onsdag
okt142009
14 oktober 2009 ◊ 10 kommentarer Diktatur
För ett par dagar sedan såg jag en löpsedel om att Bert Karlsson förespråkade diktatur. Tja jaha, det där är en intressant statsvetenskaplig fråga som har över tvåtusen år på nacken – alltid värd att diskutera. Och ändå blev jag bara bedrövad, inte för att han väckte den klassiska tanken, utan för att jag på förhand kunde spela upp den ofelbara reaktionen:
- Allmänt indignerat fingerpekande
- Prat om Ny Demokrati
- Ingen som helst diskussion om varför det skulle vara en dålig idé.
Just sådant här alltså. För femtio år sedan tror jag att de flesta samhällsdebattörer hade rätt bra svar på varför diktatur är problematiskt, även om lösningen kan ha lockande drag. Idag tror jag att de flesta helt enkelt har glömt bort argumenten. Man minns bara vad man får lov att tycka.
Reader Comments (10)
Behöver en ledaropinionsblogg diskutera det? Vet inte alla som läser en sån varför diktatur suger?
Originalartikeln nämner ju några anledningar dock, det är ju OK.
Hörru, PSW, jag gillar dig, och tycker att det är kul att du är så där härligt motvalls, men den här får du allt släppa, va. För femti år sedan bollade samhällsdebattörer med argument för demokratin, eftersom det då fanns en hel del som bollade med argument mot, och striden inte var över. Idag är det rätt uppenbart att demokratins fördelar är enorma, nackdelarna små, och att förhållandet är omvänt för diktatur. Att skoja om att en f.d. företrädare för Ny Demokrati förespråkar diktatur är givetvis öppet mål (faktum är att alla skämt om Bert är öppet mål) och det kan man förstås tycka är tröttande, men inte tillnärmelsevis lika tröttande som om de skulle ta honom på allvar och rabbla självklarheter om varför demokrati är bättre.
dav,
att det inte längre finns några fiender till demokratin är en trevlig tanke som jag tyvärr tror är bottenlöst blåögd. Den gamla devisen att demokratin måste återerövras varje dag och varje timme inrymmer däremot en stor sanning.
Men, att låta en sådan viktig debatt utgå ifrån ett Bert K. uttalande känns på något sätt ovärdigt..
Hej, Torgny!
Självklart är det naivt att tro att demokratin bara har vänner. Jag är gymnasielärare och möter antidemokratiska tankegångar lite då och nu hos mina elever, till exempel. På vänster- och högerextremen finns folk som inte alls gillar demokrati och uppenbarligen finns det även skivbolagsdirektörer. Men min poäng var att det inte finns några mer centralt placerade samhällsdebattörer som inte tror på demokrati, vilket det faktiskt gjorde för femti år sedan. Att förespråka diktatur är, vilket psw är inne och nosar på, oerhört icke-pk.
Vilket får mig att vilja dra i en annan tråd. Psw himlar med ögonen åt att Bert har mötts av indignation, men det har inte jag stött på. Snarare tycker jag att reaktionerna har varit som min, man suckar och fnissar. Anledningen till det är att vi inte tar den gode Bert på allvar. Men HADE vi haft anledning till att ta honom på allvar, säg att han var statsminister och la fram diktatur som ett lagförslag, då BORDE vi bli indignerade! Indignation är visserligen inte något argument men heller ingen dödssynd utan en mänsklig och ibland försvarbar reaktion. Även om den rationella cost-benefit-analysen av demokrati skulle komma fram till att diktatur vore effektivare (vilket jag tror att vi är överens om att den inte gör) skulle det vara fel eftersom diktatur är politisk förslavning. På samma sätt bör vi inte möta resonemang om att införa slaveri med ett "Tja jaha, det där är en intressant arbatsmarknadspolitisk fråga som har över tvåtusen år på nacken" för slaveri vore fel även om det skulle skapa mer välstånd än frivilliga överenskommelser i en marknadsekonomi. Och skulle någon vilja förslava mig, politiskt eller på annat sätt, har jag faktiskt rätt att bli indignerad, hur coolt ett "tja, jaha" än kan låta.
Jag slits mellan om jag ska släppa det här eller skriva en kommentar. :-) Min tanke var att antidemokratiska idéer faktiskt inte är särskilt ovanliga utanför tidningsspalterna. När jag dras in i politiska diskussioner med folk som inte alls har samhällsfrågor som jobb, brukar det handla om två teman, ungefär jämnt fördelade: 1. Politiker är okunniga. 2. Väljare är okunniga. (Jo, det ligger ju en del i bådadera.) Snart befinner man sig i en slippery slope och börjar ifrågasätta allmän rösträtt osv. Det Bert Karlsson ger uttryck för är en rätt vanlig idé. Och mitt suckande gällde att normalreaktionen brukar vara att förlöjliga de som ställer frågan högt. En dum idé, tycker jag. Det är faktiskt en berättigad fråga varför okunniga väljare ska få bestämma - även om det finns bra svar. (Snälla fråga inte. En annan gång....)
Jag har tänkt i liknande banor, fast med naturvetenskapen i fokus. Alla vet idag att jorden far runt genom universum i en bana kring solen, men ingen kan argumentera för det. Inte så bra i längden, antagligen. De bästa argumenten för detta formulerades då läget var oklart och debatten var som hårdast; att läsa Galileos texter är därför lika viktigt idag som det var då de skrevs. Motsvarande gäller gissningsvis även för demokratin, jag kan tänka mig att det finns fler djupsinniga texter i frågan som har sitt ursprung i 1800-talet än på 1900-talet.
dav,
Så enkelt är det inte. Du har rätt (dvs. att få tunga debattörer förordar inskränkningar i demokratin) om vi reducerar demokrati till frågan om rösträtt. Men för att "sann" demokrati ska råda krävs också mötes- och yttrandefrihet, ojävigt rättssystem, minoriteters (även de vi ogillar) rätt att avvika, etc.. Det är uppenbart att detta "demokratins utanverk" sakta men säkert naggas i kanten, ofta med "goda" motiv.
Nu är väl det inte den debatt som PSW efterlyste, utan varför en "stat styrd av filosofer" inte är en god idé. Jag tror att den frågan kommer att bli alltmer brännande, just på grund av att våra politiker faktiskt blir allt okunnigare. Jämför Erlander,Ohlin, Myrdalarna, Palme, etc. med dagens framträdande politiker.
Trots allt, är det kanske dags att ifrågasätta demokratin?
Efter att ha läst alla avgångskrav mot Reinfeldt i diverse kommentatorsfält pga. Statens fastighetsverk rustar upp en flygel på Harpsund, tom. från de som både borde och säkert vet bättre hur staten styrs (http://www.s-bloggar.se/p/4eavz/jag-sitter-gaerna-i-reinfeldts-bastu) börjar min demokratiska övertygelse vackla.
Förtjänar verkligen alla rösträtt?
PSW, jag antar att den här soppan kokar ner till att vi är två olika sorters elitister. Jag en cynisk elitist som vill skratta åt Bert, du en konstruktiv elitist som vill utbilda honom. När det gäller mina elever är även jag konstruktiv elitist och håller med om att indignerade pekpinnar är kontraproduktivt och tröttande.
Det är här någonstans som jag brukar vilja citera den gode Elmer Eric.