9 november 2009 · 37 svar Vilja istället för vetande – signalpolitikens sorgliga psykologi
Förra veckan fick professor David Nutt sparken. Trots sitt för en vetenskapsman olyckliga efternamn hade narkotikaforskaren professor Nutt uppnått positionen som ordförande för Advisory Council on the Misuse of Drugs, brittiska regeringens expertorgan i narkotikapolitiska frågor. Förra året uppgraderades cannabis från en klass C- till en klass B-drog i den indelning som ligger till grund för påföljder vid narkotikabrott. I oktober skrev David Nutt en rapport som ifrågasatte omklassificeringen utifrån en jämförelse av riskerna med olika droger. Man kan måhända vilja ha hårda straff mot cannabisinnehav av andra skäl, men den politiker som tänkt använda stora hälsorisker som argument tycktes nu få tufft motstånd från forskningen. Men varför snåra in sig i en diskussion om evidens och vetenskapliga undersökningar, när man istället kan kicka krångelpellen?
Storbritannien är inte på något sätt unikt i sin motvilja mot vetenskap och förnuftsbaserad debatt i narkotikafrågor. I Sverige har motståndet mot sprututbytesprogram inneburit att generationer av narkomaner i onödan smittats av HIV och hepatit – livshotande sjukdomar som hade kunnat undvikas genom en åtgärd så enkel, billig och effektiv att vilken biståndsorganisation som helst skulle kunna dra igång insatsen. Sedan 2006 har landstingen rätt att införa sprututbytesprogram, men likväl är det bara i Lund och Malmö som man valt att göra det. I veckan röt Socialstyrelsen äntligen till om saktfärdigheten. Inom EU är det bara Grekland som håller oss sällskap med strategin att försöka bekämpa injektionsmissbruk genom att förvägra narkomanerna rena nålar. Och den strategin verkar fungera precis så bra som man skulle kunnat gissa.
Tonläget i narkotikadebatten kan göra vem som helst lomhörd. De som förespråkar en pragmatisk och evidensbaserad narkomanvård inriktad på skademinimering uppfattar meningsmotståndarna som gravt irrationella och likgiltiga inför lidandet. Det är inte snälla saker som skrivs om en sådan som Stockholms landstingsråd Birgitta Rydberg (fp). Men det kastas minst lika mycket bajs åt andra hållet också. Sprututbytesvännerna är i själva verket slemma drogliberaler som kapitulerar i kampen mot narkotika och glatt vill distribuera brottsverktyg till människor som egentligen behöver vård, inte bättre möjligheter att fortsätta missbruka olagliga substanser.
Jag skulle knappast kunna dölja mina sympatier för sprututbyten. Argumenten mot sådana program är mycket svaga. Men frågan är om man egentligen ens skall se dem som argument. Saken är den här. Narkotikapolitiken är ett av många exempel på politikområden där det är stört omöjligt att föra en saklig och forskningsbaserad debatt. Och om båda sidor verkligen försökte föra en sådan diskussion, och ändå landade i rådande sandlådenivå, skulle den oundvikliga slutsatsen bli att en hel del av debattörerna helt enkelt måste vara dumma i huvudet. Visst finns det en hel del idioti därute, men som samhällsvetenskaplig förklaring är den inget vidare. Idioter brukar inte klumpa ihop sig så till den grad att hela politikområden går över styr. Här är något annat i görningen.
Vi utgår så gärna från att syftet med att inta en politisk position är att uppnå någonting konkret, att få bort ett fenomen, att lösa ett praktiskt problem. Men ibland är det inte det man är ute efter. Man kan också använda politik för att säga någonting om sig själv. I de lägena är syftet med mina ståndpunkter snarare att visa vilka värden jag omfattar, visa vad jag står för (det goda, surprise, surprise). Principfasthet blir överordnat medan data och vetenskap duger så länge de pekar i rätt riktning. Annars är de bara i vägen. Om syftet ändå inte är att verkligen åstadkomma någonting konkret blir det mindre intressant att ta reda på vilka konkreta effekter olika lösningar har. Då är steget inte långt till att sparka en krånglande professor Nutt.
