12 mars 2009 · 14 svar Konsumentpolitikens välsignelser - rädda bostadsmarknaden och Internet
Att förorda den välmenande konsumentpolitikens avskaffande - avbryt den offentliga infantiliseringen av vuxna konsumenter - kan verka skrämmande, orealistisk och ogenomtänkt. Anledningen, hävdar jag, är vanans makt. Detta blir tydligt genom att leka med tanken på att expandera konsumentpolitiken till två områden som den ännu inte hunnit penetrera fullständigt: bostadsmarknaden och Internet.
Låt mig här skissera på hur en välmenande konsumentpolitik skulle fungera på dessa båda områden.
1. Staten rensar upp på bostadsmarknaden
Idag ansvarar köparen av en fastighet för att själv undersöka denna. Visst finns det också en motsvarande upplysningsplikt hos säljaren, men köparens undersökningsplikt är mycket långtgående. Och inte nog med det, köparen är - kors i taket - tvungen att själv anlita en besiktningsman om man inte själv ser sig som kapabel att undersöka objektet ordentligt. Så här kan vi inte ha det. Det kan ju gå fel, misstag kan ske. Tack och lov ska staten rensa upp.
Tada! Jag ger er Statens Fastighetsbesiktningsinstitut! Inga privatbostäder får säljas utan att dessa har inspekterats och godkänts av en statlig fastighetsinspektör. Några prediktioner:
- Övrig besiktning kommer att trängas undan. Adjöss med privata besiktningsmän. Adjöss med vanligt ömdöme och försiktighet hos köparen. Objektet är ju godkänt på fastighetsbesiktningen.
- Fastighetsinspektörerna kommer att hålla yppersta klass. </sarkasm> Låt vara att det visar sig vara svårt att rekrytera erfaret branschfolk. Spelar ingen roll alls. Eftersom samtliga juniora inspektörer är utbildade på Fastighetsprogrammet på Högskolan i Skövde (examensarbete: Currykryss i flerfamiljshus) kan vi vara vissa om att de gör ett fullgott jobb. Det står ju i regelverket att de ska göra det.
- Det där institutet löper, som alla branschorgan, en betydande risk att koopteras av just branschen. För att förenkla sitt arbete skulle man antagligen systematiskt underkänna alla renoveringar som inte utförts vitt av fackman. Ivrigt påhejade av branschen.
- En mur av välmenande paternalister skulle snart glömma hur världen såg ut innan institutet inrättades. De skulle nu hävda och vara övertygade om att ett statligt fastighetsinstitut var en absolut nödvändighet för att inte samtliga privatbostäder omedelbart skulle förfalla till livsfarliga ruckel där nedfallande tak dödade de arma, utfattiga boende.
2. Staten rensar upp på Internet
Internets hamnkvarter är mer eller mindre obevakade. Det faller på individen själv att inte skicka entusiastiska svar på Nigeriabrev eller installera okända .exe-filer. Så kan vi inte ha det. Det kan drabba de svagaste grupperna i samhället, arma, fattiga och gamla människor utan datorvana. Jag ger er den poppiga kontrollmyndigheten Safe-Net! (Lugnt, EU:s strukturfonder tog halva kostnaden.)
Safe-Net styr upp fallgroparna på nätet och gör surfandet säkert även för elvaåriga flickor med egen webcam inne på rummet.
- Programvaror och elektroniska tjänster som erbjuds allmänheten måste uppfylla datorsäkerhetsstadgans baskrav. Certifierade tjänster får ett särskilt Play It Safe-märke.
- Bredbandsleverantörer blir ålagda enligt konsumentdatalagen att göra en Safe Play-filtrering av alla paket, skanna all epost efter särskilda fraser och ip-adresser samt blockera all nedladdning av programvara som saknar Play It Safe-märke.
- Safe-Net har mycket god förmåga att hålla sig helt ajour med utvecklingen på nätet. Det är en spännande och attraktiv arbetsgivare som drar till sig de veritabla spjutspetsarna inom it-området, och deras överblick och välbalanserade bedömning av alla nyheter är perfekt. Bland annat omskolade fordonsingenjörer från Saab har funnit ny sysselsättning i myndigheten (hey, hur stor skillnad kan det vara liksom?), som praktiskt nog är förlagd till Trollhättan. Därmed kommer inte alls Safe-Net att verka som en teknologisk bromskloss.
Vad väntar vi på? Dags att sjösätta dessa viktiga myndigheter! Det gäller ju att värna om de omdömeslösa konsumenterna. Tack och lov kan staten beskydda oss. Lyssna inte på nyliberala drömmare. Kom ihåg: trygghet måste få kosta.
Reader Comments (14)
Usch! Fick precis samma känsla av hjälplöshet när jag läste detta som när jag läste 1984.
Skriv inte sånt här!
Ge dem inte idéerna!
Det läskiga är ju att i synnerhet den första känns så verklig så den skulle kunna finnas. Usch, usch, usch!
