Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
tisdag
sep162008

Stödfonden för antiliberalismens offer

Många som blir ordentligt förmögna verkar drabbas av idétorka. Vi lider brist på excentriska mecenater som stöttar vansinniga idéer. Jag kan i och för sig förstå dem. För min del är det oförmåga till omedelbar verkställighet som är idéfrämjande. När jag inte har tillgång till ett tangentbord flödar skrividéerna, när jag befinner mig på landet vet jag vad jag ska göra när jag kommer hem igen, när jag saknar instrument får jag melodier i huvudet.

Så för alla er idéfattiga miljardärer kommer här ett anspråkslöst förslag:

Stödfonden för antiliberalismens offer.

Fonden ska kompensera personer, organisationer och företag som fallit offer för antiliberalt beteende som samhället inte reagerat på. Pälshandlarens sönderskurna bilddäck och färgkladdade minkpälsar ersätts glatt. Fonden ska inte göra någon som helst prövning av verksamhetens moraliska inriktning. Om Bofors kanonfabrik vandaliseras går fonden in och ersätter. Om Vänsterpartiets lokaler vandaliseras ersätter fonden. Det enda rättesnöret är lagens gränser.

Nu till den roliga twisten: ersättningsnivån ska vara 150 % av skadan. Offret ska vinna på angreppet från den antiliberala mobben. På så sätt blir fonden preventiv. (Givetvis krävs en särskild granskning för att sålla bort fejkade skador.)

När de första 150 %-ersättningarna betalas ut till nedklottrade porrbutiker, trakasserade fackfria företag och förstörda pälsbutiker, tror jag att vissa skulle bli provocerade. Tihihi! Sådan skön moteld.

Reader Comments (8)

Kanske skulle en och annan pälshandlare smygklottra sin egen butik...

16 september 2008 | Unregistered CommenterJonas

Detta är ju storartat!

Säg att någon kamrats arbetsköpare av någon anledning drar på sig en blockad, och förlorar på det, ersätts via fonden och vips så har jag och mina kamrater faktiskt ett mycket pedagogiskt och reellt gemensamt intresse med arbetsköparen. Se till att han gör en tillräckligt stor förlust som täcks av fonden, och dela på överskottet på nåt smidigt sätt som täcker både ger arbetsköparen några fina extraslantar och kamraten fullgod kompensation för vad det nu var som föranledde konflikten. Miljardärer som i praktiken går in och står för mellanskillnaden mellan marknadslön och vettig lön.

Detta är precis vad jag önskar mig. Upp på cocktailpartyna och opinionsbilda skiten ur miljardärerna bara, kamrat!

Nuet är kamp, framtiden är vår och vägen heter stödfonden för antiliberalismens offer, eller kort bara antiliberala fonden!

19 september 2008 | Unregistered Commentermarkus

Vad har arbetsköparen för anledning att dela med sig av överskottet?

19 september 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Hehe, det är ju det som är det fina i kråksången, om han inte delar med sig lovar vi att aldrig mer blockera honom!

19 september 2008 | Unregistered Commentermarkus

Jo, men ert problem var att arbetsköparen trivdes rätt bra med sakernas tillstånd redan före blockaden vilket däremot inte ni gjorde. Det är en dålig förhandlingsposition.

Men om jag nu ska försvara tankeexperimentet, så är det två saker som jag tycker att du och Jonas missar. Dels måste det, som sagt, ske en granskning där fonden försöker sålla bort fejkade, medvetet framkallade skador. Dels kommer en sådan fond förstås aldrig bli så stor att man kan utfärda en generell garanti att ersätta alla offer. Man kommer i praktiken tvingas välja ut principiellt intressanta fall där man går in med sin 150 %-ersättning (säg, salladsbaren i Göteborg eller pälsbutiken på Bergsgatan i Malmö - granne med Miljöpartiets lokal för övrigt - som utsatts för åratal av allvarliga trakasserier [exempel: 1, 2, 3]). Att då som affärsidkare provocera fram attacker för att spekulera i eventuell ersättning vore minst sagt ett högriskföretag.

19 september 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Äh, felet är inte det du nämner, felet är att vi måste hålla oss utom lagens gränser, och det är inte alla gånger det funkar i en konflikt. Ta salladsbaren i Göteborg till exempel, inga olagligheter där, och då är vi ju körda på förhand.

Du kanske kan dra en repa om förändringar i konfliktlagstiftningen också, när du ändå är igång? Låta staten visa sitt rätta ansikte, och göra fler konflikter ersättningsbara för antiliberala fonden. Två flugor i en smäll, typ?

21 september 2008 | Unregistered Commentermarkus

Jag var visst otydlig i huvudinlägget. Det är mottagaren som måste ha hållit sig inom lagens råmärken. Som du är inne på finns det antiliberalt beteende som är lagligt, och även i de fallen har fonden alla möjligheter att dra förövarna i näsan. Och av ditt tonläge att döma är fonden en idé i helt rätt riktning.

21 september 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Att det är en idé i rätt riktning råder det inget som helst tvivel om.

Men det där om anledning till att dela med sig av överskottet måste du fått om bakfoten, ta dig en vända som barfotaförhandlare så lär det klarna. Det finns två enkla regler som talar om hur stark du är i förhandlingen.

Ju större profit arbetsköparen gör, desto starkare står du (kontroversiell men enligt min erfarenhet helt sann regel).

Ju mer du kan påverka arbetsköparens profit, desto enklare blir han att tas med (uppåt eller nedåt spelar liten roll).

Fast det där om intressanta principfall är ett problem. Oförutsägbarhet är vad som skapar konflikter. Vet arbetsköparen att vi kan skada honom tillräckligt får vi rimliga villkor, och vet vi att arbetsköparen är oåtkomlig, kanske för att det inte finns nån profit, eller för att vi har för litet stöd på arbetsplatsen eller hos allmänheten måste vi förändra det först. Men om arbetsköparen sitter på svaga kort och hoppas på att bli ett principfall så lär vi få fler konflikter, och de konflikter vi redan har riskerar att bli längre. Det i sig behöver inte vara ett problem, om konfliktkostnaden ersätts 150%-igt, men de där gångerna när arbetsköparen hoppats på ersättning och vi drivit på för att han bluffat och visat mycket starkare kort än han visat sig sitta på, då hamnar vi båda i skiten.

22 september 2008 | Unregistered Commentermarkus

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>