9 februari 2009 · 21 svar Coolaste vetenskapliga resultatet någonsin - kvalgrupp 4
Ny vecka och dags för den fjärde kvalgruppen i vår lika omfattande som rafflande omröstningsserie om det coolaste vetenskapliga resultatet någonsin. De tre tidigare kvalgrupperna har vaskat fram högst värdiga finalister, nämligen i tur och ordning: relativitetsteorin, evolutionsteorin samt teorin om komparativa fördelar.
Resultat hittills
Kvalgrupp 1
1. Relativitetsteorin
2. (Vaccinet)
3. Big Bang
4. Avståndet till solen
Kvalgrupp 2
1. Evolutionsteorin
2. (Termodynamiken, hs 2)
3. Tydandet av hieroglyferna
4. Coaseteoremet
Kvalgrupp 3
1. Komparativa fördelar
2. (Mänskliga rättigheter)
3. Blodomloppet
4. Historisk institutionalism
I kommentarsfältet har protester ljudit över de vackra lik vi lämnat efter oss på vägen. De första kvalgrupperna har varit stenhårda, och några riktigt coola resultat har slagits ut tidigt i tävlingen. Det erbjuds tröst i form av en andra chans mellan andraplatserna i kvalgrupperna. Kvalgruppernas sammansättning har avgjorts medelst Excel-baserad lottning för att slippa diskussioner om vilken seedning som skulle vara optimal.
En fråga som kanske borde diskuteras under resans gång är huruvida det är viktigt att vetenskapliga resultat är coola. Min uppfattning är att det nog trots allt är rätt viktigt med en uppsättning coola resultat. Det handlar om att inspirera nya generationer, förmå finansiärer att ge ännu större anslag, och förse forskare med en handfull gåshudsframkallande svar på So What-frågan att kunna drämma till med i sociala sammanhang.
Vad ska man säga om dagens kandidater? En av de startande är måhända inte ett resultat i egentlig mening, men är så centralt och coolt i vetenskapen att vi ändå erbjuder en plats i startfältet. En annan kandidat är kanske, eh... Jag säger inget. Ni har alla fått vara med och nominera.
De tävlande är:
Rösta loss!
Reader Comments (21)
Jag läser om den där osäkerhetsprincipen, och jag tyckte mig förstå själva innebörden (givet mina kunskaper i fysik). Men vad betyder osäkerhetsprincipen i praktiken?
För första gången har vi en omröstning som ser ut att kunna bli jämn. Kom igen nu, alla Heisenbergare. Behövs bara tre röster i skrivande stund, så är ni i kapp.
Dennis: jag har inte den blekaste aning. Partikelfysik är bara konstigt, om du frågar mig.
Utan att vara någon fysiker så tycks det mig vara som följande:
Utan Heisenbergsprincip:
- Titta en elementarpartikel som färdas med hastighet X. Undrar vad den har för position?
- Vet inte. Vi har ingen utrustning som klarar att mäta både hastighet och position, och av en händelse har ingen annan det heller.
Med Heisenbergsprincip:
- Titta en elementarpartikel som färdas med hastighet X. Undrar vad den har för position?
- Eftersom den har en exakt hastighet så har den ingen exakt position.
Man kan väl hävda att Heisenbergs osäkerhetsprincip åtminstone _låter_ coolt.
Den experimentella metoden? Vart tog "talet" vägen i så fall? Kom igen, DEN kan ju inte få vinna. Det är ju som om Alcazar skulle vinna schlagern!
Heisenbergs osäkerhetsprincip vänder upp och ned på föreställningen att partiklar och andra objekt har bestämda egenskaper såsom position och rörelsemängd. Så länge inga mätningar skett är dessa egenskaper endast sannolikhetsfunktioner (världen är alltså indeterministisk). Ju exaktare man väljer att mäta t.ex. position, desto mer "utspridd" blir sannolikhetsfunktionen för rörelsemängden i gengäld.
Skickar man en partikel genom ett gitterfilter utan att göra mätnignar på den kommer den att uppföra sig som en våg och interferera med sig själv.
En annan följd, om jag förstått rätt, är att information i praktiken skulle kunna överföras fortare än ljusets hastighet. Antag att vi stänger in två partiklar av motsatt spinn i varsin låda och reser långt iväg med den ena. Sedan öppnar vi den ena lådan och mäter spinnet. Detta kommer därmed att anta ett bestämt värde. Även partikeln i den andra lådan kommer, omedelbart, att anta ett bestämt värde eftersom denna ju måste ha motsatt spinn.
Anton: Tackar för förklaringen! :-)
"Antag att vi stänger in två partiklar av motsatt spinn i varsin låda och reser långt iväg med den ena. Sedan öppnar vi den ena lådan och mäter spinnet. Detta kommer därmed att anta ett bestämt värde. Även partikeln i den andra lådan kommer, omedelbart, att anta ett bestämt värde eftersom denna ju måste ha motsatt spinn."
