24 augusti 2008 ◊
14 kommentarer Linjen och staben – en ojämn kamp
Jag skulle tro att många som läser dessa rader framhärdar sina arbetsdagar i en linjestabsorganisation. Linjen är den vanliga hierarkiska apparat som står för den egentliga produktionen, det som organisationen verkligen ska ägna sig åt: behandlingen av patienter på sjukhuset, forskning och undervisning av studenter på universitetet, ihoppillandet av nya telefoner på telefonfabriken, etc. osv. m.m. Staben är den centrala (delad av flera linjer/avdelningar) uppsättning administrativa funktioner som reglerar och supportar linjerna i deras produktion: personaladministration, ekonomiavdelning, IT-avdelning etc.
Känner ni igen er? Jobbar ni i linjen? Ok. Så här ligger det nämligen till. Linjen och staben befinner sig i kamp med varandra. Det är en strid som pågår inom så gott som varje större organisation av linjestabsmodell (brytpunkten går ungefär när man inte har daglig kontakt med alla i organisationen). Stabsfunktionerna strävar ihärdigt efter att minimera sin egen arbetsbörda genom att vältra över denna på linjen, utan att samtidigt minska i omfång. Staben är arbetsminimerande och storlekskonserverande. I vardagen yttrar sig detta genom administrativa ”reformer” som sägs effektivisera verksamheten, men som alla har det gemensamt att de innebär att linjen tvingas överta delar av stabens traditionella arbetsuppgifter utan att motsvarande resurser överförs. Exempel: lokalbokning decentraliseras till digitala lokalbokningssystem, schemaläggning till digitala schemaläggningssystem, fakturahantering och kontering till digitala e-fakturasystem, reseenheter läggs ned och ersätts av individuell e-bokning, osv... Den vars klocka inte ringer kan inte ha befunnit sig i närheten av ett större svenskt kontor det senaste decenniet.
Linjen och staben är till sin natur mycket olika slags sub-organisationer. Linjen är den intäktsgenererande delen av organisationen. Det är linjen som producerar värden som omgivningen är beredd att betala för. Linjen står i sina bästa stunder för kreativitet och skapande. Linjen är fokuserad på resultat. Staben är däremot en del av organisationen som överlever därför att linjen är beroende av nyckelfunktioner som staben tillhandahåller. Staben står för reglering och kontroll. Staben är fokuserad på form. Den som blivit kritiserad av stabspersonal för att ha genererat en intäkt därför att det varit oklart hur denna ska kontoföras, har smakat på skillnaden i praktiken.
I kampen mellan linjen och staben spår
jag, tyvärr, att linjen inom överskådlig tid kommer att dra det
kortaste strået. Grunden till min förutsägelse är de strategiska
fördelar som staben har.
1. Fokusering. Linjen är fullt
upptagen med att producera. Det ligger i linjens natur. Här sitter
upptaget folk som är hängivna sina uppgifter. De attacker linjen
utsätts för, i form av idiotisk administrativ decentralisering, är en
strid som linjen endast kan utkämpa med vänstra handen. För staben står
dessa reformer tvärtom i centrum av verksamheten. Ett elektroniskt
fakturahanteringssystem är världens mitt för staben, och full energi
kan läggas på att genomdriva reformen utan att staben förlorar fokus
från sin ordinarie verksamhet.
2. Initiativ. Det är
staben som har initiativet i striden. Det här här de nya ”idéerna”,
eller vad man nu ska kalla eländet, genereras. Linjen utsätts för ett
oavbrutet bombardemang av dumheter, och om så blott 5 % av
stolligheterna förverkligas, kommer det likväl att innebära en långsam,
stadig reträtt. Det är staben som skjuter och linjen som hukar sig.
Det är inget vidare strategiskt läge att befinna sig i.