Varför havererar politiska debatter när ena parten egentligen är inriktad på signalering istället för problemlösning? Som man känner sig själv känner man andra. När jag ser mina förslag som ett vackert uttryck för mina goda avsikter, finns det bara en förklaring till hur någon kan säga emot: de vill i själva verket illa. Strax kommer retoriska frågor om vems ärenden de egentligen går, för nog anar man vad de måste vara ute efter. Det blir lätt att ana en obehaglig undertext i det åsiktsmotståndaren säger.
Den motpart som är inriktad på konkreta resultat och missar signaleringsdimensionen drar motsatt slutsats: kritikerna måste vara direkt irrationella och tar till personangrepp när inte riktiga argument håller.
Vad landar man i? Är det här bara en historia om två lika goda kålsupare? Nej. Signalering förekommer förvisso överallt i samhället. Vi har alla våra gester och ritualer. Men i normalfallet använder vi substantiellt obetydliga saker i vårt gestikulerande: flaggor, helgdagar, ceremonier och kransnedläggningar. Det blir litet värre när man börjar använda riktiga samhällsproblem på det sättet. Och mönstret brukar vara detsamma. Det är någon annans problem och lösningar, eller snarare icke-lösningar, man kostar på sig att slänga upp på symbolismens altare. Vedermödorna i den egna vardagen ska helst åtgärdas på riktigt.
Reader Comments (37)
Ja, det vore ju onekligen mycket enklare att bara låsa in dem allihop (kalla det "tvångsvård" om du vill). Då skulle rena sprutor inte vara nödvändiga.
Du har en stor poäng här, men det handlar inte enbart om symbolpolitik från narkotikatalibanernas sida (lika lite som det enbart är instrumentella argument som driver oss på den andra sidan).
Nutt-exemplet är måhända övertydligt, men jag är övertygad om att något liknande hade kunnat hända Björn Fries om han hade triskats för mycket. Heck, jag är inte övertygad om att det inte var något sådant som verkligen skedde Björn Fries, även om det inte sades rätt ut. Det har bedrivits rätt mycket korridormygel av de värsta talibanorganisationerna, som ju har goda kontakter in i alliansen (FP+KD).
Påminner inte situationen med sprututbytesprogram lite om situationen med vård av illegala invandrare som du skrev om i NEO för ett tag sen? Alltså att det blir motsägelsefullt att ur ett skademinimeringsperspektiv underlätta en verksamhet som samtidigt är illegal.
Intressant invändning, kopplingen mellan detta inlägg och NEO-inlägget. Ser fram emot kommande utstakning av de principiella skillnaderna. Inte minst eftersom jag håller med PSW här, men inte i NEO-fallet.
Kom igen PSW, göm dig nu inte bakom din blogg-regel att man inte får kräva konsistens mellan inlägg. Det här är för viktigt.
Angående att underlätta illegal verksamhet blir det väl en lite underlig jämförelse? Det är olagligt att vistas i Sverige under vissa omständigheter. Det är inte olagligt att vara knarkare?
Vården underlättar även för yrkeskriminella, alkoholister, barnmisshandlare, extremsportare och allsköns jobbiga typer genom att ge dessa individer eller deras offer vård och därmed sänka deras kostnader för sina beteenden.
Sen finns ju alltid SD-argumentet för skojs skull, blott Sverige svenska knarkare har? Knarkare (svenska iaf) är också människor och har rätt till samma vård som alla andra. Folk som är här olovligt mindre så.
Slutligen är ju (i teorin iaf) konsekvensen lite annorlunda. Att tjalla på illegala invandrare i vården leder till att de antingen väljer att skippa vård de prioriterar ned eller skickas till ett land svenska myndigheter bedömer som relativt säkert. Att neka knarkare sprutor (och allt som följer i form av vårdkontakter etc vilket är en stor vinst) är däremot förknippat med enorma kostnader för samhället och död/lidande för knarkaren.
