Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
söndag
aug242008

Linjen och staben – en ojämn kamp

Jag skulle tro att många som läser dessa rader framhärdar sina arbetsdagar i en linjestabsorganisation. Linjen är den vanliga hierarkiska apparat som står för den egentliga produktionen, det som organisationen verkligen ska ägna sig åt: behandlingen av patienter på sjukhuset, forskning och undervisning av studenter på universitetet, ihoppillandet av nya telefoner på telefonfabriken, etc. osv. m.m. Staben är den centrala (delad av flera linjer/avdelningar) uppsättning administrativa funktioner som reglerar och supportar linjerna i deras produktion: personaladministration, ekonomiavdelning, IT-avdelning etc.

>>Staben har möjlighet att skada linjen på ett sätt som saknar motsvarighet i andra riktningen. Staben sitter som vetospelare i många processer som linjen är helt beroende av – exempelvis utbetalningar och tillgång till konton. Det är ingen slump att alla, överallt, alltid är trevliga mot lönesekreterare.<<

Känner ni igen er? Jobbar ni i linjen? Ok. Så här ligger det nämligen till. Linjen och staben befinner sig i kamp med varandra. Det är en strid som pågår inom så gott som varje större organisation av linjestabsmodell (brytpunkten går ungefär när man inte har daglig kontakt med alla i organisationen). Stabsfunktionerna strävar ihärdigt efter att minimera sin egen arbetsbörda genom att vältra över denna på linjen, utan att samtidigt minska i omfång. Staben är arbetsminimerande och storlekskonserverande. I vardagen yttrar sig detta genom administrativa ”reformer” som sägs effektivisera verksamheten, men som alla har det gemensamt att de innebär att linjen tvingas överta delar av stabens traditionella arbetsuppgifter utan att motsvarande resurser överförs. Exempel: lokalbokning decentraliseras till digitala lokalbokningssystem, schemaläggning till digitala schemaläggningssystem, fakturahantering och kontering till digitala e-fakturasystem, reseenheter läggs ned och ersätts av individuell e-bokning, osv... Den vars klocka inte ringer kan inte ha befunnit sig i närheten av ett större svenskt kontor det senaste decenniet.

Linjen och staben är till sin natur mycket olika slags sub-organisationer. Linjen är den intäktsgenererande delen av organisationen. Det är linjen som producerar värden som omgivningen är beredd att betala för. Linjen står i sina bästa stunder för kreativitet och skapande. Linjen är fokuserad på resultat. Staben är däremot en del av organisationen som överlever därför att linjen är beroende av nyckelfunktioner som staben tillhandahåller. Staben står för reglering och kontroll. Staben är fokuserad på form. Den som blivit kritiserad av stabspersonal för att ha genererat en intäkt därför att det varit oklart hur denna ska kontoföras, har smakat på skillnaden i praktiken.

I kampen mellan linjen och staben spår jag, tyvärr, att linjen inom överskådlig tid kommer att dra det kortaste strået. Grunden till min förutsägelse är de strategiska fördelar som staben har.

1. Fokusering. Linjen är fullt upptagen med att producera. Det ligger i linjens natur. Här sitter upptaget folk som är hängivna sina uppgifter. De attacker linjen utsätts för, i form av idiotisk administrativ decentralisering, är en strid som linjen endast kan utkämpa med vänstra handen. För staben står dessa reformer tvärtom i centrum av verksamheten. Ett elektroniskt fakturahanteringssystem är världens mitt för staben, och full energi kan läggas på att genomdriva reformen utan att staben förlorar fokus från sin ordinarie verksamhet.

2. Initiativ. Det är staben som har initiativet i striden. Det här här de nya ”idéerna”, eller vad man nu ska kalla eländet, genereras. Linjen utsätts för ett oavbrutet bombardemang av dumheter, och om så blott 5 % av stolligheterna förverkligas, kommer det likväl att innebära en långsam, stadig reträtt. Det är staben som skjuter och linjen som hukar sig. Det är inget vidare strategiskt läge att befinna sig i.

