29 juli 2008 ◊ 12 kommentarer Blodgivare motiveras inte av altruism
Varför donerar folk blod? Jag har tidigare trott att det var för att få brudar. Blodgivartröjan, donors only, är en klockren och svårfejkad signal i krogvärlden: här är en hygglig prick som är hiv- och hepatittestad. Men ofta hör man, tvärtom, mer nobla motiv anföras, och blodgivning används rent av som paradexempel på att människan visst inte är en förtappad egoist. Vad säger data?
En färsk attitydundersökning bland givare och icke-givare gav vid handen att blodgivare i första hand drevs av egoorienterade motiv, såsom att man upplevde donationen som ”givande” och en trevlig erfarenhet:
Beliefs in personal, but not societal, benefit predicted future donations and were more strongly associated with a sense of potential emotional reward associated with donation. (Ferguson et al. 2008: 329)
I en andra undersökning gjorde forskarna en mer detaljerad motivanalys:
hedonistic beliefs focus on the benefits to the donor without recourse to helping others (psychological and evolutionary selfishness). Benevolent beliefs focus on benefits to the donor derived from helping others (psychological egoism and evolutionary altruism). Kinship beliefs focus on the idea that relatives will benefit from donating (psychological altruism and evolutionary selfishness). Altruistic beliefs focus on the idea of donating to help others (psychological and evolutionary altruism).(s. 329)
Man lät ett urval av blodgivare ta ställning till hur väl olika motivbeskrivningar stämde in på deras självupplevda drivkrafter, frågade hur många gånger de givit tidigare och hur de planerade att bete sig i framtiden.
The results provide additional support for the benevolence hypothesis, confirming the distinction among hedonism, benevolence, kinship, and altruism beliefs and showing that only beliefs in benevolence predict intentions to donate in a sample of blood donors. (s. 330)
I en tredje studie undersökte man vilken effekt olika värvningsbudskap hade på blodgivningsvilligheten hos studenter. Altruistiskt orienterade budskap (”samhällsnyttan!”) jämfördes med ett budskap som betonade den individuella positiva upplevelsen. Även här fann man att det individorienterade budskapet var signifikant mer effektivt (dock bara hos individer som redan var regelbundna blodgivare). Hm, individuell nytta av blodgivning, frågar man sig, vad nämnde de då? Hör bara:
Those who give 10, 25, 50, 75, and 100 donations receive a pin brooch, certificate, letter of thanks, and a new donor card. (s. 333)
Ha! Vad var det jag sa. Raggningshypotesen håller fortfarande.
Referens
Ferguson, Eamonn, Kathleen Farrell, and Claire Lawrence (2008). ”Blood Donation is an Act of Benevolence Rather Than Altruism” Health Psychology 27(3): 327–336.
Reader Comments (12)
Undersökningen tycks stämma väl överens med hur jag själv resonerar kring till exempel bidrag till välgörande ändamål. Jag skänker för att jag trivs med det och mår bra av det. Klart det sticker i vissas ögon att jag nästan lika mycket gynnar mig själv som någon annan, fast på olika plan. Men skulle mina bidrag vara mindre värda bara för det? Självklart inte! På mottagarsidan är de lika mycket värda oavsett om jag skänker för att jag känner mig skyldig att göra det eller skänker för att jag tycker om att göra det.
Det är väl alltid dit man förr eller senare hamnar när man diskuterar egoism mot altruism: huruvida inte altruism också är egoism efter som man gör det för att det känns bra för en själv.
Jag tycker inte att det är en särskilt intressant syn på det hela om jag ska vara ärlig. Det är klart att det inte finns särskilt många fall där man gör saker som är bra för andra fast man inte alls tycker att det ens är en bra ide själv. Jag tycker att definitionen på altruism som något som är bra för andra, och inte på något sätt alls är bra för en själv mest är improduktiv; jag tycker att det gott räcker med att det är något som har åtminstone till viss del en negativ effekt på en själv, men att de positiva delarna uppväger, så länge som det bara har positiva effekter på den man "ger" åt. T ex visar blodgivning på att människor är beredda på att ta både en fysisk och till viss del ekonomisk smäll för att ge blod till något som verkligen behövs, därför att de positiva känslor de får av detta överväger de negativa.
Jag tycker att det är ett utmärkt argument för att människor är goda, om man med det menar att de är beredda att göra vissa uppoffringar för andra människor med bara personliga, interna, belöningar. Att man har ett internt belöningssystem som verkar för att främja andras välbefinnande alltså.
Andreas: sant, egoism-diskussioner kan lätt bli semantiska övningar som inte är särskilt intressanta. Men i det här fallet har de faktiskt resultat som är lite mer spännande än så. Blodgivare motiveras /mer/ av budskap som trycker på den individuella positiva upplevelsen än av budskap som trycker på samhälls-/mottagarnyttan. Det tror jag strider mot mångas förväntade bild av blodgivarpsykologin.