För övrigt kan tilläggas att Dr Nutt fick chansen att breda ut sig, förklara och tala till punkt i BBC och alla större medier med sina faktabaserade resonemang samt att avskedandet var en relativt stor skandal. Ett liknande scenario i Sverige ter sig otänkbart. Som ex hästfolkgroupie uppskattade jag särskilt hans jämförelser mellan hästsport och Extacy.
mlo: Klart att jag inte tänker gömma mig! Jo, det är en fiffig invändning. Och jag tror att du tar miste delphil-lisa. Nog är det väl ändå olagligt att bruka narkotika i Sverige? Men det förbudet, som är relativt färskt, tillkom om jag minns rätt för att man göra det lättare att tvångsvårda narkomaner.
Jag hinner verkligen inte skriva något ordentligt svar ikväll. Men det jag tänker skriva imorgon kväll går mer eller mindre på delphi-lisas linje. Jämförelsen är till synes spot on, men när man tittar närmare handlar det i mina ögon om två ganska olika situationer.
Joakim: Bara låsa in dem? Nja, om det är fängelsevistelse vi talar om, så brukar den inte ha speciellt välgörande inverkan på internernas drogvanor. Om jag inte har fått saker helt om bakfoten.
Det är tröttsamt när debattörer på äktsvenskt manér klumpar ihop rekreationsbruk av cannabis och sprutnarkomani. Det är som att likställa ett glas Bourgogne med en flaska T-röd silad genom en limpa.
PSW och framförallt delphil-lisa: sedan 1988 är det olagligt att brukar narkotika i Sverige, cannabis såväl som grövre grejer. 1993 infördes fängelse i straffskalan, upp till 6 månader. Inte för att sälja narkotika, inte för att inneha narkotika, utan för att innehålla narkotika. Hyfsat unikt, åtminstone bland demokratiska rättsstater.
Minns inte hur förändringen 1988 motiverades, det kan hända att PSW har rätt. Mer intressant är dock straffskärpningen 1993. Det var svårt att tillämpa lagen. Brukare eller potentiella brukare lät inte utan vidare polisen ta blodprov, vilket gjorde att det ofta saknades bevis.
Enter straffskärpningen. Kroppsundersökning, exempelvis att ta blodprov mot den misstänktes vilja, tillåts endast för brott där fängelse ingår i straffskalan (förmodar att gränsen är sex månader, kan ha fel här). Så man ändrade helt sonika straffskalan för att hamna på rätt sida om gränsen.
Och nu det intressanta, höjningen motiverades just med viljan att kunna ta blodprov, och det sades rakt ut att man inte tänkte tillämpa straffet.
Alltså, Riksdagen bedömer tvångsmässig kroppsundersökning som ett såpass allvarligt ingrepp i den personliga integriteten att man kraftigt begränsar möjligheterna därtill. Riksdagen bedömer samtidigt narkotikabruk som ej tillräckligt allvarligt för att man ska kunna sätta folk i fängelse. Men Riksdagen tycker plötsligt inte att kopplingen mellan straffvärde och personlig integritet är tillräckligt stark för att man ska beakta sina egna tidigare lagstiftade principer, och skapar denna lilla abrovink för att kunna både äta kakan och ha den kvar.
Go figure. Varje tillskyndare av rättssäkerhet och principfasthet borde vända sig i sin grav, eller protestera om hon fortfarande är vid liv. Lägg därtill att vi alltså nu har en lagstiftning som är tänkt att användas på ett sätt men som /kan/ användas även för andra syften - att spärra in folk, fast det inte var så det var tänkt, och situationen blir etter värre.
Källa: de syndikalistiska lektorerna och professorerna på kriminologiska institutionen, SU, omkring sent 90-tal, samt egna vaga minnen från att ha bläddrat i nämnda texter.
mlo beskriver motiven bakom straffskärpningen på ett korrekt sätt. När det gäller motiven bakom själva kriminaliseringen så genomfördes den dels för att få en "konsekvent" narkotikalagstiftning, där all illegal befattning med narkotika skulle vara förbjuden, dels för att möjliggöra tidigare upptäckt av unga narkotikamissbrukare, innan de hunnit utveckla ett beroende.