3. Vetoresurser och låg transparens.
Staben har möjlighet att skada linjen på ett sätt som saknar
motsvarighet i andra riktningen. Staben sitter som vetospelare i många
processer som linjen är helt beroende av – exempelvis utbetalningar och
tillgång till konton. Det är ingen slump att alla, överallt, alltid är
trevliga mot lönesekreterare. Linjens möjligheter till vedergällning är
inte alls lika finkalibriga precisionsvapen, utan drabbar som regel
linjen lika hårt som staben, detta då obstruktion i linjen snabbt
påverkar organisationens intäkter.
4. Kooptering av ledningen. Ledningens förhållande till staben är speciellt. Som regel är ledningen rekryterad ur linjen. Inom staben är karriärvägarna begränsade. Vill man klättra på lång sikt brukar linjen vara ett bättre ställe (visst finns det undantag, men generellt sett...). Därför upplever ledningen antagligen att deras verkliga lojaliteter ligger hos linjen, gubbarna på golvet, och de drar sig till minnes gamla goda tider när de själva var en del av linjen. Samtidigt arbetar ledningen betydligt närmare staben, detta eftersom ledningen är helt beroende av ett ytterst nära samarbete med staben för att kunna styra verksamheten. Den nära relationen tar sig ofta till uttryck i att staben rent fysiskt har sina arbetsplatser belägna intill ledningen. De dricker kaffe tillsammans, småpratar, utbyter sina intryck. I den här processen koopteras ledningen av staben. Den bild av verksamheten och personalen som ledningen får är stabens bild.
Detta innebär förstås en stor strategisk fördel för staben. Vad är det för bild av linjen som staben förmedlar? Det är bilden av någon lättjefull, slarvig och oregerlig. ”Nog borde man kunna begära att var och en ska...” Man talar om linjens slappa förhållande till administrativa uppgifter på samma sätt som man beklagar sig över att folk underlåter att diska efter sig i personalrummet. Viljan till att administrera upphöjs till kardinaldygd i organisationen. På bekostnad av vad? Jo, på bekostnad av att producera. För sådana saker begriper sig inte riktigt staben på. Produktion blir ett irriterande störningsmoment som riskerar att skada den perfekta administrationen.
Hur ska vi ta oss ur denna
situation? Hur ska vi återta rätten att fokusera på verkliga, skapande,
intäktsgenererande arbetsuppgifter? Kamrater, jag har inga svar att ge
ikväll. Att identifiera problemet, att formulera den maktkamp vi är
indragna i är ett första steg. Nu måste vi gå vidare.
Linjer i alla organisationer, förenen eder! Vi har inget att förlora, utom våra elektroniska fakturahanteringssystem!






Reader Comments (14)
Hehe, som gammal ///-anställd (i linjen!) kan jag säga att skulle detta manifest ha spikats upp hade revolutionen ägt rum! Jag tänker då på den sjuka bitterhet i linjen som fanns över mötes- och mailhysterin om nya "processer" som skulle introduceras en gång i halvåret...
Ah, jag ser en ny proteströrelse framför mig. I skydd av mörkret sätter okända gärningsmän upp manifestet på personalens anslagstavla. Mystiska små hälsningar vid kaffeautomaten, diskreta små nålar som visar att man är invigd och hemliga agitationsmöten nere i företagets skyddsrum i källaren varje fredag kl. 16. Företagsrevolutionen är nära!
Svaret är naturligtvis outsourcing.
PSW
Du ser hur snabbt jag svek vad jag sa i min förra kommentar att jag inte skulle störa dig något mer.
Men i det här fallet är det inte för att vara grinig utan helt enkelt berätta att jag fann denna inlaga mycket bra och klok. Hade jag haft din språkliga förmåga hade jag gärna skrivit detta själv.
MVH
från griniga gubben.
Som stabens legoknekt kan jag iaf trösta dig med att programmera de där satans lokalboknings-/semester-/schemasystemen i Outlook är rätt hemskt, objektmodell från helvetet. Tacka vet jag Excel och dessa visomdsord
Sen har ju staben en till fördel, varje gång det kommer besparingskrav så är det staben som ska avgöra om staben eller linjen ska spara. Udda nog blir det då linjen (se svenska försvaret, världens nu bäst ledda försvar troligen givet högkvarterets relativa storlek).
