1 oktober 2009 · 5 svar En konstitutionell oförrätt?
Det är ju inte utan att man tycker lite synd om engelsmännen. Inte nog med att de tillhör världens enda självvalda u-land – de tycker sig också ha blivit drabbade av en konstitutionell oförrätt. Jag är långt ifrån någon expert på nyanserna i Storbritanniens institutionella arkitektur, men ska ändå göra ett försök att beskriva engelsmännens konstitutella olägenhet.
1997 lovade Labour att Skottland och Wales skulle få ökat självstyre. Mycket riktigt fick de egna parlament 1998. Graden av självstyrelse skiljer sig visserligen åt dememellan, där det skotska parlamentet har något starkare autonomi, men grundpoängen är densamma: man har alltså bestämt att två regioner, Wales (med tre miljoner invånare) och Skottland (med fem miljoner) i viss utsträckning ska få styra sina egna inre angelägenheter. I båda de regionala parlamenten sitter dessutom nationalistiska partier (Plaid Cymru i Wales, SNP i Skottland).
Varför rör då detta upp känslor hos engelsmän? Tja, för att Skottar och Walesare – förutom att välja regionala representanter till sina egna självstyrande parlament – också kan välja egna representanter till Westminster (t.ex. är premiärminister Brown vald från en skotsk valkrets; en något moloken engelsman muttrade dessutom för mig härförleden att omkring hälften av ledamöterna i parlamentet ”are of scottish descent”...).
Jag kände faktiskt inte till detta: för många engelsmän är detta sakernas tillstånd djupt upprörande. Argumentet är att konstruktionen innebär att Skottar och Walesare har två röster, engelsmännen bara en: Dels kan de rösta i valet till det egna, regionala parlamentet, dels kan de lägga sin röst i valet till det brittiska parlamentet (på just skotska eller walesiska representanter). Engelsmännen då? 52 miljoner utan eget parlament, vars röster blir uppblandade med andra regioners i valet till Westminster. Det smärtar alltså flera av dem. "We used to be a goddamn empire!"
Reader Comments (5)
Ja, om de vill på allvar så borde de förstås ha ett eget parlament för England.
Som jag förstår det kompenseras engelsmännen med att skottarna inte får välja lika många representanter per person till underhuset.
Har du källa på det, Johan? Är börjar bli genuint nyfiken på den här frågan.
"Är börjar bli genuint nyfiken" är alltså en väldigt angelägen form av nyfikenhet, mer angelägen än t.ex. "Börjar bli genuint nyfiken". Har inget att göra med att jag inte kan kontrollera fingrarna vid tangentbordet.
Jag kollade Wikipedia innan jag postade för jag förväntade mig att hitta stöd där.
Det jag hittade var följande: " The House currently consists of 646 members. Until the 2005 general election, it consisted of 659 members, but the number of Scottish Members was reduced by the Scotland Act 1998." I artikeln om Parliament of the United Kingdoms.
Borde gå att hitta statiskik på hur stora valdistrikten är också för att jömföra direkt.
Min upplaga av "Utländska politiska system" från tiden innan devolution påstår att Skottland och Wales är överrepresenterade eftersom de är så glest bebyggda. Det är alltså möjligt att engelsmännen kompenserats genom att diskriminering avskaffats.