Så har det dock inte fungerat i praktiken. Polisforskaren Stefan Holgersson gjorde en avslöjande rapport härom året, där han visade att kriminaliseringen av det egna bruket bl.a. användes för att förbättra polisens balanser. Det är rätt lätt att lösa "brotten" om man plockar in och kissar av samma kända missbrukare vecka efter vecka, liksom. Holgersson visade att på en ort hade man plockat in samma snubbe inte mindre än sju gånger på en vecka. Kontentan: sju lagförda ringa narkotikabrott, resultat dagsböter som personen ifråga ändå inte kunde betala.
När det gäller effekter av inlåsning kan man lägga till att effekterna av tvångsvård inte är särskilt mycket bättre än effekterna av fängelsestraff. Det funkar inte, helt enkelt.
Spillulle: Jag förstår inte din kommentar. Syftar du på mitt inlägg, och vad är din poäng?
Stardust: Magnus Linton menade för några år sedan att det fanns en bejerotsk tanke bakom kriminaliseringen. Av artikeln att döma så passar det som hänt in med Nils Bejerots idéer, men är det en slump?
Dennis. Absolut, och det är självklart ingen slump. Kriminaliseringsfrågan var het under 1970-talet, då sossarna fortfarande var motståndare mot att kriminalisera eget bruk. I slutet av 1980-talet hade dock Hasselasossarna och Gertrud Sigurdsens FMN-orienterade synsätt fått överhanden, vilket banade vägen för kriminaliseringen. Denna genomfördes utan någon omfattande debatt grundades både 1988 och 1993 på korta departementspromemorior som mer hade karaktären av rättsutredningar än av förutsättningslös analys av för- och nackdelar med förslagen.
@PS-W: Nej, jag syftade inte på ditt inlägg specifikt, utan mer allmänt på att diskussioner kring svensk narkotikapolitik tenderar att dra allt narkotikabruk över en kam, och att det då ofelbart är de allra mest utslagna narkomanerna som man sätter ljuset på. Ungefär som när den första kommentatorn här ovan förslår tvångsvård på institution för "allihop".
Samma fenomen kan man märka i prostitutionsdebatten. Där skulle man lätt kunna få intrycket att alla prostituerade är drogberoende, posttraumatiska pedofiloffer som forslats hit i godsvagn och hålls inlåsta av traffickingsvin.
Det ligger naturligtvis i fundamentalistiska politikers och intressegruppers intresse att INTE nyansera debatten, precis som du skriver.
Litet förtydligande då. Vad jag menade men inte lyckades förmedla är att det inte är olagligt att vara knarkare på samma sätt som det inte är olagligt att vara pedofil, hustrumisshandlare eller tjyvjägare. Bara när man man utför själva handlingen som definerar ens identitet gör man nåt brottsligt.
En illegal invandrare är brottslig hela tiden denne uppehåller sig i landet. Varje vårdkontakt tärande och ofinansierad med den perversa vårdlogik som är standard i festung Europa. Till skillnad från killen som nitar flickvännen eller kvinnan som gillar att pilla på barn är denne olaglig och problematisk bara genom att finnas till.
Om vi nu ska ha offentligt finansierad vård och restriktiv invandringspolitik verkar det logiskt att kasta ut folk som inte är välkomna och kostar massa pengar som kunde spenderas på den heliga treenigheten skola/vård/omsorg. Samt omvänt att om vi nu inte anser att knarkare bör dö långsamt, plågsamt och kostsamt bör vi ge dem tillgång till rena sprutor (och mer om vi verkligen vill spara pengar).
Sen som vulgärliberal anser jag att konceptet illegal invandrare är rätt knasigt och att knarkare borde få köpa sina egna sprutor och knark med minimal inblandning från staten men i väntan på utopia kan vi ju försöka göra det minst dåliga iaf.
@Spillulle
Nog för att det är enklare att övertyga dem som inte är drogtalibaner med att dela upp det i finknark och fulknark men är det inte rätt godtyckligt? Den trevliga studenten som röker cannabis är charmigare än en utmärglad tjackpundare på Plattan som i ruset skitit på sig och nu står och vaggar i klassisk pose. Som du säger, det är som att jämföra att sippa bourgougne eller sila t-doja i fralla. Frågan är vad det bevisar.
I lagens och vårdens ögon är det ju ingen skillnad på hur du intar din alkohol, bara hur du hanterar den. Kan du inte dricka några glas rött utan att spåra ur är det dåligt, håller du dig lugn på ett helrör så frid vare med dig (men kanske komma förbi nångång och prata om det?).
