Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
fredag
dec112009

En liten julnovell om Trollhättan

Som vanligt var Adam sen och kryssade fram så snabbt han kunde genom centralhallen. Det var den 23 december 2011, och han var nyss åter i Sverige. Två år utomlands, men just nu kändes det som tjugo. Något som påstods vara världens största pepparkakshus blockerade vägen från biljettluckorna till Pressbyrån, och Stockholms alla trebarnsfamiljer hade uppenbarligen bestämt sig för att ta tåget till Borås idag, eller om det nu var tvärtom. Han såg sin gamle vän på långt håll, vid det sedvanliga hörnbordet i stationsbaren. Bertil vinkade, men inte åt Adam.

  – Va fan?! sa Adam när han satte sig. Såg jag fel eller vinkade du åt…

  – Så är det. Lars Ohly och jag är bundis nu. Det har varit ett roligt år. Ett ögonblick bara.

Bertil återvände med två öl och nötterna. Han slog sig ned och var redo att avlägga rapport.

  – Ok, nu får du uppdatera mig. Vad har hänt i Sverige och The World of Bertil sedan sist? Två år är en lång tid. Du började på statsrådsberedningen efter valet, inte sant? Alltså, vad är det du gör där egentligen?

Bertil vred på sig.

  – Nja, vi skippar tjänstebeskrivningen. Men det är ju ingen hemlighet att regeringen fick problem med Miljöpartiet redan ett par månader efter valet. Planen att använda de gröna för att hantera Sverigedemokraterna fungerade till en början. Det politiska priset blev fortsatt stopp för nya kärnkraftverk, varningsetiketter på bensinpumpar och en dubbelspårig järnvägsbro från Hjo till Gränna – skulle knyta ihop Vätternområdet. Va fan, alltsammans var sånt man kunde leva med. Men vi gick in i väggen när de krävde rösträtt för tamboskap. Naturskyddsföreningen skulle förvalta rösterna.

  – Mhm. Men vad är det för skillnad mot att ge rösträtt till sextonåringar? Förlåt, jag ska inte avbryta.

En svårurskiljbar högtalarröst ekade över centralhallen och meddelade ännu en försening.

  – Efter mycket vånda bestämdes det att regeringen skulle söka stöd hos Vänsterpartiet och att Ohly skulle få ett erbjudande. Det var alldeles för känsligt att låta Freddan ringa det första samtalet, så det blev jag som gjorde det istället.

  – Ohly?! Jösses! På den väggen skulle man velat vara en fluga. Så vad sa den gamle djurgårdaren om att hjälpa en borgarregering? Kräktes han eller hånskrattade han?

Bertil spottade ut en nöt ur munnen och tittade närmare på den. Den såg fläckig ut. Han fortsatte.

  – Ingetdera, faktiskt. Han var resonabel. Det blev tyst i luren några sekunder. Sedan frågade han: och vad i hela friden skulle Moderaterna kunna erbjuda Vänsterpartiet i utbyte?

  – En befogad fråga, sa Adam.

Bertil nickade entusiastiskt.

  – Absolut. Och därför hade jag suttit veckan innan och klurat på den saken.

  – Och?

  – Jo, jag hade ju haft Saab-konkursen på mitt bord när jag satt på Närings. Och som förströelse hade jag börjat räkna på Saabs sammanlagda resultat sedan företaget grundades. Jag nuvärdesberäknade alla siffror och la ihop. Jodå, det blev ett minus på många tiotals miljarder. Företaget hade totalt sett varit en ren samhällsekonomisk belastning - det hade varit bättre om det aldrig hade funnits. Jag räknade på Trollhättans kommun, och det var samma sak där med, över åren en sammanlagd samhällsekonomisk minuspost.

  – Åter till Ohly, bad Adam.

  – Jo, när han frågade vad vi hade att erbjuda Vänsterpartiet, svarade jag: du får Trollhättan.

Adam ryckte till. Han fick upp öl i näsan.

  – What?! Men, men... det bor ju folk där! Arma människor!

Bertil slog ut med händerna.

  – Tja, det var dags för Trollhättan att ge någonting tillbaka till Sverige. Jag förklarade för Ohly att regeringen var beredd att ge honom fria händer i fyra år att sjösätta precis vilka pilotprojekt han ville i Trollhättan. Gud, jag trodde aldrig att han skulle sluta fnissa. Ohly frågade om regeringen tänkt igenom det här. Insåg vi inte att stan skulle bli ett skyltfönster för Vänsterpartiets ekonomiska politik? Jo, det var liksom tanken.

Bertil fick maka på sig medan en man skulle dra sina julklappsfyllda resväskor mellan caféborden. Bertil drog in magen och sköt fram stolen. Han såg lidande ut.

  – Suck. Varför ska de alltid sitta längst in? I varje fall. Den gode djurgårdaren slösade inte många dagar på att fundera över vad han skulle göra med staden. De skred genast till verket.

  – Bidrag och skattehöjningar? frågade Adam.