Det där är en vansinnigt cool effekt. När jag läste din kommentar började jag fundera på ett problem:
Antag att jag ska åka på resa till andra änden av galaxen. Långa kommunikationsvägar... Så för att mamma ska veta att inte råkat illa ut riggar vi upp två lådor med motsatt-spinn-partiklar. Om jag råkar illa ut ska jag öppna min låda och "mäta" partikeln. Det kommer omedelbart att påverka partikeln i mammas låda, hur långt bort jag än rest, och hon kan därmed veta att jag råkat illa ut och behöver hjälp. Kavalleriet kommer.
Ok? Och nu till det som gör att jag inte förstår hur man kan använda detta till informationsöverföring: Hur kan mamma veta när partikeln i lådan har "påverkats" utan att själv öppna lådan, "mäta" partikeln och därmed förstöra min möjlighet att skicka data till henne?
Någon här som vet mer om detta?
Det jag inte begriper med Heisenbergs osäkerhet är hur någon med säkerhet kan säga vilket av följande som är sant:
* Världen är deterministisk, men vi känner inte dess tillstånd.
* Världen är indeterministisk.
Man kan förstås alltid säga "enligt vår modell av världen så är världen indeterministisk, och denna modell tycks ge korrekta slutsatser", men Heisenbergs osäkerhetsprincip tycks vara mer långtgående än så?
De som tycker det verkar litta' krångligt med Heisenbergs osäkerhetsprincip kan söka tröst i Richard Feynmans ord: “I can safely say that nobody understands Quantum Mechanics“.
Feynamn har fått nobelpriset för utvecklingen av kvantelektrodynamiken så han borde veta vad han prata om.
Det är alltså litet av naturens eget trolleritricks över det hela. Det funkar men ingen fattar varför. Supercoolt med andra ord. Helt klart röstläge.
För den som inte riktigt förstår coolheten hos mått- och integrationsteorin kan ju nämnas att den inkluderar sådana resultat som Banach-Tarskis paradox.
Johan: Det lilla jag förstod av det där var verkligen enormt kontraintuitivt!
Det är när man läser om saker som Banach-Tarskis paradox som man lätt kan känna sig lite korkad.
Kanske är det fel att ha med experimentella metoden, den är ju trots allt förutsättningen i så mycket vetenskap. Kan man ens tänka sig modern vetenskap utan experiment? Det är ju snarast detta som skiljer oss från den tidigmoderna tiden.
Går tvåorna vidare till andra chansen?
Henrik: Japp, tvåorna går vidare. Mmm, nomineringen av den experimentella metoden var nog att kasta nätet litet väl brett - och just den nomineringen har jag för mig att jag själv är skyldig till. Men vad tusan, det är bara att rösta bort den. För första gången har vi fått en kvalgrupp där utgången inte är given.
Oj, nu ser jag att det är dags att ta på sig tredje uppgiften-mössan. Vad gäller "spin-lådan" som Anton nämner så är själva poängen med en sådan att den inte går att använda för omedelbar informationsöverförning. Peter är inne på exakt varför det inte går: Hur vet mamman att sonen har öppnat lådan när hon väl själv öppnar lådan? Tja, det enda sättet är väl för sonen att, när han väl öppnar lådan, skicka ett meddelande till mamman genom konventionella medel där han berättar om sitt tilltag. Men då har vi ju inte längre omedelbar informationsöverföring!
Man skulle kunna säga att det är detta som "räddar" relativitetsteorin från kvantmekaniken (eller tvärtom), eftersom vi från den förstnämnda vet att information inte kan färdas snabbare än ljushastigheten.
Jag tror inte heller att man kan säga att ovanstående har exakt med Heisenbergs osäkerhetsprincip att göra, även om allt såklart hänger ihop i en kvantmekanisk gegga. Här handlar det mer om så kallad "quantum entanglement", för den som känner sig peppad på att googla runt efter mer info om detta.
Thomas, erkänn nu. Fysiker tar knark.
Peter: Vad var det som röjde mig? Ordval som "kvantmekanisk gegga"?
Mycket av kvantfysikens är coolhet ligger i att den är obegriplig, en egenskap som den experimentella metoden saknar. Men något coolare än Galileo Galilei, när han experimenterar sig fram till en ny världsbild, det får man väl leta efter? Även solen har sina fläckar, och bara för att det är begripligt är det inte ocoolt.
"Le cool" är ytterst en fråga om magkänsla, eller hur?
Öppen fråga: påverkar Heisenbergs samarbete med nazisterna under andra halvan av kriget, hans tes coolhet? Som när man handlar en fin sak i en äcklig affär och saken blir i andom besudlad.
Inte alls vill jag påstå. Det kan ju inte principen hjälpa att upptäckaren saknade moral. Och hade inte Heisenberg upptäckt den hade ju någon annan gjort det.
(Som skriver om Heisenberg-algebror, döpt efter densamma, just nu.)
Bra svar JR. Men synd för principen att den skulle ha en upptäckare med sådan dålig bismak. En annan aura hade varit att föredra.