Vi förbjuder inte fulsprit, istället försöker vi erbjuda vård till dem som inte kan hantera det (något förenklat, att köpa absinth eller 98% går inte jag vet). Vi har prövat att göra tvärtom och det gick inget vidare. Varför skulle droger vara så annorlunda? Vi kan klassa droger i ABC-skalor tills vi är blåa i ansiktet men likväl kommer vissa inte kunna hantera cannabis och andra funka fint på heroin. Missbruk borde vara fokus i debatten, inte bruk. Att sannolikheten för att det inträffar är lika stor som chansen att jag får en ponny i julklapp är en annan femma, inte mindre rätt för det.
Just så, Delphi-Lisa. Fast jag tror chansen för dig att bli hästägare i jul är något större än chansen att vi får en nyanserad drogdebatt.
PSW: Nja, jag tänkte mig mer inlåsning och cold turkey parallellt med stubbröjning i Norrland eller något liknande. Den som kan göra troligt att han är ren kan släppas, annars inte.
Skämtar du, Joakim? Jag såg din blogg, så antagligen inte. Nå, för din information: att bli ren är sällan det verkliga problemet för en beroende sjuk person. Det är att hålla sig ren som är det riktigt svåra. Om du försökt sluta röka någon gång förstår du kanske vad jag menar.
Och cold turkey, förresten, varför det? Numera finns utmärkta läkemedel som kan användas vid avgiftning, så att personen slipper lida i så hög grad som möjligt. Fast det var kanske lidandet som var poängen för dig?
Sådär, då har jag en lugn stund och ska skriva något om hur jag ser på skillnaden mellan sprututbyten och vård till papperslösa.
Sprututbytesprogram handlar om pragmatism (suck vad jag blivit less på det ordet i år). Det känns måttligt kul att dela ut injektionsnålar till sprutnarkomaner. Det offentliga motivet till att få bort narkotika är att folk far illa av det. Förespråkare av sprututbyten hävdar att nettoeffekten är positiv - därav talet om skademinimering. Man kan tänka sig att, på kort sikt och skenbart, understödja verksamheten man egentligen vill ha bort, därför att man på lång sikt uppnår större måluppfyllelse den vägen. Ett halvt steg tillbaka för att ta två steg framåt.
Frågan om hur man ska hantera papperslösa är i grunden annorlunda. Det finns de som förespråkar att vi inför helt oreglerad invandring, bums. Och för den gruppen är det inget principiellt konstigt med att vilja göra livet lättare för papperslösa. Men det är inte precis en utbredd position och omfattas inte av något riksdagsparti mig veterligen.
För de andra, som anser att invandring åtminstone inom överskådlig tid måste vara reglerad, kommer svenska staten inte att sträcka ut sin omsorg till alla som kommer hit. Vissa tas upp som samhällsmedlemmar, andra får vända. Det är innebörden av att reglera invandringen. Då uppstår den obehagliga frågan vad man skall göra med personer som struntar i svensk lag och uppehåller sig i landet olovligt. Termen 'papperslös' är bisarr - det låter som någon som bara tappat passet, och det är inte vad det handlar om. Det här är personer som antingen bosätter sig här utan att söka uppehållstillstånd eller som gömmer sig undan avvisning efter att de fått avslag.
Man kan rikta all möjlig kritik mot hur regelverken ser ut etc., men den här obehagligheten kommer man aldrig undan så länge invandringen är reglerad - vissa ansökningar blir avslagna och vissa av dessa personer kommer inte att respektera det avslaget.
Skillnaden mellan papperslösa och sprututbytesnarkomaner är kort sagt denna: narkomaner är, så att säga, föremål för svenska statens omsorg. Sprututbyten är ett pragmatiskt sätt att uppnå omsorgsmålen. Sjukhus som ett "tjuffe" (kallade ni också fristaden i ta fatt-lekar för tjuffe?) är inte en pragmatisk lösning på det sättet. Svenska statens mål är inte längre att ge dessa människor ett gott liv. Målet är faktiskt bara att föra ut människorna ur landet på ett anständigt sätt. Identitetsskyddad vård till papperslösa är inte ett halvt steg tillbaka för att ta två steg framåt i den bemärkelsen.
