget omdöme det är fel på - tvärtom håller man sina förståndsgåvor som osedvanligt goda. Problemet är att dessa rättänkande paternalister finner sig vara omgivna av människor som är mer eller mindre dumma i huvudet och måste tvingas att bli fria.

En tredelad kvoteringsmodell har "fungerat framgångsrikt i vårt nordiska grannland Island" meddelar det liberala kvinnoförbundet. Dockskåpet blev snyggare, staplarna hamnade där man önskade att de skulle. Det är högprioriterat att kunna manipulera det aggregerade utfallet efter eget skön, ty "barn har rätt till båda sina föräldrar, oavsett vad de har för kön", som Ohlsson fastslår.

Se där, ett ojämnt uttag av föräldraledigheten är alltså att betrakta som en kränkning av barnets rättigheter? Det är minsann ståtliga ord att ta till. Menar man verkligen allvar ter sig dock kvoterad föräldraförsäkring som ett besynnerligt ynkligt skyddsnät att spänna upp - svensk barnuppfostran skulle i själva verket handla om en barnarättslig kränkning av gigantiska mått. För att stoppa denna kränkning skulle man alltså nöja sig med att jävlas litet med privatekonomin för de syndande familjerna? Kvoterad föräldraförsäkring? Hur kan Liberala kvinnor nöja sig med någonting mindre än en lagstadgad plikt för föräldrarna att tillbringa lika mycket tid i hemmet? Annars funnes risken att välbemedlade kunde runda Ohlssons smak till förmån för sin egen.

Det handlar trots allt om centrala frihetsvärden. Och som Erik Ullenhag säger: "det är spännande att Liberala kvinnor driver på."

Reader Comments (7)

Ja, det är sannerligen en liberal fråga att begränsa människors valfrihet.

21 juni 2009 | Unregistered CommenterAllan

Å andra sidan så är dagens föräldraförsäkring kollektiv. Man ger en summa pengar till två personer. Kollektivism är inte liberalt. Individualism är. Sluta kalla den "kvoterad" och kalla den "individuell" istället så vips blir den helt plötsligt skitliberal.

Frågan är alltså inte så omedelbart uppenbar så den framställs.

Personligen anser jag att en unge har en rätt till båda sina föräldrar.

21 juni 2009 | Unregistered CommenterLennart Regebro

Igen? Tänk att just livets första månader är så viktiga ur jämlikhetssynpunkt men sedan är det ointressant i arbetslivet om det inte gäller styrelseposter. Kan inte detta jakt på nyförlösta ta slut och flytta sig till kvinnodominerade lågbetalda jobb?

21 juni 2009 | Unregistered Commenterelina

Lennart: Låt oss gärna kalla den individuell och ge dagarna till individen. Men inför också en grundregel som säger att individen äger rätt att om man så vill ge bort dagar till vem man än önskar (och alltså då inte nödvändigtvis sin partner). Sedan lyfter vi blicken och tillåter detta för alla kollektiva rättigheter som intjänade pensioner, föräldraledighet mm.

Se där - ett liberalt förslag...

21 juni 2009 | Unregistered CommenterRudis

Regebro: Vi är ofta överens om mycket, men idag är inte en sådan dag. :-D Du har hoppat i galen tunna i den här frågan. Låt mig förklara varför.

"Å andra sidan så är dagens föräldraförsäkring kollektiv. Man ger en summa pengar till två personer. Kollektivism är inte liberalt. Individualism är."

Eftersom förekomsten av det kollektiva fenomenet familjer inte passar in i det liberala lingot så är det familjer det är fel på? :-/ Jag har svårt att föreställa mig något lika genuint kollektivt som att få barn tillsammans med någon.

Nu är det i och för sig så att dagarna redan idag tekniskt sett delas ut till vardera förälder, men med två kollektivistiska inslag:
- flertalet dagar kan överlåtas mellan föräldrarna
- det allt övervägande flertalet dagar kan inte tas ut samtidigt av båda föräldrarna. Shock horror! Det förväntas vara ett gemensamt, s.k. kollektivt beslut hur man arrangerar detta.

Menade man allvar med att "individualisera" föräldraförsäkringen, varför nu det skulle vara önskvärt, så skulle förstås båda reglerna tas bort. Det skulle bli intressant att se, och jag hör inga individualiseringsförespråkare som förordar att man ska gå hela vägen.

Anledningen till att man nu motsätter sig den flexibilitet som gör att föräldrar kan överlåta dagar till varandra är samma som varför jag anser att flexibiliteten ska finnas kvar: den är uppenbarligen efterfrågad. Om vi tvingar på folk offentliga försäkringslösningar ska de åtminstone så långt som möjligt göras följsamma mot olika livsstilar. I det här fallet är den verkliga avsikten rakt motsatt: medvetet minska flexibiliteten för att omöjliggöra livsstilar som man ogillar. Liberalism? My ass!

21 juni 2009 | Registered CommenterPeter Santesson

Dessutom skulle en ensam förälder bara få hälften av föräldrarförsäkringen vid en sann individualisering. Jag har själv hört Ohlsson uppge att det förespråkar hon inte.

21 juni 2009 | Unregistered CommenterJohan Richter

Ja varför ska vi låta föräldrarna välja när det är så uppenbart att de väljer fel i vårt politiskt korrekta samhälle. Att det i vissa fall kanske betyder att en del barn totalt får mindre tid med någon av föräldrarna är inte något vi behöver bry oss om. Bara alla får exakt lika.

Svenska föräldrar behöver ingen valfrihet, majoriteten har ju inte läst genusvetenskap på universitetet och på så sätt förstått behovet.

21 juni 2009 | Unregistered CommenterLilith Svensson

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>