Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
torsdag
dec172009

Ekonomer talar gärna om ”Nobelpris”

När jag började prata vetenskap med sociologer slogs jag av att de i så stor utsträckning argumenterade med hjälp av auktoriteter. Eller, det var det intryck jag fick i varje fall – take it or leave it. Argumentera med hjälp av auktoriteter? Jag syftar på benägenheten att förankra sina argument i vad en eller annan död tysk skrev för 150 år sedan, istället för i data, modeller och metodologi. Det är inte svårt att förklara mönstret.

”Because I say so!”

När en disciplin inte enats om en standard för hur modeller och metoder skall utvärderas återstår inte mycket annat än att hänvisa till auktoriteter som även kollegorna beundrar. Ju fler auktoritetsargument, desto mer teoretiskt och metodologiskt omogen är disciplinen. När en disciplin har nått enighet i grundläggande metodfrågor blir det mycket viktigare vad som sägs och på vilken grund, inte vem som säger det. Jag tror att den tumregeln fungerar rätt bra.

Gene Expression hittar jag en intressant liten google-undersökning:

Google results for +"nobel laureate" +X, where X is one of the following:

Chemistry: 317,000
Physics: 415,000
Medicine: 467,000
Economics: 484,000

När man dessutom viktar resultaten för hur många pristagare det finns, ser resultatet ut enligt följande:

Chemistry: 2032
Physics: 2231
Medicine: 2395
Economics: 7446

Talande? Antagligen. Och hur skulle det se ut om Riksbanken delade ut pris till Nobels minne även i andra samhällsvetenskaper? Brrr... jag vill inte tänka på det.

Reader Comments (13)

Paul Samuelson sa "Those who can, do science; those who can't prattle about its methodology". Med tanke på att han var ekonomipristagare så måste man väl ge honom rätt.

17 december 2009 | Unregistered CommenterDennis

Genusvetenskap. (Jag hann först.)

17 december 2009 | Unregistered CommenterFaster Sven

Det där slogs jag av när jag läste sociologi för ett par år sedan i Lund. Huvudläroboken var i princip en redogörelse av hur ett antal olika personer under de senaste 150 åren hade sagt om hur samhället fungerar. Men vad de baserade sina, uhm, teoribildningar på var oklart. Eller, eh, ja Durkheim räknade ju antalet självmord i olika delar av Europa, men det lades mest fram som en besynnerlig kuriositet och - helt rättvist - ett exempel på hur man inte borde göra. Jaha, men hur har man gjort istället då? Inget svar.

17 december 2009 | Unregistered CommenterThomas Lennartsson

Inte minst med tanke på den senaste pristagaren, så är väl frågan om inte Riksbankens pris i Ekonomi numer kan ses som ett pris i samhällsvetenskap generellt.

17 december 2009 | Unregistered CommenterMarcus

Och om vi justerar även för antalet träffar på enbart X, får vi följande siffror:

Chemistry: 9,96*10^-6
Physics: 1,99*10-5
Medicine: 9,04*10^-6
Economics: 5,64*10^-5

Resultaten pekar fortfarande i den riktningen, även om empirin är svag.

17 december 2009 | Unregistered CommenterRäknenisse

Peter, du är svensk samhällsvetenskaps svar på Steve Levitt :-D

17 december 2009 | Unregistered CommenterStardust

Stardust: Är det bra eller dåligt? :)

17 december 2009 | Unregistered CommenterDennis

Pedagogerna är värst. De är bara Piaget hit och russin ur kakan dit. Ingen teori är en i närheten av testbar och ingen i fältet är intresserad av att testa något. I stället börjar uppsatserna med ett "jag väljer att titta på denna fråga ur XXs perspektiv".

18 december 2009 | Unregistered CommenterJonas

Räknenisse
Med risk för att verka dum: hur kan man få så få träffar i genomsnitt? Innebär det att de flesta pristagare (om ens någon?) inte kommer upp alls när man googlar deras namn, eller finns det möjligtvis några små tecken för mycket i din redovisning..? ;)

18 december 2009 | Unregistered CommenterCamilla

Det jag undrar är hur man gjort viktningen på Gene Expression. Ekonomipriset är väsentligt färskare än övriga priser och har förstås färre pristagare. VIktar man efter totala antalet pristagare sedan priset instiftats? Det skulle bli ett orimligt resultat. Så i slutänden är skillnaderna rätt små. Men än sen – det är bara en bloggpost och ett litet stycke konversationsämne.

18 december 2009 | Registered CommenterPeter Santesson

I grunden tror jag att du har rätt. Jag minns t.ex. med viss olust en psykologikurs jag genomled på åttiotalet (mitt forskningsprojekt innefattad mätning av mänskliga reaktioner på vissa fysikaliska fenomen, i min enfald trodde jag att en psykologikurs skulle ge mig viss insikt), där man hela tiden hänvisade till diverse personers mer eller mindre framdrömda teorier.

Dock, det är nog inte så enkelt. Vad jag förstår är många av ekonomipristagarna centrala för ämnet, kanske pga. att såväl området som priset är relativt ungt. Eftersom de naturvetenskapliga prisen representerar mer mogna vetenskaper, delades prisen för centrala genombrott ut i början av prisets historia (Bohr, Einstein, Heisenberg, Curie, Banting, Fleming, Crick, Watson,etc.,etc.). Viktningen blir nog därmed ganska orättvis.

20 december 2009 | Unregistered CommenterEmmanuel

Jag har tyvärr läst Sociologi och detta inlägg "cries truth from the blood" som en död tysk en gång sa om Dostoievskijs verk.

Sociologi är helt värdelöst som diciplin i alla fall i Sverige. Exakt allt handlar om autoritet och vad döda dyskar sagt.

23 december 2009 | Unregistered CommenterBjörm

Ganska korttänkt tes. Vetenskapliga discipliner har olika förutsättningar, syften och mål. Det brukar man f ö förstå någon gång i högstadiet.

Ni kan ju, för att ta ett exempel, pröva att döma ut filosofin. Räkna bort den ur historien vettja och räkna på den subtraktionens konsekvenser.

Det går dock att använda kvantitativa metoder inom humaniora, och görs ofta inte minst sociologiskt. Man kan bland annat konstatera att trots enhetliga styrverktyg som centrala prov, läroplaner och betygskriterier sätts betyg ändå (och detta är ett internationellt fenomen) rätt godtyckligt. Heureka! Människor är olika, verkligheten är kontextuell! Vad då göra med sina fina tabeller? Tja, man måste tolka, tänka, argumentera, undersöka empiriskt (jobbigt kanske någon tycker med en vetenskap där man faktiskt måste argumentera för sin sak och ja, det krävs lite brains och hard work för att vara humanist, för att tala corporate bullshit).

30 december 2009 | Unregistered CommenterSofia

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>