När jag ser skådespelare intervjuas i sina riktiga gestalter, rollösa och levande, noterar jag alltid en markant skillnad mot deras skådespelarinsatser. Det är som om ett flor lyfts undan eller en stel gummimask tagits av. Aha, det här är en riktig person. Nu ser jag vad som saknas i skådespeleriet. Så här låter en äkta människa i den levande verkligheten. Om skådespelaren behärskade sitt yrke till fullo – att alltigenom kunna gestalta en uppdiktad person på ett 100 % övertygande sätt – skulle den reaktionen aldrig infinna sig. Om skådespelaren lyckades i sina roller, skulle den autentiska personen bakom masken bara upplevas som ännu en roll för omgivningen, varken mer eller mindre äkta och trovärdig än de andra. Bara vännerna skulle kunna veta vem som var den verkliga personen, helt enkelt för att de visste vilket ”ansikte” som kom först.

Jag föreslår ett Turingtest för skådespelare. Det klassiska Turingtestet är ett mästarprov för stark artificiell intelligens. Om en tjattande person inte kan avgöra vilka svar som är datorgenererade och vilka som kommer från en människa, har datorn uppnått fullskalig artificiell intelligens. Ingen artificiell intelligens har ännu klarat testet.

Turingtestet för skådespelare är ett motsvarande mästarprov för starkt skådespeleri. För att klara det testet måste skådespelaren göra en så stark rollgestaltning, i en fiktiv intervjusituation förslagsvis, att publiken inte kan avgöra i vilken intervju skådespelaren spelar en roll och i vilken intervju skådespelaren är sig själv.

Jag påstår att ingen skådespelare idag skulle klara av det Turingtestet. Och jag har inte ett spår av data till stöd för påståendet.

Följdfrågor

Är Turingäkta starkt skådespeleri nödvändigtvis bättre i konstnärlig mening?

Nej, av samma skäl som fotorealistiskt måleri eller tonsäker sång inte alltid är bättre än insatser som saknar den realismen. Men en skådespelare som skulle kunna prestera Turingäkta rollgestaltning har en frihetsgrad i sitt hantverk. Den bristande realismen skulle vara ett konstnärligt val istället för en oundviklig avvikelse.

Finns det andra konstformer som kan prestera Turingäkta gestaltning?

Jag tror att romankonsten ligger närmare den nivån. En skicklig författare kan prestera en text med sådan autencitet att den inte skulle kunna skiljas från en äkta text av motsvarande slag (säg, en brevroman eller en dialog).

Spelar det någon roll att skådespeleri inte är Turingäkta?

Ja, det spelar stor roll. Det betyder att romankonsten är större än teaterkonsten och filmkonsten. Det är ett faktum som inte är öppet för minsta diskussion. Ett oomkullrunkeligt stycke Sanning. Inget att snacka om. Punkt. I fråga om smak och estetik är det som vi alla vet mycket lätt att fastslå hur allting verkligen ligger till. Särskilt i blogginlägg.