Du glömde för övrigt tidrapporteringssystem, den största administrativa bluff och vansinne som man kan utsätta linjen för. Som kirurger brukar säga, det finns knivtid och det finns annan tid, tyvärr aldrig lyckats övertyga andra om det konceptet. Kanske om linjen börjar låna mer oortodoxa strategier ?
delphi-lisa: det värmer mitt hjärta att höra om vedermödorna med att pilla ihop de där läbbiga systemen. Lite rättvisa finns det visst ändå. Tidsrapportering glömde jag - sant. Just den idiotin har jag aldrig utsatts för själv. Blir inte 'fyller i tidsrapporteringen' en betydande post i rapporteringen? Jag har faktiskt varit underkastad stämpelklocka, vilket utgör en liten anekdotreservoar så här i efterhand. Stämpelmojängen var på väg att avskaffas, men den lokala fackklubben ville behålla den (!!!). Man öppnar båset, men kossan står kvar.
"Tid för tidrapportering" finns i många system ja. Eller klassikern "Administrativ tid", total slasktratt.
Sen kanske fackklubben visste att alternativet var värre? Nåt fint IT-baserat med gps/kortläsare också så man kan analysera i detalj hur folk rör sig och göra alla möjliga otäcka analyser (och i så fall går det bra att kontakta mig, kan göra det billigt/rätt/enkelt, välj två).
Sen minns jag en artikel om just stämpelklockans roll som normsättare och konfliktreducerande verktyg på arbetsplatser men helt glömt var och detaljerna. Men det var smart! Och tidrapportering eller e-resebokning har om nåt snarast uppmuntrat folk att lösa konflikter som en amerikansk postarbetare...
Förstod jag rätt var det just i linje med konfliktreducering som man argumenterade - även om man använde ord med lite färre stavelser. Om stämpelklockan bevakar oss så kommer vi sluta att bevaka varandra, ungefär. Ganska trist att det ska behövas elektronisk övervakning för att man ska låta bli att tisseltassla om kollegorna.
"Nåt fint IT-baserat med gps/kortläsare också så man kan analysera i detalj hur folk rör sig och göra alla möjliga otäcka analyser (och i så fall går det bra att kontakta mig, kan göra det billigt/rätt/enkelt, välj två)."
Jösses! Har du några moraliska betänkligheter över att tillverka tortyrinstrument som ställs i Mörkrets tjänst?
Onda sidan betalar bäst och har snyggast kläder? Men visst, etiken är ett problem i vissa fall. Å andra sidan, inget hindrar anställda att organisera sig och göra motstånd. Sen gör ledningens inkompetens som beställare ofta att systemen inte funkar så bra till rejäl övervakning än så länge är min erfarenhet, alltid nåt.
Vad gäller stämpelklockan där kan man även se det som ett sätt att bevara makt och självständighet, den signalerar att arbetsgivaren primärt ska kolla på när jag kom och gick. Det emellan sköter vi/fackklubben tack. Att riva ner den blir ju lätt ett sätt för ledningen att flytta fram sina positioner då.
Så klarsynt - så lysande! En alldeles speciellt farlig kategori i staben torde vara controllers. Rustade med nyckeltal och en, på chefer, imponerande arsenal av komplexa excelblad så påverkar de linjen mer än någon annan stabsfunktion. Ständigt i chefens närhet viskande i hans eller hennes högra öra, droppar de sakta sitt gift över linjeorganisationen. Hoppas någon kan skriva en insiktsfull analys om denna ack så lömska stabsfunktion !
john bubber?
Wow, snacka om snäv bild av verkligheten. Humanisk akademiker *skakar på huvudet*
@Damien: Det där räcker inte riktigt...
Vems bild av verkligheten är snäv och på vilket sätt?
Vad är en "humanisk" (sic) akademiker?
Skrevs lite snabbt, akademiker med rötterna i humaniora.