1 mars 2009 ◊ 7 kommentarer Har verkligen regeringen gynnats av krisen? Om Sifo-fabulerandets sköna konst
Uttolkare av opinionsundersökningar rör sig i sitt eget kosmos. Ur marginella förskjutningar i partisympatier lyckas de locka fram djupsinniga tolkningar av vilka rörelser i den svenska hjärteroten som legat bakom att parti X gått upp tre procent sedan förra mätningen medan party Y backat en halv procent. Visste man inte att dessa uttolkningar vilar på solid vetenskaplig grund skulle man rent av associera till bondepraktikor och kaffesumpsspådomar. Djupt orättvist, förstås.
Under hösten fick tidningsläsarna lära sig att regeringen skulle ha gynnats av att landets ekonomi kapsejsat. När moderaterna gick framåt 3,4 % i Sifos oktober-mätning, var förklaringen att krisen:
...innebär att till exempel både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg synts mycket i olika medier och där försäkrat att krisen inte har svenska orsaker. Det skulle kunna förklara att stödet för moderaterna ökar.
– De har fått framträda mycket och svenska folket har hittills i alla fall inte gett någon skuld för krisen till regeringen. Utan den ses som genererad framförallt i Amerika, säger valforskaren och professorn i statsvetenskap Sören Holmberg.
Lustigt det där, att akut ekonomisk kris skulle vara en vinnare. En naiv betraktare skulle lätt kunna få för sig motsatsen. I april 2006, till exempel, förklarade sagde Holmberg att dåvarande regering gynnades av de goda tiderna. Emellertid är denna kriseffekt av kortvarigt slag, något som Holmberg först upplyste oss om den 15 februari, då mätningar visade att socialdemokraterna gick framåt igen. Men lurig som den är, den där kriseffekten, gjorde den en comeback en vecka senare när Alliansen ryckte fram i en Skop-mätning:
Den rådande finanskrisen fortsätter att gynna regeringspartierna, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
"Yttre hot brukar stärka sittande regeringar. Nu har effekten planat ut under hösten men det märks alltså fortfarande på opinionssiffrorna", säger han till TT.
När DN/Synnovate ännu en vecka senare kunde säkerställa moderata opinionsframgångar såg den Holmbergska analysen litet annorlunda ut. Nu berodde det på kärnkraft och bilfabriker:
I höstas var tolkningen att den ekonomiska krisen, som var ett hot utifrån, stärkte regeringen. Det brukar det göra. Men nu kan vi inte fortsätta med den typen av resonemang. ... Det här tyder väl på att alliansen och Moderaterna, som har finans- och statsministerposten, gör någonting rätt som väljarna uppskattar.
Minsann! Så den här gången var det alltså det politiska innehållet som låg bakom. Ja, det är verkligen lurigt att tyda opinionsundersökningar.
Det är inte det lättaste att finna forskningsstöd för idén att akuta världsekonomiska kriser skulle vara rena jackpotten för sittande regering. Efter en kväll i databaserna, där jag letade efter undersökningar som belade denna för mig tämligen kontraintuitiva hypotes, kom jag hem helt tomhänt. Kanske är jag bara dålig på att söka. Men smått underligt finner jag det nog ändå att detta samband, som framhållits som närmast självklart, helt skulle undflytt mina sökord. Tips på de viktigaste undersökningarna tas emot med tacksamhet.
Talet om yttre hot är en glidare. Det för våra tankar till bilden av en nation som sluter sig samman i ett extremt nationellt nödläge. Men nog handlar det då om enad front mot yttre fiender, inte hot i största allmänhet. Externa, farliga aktörer som aktivt försöker förgöra landet tenderar att få folk att sätta sig över vardagsträtorna. Nationell samling. Men en finanskris hör liksom inte riktigt dit. Och skulle krisen vara över, mindre kännbar eller på något sätt mindre hotfull nu?
I själva verket är sambandet mellan ekonomisk och politisk vindriktning välbelagt (ur högen: 1, 2, 3). (Är tesen nu att kurvan är U-formad, att en regering kan överleva genom att maximera krisen?) Sambandet blir svagare i en global ekonomi där ansvarsfrågan är otydligare, men kvarstår likväl. Det finns dessutom resultat som tyder på att i synnerhet lågutbildade väljargrupper mycket väl kan straffa de folkvalda även för katastrofer som de inte bär ansvaret för.
I den utsträckning regeringen vunnit mark i opinionen, är det rimligen inte tack vare krisen, utan trots denna.
Peter Santesson
Se vidare: Analys i slumpens rike
Reader Comments (7)
Fast, det skall sägas, dåliga tider brukar gynna borgerligheten i Sverige. Men givetvis är Holmbergs analyser rena nyset, det är ju uppenbart att han bara drar till med nåt som har hänt, och hävdar att det är det som är orsaken.
Oj..oj ..oj.. du vet väl att Sören Holmberg kan döda genom internet-tuberna. Att ge sig på mästaren av valundersökningar själv.. inte lite stöddigt. Stå upp mot etablissemanget och de som förtrycker felmarginalerna.
Förövrigt anser jag att opinionsundersökningar borde nationaliseras och kvoteras ut till SCB, universitet och andra liknande organ. Företag förbjudas från att använda dem. Detta för att stoppa undersökningströttheten. I protest mot gällande praxis skall jag från och med nu alltid svara mot min egen åsikt i undersökningar.. förutom ibland då jag inte gör det.
Ouch! Tur att du har lamnat akademin!
Holmberg verkar alska rampljuset!
Holmberg verkar ha många strängar på sin lyra. Kan både
förutspå valresultat OCH tyda opinionsundersökningar.
Nu tänker jag inte spara på sockret: det är inlägg av det här slaget som gör inslag.se som den överlägset trevligaste och mest läsvärda platsen i bloggosfären.
Dessutom så backar ju Centern under de senaste mätningar, trots att Maud Olofsson synts mest av alla under SAAB-krisen. Men den kanske inte är tillräckligt mycket av nationell nödsituation för att öka väljarstödet..
Ja, centerstrategerna borde för tillfället lägga till alla klutar för att demonisera GM i det allmänna medvetandet. Lyckas de med det (utan att bli påkomna med fingrarna i förtalsburken) torde Mauds hjältestatus stiga mot molnfri himmel...