23 februari 2009 · 9 svar Vinterminnen från en barndom i DDR-Sverige
Vintern 1987–88 var mycket snörik i Umeå, där jag kämpade mig igenom mina arma tonår. Snörik var ordet. På högstadieskolornas platta tjärpappstak växte snömassorna. En lördageftermiddag fredagkväll lördagmorgon kollapsade taket på Hagaskolans gymnastiksal. Smack sade det. Hela taket föll rakt ned i hallen tillsammans med det tunga snötäcke som låg ovanpå. Det hade varit tennisträning tidigare under dagen, men tack och lov var hallen nu tom – sånär som på en vettskrämd städerska som befann sig i omklädningsrummet när olyckan inträffade.
Dagen efter hände något intressant och väldigt talande för den konstiga lilla DDR-stad som Umeå var på den tiden (lämnar nutidsfrågan öppen). Rektorerna på kommunens kvarvarande skolor blickade genast nervöst på sina egna skoltak. De var också platta. Det låg också väldigt mycket snö på dem. Hm... Men vänta litet. Det fanns ju många skolbarn att tillgå.
Enter telefonkedja. Under söndagen trummades skolbarnen samman. Mot en ytterst blygsam ekonomisk ersättning förmanades skolbarnen att bege sig upp på min högstadieskolas gymnastiksalstak för att skotta ned snön. Både jag och min syster var där (fråga inte, jag har inget bra svar).
Pausa bilden. Vad ser vi?
- Mängder av skolbarn – utan minsta säkerhetsanordning eller så mycket som ett fucking skosnöre till säkerhetslina – utför tungt fysiskt arbete vid själva takkanten ovanpå en hög gymnastiksal.
- Man fruktar att detta tak när som helst kan kollapsa.
- Ansvarig ledning prioriterar gymnastikhallens överlevnad framför skolbarnens. Skolbarn finns det i hundratal, men gymnastiksal har man bara en.
Scenen är inte hämtad från någon kinesisk bondby 1960. Vi befinner oss inte i Tjernobyl 1986. Detta är Sverige 1988. Min charmiga barndom.
Jag var sjutton år när jag flyttade från Umeå. Jag tyckte alltid att staden var konstig på något sätt. Att det fanns någonting obehagligt som jag aldrig förmådde sätta fingret på. Små hågkomster dyker upp emellanåt, små myrkrypningar.
Peter Santesson
Eftersom jag inte funnit skoltaksskandalen i Umeå dokumenterad någon annanstans på nätet bör jag vara extra noga här. Därför en obetydlig korrigering, föranledd av noggrann analys av mina minnesbilder:
Det torde varit fredagkväll när taket rasade, inte lördag eftermiddag. Nyheten spreds nämligen genom Västerbottens-Kuriren, och den tidningen utkom inte på söndagar. (Det här var före internet, pojkar och flickor...)
Peter Santesson
Rörigt, det här. Jag har nu faktiskt hittat ett tidningsklipp som dels ger stöd åt historien, dels ger en tidpunkt (lördag morgon).
En åtgärd var att stänga merparten av kommunens skolor och skotta taken. Det blev rektorernas uppgift att – bland annat med hjälp av föräldrarna – lösa den uppgiften.
Föräldrar? Nåja, på min skola resonerade man kanske som så att barn väger mindre. I o f inte bättre att utsätta föräldrarna för livsfara.
Reader Comments (9)
Jeg går ud fra, at dette var før skolerne fik betalt pr. elev. Men protesterede fagforeningerne slev ikke mod denne brug af uorganiseret arbejdskraft?
Om jag hade ett sådant barndomsminne skulle jag vara ganska tveksam gällande hurvida jag mindes rätt eller inte.
David: Det var jag också, faktiskt. Kollade upp att jag inte var ensam om att bära på detta märkliga minne.
David, det är sant. Vi fick betalt per timme.
"den konstiga lilla DDR-stad som Umeå"
Populär retorik hos nutida liberaler, jag fattar dock inget utveckla gärna.
"Jag tyckte alltid att staden var konstig på något sätt. Att det fanns någonting obehagligt som jag aldrig förmådde sätta fingret på."
Det var det Gustav Rosénska västerbottniska frisinnet en utdöd borgerlig inriktning som påverkade Umeå borgerliga och socialdemokratiska politiker en bit in på 90-talet.
Intressant historia om takskottningen.
Odeon: Om du inte kan se likheterna mellan Sverige och DDR under efterkrigstiden så är det för att du blundar hårt.
När jag gick i skolan också på 80-talet hade vi läroböcker i samhällskunspap som beskrev hur Pol Pot befriade Kambodja och en fick oss till livs att vi i Väst skulle tiga still för det var på andra sidan Järnridån RIKTIG livskvalité fanns. Ja just det, nästan en en tredjedel av religionsboken behandlade Marxism...
Visserligen förstår jag att detta måste ha varit oerhört traumatiskt, och fullt jämförbart med lidandet i Kampuchea under Pol Pot eller Kina under "Det Stora Språnget", men jag kan ändå inte låta bli att göra några egna reflektioner från 1980-talet:
Under den borgerliga ideologiska offensiven efter "1968" så tryckte många ideologer på idéen om "det civila samhället" som skulle ta över uppgifter som den (enligt samma tänkare) alltför stora offentliga sektorn. Alltså: någon slags självorganisering och spontan verksamhet, frivilligarbete etc. Tanken var att eftersom man inte kan höja skatterna så ska mycket av det som sköttes av offentliga sektorn istället ske på frivillig väg.
Sett i det perspektivet blir episoden i Umeå ett exempel på den typ av frivilliga verksamhet som borgerligheten efterlyste, snarare än "DDR". Varför skulle ni ha betalt för vad ni gjorde? Staten och skattebetalarna ska väl inte stå för allt eller? Frivilligarbete är mycket vackrare! Bortskämda elever som tror att skattebetalarna ska stå för allt!
Ha ha, ja det var en elegant liten ironi där.
Om du översätter situationen till att den gnidiga direktionen vid Volvo Lastvagnar hade skickat upp gubbarna vid bandet för att utan minsta säkerhetsanordning skotta fabrikstaket som man med rätta fruktade när som helst kunde störta samman - då ser du kanske det lite underliga i händelsen? Och om man hade skickat upp gubbarnas barn istället, arbetarbarnen? :-D (Nu använde man företrädelsevis värnpliktiga, som av hävd ses som umbärlig kanonmat.)
För att vara lite mer allvarlig: när det där hände var det redan en handfull tak som hade störtat in i stan. Det var verkligen inte bara en teoretisk risk att ett tak fullt med skolelever hade klappat ihop - och då skulle nog den där kommunala snilleblixten varit riksbekant även idag.
Jag föredrar nog ändå det gamla samhället framför dagens valfrihets- och utlevelseindividualism, även om ungar fick skotta snö på helgen om det krisade.
Kolla denna härliga bit fiktion en kollega tillsände mig:
http://www.youtube.com/watch?v=shwXSnuTvMk
Jag njuter. Folkhem med lite rester av det föregående samhället. Hierarkierna är ju inte mindre starka idag bara för att de är mer diffusa och maskerade.