Joho! invänder någon. Det är flera hundra steg framåt i humanistisk mening. Men snälla nån, då är det ju avvisningsbeslutet det är fel på, inte sant? Felet ligger i så fall inte i att det är allt för svårt att krångla sig undan beslutade avvisningar eller att det är alltför svårt att uppehålla sig i Sverige och helt strunta i att fixa uppehållstillstånd. Tycker man det får man allt ta steget fullt ut och börja argumentera för oreglerad invandring. Det är en annan debatt - intressant den med, förvisso.
Visst finns det en anständighetsgräns även för hur man kan behandla människor som olovligen är där de är. I mina ögon är "papperslösas" situation närmast jämförbar med människor på rymmen. Klart att de ska få akutsjukvård osv. Men sedan ringer man faktiskt till polisen. Om man anser att invandringen måste regleras så kommer myndigheterna inte undan den olustiga uppgiften att tillämpa regelverket. Och anser man att den inte måste regleras så är det bara att lägga fram sina argument för den saken. Men att kritisera att gällande regler tillämpas tycker jag är rätt underligt.
Vad är det folk inte verka fatta i den här debatten.
DET ÄR LAGLIGT ATT BYTA SPRUTOR, regeringen har tagit ett beslut i frågan. Vad det egentligen handlar om är privata människor som sätter sina PERSONLIGA värderingar framför den faktiska verkligheten. Altså, det är som att ha en präst som bestämmer hur vi skall leva enl hans/hennes sätt att se det, inte vad lagar och regler säger.
"Målet är faktiskt bara att föra ut människorna ur landet på ett anständigt sätt" Man kan ha åsikten att det föreligger en spänning mellan 'ett anständigt sätt', och att anse att målet att föra ut dem som så viktigt att man har ett regelverk som gör att de även måste gömma sig för sjukvården. De flesta kommer efter lite eftertanke fram till att inte ha sjukhus som ett 'tjuffe' (som du tydligen kallade fristad när du var liten) är äckligt oanständigt.
Flier: Spännande att få höra vad de flesta eftertänksamma tydligen tycker är anständigt och oanständigt. Gäller detta resultat även personer som rymt från kriminalvården?
"Spännande att få höra vad de flesta eftertänksamma tydligen tycker är anständigt och oanständigt." Spännande svar. Eller...? Men lev du vidare med din syn på anständighet.
"Gäller detta resultat även personer som rymt från kriminalvården?" I ärlighetens namn så är det inget jag tänkt på. Min spontana reaktion är 'Nej'. Jag jämställer knappast flyktingar som håller sig undan och grova brottslingar.
Flier: Om du nu ska använda fel term, kan du väl använda rätt fel term. För den som har fått sina förmenta flyktingskäl underkända, är den vedertagna eufemismen "papperslös".
Faster Sven: Vi kan kalla dem vad du vill. Det förändrar inte något i sakfrågan. Har du något annan irrelevant du vill böla om?
Flier: Eftersom du inte framfört något argument, annat än spekulationen att de flesta tycker som du om de bara tänker efter, så finns liksom ingenting att svara på.
Ok, om du vill leka fyrkantig kan jag fråga istället. Ser du att det kan föreligga en spänning mellan 'ett anständigt sätt', och att anse att målet att föra ut dem som så viktigt att man har ett regelverk som gör att de även måste gömma sig för sjukvården?
Flier: Du är bara en lat debattör. Jag har givit mina argument, medan du dansar runt med retoriska frågor. Förklara vilket system du förespråkar och varför, så finns något att diskutera.
Och att flyktingpolitiken är fylld av dilemman och obehagliga beslut vet alla som funderat mer än fem minuter på saken.
Dina argument? Du menar helt enkelt att Sveriga avsurit sig alla ansvar, inklusive sjukvård, när de gjort ett avvisningsbeslut. Detta landar sedan i en skakig jämförelse med förrymda brottslingar. Det visar tydligt din syn på illegala (funkar det ordet?) flyktingar. Man skall blockera sjukvården tills deras rädlsa för ohälsa blir större än rädsaln för avvisning. Att du sedan tar ordet 'anständigt' i din mun blir då bara komiskt.