3. Vetoresurser och låg transparens. Staben har möjlighet att skada linjen på ett sätt som saknar motsvarighet i andra riktningen. Staben sitter som vetospelare i många processer som linjen är helt beroende av – exempelvis utbetalningar och tillgång till konton. Det är ingen slump att alla, överallt, alltid är trevliga mot lönesekreterare. Linjens möjligheter till vedergällning är inte alls lika finkalibriga precisionsvapen, utan drabbar som regel linjen lika hårt som staben, detta då obstruktion i linjen snabbt påverkar organisationens intäkter.

4. Kooptering av ledningen. Ledningens förhållande till staben är speciellt. Som regel är ledningen rekryterad ur linjen. Inom staben är karriärvägarna begränsade. Vill man klättra på lång sikt brukar linjen vara ett bättre ställe (visst finns det undantag, men generellt sett...). Därför upplever ledningen antagligen att deras verkliga lojaliteter ligger hos linjen, gubbarna på golvet, och de drar sig till minnes gamla goda tider när de själva var en del av linjen. Samtidigt arbetar ledningen betydligt närmare staben, detta eftersom ledningen är helt beroende av ett ytterst nära samarbete med staben för att kunna styra verksamheten. Den nära relationen tar sig ofta till uttryck i att staben rent fysiskt har sina arbetsplatser belägna intill ledningen. De dricker kaffe tillsammans, småpratar, utbyter sina intryck. I den här processen koopteras ledningen av staben. Den bild av verksamheten och personalen som ledningen får är stabens bild.

Detta innebär förstås en stor strategisk fördel för staben. Vad är det för bild av linjen som staben förmedlar? Det är bilden av någon lättjefull, slarvig och oregerlig. ”Nog borde man kunna begära att var och en ska...” Man talar om linjens slappa förhållande till administrativa uppgifter på samma sätt som man beklagar sig över att folk underlåter att diska efter sig i personalrummet. Viljan till att administrera upphöjs till kardinaldygd i organisationen. På bekostnad av vad? Jo, på bekostnad av att producera. För sådana saker begriper sig inte riktigt staben på. Produktion blir ett irriterande störningsmoment som riskerar att skada den perfekta administrationen.

Hur ska vi ta oss ur denna situation? Hur ska vi återta rätten att fokusera på verkliga, skapande, intäktsgenererande arbetsuppgifter? Kamrater, jag har inga svar att ge ikväll. Att identifiera problemet, att formulera den maktkamp vi är indragna i är ett första steg. Nu måste vi gå vidare.

Linjer i alla organisationer, förenen eder! Vi har inget att förlora, utom våra elektroniska fakturahanteringssystem!

Reader Comments (15)

Hehe, som gammal ///-anställd (i linjen!) kan jag säga att skulle detta manifest ha spikats upp hade revolutionen ägt rum! Jag tänker då på den sjuka bitterhet i linjen som fanns över mötes- och mailhysterin om nya "processer" som skulle introduceras en gång i halvåret...

24 augusti 2008 | Unregistered CommenterMicko

Ah, jag ser en ny proteströrelse framför mig. I skydd av mörkret sätter okända gärningsmän upp manifestet på personalens anslagstavla. Mystiska små hälsningar vid kaffeautomaten, diskreta små nålar som visar att man är invigd och hemliga agitationsmöten nere i företagets skyddsrum i källaren varje fredag kl. 16. Företagsrevolutionen är nära!

24 augusti 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Svaret är naturligtvis outsourcing.

24 augusti 2008 | Unregistered CommenterJohannes Lindqvist

PSW
Du ser hur snabbt jag svek vad jag sa i min förra kommentar att jag inte skulle störa dig något mer.
Men i det här fallet är det inte för att vara grinig utan helt enkelt berätta att jag fann denna inlaga mycket bra och klok. Hade jag haft din språkliga förmåga hade jag gärna skrivit detta själv.

MVH
från griniga gubben.

