26 november 2009 · 6 svar Hur tänkte man här?
Jag har tidigare frågat mig hur taktiska man egentligen är, numera, inom (s) (t.ex. fanns detaljer i EU-kampanjen som störde mitt ordningssinne, och Bli supporter-kampanjen sände tydliga signaler om att "nej, hörrni, nu ger vi upp den här grejen med att vara ett folkrörelseparti"). Nu, nästa datapunkt. Bodström, etta på riksdagslistan för (s), trots att han - som tänkbar ministerkandidat - annonserat att han kommer att vara i USA i ett halvår från och med oktober 2011. Nu är väl just det inte det den jättebiggie som kvällisarna gjort det till, i vart fall i min bok, men något slags signal skickar det ändå till väljarna som kanske inte skänker Boda jordens mest grundmurade förtroende.
Det andra som stör mitt ordningssinne är däremot tron (väl?) på att Bodström som etta ska kunna vinna tillbaka Stockholmsväljarna. Minns (s) katastrofala EU-val i Stockholms län, där man med sina 17,9 procent blott blev tredje parti (och fjärde parti i Stockholms kommun med 15,05...). Om vi nu ska våga oss på gissningen att integritetsfrågor blir allt viktigare för stockholmsväljarna, och det finns väl vissa signaler om att det kan vara så, är Bodström knappast snubben som ska locka stockholmsröster? Mannen som gett namn åt ett begrepp inom integritetsterminologin (Bodströmsamhället)? Ah, well, jag kanske är snett på det, men jag är rädd att vi fått ytterligare en datapunkt på att den svenska socialdemokratin har jumped the shark.
Reader Comments (6)
"Jumped the shark" är ett väldigt konstigt begrepp -- det är ju när någon gjort något fantastiskt och oöverträffbart, som det bara kan gå utför. När man gjort något väldigt dåligt, som t ex ett TV-avsnitt där någon hoppar över en haj, så finns ju däremot goda möjligheter till att det kan bli bättre (t ex genom att man sparkar den som är skyldig till dåliga, och anställer någon annan).
David: Fast hoppar över hajen gör man väl när det redan går utför och man tar till något spektakulärt för att rädda det hela.
Hvis Ted McGinley skal være Bodströms suppleant, turde sagen være klar.
Jeg spekulerer på, om det danske socialdemokrati (som også sidder ret dybt i suppedasen) nogensinde har haft en Bodström.
Umiddelbart synes Ritt Bjerregaard at være den som kommer nærmest. Dansk politik bliver lidt kedeligere, nu når hun går på pension. Måske Bodström også har visse fællestræk med Karen Jespersen. Men egentlig er han sui generis
@Jacob Christensen
Är inte Snarare Ritt en dansk variant av Björn Rosengren? Oavsett vad skit hon hittar på så fastnar det inte i längden? Till skillnad från Bodström har hon väl inte drivit på att förändra Danmark i grunden (baserat på min korta tid i DK då)?
Om något är väl Bodström mer åt Brian Mikkelsen? Båda är bra på att charma tanter och verka gedigna samt driver frågor som driver stora delar av samhället vansinniga (kulturkanoner respektive övervakning). Båda har också lyckats med sina föresatser över förväntan, vad jag minns argumenterade inte Helle TS mot kanoner precis som Alliansen i Sverige implementerade Bodströmsamhället utan att blinka.
Sen kan du klaga hur mycket du vill på att dansk politik blir tråkigare, jämfört med svensk ditto är den överlägsen i underhållning. Saknar tæppetissere och diverse fede klovner, ska det vara skådespel så ska det iaf vara väl genomfört.
Bodström kommer bli nästa partiledare efter Sahlins nederlag, allt som sker skall ses i ljuset av det.
@delphi-lisa Det er sandt at underholdningsværdien i dansk politik ligger en hel del over Sverige, men T Bodström, Rosengren og Schyman (som naturligvis ikke var socialdemokrat) var/er ikke uefne. Ritt Bjerregaard savner vel et velbetalt konsulentjob for helt at kunne matche Rosengren.