  – Det blev hela surven. De hade tusen och åter tusen fiffiga knep för att lyfta Trollhättan ur det mörker som marknaden kastat ned staden i. Nittio procents akassa och sjukpenning utan tidsgräns skulle ge folk modet att våga förändring och samtidigt hjälpa till att hålla uppe efterfrågan. Ho ho. Vi hade förstås villkorat att alla åtgärder som inte var budgetneutrala måste finansieras med kommunalskatten. Den blev ganska hög.

  – Ok, fler highlights?

  – För att öka lönsamheten i företagen infördes strikt könskvotering till samtliga styrelser och valda organ i staden. På alla aktiebolag med säte i kommunen infördes företagsdemokrati – personalen fick halva röststyrkan på bolagsstämman. Fast snart ändrade man det där till samhällsdemokrati.

  – Samhället?

  – Ja, alltså, kommunen fick halva röststyrkan. Nåväl. Vad mer? Jo, det blev en väldig inflyttning.

  – Åhå, det förvånar mig ärligt talat, sa Adam.

  – Ett resultat av att man införde fullständig och ovillkorlig flyktingamnesti, med argumentet att flyktinginvandring inte är förknippad med några som helst kostnader värda att ta hänsyn till. Det blev mycket gott om humankapital i stan.

  – Ingen utvandring, då? frågade Adam.

Bertil nickade.

  – Skojar du? Efter ett halvår blev jag uppringd av Ohly som klagade och tyckte att han blivit lurad. Ingick inte trollhättanborna i dealen? Nu återstod inte mycket mer än husen och gatorna. Jag lyssnade tålmodigt. Sedan frågade jag försynt om han funderat på att bygga en mur.

  – Ha ha ha! Vad svarade han på det?

  – Äsch, han bara garvade. Det är en skön kille, den där Ohly.

Reader Comments (13)

Fy fasen vad kul! Dagens roligaste och tänkvärdaste inlägg!

Ps. Som Visingsöson kan jag direkt meddela att vi öbor kräver en avfart till Gränna-Hjo-bron, annars tänker vi kedja fast oss vid brofundamenten! Fundamentet som borde hamna någonstans på "Sandudden" på ÖA:s norra spets

:-D

11 december 2009 | Unregistered CommenterMarkus "LAKE" Berglund

Inslag brukar alltid vara underhållande eller tänkvärt; ibland både och, men idag tar du fan mig priset. Jag tänker och fnissar i otakt!

11 december 2009 | Unregistered CommenterGöran Widham

Bästa på länge! Kanske någonsin. Men det är en intressant tanke att graden av möjlig omfördelning är negativt korrelerad med befolkningens rörlighet. Och då både vad gäller att flytta in och ut. Måste finnas forskning på det. Kanske är det därför kommunalskatten är så hög i Norrland?

11 december 2009 | Unregistered CommenterJonas

Du är oslagbart bra, bäst helt enkelt!
:-D

11 december 2009 | Unregistered CommenterArvid T

Fy fan va bra :)

11 december 2009 | Unregistered Commenterjulgranen

Det blir MVG, men obs! liknelsen tamboskap med rösträtt och sextonåringar rimmar lite illa, valboskap finns i alla åldrar:-)

11 december 2009 | Unregistered CommenterHenrik Ravin

Cheesus, kompis. Det är hysénklass på novellerna genomgående.

11 december 2009 | Unregistered CommenterGissur

Tack, tack allesammans! :-)

Jonas: Hm... har vi någonting att ta tag i där?

11 december 2009 | Registered CommenterPeter Santesson

Jonas, Peter: om jag inte såhär tidigt en lördag morgon missförstår er, så är väl Jonas tanke en variant av kritiken mot Tiebouthypotesen; att den inte riktigt stämmer, för att människor är mer fastrotade geografiskt än vad teorin förutsäger. Jag ska gräva fram referensen så småningom, men det finns ett meta-test av alla Tiebout-prövningar som gjorts (rätt många, om jag inte minns fel), och resultatet är där att Tiebout-tesen stämmer riktigt bra i urbana områden, där det finns stora invånartal och rätt många kommuner tätt inpå varandra. Kommer vi ut på landsbygden, not so much, och det skulle väl kunna förklaras med det Jonas flaggar för.

12 december 2009 | Unregistered CommenterGissur

Jag testade hur en bro mellan Gränna och hjo skulle se ut:

En bro mellan Gränna och Hjo?

:-)

16 december 2009 | Unregistered CommenterMarkus "LAKE" Berglund

Denna studie har en del att komma med.

16 december 2009 | Unregistered CommenterJonas

Och så även denna.

16 december 2009 | Unregistered CommenterJonas

Markus: Underbart! :-D Att få sen denna gamla dröm förverkligas, om än bara digitalt, är fantastiskt. Jag kommer aldrig mer kunna köra längs Vättern utan att se den magnifika bron för mitt inre.

Jonas: Kul, och inte så förvånande resultat... En grej som vore intressant att kolla är sambandet mellan beskattning och avstånd till närmaste tätort i svenska kommuner.

17 december 2009 | Unregistered CommenterPSW

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>