24 augusti 2008 | Unregistered CommenterAnders B Westin

Som stabens legoknekt kan jag iaf trösta dig med att programmera de där satans lokalboknings-/semester-/schemasystemen i Outlook är rätt hemskt, objektmodell från helvetet. Tacka vet jag Excel och dessa visomdsord

Sen har ju staben en till fördel, varje gång det kommer besparingskrav så är det staben som ska avgöra om staben eller linjen ska spara. Udda nog blir det då linjen (se svenska försvaret, världens nu bäst ledda försvar troligen givet högkvarterets relativa storlek).

Du glömde för övrigt tidrapporteringssystem, den största administrativa bluff och vansinne som man kan utsätta linjen för. Som kirurger brukar säga, det finns knivtid och det finns annan tid, tyvärr aldrig lyckats övertyga andra om det konceptet. Kanske om linjen börjar låna mer oortodoxa strategier ?

24 augusti 2008 | Unregistered Commenterdelphi-lisa

delphi-lisa: det värmer mitt hjärta att höra om vedermödorna med att pilla ihop de där läbbiga systemen. Lite rättvisa finns det visst ändå. Tidsrapportering glömde jag - sant. Just den idiotin har jag aldrig utsatts för själv. Blir inte 'fyller i tidsrapporteringen' en betydande post i rapporteringen? Jag har faktiskt varit underkastad stämpelklocka, vilket utgör en liten anekdotreservoar så här i efterhand. Stämpelmojängen var på väg att avskaffas, men den lokala fackklubben ville behålla den (!!!). Man öppnar båset, men kossan står kvar.

25 augusti 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

"Tid för tidrapportering" finns i många system ja. Eller klassikern "Administrativ tid", total slasktratt.

Sen kanske fackklubben visste att alternativet var värre? Nåt fint IT-baserat med gps/kortläsare också så man kan analysera i detalj hur folk rör sig och göra alla möjliga otäcka analyser (och i så fall går det bra att kontakta mig, kan göra det billigt/rätt/enkelt, välj två).

Sen minns jag en artikel om just stämpelklockans roll som normsättare och konfliktreducerande verktyg på arbetsplatser men helt glömt var och detaljerna. Men det var smart! Och tidrapportering eller e-resebokning har om nåt snarast uppmuntrat folk att lösa konflikter som en amerikansk postarbetare...

25 augusti 2008 | Unregistered Commenterdelphi-lisa

Förstod jag rätt var det just i linje med konfliktreducering som man argumenterade - även om man använde ord med lite färre stavelser. Om stämpelklockan bevakar oss så kommer vi sluta att bevaka varandra, ungefär. Ganska trist att det ska behövas elektronisk övervakning för att man ska låta bli att tisseltassla om kollegorna.

"Nåt fint IT-baserat med gps/kortläsare också så man kan analysera i detalj hur folk rör sig och göra alla möjliga otäcka analyser (och i så fall går det bra att kontakta mig, kan göra det billigt/rätt/enkelt, välj två)."

Jösses! Har du några moraliska betänkligheter över att tillverka tortyrinstrument som ställs i Mörkrets tjänst?

25 augusti 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Onda sidan betalar bäst och har snyggast kläder? Men visst, etiken är ett problem i vissa fall. Å andra sidan, inget hindrar anställda att organisera sig och göra motstånd. Sen gör ledningens inkompetens som beställare ofta att systemen inte funkar så bra till rejäl övervakning än så länge är min erfarenhet, alltid nåt.

Vad gäller stämpelklockan där kan man även se det som ett sätt att bevara makt och självständighet, den signalerar att arbetsgivaren primärt ska kolla på när jag kom och gick. Det emellan sköter vi/fackklubben tack. Att riva ner den blir ju lätt ett sätt för ledningen att flytta fram sina positioner då.