Det är fascinerande hur du lyckas måla upp konsumentpolitiken som ett stort hot mot människors frihet. Konsumentpolitiken är i Sverige undanskuffad på ett litet department tillsammans med andra "mjuka" och politiska korrekta frågor (integration och jämställdhet) och åtgärder är ofta väldigt försiktiga (såsom jämförpriser på butikshyllorna). Det är inte en gigantisk statsapparat som är ute efter att begränsa din frihet, Peter!
Gränsdragningar är förvisso svåra, men även du måste ju dra gränsen någonstans: Är bilbältestvång fel? Tycker du att vi ska tillåta giftiga tillsatser i mat? Ska all narkotika legaliseras?
Det ruggiga är ju att samtliga någotsånär nyproducerade fastigheter redan är i detalj kontrollerade och normerade av staten. Vi har byggnormer som garanterar att de svenska bostäderna har korrekt svängrum och arbetshöjd (enligt uppmätta medelvärden av befolkningens kroppsmått) i kök och badrum, har rätt proportion mellan förvarings- och boyta (förmodligen baserat på någon statlig utredning), är förberedda för eventuell handikappanpassning och försedda med diverse larm och säkerhetsanordningar.
Vårt TV-rum är ett svartbygge, liksom den dörr som förbinder TV-rummet med övriga bostaden. På den ritning som ingivits till myndigheterna är rummet ett förråd som endast kan nås från husets utsida. Detta beror på att huset - som det faktiskt ser ut - inte uppfyller de statliga normerna för kvoten mellan förrådsutrymme och boyta. Vi riskerar att bötfällas för detta tilltag, eftersom vår bostad tydligen på något sätt utgör ett hot mot något eller någon. Det är inte helt tydligt vad eller vem som hotas, men det kanske någon (Robert Östling?) kan förklara. Jag skulle också bra gärna vilja veta varför jag inte får ha en diskbänk som är anpassad till min längd, utan måste böja mig ned till en höjd som passar mediankvinnan.
Robert> Enkelt.
Är bilbältestvång fel?
Ja.
Tycker du att vi ska tillåta giftiga tillsatser i mat?
Ja.
Ska all narkotika legaliseras?
Ja.
Att hävda att konsumentpolitiken slutar vid jämförpriser på hyllkanterna är inte ens nära sanningen, se Spillulles kommentar. Ok, du kanske inte hävdar det, men typ.
Men varför stanna vid simpel konsumtion?
Det finns ingenting som garanterar att den hjälplöse konsumenten, i sin roll som väljare, är insatt nog för att förstå sitt eget bästa när det gäller större saker - som exempelvis vilka som bör styra landet.
Nej, avskaffa demokratin, för de svaga gruppernas skull... Begränsa åtminstone risken att de röstar på fel parti!
Exakt vad jag tänkte; väck inte den björn som sover.
Robert: Min invändning mot konsumentpolitik bygger inte på något abstrakt frihetsargument, utan helt enkelt att jag tror att den i allmänhet är ineffektiv och för med sig många nackdelar. Om man ska införa regleringar måste det prövas noga, som en sista utväg, från fall till fall. Min allmänna uppfattning är att vinsterna av en reglering tenderar att överskattas medan de negativa bieffekterna, inte minst de indirekta attitydeffekterna, är långt större än nyttan.
Bältestvång förstår jag inte alls. Däremot möjligen ett bältesförbud för vissa förhärdade bildårar.
Narkotika tas ofta upp som motexempel eftersom det väcker så mycket känslor och är allmänt svårt att föra en lugn diskussion om. När det gäller förbud mot lättare droger tycks det mig vara rätt uppenbart att nackdelarna med förbud överväger. Tyngre, kraftigt beroendeframkallande grejer är en svårare fråga, och jag är agnostisk där. Det finns nackdelar såväl med förbud som icke-förbud.
Men det kan vara värt att påminna om att det kan bli lite konstigt att försvara byggstandards och regleringar om tillsatser i mat med argumentet att man annars ofelbart landar i att heroinförsäljning till elvaåringar måste legaliseras... Jag kommer att tänka på en misslyckad debatt om kårobligatoriet jag medverkade i en gång. Min motståndare inledde med att peka på mig och förklara: "Han som sitter där är nyliberal (högst tveksamt, även då). De som ogillar kårobligatoriet är nyliberaler. De vill inte att fattiga människor ska få sjukvård. Det är den attityden som ligger bakom motståndet mot kårobligatoriet."
Om bilbältestvånget: Eftersom offentlig sjukvård redan ges rökare och kraftigt överviktiga så kan man naturligtvis bekosta det även för folk som inte gillar bilbälten. Men för att inte ruinera oss alla, och dessutom få hjulen att snurra litet extra, skulle vi kunna införa ytterligare en statlig myndighet. Jag ger er:
LASTVERKET
Det offentliga bekostar konsekvenserna för den enskilde, men bara avseende en last. Vill man ha fler får man betala själv. Man får välja om man vill röka, knarka, köra utan bälte, ha oskyddat sex, spela fotboll eller köra motorcykel. Lastverket administrerar och övervakar att ingen missbrukar systemet.