Vet inte vad det är för 'system' du efterfrågar från mig? Det är en sakfråga man tycka ja eller nej om. Så mitt system summeras väl som: "...att man inte gör så."
Flier:
"Sveriga avsurit sig alla ansvar, inklusive sjukvård, när de gjort ett avvisningsbeslut."
Nej verkligen inte! Staten har självfallet alla möjliga förpliktelser fram till dess att avvisningen är genomförd - mat och husrum, sörja för att resan kan genomföras på det-och-det sättet, och förstås också sjukvård under tiden fram till avvisningen. Frågan om gömda handlar om människor som gömmer sig från staten, som inte lever upp till sina förpliktelser mot staten men samtidigt vill kunna plocka godtyckliga delar ur kakan. Hur kan du förresten förutsätta att det alls finns ett avvisningsbeslut? I gruppen gömda ingår även personer som aldrig givit sig till känna och låtit staten pröva deras asylskäl.
"Illegala flyktingar" är ett nonsensbegrepp. Den korrekta termen är illegala invandrare. Flyktingar är fel term, eftersom det handlar om personer som antingen inte låtit staten pröva om de har flyktingstatus och därmed ska beviljas asyl, eller som redan har prövats och inte uppfyllt kraven.
"Det är en sakfråga man tycka ja eller nej om."
Ja du var ju sofistikerad värre. Ok, då kan du upplysa mig som är så ovetande om vilka detaljer som ingår i den självklara sakfrågan där du intar en så tveklös ståndpunkt. Det är ju en bra start att jag får veta vad du tycker - inte sant?
Till att börja med, anser du att sjukdom ska vara ett asylskäl? I så fall, bara livshotande tillstånd, eller sjukdom i största allmänhet, eller vad?
Anledningen att jag vill få den saken utredd, är förstås om din kritik inte i själva verket handlar om att du menar att de sjuka gömda borde ha uppehållstillstånd till att börja med - dvs. en debatt om reglering av invandring snarare än vilka rättigheter som ska tillkomma personer som inte följer reglerna.
Ja, de invandrare som fått avvisningsbeslut skall avvisas. Nej, detta mål är inte så viktigt att man bör använda sig av sjukvården som redskap för detta.
Jämförelsen med förrymda brottslingar haltar. Att resonera: 'Man skall blockera sjukvården tills deras rädlsa för ohälsa blir större än rädsaln för avvisning' för illegala invandrare är orimligt. Däremot: 'Man skall blockera sjukvården tills deras rädlsa för ohälsa blir större än rädsaln för återgång till fängelset' för förrymda brottslingar har jag inget problem med.
Du tycks fastna för någon retorisk kläm som du tycker låter övertygande och tror att saken därmed skulle vara avgjord. Självfallet är det ingen som trivs med tanken på att svettas fram den sista livrädda stackaren ur sitt gömställe genom att strypa insulintillförseln, då hugga honom och kasta ut honom ur landet. Givetvis är det en obehaglig bild. Så du vet att en lämplig politisk lösning aldrig kommer att ställa dig inför situationer du finner obehagliga? Det tycks vara premissen för din slutsats. Det som gör flyktingpolitiken så svår är naturligtvis att det vimlar av problem vilka regler man än förespråkar. Kan det möjligen vara därför du inte vill svara på vad du egentligen förespråkar? ;-)
Vad tycker du, ska sjukdom vara ett asylskäl?
Jag har skrivit flera gånger att sjukvården inte skall användas redskap för att hitta illegala invandrare. Det är det enda jag förespråkat. Inte fri invandring eller ens någon ändring i Sveriges invandringspolitik. Vad som skall kallas asyl eller inte för att få till detta 'tjuffe' får man hamra ut.
Du kallar mitt avfärdande av din parallell med förrymda brottslingar för en 'retorisk kläm'. Ja, skam den som försöker vara övertygande i en dabatt. Retorisk kläm eller inte, så försöker jag bara påvisa den uppenbara skillnaden. Att du ens lyfter in förrymda brottslingar som jämförelse visar vilken tokig syn du har på illegala invandrare.