27 augusti 2008 | Unregistered Commenterdelphi-lisa

Så klarsynt - så lysande! En alldeles speciellt farlig kategori i staben torde vara controllers. Rustade med nyckeltal och en, på chefer, imponerande arsenal av komplexa excelblad så påverkar de linjen mer än någon annan stabsfunktion. Ständigt i chefens närhet viskande i hans eller hennes högra öra, droppar de sakta sitt gift över linjeorganisationen. Hoppas någon kan skriva en insiktsfull analys om denna ack så lömska stabsfunktion !

29 augusti 2008 | Unregistered CommenterMag

john bubber?

3 december 2008 | Unregistered Commenterjenny

Wow, snacka om snäv bild av verkligheten. Humanisk akademiker *skakar på huvudet*

12 november 2009 | Unregistered CommenterDamien

@Damien: Det där räcker inte riktigt...
Vems bild av verkligheten är snäv och på vilket sätt?
Vad är en "humanisk" (sic) akademiker?

12 november 2009 | Unregistered CommenterFaster Sven

Skrevs lite snabbt, akademiker med rötterna i humaniora.

13 november 2009 | Unregistered CommenterDamien

En god analys! :) Jag vill bidra till vad jag tror är en mer detaljerad analys av orsakerna och effekterna:

"Stabsfunktionerna strävar ihärdigt efter att minimera sin egen arbetsbörda genom att vältra över denna på linjen, utan att samtidigt minska i omfång."

Nja ... Att primärt bara försöka göra sig av med uppgifter är nog farligt, eftersom de, som du ju säger, sitter nära ledningen. Om inget jobb funnes kvar åt dem, skulle de bli rätt uppenbart även för den mest närsynte chef att de går och drar benen efter sig hela dagarna.

Jag tror det är riktigare att säga att de i första hand strävar efter att stärka sin ställning, makt och sitt inflytande - och att bevisa för ledningen att de är nyttiga; till och med oundgängliga.

Den klassiska byråkraten gjorde detta - som professor Parkinson konstaterade - genom att anställa underställda assistenter. Eftersom byråkraterna tenderar att skapa jobb åt varandra, anställde de så småningom egna assistenter. Och så vidare.

Idag är den vägen stängd; man kan inte obegränsat anställa underlydande och därmed bygga upp sin position som viktig del av organisationen.

Vad man däremot kan, är att "anställa" fler och fler it-system.

Det är lätt att övertyga ledningen att ekonomisystemet inte riktigt räcker till för att effektivt leda organisationen. Vi behöver också ett budgetplaneringssystem. Och ett uppföljningssystem. Och om vi ska följa upp intäkterna behöver vi ju också ett tidrapporteringssystem, så vi kan kontrollera att de där typerna i linjen verkligen gör rätt saker. Och vi behöver ett system för att räkna alla säljsamtal som rings, och klasificera dem i olika grader av troliga avslut, för att effektivt leda organisationen. Och när vi nu har så mycket data behöver vi ett särskilt system för att aggregera data ur alla olika system. Och för att verkligen leda organisationen effektivt behöver vi ett system för att visualisera alal de aggregerade dta på ett begripligt sätt ...

Vid det här laget har administrationen infört så många nya (föregivet) absolut nödvändiga uppgifter åt sig själva - med mycket mera status än det gamla harvandet med lönelistor och semesteransöknignar - att de inser att de faktiskt har svårt att hinna med de ursprungliga kärnuppgifterna.

Det är nu den centrifugala kraften sätter in. Det visar sig att det även här finns it-system till hjälp: de kan lägga över lönehantering och reseräkningar och semesteransökan etc etc på linjen, i olika "själv-service-lösningar". Ofta framställs detta som en förmån för dem i linjen, via en sorts "newspeak".

Byråkrati 2.0 är it-driven. De har ingått ett förbund med en aggressiv it-industri, som självklart gärna vill sälja in ännu ett system. Och ytterligare ett. Och ytterligare ett. De blir därför en formidablare fiende än den gamla byråkratin; blankettritar-skrået var aldrig en global multimiljardindustri med pr-konsulter. Och branschens blänkande, high-tech-status kommer naturligtvis byråkratin till del också.

11 december 2012 | Unregistered CommenterJonas Söderström

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>