Jag håller med dig om att offentliga regleringar ofta är ineffektiva, Peter. Jag gillar överhuvudtaget ditt pragmatiska sätt att resonera om detta. Jag tror dock att du tenderar att underskatta en del positiva effekter av regleringar. Ser vi på boendestandarden i Sverige jämfört med många andra EU-länder så är det ju rätt uppenbart vilka positiva effekter de svenska regleringarna haft (oaktat att de inte implementeras ordentligt, exemplet Rosengård). Och när det gäller drogpolitiken så torde någon form av tillgångsbegränsningar vara nödvändiga för att hantera externalitetsproblematiken. Externaliteter är för övrigt ett utmärkt argument för en hel massa skatter, tycker jag.
Jag utgår från att du (Peter) med din html tag "</sarkasm>" avslutade din sarkastiska kommentar dock såg jag ingen "<sarkasm>" kommentar i början och kommer därmed utgå från att du la in den någon gång i början av ditt bloggande och varit konstant sarkastisk i flera år.
Jag vill också påpeka att enligt Jonathan så är Robert större än Enkelt (se: Robert> Enkelt.)
Jag ska nu anmäla mig till Lastverket för mitt behov av att vara en besserwisser (hoppas det ingår livvaktsskydd för det behovet).
@Stardust: Nja, mja, visst är boendet överlag schysst, men minns också bostadsbrist och ofrivilligt höga boendekostnader (hushåll som vill byta lägre standard mot lägre hyra). Den där Rosengårdshistorien har jag forfarande inte återhämtat mig från, förresten. Men det är en annan femma och handlar om fattigdomsbekämpning, inte konsumentpolitik. Brrr...
Plussidan i narkotikabekämpning är förstås uppenbar, i varje fall om vi håller oss till de där riktigt tunga drogerna. Men kostnaderna för narkotikabekämpning - och där dominerar de indirekta kostnaderna i form av kriminalitet m.m. - är rent ohyggliga. Och ändå verkar framgångarna vara måttliga.
En nyfiken fråga till ev. läsare med bättre koll än mig. Vilka effektstudier/utvärderingar finns det av 'krig' mot narkotika? Finns det några exempel på skjut-heroin-bäst-ni-vill-länder som kan användas som ett lägsta benchmark för att kontrollera effekter av våra heroeiska ansträngningar?
Externaliteter torde vara ungefär det enda vettiga argumentet för en aktiv konsumentpolitik, skulle jag säga. Men det är blott alltför lätt att överanvända argumentet. Det finns knappt något handlande som inte för med sig externaliteter. Men det krävs bra mycket djupare analys än så för att visa att just statliga regleringar är det bästa sättet att hantera dem (ett bättre alternativ är ofta att helt enkelt acceptera dem, därför att bieffekterna av ev. ingrepp kostar mer än vinsten att åtgärda externaliteten).
Utan att på något sätt förvara ALL form av konsumentpolitik- vare sig i teori eller praktik - så tror jag att det faktiskt är ett område där det är rätt enkelt att bevisa att EN DEL regleringar många gånger är ytterligt effektiva ur marknadshänseende.
Det finns flera faktorer bakom det, bland annat att rättskostnaderna för såväl konsumenter som företagare hade ökat stort om man hänvisats till att etablera en praxis genom prejudikat istf. genom lagstiftning. Inte bara för antalet processer, utan för att dessa också många gånger blir utdragna och komplicerade.
Önskar jag hade en hel massa empiri att hänvisa till, men det har jag nu tyvärr inte. (Jag får jobba på det...)
Med tanke på att det är så olika, känns det inte - för min del - som ett område att säga ja eller nej till allt på en gång. Jag är glad om regler för gurkornas krökning förpassas till papperskorgen. Men jag är ytterst tacksam för att det finns regler som skyddar mig från bly i t.ex. mat. Den saken är mycket svårare för mig att ta ställningt till på egen hand. Och upptäcker jag efter tio år att det funnits bly i min mat, så har jag definitivt problem att visa på ett juridiskt bindande sätt VEM som stoppat dit den...
Konsumentorganisationer kan visserligen utföra en del av den kontrollen åt mig och varna för blybemängd mat. Men det är inte nödvändigtvis det samma som högre marknadseffektivitet än offentliga regleringar.
Ta målen i amerikanska domstolar där människor som rökt under större delen av sitt liv, kräver stora ersättningar för lidande och sjukdomar - baserat på vad vi vet idag. En kunskap som rätten alltså i allt väsentligt tillämpar retroaktivt. Det är - ur rättssäkerhetssynpunkt för företagarna - inte en bättre situation.
En reglering som också innebär att företagen slipper ansvar för avsaknad av kunskap och staten övertar det ansvaret, ger defintiivt större skydd och effektivitet än DET exemplet.
@sapient: Onekligen en eftertänksam position och kommentar. Problemet med kostnader och risker att driva rättsprocesser är jag själv högst bekant med. Hm, får tänka ett varv och återkomma.
Din beskrivning av Statens Fastighetsbesiktningsinstitut finns faktist i begränsad utsträckning redan i form av de obligatoriska Energideklarationerna som nyligen infördes. Här var motivet dock miljö och klimat snarare än omtanke om köparen.