Tyvärr har de ju slutat med blodgivartröjan i Sverige (iaf när jag bodde där) och ditto här i DK. Så svårare att ragga på det, man kan ju givetvis råka nämna att man är donor men folk säger ju å andra sidan vad som helst när de är fulla och kåta så låg trovärdighet på det. Och att visa upp sina nålärr i armvecket är inte jättesexigt heller...
Sen är det ju trevligt med gratis mindre hälsokoll samt löpande feedback på att man är extra frisk o kry, vem gillar inte smicker liksom? Samt att i Sverige är det en chans att få lägga sig ner på några riktigt bekväma sängar och slappna av lite (tyvärr sovförbud). Och här i Danmark blir man hämtad/lämnad i taxi (om du är akutdonor), får ett mindre urval av vin och juicer medans och ett hyggesludder med sköterskan. Så även om man börjar för att doppa mer så är det lätt att fortsätta då det faktiskt är riktigt angenämt.
Sen tror jag att jag talar för alla blodgivare när jag gärna ser att du inte skriker om den där forskningen, en mycket trevlig sak med att vara blodgivare är nämligen att folk ofta tror man lämnar för att man är en bättre människa, mycket praktisk fördom att dra nytta av.
Vin på blodcentralen? Argumenten för att korsa sundet blir bara fler och fler.
Skåne kör med tröjor fortfarande: http://www.geblod.nu/blc.aspx?PageId=320 Verkar dock variera mellan centralerna. Pekuniär ersättning är avskaffad, och prylfringisar är upp till varje central.
Men vad vet jag om den saken egentligen? Jag får inte ge blod på grund av pissiga blodvärden och bedrövligt lågt blodtryck. Så allt jag skriver är i själva verket bara drivet av bitterhet över att jag går miste om fri-nuppa-tröjorna. Lovar att hålla tyst om undersökningen - allt som skrivs här är bara oss emellan! :-D
I Jönköpings län får man 30-40 poäng, minns inte riktigt hur mycket, varje gång man ger blod, och de poängen kan man sedan byta ut mot all möjlig krafs. Den där t-shirten t.ex. Eller så kan man få pengar, 1 poäng = 1 krona.
Man kanske skulle ta och göra en fältundersökning och kolla tröjans raggpotential...
Nagra skäl till, kanske?:
- Svalt och skönt i sommarhettan!
- Och sa blir man av med en aning kalorier...
Det blir ju inte mycket när man bara kan lämna ngra ganger per ar, förstas.
Förresten vilket budskap funkade för att fanga in nya givare?
Förr brukade jag lämna plasma, det kunde man ju göra mycket oftare. Och även när man har lagre blodvärde.
En gang när jag smällt i mig frityrkäk innan sag det inte kul ut, det som kom ut, ganska dimmig soppa. Jojo, man ska inte göra det, det blir dalig kvalitet pa plasman da. Men mycket kalorier tappades den dagen :).
"Förresten vilket budskap funkade för att fanga in nya givare?"
Bra fråga. Jag ska slänga in ett utdrag ur artikeln här. Uppdaterar den här kommentaren imorgon.
@ Johan III: Beklagar att jag dröjde. Här hittar du utlovat udrag från artikeln:
Länk
Ännu mer forskning:
http://www.voxeu.org/index.php?q=node/2512
Som Andreas skriver är det problematiskt att formulera altruism så att man alltid får det till egoism. Exempelvis Moder Teresa var god, inte för att göra gott mot andra, utan för att få evigt liv eller liknande som främjade henne själv.
Jon Elster formulerade en gång en kritik gentemot argumentet att deltagande i politik motiveras utifrån att deltagarnas peronliga utveckling främjades. Enligt Elster kan det bara vara en bieffekt av deltagandet, inte den effekt som motiverar deltagande. Rimligen bör deltagande motiveras med skälet att det skapar bättre politik (att deltagarna personligen främjas följer ev på köpet).
Om man tillämpar resonemanget på blodgivning innebär det att man ger blod av hänsyn till andras behov av blod. Man avstår tid, blir tröttare, det gör ont etc med förhoppningen att andra får nytta av blodet. OM blodgivaren dessutom mår bra av den handlingen är det ju bara bra - men knappast skälet som ligger till grund för givandet. Att må bra själv av handlingen kan då ses som en egoistisk grund för handlingen men är i själva verket endast en bieffekt som inte äter upp huvudskälet.
Uffe: japp, håller med i din övergripande poäng, men får nog envisas med det svaret jag gav Andreas i just det här fallet. Altruism/egoism-debatter kan (och brukar) slå över i semantiska trollerikonster där allt förvandlas till det ena eller det andra, och det är förstås ointressant och lär oss ingenting nytt om världen. Men i den här studien tycker jag att de har ett resultat som är intressantare än så. Blodgivarna motiveras mer av budskap som betonar den positiva individuella upplevelsen än av budskap som betonar samhällsnyttan (se länk i kommentar ovan). Det tycker jag talar emot en Elstersk tolkning - varför skulle man motiveras mer av en bieffekt än av huvudsyftet?