"Du kallar mitt avfärdande av din parallell med förrymda brottslingar för en 'retorisk kläm'. "
Nej, det jag avsåg med retorisk kläm var formuleringen "'Man skall blockera sjukvården tills deras rädlsa för ohälsa blir större än rädsaln för avvisning'". Det borde varit tydligt.
Du gnager dig fast i jämförelsen med rymlingar, och det är nog därför att du inte inser att alla jämförelser alltid är jämförelser i relevanta aspekter. Det är minsann inte att automatiskt "jämställa" i någon vidare mening. Det är liksom innebörden av att jämföra mellan två parallella situationer -- förelåg inte någon skillnad skulle ju situationerna var identiska, inte jämförbara. Jämförelsen med rymlingar säger inte ett smack om min syn på illegala invandrare på det sätt du hoppas. Jag har på annat håll (Neo) avfärdat påståendet att de skulle vara brottslingar, som vissa påstår. Det köper jag inte. Det är såvitt jag vet inte alls straffbart att uppehålla sig i Sverige på det sättet (och brottslingar är personer som gör straffbara saker, i varje fall som jag förstått ordet), men det är däremot olagligt.
Vad är det för principiell poäng jag vill illustrera med rymlingsjämförelsen då? Jo, det paradoxala i att ålägga myndigheter att motarbeta andra myndigheter - inte i pragamtiskt syfte att maximera nettoutfallet, utan bara därför att man, ställd inför enskilda fall, inte vågar stå för regelverket (som inte ens du förespråkar ändring på). Diskutera den poängen istället för att medvetet försöka missförstå och förvränga vad jag avser.
Ok, du förespråkar ingen förändring av invandringspolitiken. Då uppstår förstås frågan varför du anser att vi ska förhindra sjuka människor från att komma in i Sverige, och inte ta något ytterligare ansvar för de som respekterar detta regelverk, men samtidigt belöna de som struntar i reglerna med fri vård.
Vidare uppstår frågan varför det är så vidrigt och inhumant att inte ge vård till personer som skiter i att följa reglerna, men däremot acceptabelt enligt dig att kasta ut precis lika sjuka personer ur landet - där den enda skillnaden är att personerna du ger vård struntar i Svensk lag medan personerna du berövar vård följer den.
Jag har inte skrivit att du ser dem som brottslingar, men att du blott lyfter in dem som jämförelse är smaklöst. Din principiella poäng går förlorad eftersom det är rimligt att ha olika principer för två så disparata grupper. Ser man inte ens det så har man en tokig syn på illegala invandrare.
De personer som strutar i reglerna skall ut lika mycket som andra som avvisats. Sjukvården bör dock inte användas som redskap för att få tag i dem. Det förändras inte av vilka man redan avvisat.
Smaklöst? Kors då.
"Sjukvården bör dock inte användas som redskap för att få tag i dem."
Nu håller jag inte med om att sjukvården hittills som "redskap" på det sättet. Men det kan kvitta. Det jag undrade var ju varför du tycker att det skulle vara så inhumant, medan det däremot inte är inhumant att kasta ut precis lika sjuka människor ur landet. (Och vaddå 'redan'? Det här pågår ständigt. Det handlar inte om att retoriskt ställa historiska olyckliga fall mot helt nya som ska behandlas bättre, utan att systematiskt ge olika behandling.)
Vi kommer inte längre här. Det här är mitt sista inlägg. Det inhumana är att folk som gömmer sig här illegalt skall tvingas även hålla sig undan sjukvården. Vilka man avvisar och inte avvisar är en annan diskussion.
Tycker du bör se över vilka principer du prioriterar och varför. Ett pedagogiskt tips är att i framtiden undivka att jämföra dem med förrymda brottslingar.
Jag håller med om att invandringspolitik är svårt, och innehåller många sura beslut. Det är omöjligt att aldrig bryta mot 'att vara anständig'. Inser man inte det lever man antingen i en låtsasvärld, eller så bryr man sig inte. Men i det här fallet... ja, vi tycker uppenberligen olika.
Håller med dig om sprutorna också btw.